Tårta

Häromdagen var jag och kompletteringshandlade på Willys inför julen. Där mötte jag en bekant. Vi pratade litegrann, sen tittade hon i min korg och såg att jag skulle köpa en tårtbotten. "Är det nån som fyller år?", frågade hon. "Javisst", svarade jag, "en god vän som heter Jesus! - Men jag struntar i ljusen. Det blir lite för trångt med 2010 ljus på tårtan..."

Nu tändas tusen juleljus

Egentligen är det fantastiskt att "Nu tändas tusen juleljus" är en av de mest kända och omtyckta julpsalmerna, när det svenska folket får välja. När jag brukade ha omröstning bland konfirmanderna var det just denna, psalm 116, som alltid kom högst upp. När det var julavslutning med Luciatåg på Elias dagis för en dryg vecka sen sjöng vi den tillsammans - och det var ett fåtal som inte sjöng med. Folk kan den, även de som inte är speciellt kyrkliga.

Det jag tycker är så fantastiskt med detta är att Emmy Köhlers julpärla ändå har en så central text, så fokuserad på vad julen handlar om, så skarp, så briljant...

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund.
Och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Kryper sakta tillbaka

Oj, vad det tog tid att komma tillbaka till bloggen. Huvudorsaken är den skilsmässa som jag och min fru går igenom. Det har varit en jobbig tid, men det är ändå rätt beslut. Det har varit kämpigt i många år, men till slut kom jag fram till att det inte alltid är bäst att hålla ihop för barnens skull, även de far illa. Jag ser ljust på framtiden för oss alla fyra, även om det nog tar lite tid innan vi är där. En skilsmässa är aldrig lätt och aldrig lycklig, så mycket kan jag ju säga.

Jag tänker inte skriva nåt mer om detta här och nu. Jag är gärna personlig, men jag vill absolut inte vara privat. Därför lämnar jag det så här. Men jag känner att det är dags att bloggen så sakteliga börjar återkomma till livet, parallellt med dess ägare...

10-10-10

Just on time: 10-10-10 kl.10.10
Lite fränt faktiskt...

Det viktigaste valet

Jag har nyss kommit hem från vallokalen där jag tog vara på min medborgerliga rättighet och skyldighet.

Mitt viktigaste val gjorde jag dock för många år sen när jag valde Jesus som min Frälsare. Vid dagens val till kommun, landsting och riksdag väljer vi styre för fyra år framåt. Svårt val. Jag litar inte riktigt på nån fullt ut. Det är mycket snack.

När det gäller valet inför evigheten är det ett lätt val. Jesus har öppnat vägen till himlen för mig. Han har sträckt ut handen mot mig och säger: "Följ mig!". Jag ser hans leende och känner den kärlek som strömmar ut från honom. Jag litar på Jesus, eftersom han gav sitt liv för mig på korset. Det är bevis nog på att han går att lita på. Jag har gjort mitt val, mitt viktigaste val. Jag har tagit tag i den utsträckta handen och vi fortsätter på vägen genom livet tillsammans.

Valfrid

Häromkvällen skrev jag om helkvällskoncepten på TV-fronten. Det gäller ju även inom politiken. Så less jag är. Å andra sidan har jag inte följt med speciellt mycket. Jag vet var jag står och rubbas inte av alla skramlande vallöften. Det är en röd-grön-blå röra... ja, alla färger är inblandade i en soppa som inte tilltalar mig. Vem ser människan i första hand och inte bara till plånboken? Visst finns det kandidater som är trovärdiga i de flesta partier, men som helhet finns det inget parti som har mitt fulla stöd. Så vad ska man då gå på? Den bakomliggande ideologin säger ju en hel del, t ex vad jag inte kan stå bakom. Den säger dock inte allt. Det är ju i praktiken det visar sig. Där han aldrig någon lyckats övertyga mig, oavsett partifärg.

Även om jag inte är så intresserad av att följa med i valdebatterna, så är det ändå viktigt vilken regering och vilken typ av riksdag vi får. Det påverkar ju våra kommande fyra år. Valvakan lär jag väl följa med visst intresse. Så mycket mer kommentarer har jag inte kring valet i min blogg.

Några saker har jag dock tänkt på i valrörelsens ytterkanter:

• Det är bra att det numera kallas "förtidsröstning" och inte "poströstning". Med tanke på att latinets "post" betyder "efter" skulle en hel del kunna vara rätt sent ute...
• På Facebook finns det en grupp som jag länge trodde hette "Socialdemokraterna i riksdagen - Nej tack"... Till slut insåg jag att det handlade om Sverigedemokraterna.
• Varför har inte alla partier bemödat sig om att skicka ut valinformation i min brevlåda? Inte för att det skulle ha påverkat mig ändå, men det är lite anmärkningsvärt i alla fall...
• Varför är det så svårt att läsa på valaffischerna som finns lite här och var? Visserligen har jag bara sett dem när jag har kört förbi med bil, men ändå. Det jag har uppfattat mest är ett rött uppsträckt långfinger... eller är det en tumme? Men vad säger den? Sen är det väl Göran Hägglund som leker arga leken med en struts. Annars är det oändligt otydligt budskap.
• Mest av allt hoppas jag nog på Valfrid

Uppbundna helkvällar

Jag har lite svårt för det alltmer utbredda TV-upplägget att binda upp oss TV-tittare för helkvällar och liknande. Jag vet att det finns en avstängningsknapp, att jag inte måste titta, men i en rätt så pressad arbets- och familjesituation är det lätt att man blir sittande framför "dumburken" (oj, vad jag är less på detta klyschiga namn) för att man inte orkar så mycket annat. När man väl sitter där vill man förstås se nåt man gillar, nåt avkopplande och lättsamt. Då blir det program av typen "Idol 2010".

Idol är ett programkoncept som mycket väl kan beskriva hur jag tänker: Så här i början är det audition i princip varje kväll. Vill man följa med från allra första urvalsprocessen måste man ju se från början, men då blir kvällarna uppbundna. Sen när själva huvudtävlingen kommer igång binder de upp hela fredagskvällen: först allas framföranden kl.20.00-21.30 och sen en paus tills själva resultatet presenteras senare på kvällen. Hela kvällen går åt.

Ett annat exempel är på barnkanalen Nickelodeon när det ofta är en hel temahelg med typ alla avsnitt av iCarly, Svampbob Fyrkant eller liknande. Eller Vinterstudion som erbjuder allehanda vinteridrott dagtid på helgerna. Inte konstigt att folk med ett grundmurat sportintresserat lätt blir passiviserade i stället för att själva skida ut i Guds vackra vinternatur.

Värst av allt var nog ändå nystarten av Fångarna på Fortet för några veckor sen. Det hade ju varit trevligt att ha denna klassiker att se fram emot en fredags- eller lördagskväll, men vad gör de? Jo, de bränner av hela fyrverkeriet på typ två veckor, kväll efter kväll. Varför? Det känns så bortkastat.

Det är inte konstigt att många ser TV:n som vår tids största avgud. Det är desto konstigare att jag inte kan förmå mig att tacka nej och göra nåt vettigare av min tid.

Näe, bäst att sluta filosofera och koncentrera mig på TV:n...

Världspolitik på hemmaplan

Häromdagen blev det vattenkrig hemma. Jag var mycket ovillig, eftersom vädret inte direkt inbjöd till det, men vad gör man när Elias anfaller med sin lilla vattenpistol? Följande varianter prövades:

• Jag sa nej. (Men det hörsammades inte)
• Jag gav moteld (Men det uppmuntrar bara en som vill kriga)
• Jag kapprustade, dvs hotade hämta vattengeväret. (Men det gav bara kapprustning från andra parten)
• Jag ströp tillförseln av ammunition, dvs vägrade fylla på nytt vatten (Men motparten gjorde det då själv)
• Jag nedrustade, dvs tog av honom pistolen och tömde ut vattnet (Men då hämtade han bara en annan vattenfylld pistol)

Inga strategier fungerade, så vad skulle jag göra? Skulle jag starta ett fullskaligt krig med vattengevär, vattenslang och vattenbomber (vattenballonger)? Skulle jag mobilisera allierade? Skulle jag sätta punkt för allt genom en hink vatten över skallen, dvs en atombomb?

Nej, det enda raka var att lyfta in stridstuppen i hammocken och sitta där och gosa en stund. Det kanske världens under stundom stridsberedda stater och regenter också skulle prova...

Forever Young

Gissa om jag hade velat vara med på musikfesten "Forever Young" som just nu gör en turné i - tyvärr - södra Sverige? Rätt gissat. Svaret är ja, med eftertryck. Det är ingen hemlighet att 80-talsmusiken i mångt och mycker är min musik. På det här turnén medverkar bland andra nostalgiska storheter som Howard Jones ("What Is Love", "New Song", "Like To Get To Know You Well"...), Alphaville ("Forever Young", "Big In Japan", "Sounds Like A Melody"...), Human League ("Don't You Want Me Baby"...), och en efterlängtad Jakob Hellman. (De övriga svenska banden har jag dock ingen relation till, faktiskt).

Men mest av allt skulle jag vilja se Ultravox med Midge Ure i spetsen. Jag lyssnar ofta på dem även idag och tycker att de har många kanonlåtar som håller: "Sleepwalk", "Hymn", "The Voice", "Vienna", "We Came To Dance"... och jag får alltid en speciell känsla när jag lyssnar på "Dancing With Tears In My Eyes". Om jag skulle göra ett "Gr80'st" (utläses "Gr-eighties-t") från den tiden skulle den definitivt vara topp fem, kanske till och med i absolut topp. Så bra är den!

Huruvida dessa band är "Forever Young" är svårt att säga, när man inte varit där. Själv är jag definitivt inte "Forever Young", men det hindrar ju inte att man ibland både kan och vill återuppliva ungdomstidens nostalgiska musikdecennium. När det nu inte funkar live, så går jag till stereon och...

"Daaaanciiiiiing with tears in my eyes. Weeping for the memory of a life gone by..."

Om livet varit annorlunda

Ibland kan man fundera på hur livet hade gestaltat sig om man valt annorlunda vid olika vägskäl. Vid en del tillfällen hade man ju inte speciellt mycket att säga till om, särskilt inte de första levnadsåren.

Vad hade hänt:

• om mina föräldrar fortsatt vara bönder i Granbergsträsk? (De tog över efter min morfar och de prövade på bondelivet under ett par år)
• om vi hade bott kvar i Fjällbonäs, dit vi flyttade sen?
• om vi hade hamnat i Bjästa, där pappa var och tittade på ett jobb, i stället för Lycksele?
• om vi inte hade byggt hus på Norrmalm i Lycksele? Hade mobbningen fortsatt? (inte för att det var extremt mycket, men det var otroligt skönt att byta skola!)
• om mina fötter inte varit så svaga? Hade det blivit nån fotbollskarriär? Det var i alla fall otroligt roligt att träna och spela på mellanstadiet.
• om jag inte stammat?
• om jag hade vågat mer i ungdomens dagar?
• om jag inte varit uppvuxen i ett kristet hem? I vilket läge hade jag då ställts inför livets viktigaste val? (Jag är ju övertygad om att alla människor ställs inför sitt val förr eller senare. Snarare förr)
• om jag inte fått en så tydlig kallelse att bli präst? Vad hade jag i så fall sysslat med idag?
• om jag inte hade mött de goda kristna förebilder jag haft under uppväxten?
• om jag inte träffat Magdalena? Hade jag fortfarande varit singel?
• om vi inte fått Caroline och Elias?
• osv

Ja, att livet hade sett annorlunda ut är ju inte svårt att räkna ut. Bättre eller sämre? Ingen aning.

Anledningen till att jag funderar på såna här saker just nu är att jag var till Arvidsjaur igår för ett mycket trevligt dop. På vägen tillbaka började jag tänka på att det idag, 1 augusti, var exakt 40 år sen vi flyttade från Fjällbonäs till Lycksele. Jag hade lite tid över på hemvägen, så då gjorde jag en liten avstickare för att återse den gamla hembyn. Visst kände jag igen huset och en del andra landmärken, men nog får man ett annat perspektiv som vuxen, inte minst när det gäller avstånd.

Hursomhelst är jag övertygad om att Gud leder oss mer än vi anar och styr våra vägar efter sin mästerliga plan. Om vi dessutom lever i en nära gemenskap med Gud och är öppen för hans ledning tror jag att vi även kan göra medvetna val enligt Guds vilja. Skulle vi ändå göra felaktiga val (egoistiskt präglade, gudsfrånvända, i medveten trots, omedveten blåögdhet, eller att man rätt och slätt tolkat fel) tror jag också att att Gud är fullt kapabel att göra det bästa av situationen, korrigera och leda vidare. Det är skönt att veta...

10-årig bröllopsdag

Idag är det exakt 10 år sen jag och Magdalena gifte oss i Lycksele kyrka. (Och även exakt 12 år sen vi blev tillsammans). Det var en härlig dag, många minnen och många vänner. Under de tio år som gått efter det har det hänt otroligt mycket. Först och främst: Caroline och Elias. Sen och näst främst flytten till Piteå och skaffandet av hus. Tiden känns också gå väldigt fort.

Idag är det alltså tennbröllop. (Undrar om benämningen är orsakat av engelskans "ten"?). Absolut värt att firas!

Dagen inleddes med att jag och Elias, som vanligt, steg upp först. Det var väl strax efter sju. Flickorna fick sovmorgon. Sen åt vi en ovanligt avancerad frukost, typ hotellvariant. Jag överraskade min hustru med ett par presenter: ett halssmycke med tillhörande örhängen i silver från "Fröken Annas juveler". Roligt att kunna överraska!

Sen åkte vi till Leo's Lekland i Skellefteå. Vi tänkte nämligen att det borde vara det bästa sättet att få hela familjen att trivas en sån här speciell dag. Barnen fick ingenting veta förrän vi var där. Sen var det full fart några timmar, lek och bus, uppblandat med snabbmat, glass och sånt. Trötta och nöjda åkte vi hemåt igen.

Dagen avslutades på hemmaplan med sushi, något som "den snart nyöppnade" sushirestaurangen "Sushi & Te" i sin vänlighet tjuvstartade med att förbereda åt oss. Allt för det jubilerande paret.

10 år - and counting... :-D

Fotbolls-VM

Nu har vuvuzelorna tystnat och fotbolls-VM är över. Visst saknade jag Sverige. Speciellt gruppspelet var inte lika intressant. Men ju längre turneringen gick, desto intressantare blev det (förstås). Då utkristalliserades ju också vilka som var de bästa lagen i långa loppet. Argentina imponerade i början, men när det blev svårare motstånd blev det... ja, svårare... samma sak med Brasilien och Portugal. Hade de inte mött Tyskland, respektive Spanien, i ett så tidigt skede hade de nog nått längre. Portugals defensiv imponerade, liksom Brasiliens skönspel.

Nu blev det två intressanta semifinaler: Holland-Uruguay och Spanien-Tyskland. Det var hyfsat jämna fajter, men frågan är om inte Thomas Müllers frånvaro i det tyska laget var tungan på vågen. Denna unga spelare har nog varit den största enskilda överraskningen i turneringen, på samma sätt som Uruguay, som lag, har överraskat, uppburna av formtoppade suveränen Diego Forlán.

Finalen var inte alls lika sevärd som tidigare matcher, kanske beroende på ett klassiskt ställningskrig + att holländarna spelade onödigt fult. Några röda kort hade jag inte protesterat mot. Efter 0-0 vid full tid blev det förlängning. Alla hade väl börjat förbereda sig för en oviss straffläggning, när Iniesta skjuter matchens enda mål. Det blev alltså Spanien som fick lyfta den åtråvärda bucklan. Det var de väl värda, efter ett väl genomfört världsmästerskap. Som så många gånger förr visar det sig att ett i grunden bra lag som börjar lite halvknackigt (vem minns inte inledningsmatchen mot Schwiez?) blir ofta bara bättre och bättre och formtoppen kommer i de viktigaste matcherna. När de sen har en sån sniper som David Villa så kommer man långt.

Så här skulle jag vilja formera mitt allstar team, med uppställningen 4-3-3. Svårast var backlinjen, men jag löste det genom att plocka två vänsterbackar.
Målvakt: Manuel Neuer (Tyskland)
Backar: Sergio Ramos (Spanien), Lúcio (Brasilien), Arne Friedrich (Tyskland), Philip Lahm (Tyskland)
Mittfältare: Wesley Sneijder (Holland); Xavi (Spanien), Bastian Schweinsteiger (Tyskland)
Anfallare: Thomas Müller (Tyskland), David Villa (Spanien), Diego Forlán (Uruguay)

Så återstår bara en förhoppning om att Sverige är med om fyra år i Brasilien!

Att bränna pengar

Det är inte så svårt att bränna pengar egentligen. Det är bara ut och shoppa järnet. Jag är dock ingen shopoholic, som tur är. Inte min fru heller. Skönt.

Idag har vi fått skåda ett annat sätt att bränna pengar. Konkret. Feministiskt Initiativs färgstarka ledare Gudrun Schyman brände bokstavligen upp etthundratusen (100000) kronor för att fästa uppmärksamheten på att, som hon säger: "Svenska kvinnor tjänar 100000 kronor mindre per minut än männen". Hon har säkert rätt (även om Aftonbladet hävdar att det är 9 gånger så mycket). Men hade hon inte kunnat göra nåt bättre för pengarna? Ge det till bättre behövande. Plötsligt ekar Judas Iskariots stämma: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" när Maria smorde Jesu fötter med dyrbar äkta nardusbalsam. (Kan läsas i Johannesevangeliets tolfte kapitel). Svaret kanske är detsamma, att "Ändamålet helgar medlet".

Som PR-kupp är förstås Schymans tilltag genialt. Till och med jag bloggar om detta. Blickarna vänds mot grundproblemet. Alla reagerar. De allra flesta, även jag, tycker det är fullkomligt vansinnigt: både löneskillnaderna och det faktum att hon brände upp denna ansenliga summa pengar. (Är det månne brottsligt? Jag vet inte...). Fanns det inte bättre sätt? De flesta är nog, som sagt, medvetna om löneskillnaderna. Jag tror inte det är så många som vill att det ska vara så. Men kom med nån lösning på det då! En annan PR-makare har präntat in "Just Do It" i vårt medvetande. Jag förstår inte varför det inte bara görs. Självklart ska män och kvinnor ha samma lön för samma arbete!

Inför semifinalerna i fotbolls-VM

Nu har fotbolls-VM hållit på i drygt tre veckor och jag har inte alls nämnt det här på bloggen. Å andra sidan har jag ju knappt skrivit nåt annat heller. Men det är väl så det kan vara när man är på resande fot i semestertider. Men innan turneringen når sin fullbordan på söndag är det väl hög tid "å skriv nå litte" i alla fall...

Det blev inte så mycket sett av gruppspelet egentligen. Det var fläckvis. Italien och Frankrike såg jag väl bara sammanlagt 20 minuter. Ingen större miss tydligen. De är väl några av de negativa överraskningarna, tillsammans med England. Även om mina i grunden största favoriter, engelsmännen, gick vidare spelade de ju inte direkt bra. Nej, underhållningen har andra, t ex Tyskland, Argentina, Brasilien och Spanien stått för.

Annars kan man skriva en hel del om dessa vuvuzelor. Detta blåsinstrument, som låter som en ihärdig bisvärm, är verkligen ett störningsmoment. Det märker man när man stänger av ljudet. Hur kan spelarna höra domarens signaler? Visst ska man tillvarata lokala traditioner och så, men det tar samtidigt bort den genuina stämning som publikens sång, hejaramsor, musik och samba, innebär. Det kan också bli en ljudmatta, men är i alla fall mer nyanserat. Någon sa förresten: "Tur att VM går i Sydafrika och inte i Egypten, för då hade vi haft Tutan-chamon".

Efter gruppspelet har jag sett lite mer. Det blir ju mer och mer intressant ju längre turneringen går. Det blir ju de starkaste lagen som överlever, även om det smärtar när t ex de ständiga favoriterna Brasilien (vilket spel de har i sina bästa stunder!) slås ut av Holland. Och visst hade det varit roligt om nåt afrikanskt lag hade gått längre i turneringen. Ghana var ju snubblande nära...

Hursomhelst står vi nu inför semifinalerna. Uruguay möter Holland i morgon. Det borde de orangea ta hem, men Uruguay har ju egentligen överraskat hela vägen och i Diego Forlán har de ju en världsspelare som kan avgöra i vilket läge som helst. Å andra sidan har holländarna Wesley Sneijder, Arjen Robben och Dirk Kuyt, bara för att nämna några. Holland har ju dessutom vunnit väldigt många matcher i rad, 24 för att vara exakt. De är verkligen ett lag. Jag skulle nog sätta en slant på Holland.

Men vilka får de möta? Kan det bli en repris på VM-finalen 1974? Hursomhelst möts Tyskland och Spanien i den andra semifinalen. Tyskarna är det lag som har imponerat mest på mig, men Spanien skulle, med ett tillbakadraget försvarsinriktat spel, kunna låsa de unga tyskarnas snillrika spel. Nyckeln är nog vem som gör första målet. Jag tror dock på Tyskland. Den välorganiserade och spelskickliga lagmaskinen, är enormt effektivt, särskilt i medgång, och Miroslav Klose kan leverera när som helst. Men det kan David Villa också. Eller "kan"... han gör det! Han är de enskilde spelare som imponerat mest.

Mitt tips blir alltså Tyskland mot Holland i final och med tyskarna som slutsegrare. Då besannas (återigen) det som Gary Lineker sa vid VM i Italien 1990: "Fotboll är ett enkelt spel. 22 män jagar en boll i 90 minuter och på slutet vinner Tyskland".

Den rojalistiska glädjeyran

Så var dagen här. De senaste veckorna har halva Sveriges massmedia (och massmotia) gjort sitt till för att medvetandegöra det faktum att kronprinsessan Victoria och hennes Daniel Westling skulle gifta sig (den andra halvan koncentrerar sig på fotbolls-VM - och någon tredje halva finns inte). En hel del har ondgjort sig och försökt nonchalera det största evenemanget på år och dag, men det går ju inte. Det är en stor dag, vare sig man vill det eller inte. Det är inte varje dag som det är ett bröllop med kunglig glans. Det är inte varje århundrade som en blivande drottning väljer en man av folket.

Jag tillhör definitivt dem som gläds åt denna rojalistiska glädjeyra. Har man fått det med modersmjölken, plättarna och köttbullarna, så har man (åtminstone jag) ett gott öga till det svenska kungahuset. Kanske hade jag tänkt annorlunda om vi haft ett kungahus som gång på gång skämt ut sig, men det är klass på våra kungafamilj. Det finns inga andra som ens är i närheten när det gäller att representera vårt land.

En av de saker jag tänkt på de senaste dagarna är den kärlek och förälskelse som kronprinsessan och hennes prins utstrålar. Som en av mina vänner skrev på Facebook: "Victoria & Daniel ger mig kärlekspirr i kroppen! Det är inte så dumt när andras kärlek smittar av sig på en själv". Dagens bröllop är en manifestation för kärleken först och främst, kärleken och äktenskapet. Sen även för kungahuset förstås. Jag återkommer till det...

På Facebook kan man se många åsikter och en del saker är riktigt tänkvärt. En annan av mina vänner skriver i ett "gnabb" med en gemensam vän: "Det är mer symbolik i kungagrejorna än du tror. Läs bibeln. Bara detta att vara född och inte vald pga goda egenskaper." Det är ju helt sant. Det där måste jag tänka mer på!

Andra saker jag kunnat läsa är: "Inkonsekvensens höjdpunkt: vi republikaner som sitter och småsnyftar framför kungabröllopet på tv". Andra vägrar helt att delta i, det som de kallar, "spektaklet". Ändå kan de vara så oerhört påverkade av det som sker att det verkar fylla hela deras dag och deras sinne ändå. Intressant fenomen.

Det är, som sagt, en manifestation för kärleken, men även för kungahuset. Visst är det många republikanska strömningar som fått vatten på sina kvarnar. Många anser att det vore självklart att kungen skulle betala sin dotters bröllop, precis som "alla andra fäder" (som om det vore en självklarhet idag?), men då tänker man inte på omfattningen av just detta bröllop. Det är ju offentligt. Det är en statsangelägenhet, vare sig man vill det eller inte. Jag tycker därför inte att det är fel att Sveriges folk får bidra till denna fest. Vi är ju inbjudna att delta, visserligen i olika omfattning, men ändå.

Jag har själv inte kunnat delta så mycket. Det är som gamle kung Gustaf VI Adolfs valspråk: "Plikten framför allt". I Piteå kyrka vigdes nämligen samtidigt ett brudpar, med undertecknad som vigselpräst. (Brudöverlämning? Jajamän! Det verkar ha fått ett uppsving efter vårens onödiga debatt. Personligen föredrar jag att brudparet går in gemensamt, men har inga argument för att neka den självständiga brudens frivilliga val till andra lösningar).

Även om jag inte kunnat delta så mycket mer än några minuter av kortegen, så har jag spelat in själva vigseln och tänker se den senare. Nu prioriterar jag Kamerun - Danmark (live) och sen Speedway GP (spelas in just nu).

Slutsumman är att jag verkligen gläds över kronprinsessan Victorias och prins Daniels lycka. Länge leve kärleken (och kungahuset)!

Myndig präst?

Idag är det exakt 18 år sen jag prästvigdes i Luleå domkyrka. Betyder det att jag är en myndig präst nu?

Evangeliet i den svenska flaggan

Idag är det Sveriges nationaldag. Det är givetvis värt att uppmärksammas. I år sammanföll dagen dessutom med en söndag - och inte vilken söndag som helst, utan den dag när temat är "Vårt dop". Jag fick tidigt klart för mig att temat för min predikan skulle bli "Evangeliet i den svenska flaggan". Det är ju så sällan vi egentligen tänker på symboliken i vår vackra flagga.

• Korset står givetvis för Jesu död och uppståndelse, hans seger över döden och ondskan.
• Den blåa färgen står för den klarblå himlen och våra sjöar och vattendrag.
• Den gula färgen står för solen och de gula, mogna sädesfälten.

Om vi kopplar ihop den svenska flaggan med vårt dop blir den blå bakgrunden dopets vatten och det gula korset vittnar om att Gud i dopet vänder sitt soligaste leende mot den som blir döpt. Där får vi del i Jesu död och uppståndelse. Vi får stolt låta vår flagga vaja i Andens vind.

Frågan är bara om du hissat eller halat din flagga...

Ja, det var bara en liten del av min predikan. Läs den gärna i sin helhet på min hemsida: www.svenbertilgrahn.se

Eurovision Song Contest 2010

I år var det Oslo som stod värd för Eurovision Song Contest. Själva arrangemanget är ju felfritt, men å andra sidan är det inte det som är huvudsaken för mig. Det är givetvis låtarna. Av nån anledning har de två senaste årens bidrag fallit mig mer i smaken än tidigare. I år blev det inte ens segt, kanske för att jag hade min dator framför TV:n och läste nätkommentarer och liknande under tiden.

Vinnare blev "Satellite" med den charmiga tyskan Lena. Lite annorlunda låt, modern och personlig röst. Sen var det ju coolt att se Taizékorset runt hennes hals! Jag är klart nöjd med att det var "Satellite" som vann, även om jag inte hade placerat den allra högst själv. Måtte bara den artistiskt oerfarna Lena kunna stå pall för det plötsliga kändisskapet!

Tråkigt att Anna Bergendahl åkte ut redan i semifinalen. Det har varit fiaskorubriker i diverse tidningar, men det är verkligen att överdriva. Först och främst är det en lek, eller borde vara det i alla fall. Det är svårt att tävla i musik. Tänk också på att de som klagar är de som sannolikt röstade fram "This Is My Life" som svensk representant. Vi kan inte heller räkna med att år efter år ligga i topp i det mångkulturella Europa. Vi borde bara koncentrera oss på den svenska Melodifestivalen, rösta på den låt vi tycker bäst om, utan att snegla på ESC. Eventuella europeiska framgångar är enbart en bonus. Som sagt: det är bara en lek.

Lite lösa kommentarer:

• Spanien blev inte bättre bara för att de fick göra om låten. Det hjälpte inte ens att sångaren hade Jill Johnson-smilgropar och att fenomenet Jimmy Jump dök upp mitt i numret.
• Storbritannien blev sist. Inte för att låten var dålig. Men ack vad tiden har gått (fel: sprungit) ifrån producentparet Stock-Waterman. 80-talsvibbar från dess sämsta sida. Ändå älskar jag 80-talsmusik och 80-talsrevival...
• Den låt som sjöng i mitt huvud större delen av kvällen var faktiskt Moldaviens bidrag. Deras scenshow lämnade dock mycket att önska.
• När jag såg "Inför ESC-programmen" var Lettlands bidrag "What For?" en höjdare, men när det var skarpt läge visade det sig att sångerskan Aisha sjöng erbarmligt dåligt... Besvikelse!
• Hur väljer man ut vilken del av låten som snabbrepriseras? Det blev verkligen inte en rättvisande bild för en del av låtarna. Turkiet, t ex, fick bara sitt intro + ett par sekunder av själva sången. Det fanns bättre passager att reprisera!

Till sist: Så här skulle jag har röstat (och vem som helst av de fem-sex första hade jag gärna sett som vinnare):
12 poäng: “Playing With Fire” – Paula Seling & Ovi (Rumänien - blev 3:a)
10 poäng: “It's All About You” – Juliana Pasha (Albanien - blev 16:e)
8 poäng: “We Could Be The Same” – maNga (Turkiet - blev 2:a)
7 poäng: "Satellite" – Lena (Tyskland - blev 1:a)
6 poäng: “Run Away” – SunStroke Project & Olia Tira (Moldavien - blev 22:a)
5 poäng: “Me And My Guitar” – Tom Dice (Belgien - blev 6:a)
4 poäng: “Há Dias Assim” – Filipa Azevedo (Portugal - blev 18:e)
3 poäng: "Shine" – Sofia Nizharadze (Georgien - blev 9:a)
2 poäng: “Apricot Stone” – Eva Rivas (Armenien - blev 7:a)
1 poäng: “Drip Drop” – Safura (Azerbajdzjan - blev 5:a)

Berätta för mig om Jesus

Ikväll var det återigen dags för konceptet "Berätta för mig om..." Vi var fem av prästerna i Piteå församling som var och en hade sex minuter på oss att delge vår personliga syn på Jesus. Så här sa jag i Infjärden...

När jag funderade på det här temat så kom det, av nån anledning, upp flera sånger och psalmer i huvudet. Det är kanske för att det är människor som du och jag som under årens lopp har satt ord på sina tankar, sin tro, sina erfarenheter och upplevelser av Jesus. Så vem är Jesus för mig? Här kommer ett litet potpurri:

• "Gud av Gud Fader, ljus av ljusens källa. Människoson av Maria född. Så Gud sin kärlek för all världen visar..." (Sv Ps 122:2)
• "Kristus är världens ljus, han och ingen annan – född i vårt mörker, född att bli vår broder. Har vi sett honom, har vi sett vår Fader. Ära vare Gud." (Sv Ps 37)
• "Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig." (Sv Ps 45)
• "... Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin." (Sv Ps 235)
• "Jesus är min vän den bäste..." (Sv Ps 43)
• "Min Frälsare lever, jag vet att han lever, fast världen har sagt han är död... " (Sv Ps 313)
• "Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid: himmelriket är nära." (Sv Ps 39)
• "Han är min sång och min glädje. Han är min Herre och Gud. Jesus i dina händer jag vilar till tidens slut."
• "Guds son en gång i morgonglans skall åter komma hit..." (Sv Ps 490)
• "Därför ska alla världar och varelser, allt som har varit, är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre." (Sv Ps 38:5)

Ja, så där skulle man ju kunna hålla på en bra stund till, men jag inser att jag bara har ungefär två minuter på mig att säga några ord också (till er som är tondöva).

Det mesta har redan berörts i sångerna, men jag vill även understryka att jag tror på Bibelns Jesus (inte Gardells Jesus, inte Hammars Jesus, inte DaVincikodens Jesus, inte Lena Einhorns Jesus, inte Roger Viklunds Jesus…), att Bibelns vittnesbörd om honom är sann, rätt och riktig i ordens rätta betydelse

Det betyder att Jesus är uppfyllelsen av Guds räddningsplan. Han är, som han själv säger, ”vägen, sanningen och livet” och att” ingen kommer till Fadern utom genom” honom (Joh 14:6). Det finns ingen annan väg.

Skillnaden mellan kristendomen och de andra religionerna är att… ja, tänk er en elefant och att målet för människors strävan är att komma upp på elefantens rygg. Det är liksom frälsningen och himlen. De andra religionerna försöker på olika sätt klättra upp på ryggen, genom goda gärningar, genom religiösa övningar, osv, men det är omöjligt. Vi behöver Jesus. Han är som snabeln som lyfter oss upp på elefantryggen.

Jesus är skillnaden mellan liv och död. Som Johannes skriver: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.” (1 Joh 5:11-12). Så rakt och klart är det uttryckt.

Jesus är både Gud och människa. Som människa är han min förebild. Han är den ultimata människan, men samtidigt så mycket mer. Jag har i mötet med främst Jehovas Vittnen funderat mycket på vem Jesus är och kommit fram till att Jesus är Gud. Det är viktigt för mig.

Att Jesus är människa betyder att han har levt vårt liv. Han vet vad det är att vara människa, vet vad vi brottas med och samtidigt har han makten att hjälpa, makten att förändra vår livssituation, makten att föra oss till himlen.

Jag är själv helt beroende av Jesus. Han är min bäste vän. Han sviker aldrig. Han är min personlige Frälsare och jag litar helt och fullt på att allt som han lovat håller att bygga sitt liv på. Jesus är min Herre, den gode Herden som leder mig genom livet.

En kanske tycker att allt det här bara är klyschor. Men det är det inte. Visst är det ord och formuleringar du garanterat har hört förut, men det är inte tomma ord. Det finns ett innehåll och den grundar sig på min personliga relation med Jesus. Jag är långtifrån framme, men jag går tillsammans med Jesus genom livet och får upptäcka mer och mer. ”Jag vill”, som Paulus skriver, ”lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse” (Fil 3:10). Livet med Jesus är ett äventyr.

Kvarterets sista snöhög...

... är nu borta. Av nån anledning är snön alltid sist borta på vår tomt. Konstigt nog också ute vid vägen, där den borde ha varit exponerad för solens smältande strålar. Men det har gått fort! De senaste dagarna har varit högsommarvärme. Jag tänker inte klaga, för visst är det härligt. Och man kan ju njuta även om man trivs bättre i skuggan.

En annan sol fick vi se igår. Då firade vi nämligen Caroline som fyllde 9 år. Hon blev överlycklig över sin Nintendo DSi XL. Att se hennes leende smälter obönhörligt mitt hjärta.

No man is an Iceland

Nu håller det återigen på att vara lite för länge sen jag bloggade, så det är väl dags att göra nåt åt saken. Kanske ta upp ett ämne jag har haft i pipeline ett tag? Så med risk för att vara för sent ute, tänkte jag bara nämna de två roligaste skämten jag hört när det gäller vulkanutbrottet på Island. Det är för övrigt rätt intressant att vi människor verkar bearbeta många världshändelser, inte minst katastrofer, med humorns hjälp...

Hursomhelst:

• Vulkanutbrottet på Island kom som en rejäl överaskning.
• När jag dör vill jag bli kremerad och att askan ska spridas över Island.

Till sist försökte jag mig på en limerick...

En strandsatt man i Alaska
försökte komma hem, trots all aska
men resorna blir dryga
när man inte kan flyga
men värre är det att traska

Spikmattadoren

För några dagar sen plockade Magdalena fram sin spikmatta efter en tid i garderoben. Elias blev genast intresserad och frågade: "Vilka sida ska man ligga på?" Hon svarade: "Man ska ligga på spikarna". Då säger Elias: "Men då gör det jätteont. Då sticker jag sönder hela mig. Och då har vi ingen Elias här hemma längre... "

Men fascinationen fanns kvar. Dagen efter ville han att jag skulle plocka fram pärlorna så att han kunde använda spikmattan som pärlplatta. Fyndigt måste jag säga!

Nu är dock intresset som bortblåst. Det är rätt förståeligt när Elias, ofrivilligt, använde spikmattan som landningsbana...

Första nattvarden - en stor dag!

Idag har det varit en stor dag för Elias. Det var nämligen första gången han fick ta emot nattvarden. Pappa är hur glad och stolt som helst.

Han har ju varit med till kyrkan rätt ofta och följt med fram de gånger det varit nattvard. Då har han hittills fått nöja sig med en välsignelse. Inte så dumt alls, men inte riktigt "the real thing". Så visst har jag sett fram emot att den här dagen. Förra gången vi var på högmässa tillsammans kände jag att det nog var dags. Det märktes att han var klart mer nyfiken än tidigare och tyckte det var lite konstigt att inte han själv fick nåt. Men eftersom jag ville förbereda honom lite, fick det vänta till idag.

Vissa kan invända att ett barn kan ju inte förstå vad nattvarden är, men vem av oss kan egentligen förstå detta mysterium att lite bröd och vin kan vara Jesus själv? Men Jesus sa ju att vi tar emot honom vid nattvarden, att det är hans kropp och blod. Det får vi helt enkelt lita på, även om vi inte fullt ut kan förstå hur det är möjligt. Jesus sa ju dessutom: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de” (Mark 10:14).

Så jag har vid några tillfällen berättat för Elias vad nattvarden är, vad Jesus lovat och att han vid altarringen skulle titta på brödet (där det ju finns ett krucifix, där Jesus hänger på korset) som prästen lägger i handen, och sen doppa det i vinbägaren och stoppa det i munnen.

Så här är det väl för oss alla egentligen: Vi får ta till oss Jesu löften kring nattvarden, ta emot brödet och vinet och sen överlåta resten till Gud. (Och möjligen inse att det inte alls är ett mysterium, utan det mest konkreta vi kan vara med om!!)

Jag tyckte det var en underbar stund när Elias fick ta emot nattvarden för första gången. Det tyckte även han. Han såg väldigt lycklig ut efteråt. Gode Gud, välsigna honom. Amen! :-D

Prinsessan och halva kungariket

Utan att veta (och utan att ens vilja veta) alla detaljer och efter att enbart ha läst tidningarnas rubriker... men ändå: Hur klantig kan man vara: att vara så nära att få prinsessan och halva kungariket, typ, och sumpa det. Jag förstår det inte. Okej, jag förstår att det kan förekomma, men kan ändå inte förstå. Ännu mindre acceptera. Otrohet är lika oacceptabel i vilken samhällsklass det än förekommer, vilken part som än är inblandad, i vilket skede det än inträffar i förhållandet. Gift, förlovad, eller "bara" ihop, spelar ingen roll...

Citatmaskinen

Oj, tredje blogginlägget på två dagar. Det är inte ofta. Men det är en del saker jag har tänkt länge på att jag borde skriva och det passar ganska bra nu. Så efter två tyngre ämnen igår, så kommer här lite rapport från vår just nu främste citatmaskin: Elias.

Först och främst går han efter den egna livsvisdomen: "En sak i taget - leka först!"

Man funderar ju på vad ens barn kommer att bli när de blir stora. Caroline har länge velat bli frisör. Elias säger inte så mycket, men vem vet, han kan ju bli präst. Han har i alla fall provat prästkragen ett antal gånger. Sen kan han ibland säga: "Jag ska skriva predikan", eller "Jag ska döpa en bebis åt dig, mamma". Undrar var han har fått det ifrån ;-)

Än så länge vill Elias gärna följa mig till kyrkan på gudstjänst (när jag inte jobbar alltså). Det är roligt. Härom söndagen satt vi på kyrkkaffet och en av Magdalenas arbetskamrater satt bredvid oss. Hon blev väldigt förtjust i Elias och höll på att smågosa med honom. Elias tyckte nog att det var lite jobbigt. Men vad skulle han göra? Till slut blev det så pinsamt att han spelade död.

Jag tror det var i samma gudstjänst som jag under nån bön hade knäppt händerna och böjt huvudet och blundade. Efter en stund frågade Elias: "Har du somnat?" (Han är väl van vid att jag somnar i princip varje kväll när jag ska natta honom)

Till sist: Magdalena är i helgen ner till Trädgårdsmässan i Stockholm, en av årets höjdpunkter för henne. Elias frågar stup i kvarten: "Var är mamma?", "När kommer mamma hem?" När jag svarade "Mamma är i Stockholm", svarade han: "Nej, Schtockorn heter det!"

50 år med kvinnliga präster

Idag är det exakt 50 år sen de första kvinnorna vigdes till präster i Svenska kyrkan. Det är givetvis värt att uppmärksammas. Jag gläds åt många av mina kvinnliga kollegor och tror att vi alla har en viktig uppgift att sprida budskapet om frälsningen i Jesus Kristus.

Ändå kan jag inte låta bli att reagera över inslaget i kvällens Rapport kl.18.00. Nyhetsuppläsaren sa: "För femtio år sen så fick Sverige sin första kvinnliga präst. Idag så är nästan hälften av landets präster kvinnor, men fortfarande så är det långt kvar till halva makten".

Varför reagerar jag över detta? Jo, jag reagerar eftersom det aldrig ska handla om makt som präst. Det som ska känneteckna en präst är att vi är Guds tjänare (vår titel är egentligen "Verbi Divini Minister", dvs "det Gudomliga Ordets tjänare") och att vi är satta att tjäna varandra, inte uppträda som herrar (eller damer!). När Jesu lärjungar bråkade om vem av dem som var den störste, sa Jesus: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” (Mark 9:35)

Att sträva efter makt i Guds kyrka är således inte efter Guds vilja.

Sen är det en annan sak att det behövs nån sorts struktur och ordning för att det ska fungera. Det är därför kyrkan tillsätter biskopar, kontraktsprostar, kyrkoherdar, etc. Tyvärr handlar tillsättningen av dessa lite för mycket om makt (och politik) i dagens läge. Det är aldrig rätt att kvotera in x antal kvinnliga (eller manliga för den delen) kyrkoherdar och biskopar i Svenska kyrkan. Den enda princip som borde gälla är att det är rätt person som får tjänsten (observera ordvalet: "tjänsten", inte "jobbet"!), oavsett kön, etc. Tänk om urvalet gick efter i hur hög grad kandidaten i fråga är en god tjänare? Jag tror att det då skulle se klart annorlunda ut i Svenska kyrkan.

I slutet av inslaget på Rapport kom en intervju med prästkandidaten Emelie Söderholtz, som sa: "Jag tycker det är viktigt att man ser att jag är en präst och inte en kvinnlig präst. Jag vill bli sedd som en präst och inte en kvinnlig präst". "Varför är det viktigt?", frågade reportern. Emelie svarade: "För att det inte är könet som gör mig som en... till en bra präst".

Exakt vad jag menar. Hon verkar ha förstått vad det handlar om. Att vara präst är ett kall, inget karriärsyrke, ingen språngbräda mot makt. Det handlar inte om makt, utom om tjänande. Den enda makt vi ska sträva efter är den makt som har getts åt Jesus. Det är honom vi får tjäna. Han välsignar och utrustar den som underordnar sig. Och med denna makt ska vi tjäna våra medmänniskor.

Församlingsgemenskap

Det var länge sen jag blev inspirerad till att skriva nåt "väsentligt" här på bloggen. Mycket av mitt jobb som präst är av sånt slag att man inte kan skriva om det, anser jag (eller andra), eller kräver en hel del formuleringskonst för att släppa ut det i offentligheten. När dessutom de flesta av mina arbetsuppgifter handlar om ordentliga förberedelser, med tillhörande nedskrivna genomtänkta formuleringar, finns sällan orken att skriva ner sina djupare tankar även här på bloggen. Men nu rann det till lite inspiration, kanske beroende på att jag har varit pappaledig hela veckan...

Sen ett antal år tillbaka har församlingsgemenskap legat mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har funderat en del kring varför jag har känt mig mer hemma på EFS här i Piteå, än i den församling jag jobbar i. Svaret har varit att jag känt större gemenskap med EFS-arna. Inte för att de nödvändigtvis är trevligare och mer socialt intelligenta, utan kanske mest för att de har haft självklara sammanhang som har odlat och underlättat församlingsgemenskapen. Jag tänker då på att de är indelade i hemgrupper och - inte minst - alltid har kyrkkaffe efter sina gudstjänster. Jag förundrade mig även över att så många i min församling kände sig så ensamma, alltså även de som räknas som församlingskärnan och suttit bredvid samma personer under många år i kyrkbänken. De hade alltså samma upplevelse som jag själv hade. Ju mer jag tänkte på det, desto mer tragiskt kändes det. För hur ska nya människor kunna finna sin plats i den gudstjänstfirande församlingen om de inte känner värme och gemenskap bland de som redan finns där?

Därför har jag medvetet försökt, steg för steg, att bygga upp församlingskärnan (väl medveten om att jag enbart är Guds tjänare i detta viktiga arbete). Detta tror jag sker på främst tre sätt: bön, fördjupning och mötesplatser mitt i livet.

Bön
Bönegemenskapen är grundläggande, både för gemenskapen med Gud och med varann. Det är ingen tvekan om att många av de människor jag känner mest samhörighet med, är de som jag ber med. I det sammanhanget kan vi dela de viktigaste sakerna i livet och innesluta det i bön. Vi har ofta fått bönesvar, inte nödvändigtvis stora omvälvande, men det är oerhört uppmuntrande. Det gör att omsorgen om varandra ökar, liksom, givetvis, förundran över Guds storhet och närvaro.

Syftet med bönen i församlingskärnan är alltså att fördjupa gemenskapen med Gud och med varandra.

Fördjupning
Jag har själv alltför många gånger gått hem besviken från gudstjänster, besviken över att inte ha fått mer matnyttigt i predikningarna. (Ja, i min lågkyrklighet är predikan viktigast för mig, även om det andra givetvis inte är oväsentligt!). Som någon klok människa har sagt: "Förr predikade man rent och klart, nu predikar man klent och rart". En fördjupande predikan, inspirerad av den Helige Ande och centrerad till Jesus, skapar tro och bygger upp församlingens tro. Själv har jag alltid försökt att satsa på mina predikningar och har de senaste åren märkt att de fått mer av den fördjupande karaktären. Den respons jag har mött har i stort sett varit positiv. Det märks hur mycket det saknas i den moderna församlingen. Många är svältfödda. Det var inte länge sen jag predikade på ett nytt ställe, där någon efteråt sa (med tårar i ögonen): "Om du bara visste hur mycket vi längtat efter att få höra det här!"

Som ett led i denna fördjupning har jag även haft tematiska bibelstudier i några år, där vi gått igenom väsentliga, centrala teman från A till Ö. Vi håller nu på att ha fullgjort andra vändan genom alfabetet. Det är bra både för mig och deltagarna. Numera finns de även på kvällstid.

Syftet med fördjupningen är alltså att skapa tro och bygga upp församlingskärnan.

Mötesplatser mitt i livet
I början nämnde jag detta med kyrkkaffen. Det är viktigare än man kan ana. Stadsförsamlingen har haft oregelbundna kyrkkaffen genom årens lopp, men det har sannerligen inte varit prioriterat. Några inflyttade församlingsbor har varit en blåslampa i det som numera är enkla kyrkkaffen varje söndag. Sen denna satsning påbörjats har det märkts hur mycket det faktiskt betyder. En del har fått ett avbrott i vardagens ensamhet, en del har fått nya vänner och alla har fått glädjas över att mötas och samtala om livet, i smått och stort. Efter församlingssammanslagningen har dessutom det frivilliga engagemanget ökat enormt. Det är som att "nu ska vi visa dem"... och antalet kaffedrickare har fördubblats, minst. Kring 40 varje söndag och påsklunchen lockade 70! :-D

Självklart finns det många fler viktiga mötesplatser mitt i livet, både som nu fungerar hos oss och sånt som jag skulle vilja skulle finnas, t ex hemgrupper. Men det har vi tyvärr inte (än).

Syftet med dessa mötesplatser mitt i livet är att församlingen på olika sätt ska kunna mötas och på ett otvunget sätt dela livet och tron.

Sammanfattning
Jag nämner inte dessa tre områden för att lyfta fram mig själv och min betydelse (och därmed nedvärdera andra människors ansträngningar och prioriteringar), utan för att visa på att vi inte får glömma bort det enkla och grundläggande i vårt församlingsarbete. Men av nån anledning är de här sakerna sällan prioriterade i en modern församling, konstigt nog. (I nämnda sammanslagning har precis alla dessa saker ifrågasatts och flyttats, antingen i tid eller rum. Därmed inte sagt att det blivit sämre, men de har i alla fall flyttats längre ut i marginalen. Hur det blir i framtiden vet jag inte...).

Jag skriver "konstigt nog", efter som jag är fullkomligt övertygad om att vi aldrig kommer att kunna nå ut till de församlingsbor som aldrig går till kyrkan, om vi inte har en fungerande församlingskärna, som vet vad tro och omsorg handlar om (och även har en medvetenhet om att de själva måste avstå från en del "andlig service" för att kunna nå ut), och som därmed är utrustade att ta emot de människor som kommer. En sån process kan endast skapas och fulländas av den Helige Ande.

Bottomline: Det jag vill ha sagt är att det knappast kommer någon väckelse utan att vi har en levande församlingsgemenskap.

Mästarnas mästare 2010

Mästarnas mästare var ett av fjolårets allra bästa underhållningsprogram. Det var därför ingen överraskning att det kom tillbaka. Även årets upplaga var mycket sevärd. De har sannerligen hittat ett bra koncept med gamla idrottshjältar i förvånansvärt rättvisa tävlingar (om man ser till kvinnor och män) och trevlig samvaro däremellan. Det är hög nostalgifaktor, inte minst när de visar tillbakablickar från respektive karriärer. Vilka fantastiska idrottsliv de haft!

Årets deltagare var Agneta Andersson, Thomas Brolin, Tomas Gustafson, Stefan Holm, Thomas Johansson, Louise Karlsson, Ulrika Knape, Armand Kranjc, Catrin Nilsmark, Åsa Sandell och Patrik Sjöberg.

Det var nästa samma känsla som förra året, med skillnaden att det var lite mer tävlingshets från en del och med lite väl mycket trash talk från Patrik Sjöbergs sida. Men i det stora hela var det gemytligt. Roligt att se en sån som Tomas Brolin blomma ut till den glade prick man känner igen från den aktiva karriären. Det är givetvis media som det senaste decenniet valt att lyfta fram andra bitar hos honom. Just denna revanschsida av Mästarnas mästare tycker jag är nog så viktig.

Själv höll jag på Stefan Holm tills han åkte ut, men sen var Louise Karlsson min favorit. Otroligt duktig i alla tävlingar. Det förvånade mig inte alls, eftersom jag har sett hennes kvalitéer i andra jippoartade tävlingar tidigare. Det är så roligt att se att hon dominerade över männen i många grenar. Synd att hennes hjärtproblem satte stopp för slutsegern. Därmed inte sagt att Armand Kranjc var en värdig vinnare även han.

Till nästa år skulle jag vilja se: Kajsa Bergqvist, Jan Boklöv, Björn Borg, Magdalena Forsberg, Thomas Ravelli, Paolo Roberto, Ingemar Stenmark, Pia Sundhage, Gunde Svan, Annika Sörenstam och Marie-Helene "Billan" Östlund.

Jag kan, till sist, inte låta bli att citera mig själv från nämnda blogginlägg från mars 2009. Det handlar om hur en kyrklig variant skulle kunna vara. Tävlingen skulle kallas "Bäst präst":

Tänk er en kamp, präster emellan, i grenarna "liturgisk sång",
"maratonpredikan", "Nicenska trosbekännelsen på tid", "memorering av
Johannesevangeliet", "kast med liten katekes", "glosförhör på grekiska ord",
"nattligt infångande av smitande konfirmand", "påklädning av full
högmässomundering på tid", "häcklopp över symötestanternas rullatorer",
"teologisk labyrint", "slalom mellan utställda dia-koner", "tornbygge av
kyrkoordningen", "kaffebälgning", "berättande av roliga anekdoter från tiden som
pastorsadjunkt", "sitta på terminsplanering utan att gäspa", etc

En hemsida med många rum

Jag har länge känt att min hemsida skulle behöva en liten ansiktslyftning. Det har till exempel inte varit så lätt att hitta vad man är intresserad av att läsa eller göra. Nu har jag åtgärdat det hela genom att utforma ett nytt menysystem. Hemsidan är nu uppbyggd kring ett antal olika rum, precis som i ett vanligt hem. Så här ser planlösningen ut:

• Hallen - välkomstsidan
• Köket - lite personlig information om mig och min familj
• Vardagsrummet - sånt som rör mitt liv och min vardag.
• Andaktsrummet - en mängd uppbygglig läsning, typ predikningar, andakter och annat tänkvärt
• Lekrummet - en del att göra, t ex frågesporten och andra små klurigheter
• Gillestugan - sånt som jag helt enkelt gillar, typ statistik och engelsk fotboll. (Mer saker är under långsam produktion)
• Förrådet - allehanda arkiverade godsaker, seriöst och oseriöst
• Gästrummet - gästboken
• Länkskafferiet - intressanta länkar inom olika områden
• In English - kort presentation på engelska (Tyvärr har jag inte kommit på nåt passande rumsnamn)

Den uppmärksamme kanske lägger märke till att det inte finns något sovrum på hemsidan. Det är precis som det ska vara. Vissa delar av livet vill jag värna om. Detta innebär att hemsidan (och bloggen) visserligen är personlig, men den är aldrig privat.

Så nu är du förstås välkommen att gå husesyn... :-)

Berätta för mig om Bibeln

För några kvällar sen var det en intressant kväll i Furubergskyrkan. Vi var fem av prästerna i Piteå församling som var och en hade sex minuter på oss att delge vår personliga syn på Bibeln. Så här sa jag...

Om det börjar brinna
Om det började brinna hemma skulle jag givetvis rädda familjen först, men sen är det faktiskt min Bibel. Inte för att det inte skulle gå att ersätta den med en ny, utan både för att den representerar min tro och för att jag är så inläst på den. Den är full med understrykningar och en del anteckningar. Bibeln är ovärderlig för mig.

Två bibelord
Jag vill läsa två bibelord som förklarar på ett bra sätt vad Bibeln betyder för mig. Först är det från Ordspråksboken: "Min son, lyssna till vad jag säger, hör noga på mina ord. Släpp dem aldrig ur sikte, bevara dem djupt i ditt hjärta. Ty de ger liv åt den som finner dem och läkedom åt hela hans kropp." (Ords 4:20-22)

Guds ord ger mig liv och läkedom.

Det andra bibelordet är det som Paulus skriver till Timotheos: ”Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.” (2 Tim 3: 14-17)

Det här känner jag igen mig så mycket i. Jag vill lyfta fram tre saker:
1. Först och främst att även jag är hemma i de heliga skrifterna ända sen barnaåren. Mina föräldrar läste alltid ur Barnens Bibel för mig och min bror när vi var små. Jag tror vi hann igenom den 16 gånger innan vi började läsa den själva. Det har gett mig en suverän grund att stå på som präst och kristen.

2. Sen står det att de heliga skrifterna ”förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus”. Det är kärnan i Bibelns budskap. Den visar oss vägen till frälsning.

3. Och det tredje som står är att ”varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när jag undervisar” och allt det andra som jag gör som präst.

Den Helige Ande
Bibeln är grunden för min tro. I Bibeln har Gud uppenbarat sig själv och sin vilja. Men jag behöver den Helige Ande för att kunna förstå det här. Anden har en nyckelroll, både i Bibelns tillkomst och när jag idag försöker läsa och ta till mig det som står. Den Helige Ande förmår öppna upp det skriva ordet så att orden får liv och berör mig. Plötsligt har en vanlig mening i den heliga Skrift blivit levande. Det till synes torra och döda har fått liv.

Kampen
Men visst har det ju varit en kamp och kan ibland vara det även idag. Under studieåren i Uppsala blev jag och de övriga matade med en kritisk inställning till Bibeln. Det är den historisk-kritiska bibelsynen som gäller. Det innebär i korthet att Guds ord ifrågasätts. Det finns väl vissa poänger i att man inte ska svälja allt okritiskt, att det är viktigt att studera allt i historiens ljus och jämföra med vetenskapens framsteg. Men den katastrofala följden blir lätt att man kastar ut barnet med badvattnet, att Bibeln inte längre betraktas som Guds ord.

När jag sen blev färdig präst – om man nu nånsin kan bli färdig – trodde jag att jag hade lyckats surfa ovanpå de dränkande vågorna, men kände snabbt att bördan fanns med. Ordet börda stämmer väldigt bra, tycker jag, eftersom man med detta i bagaget aldrig kan veta vad i Bibeln som är Guds ord och vad som inte är det, vad som är sant och vad man inte riktigt kan lita på.

Då finns det faktiskt en stor risk att man skapar sin egen religion, som grundar sig mer på vad man själv tycker passar, än på vad Gud uppenbarar för oss i Bibeln. Man skapar alltså en avgud, vilket ju är väldigt allvarligt!

Vägskälet
Hursomhelst kom jag till ett vägskäl. Jag var tvungen att bestämma mig och jag beslutade mig för att betrakta Bibeln, hela Bibeln, som Guds ord. Punkt slut. Och plötsligt släppte allt. Jag kände en frid inom mig och det blev mycket lättare att predika och att försöka förklara den kristna tron för människor.

Jag inser givetvis att det finns saker i Bibeln som jag inte kan förklara. Det finns saker som var knutna till historien. Gud har använt sig av vanliga människor med olika personligheter när Bibeln skrevs. Guds ord har så att säga filtrerats genom människors personligheter och deras samtid. Det finns saker som inte verkar stämma ihop, men jag har en ödmjukhet inför att jag aldrig kan sätta mig själv över Bibeln ord. Min hjärna och min kunskap är begränsad.

Det viktigaste är alltså att Bibeln är Guds ord och att den Helige Ande kan göra ordet levande för oss även idag.

En symmetrisk födelsedag

Inte för att det egentligen är så mycket att blogga om, men idag fyller jag 44 år. Det är inte alla dagar man fyller så symmetriskt. Själva firandet har kanske inte varit lika symmetriskt. I så fall skulle dagen både ha inletts och avslutats en tårtbit. Nu blev det klar övervikt mot kvällningen, både bokstavligt och bildligt. Trevligt och enkelt firande, i den mån man nu egentligen brukar fira sin födelsedagen som vuxen. Det känns mer som att man halar än firar.

Elias väckte mig flera gånger i morse (lite väl tidigt) med orden "Grattis på födelsedagen, pappa!". Sen hade han visst berättat på dagis att jag fyller år idag. Men inte bara jag, utan han själv också. Tre år.

Gulliga Caroline var riktigt bekymrad över att jag hade fått så få presenter, men jag försökte förklara att det är så det är att vara vuxen. Hon vill inte bli vuxen, säger hon. Behöver jag tillägga att hon själv, sedan en dryg månad tillbaka, dagligen längtar (milt uttryck) till sin egen födelsedag i mitten av maj.

44 - symmetriskt och grafiskt vackert, par i fyror. Eller varför inte två segelbåtar (vid livets solnedgång?)

När snödrivan behöver flyttas

Vinterns enorma snöfall har mer och mer inneburit problem med var jag ska hä (vilket bra ord det är!) snön. Ju längre vintern går, desto mer börjar man slarva, vilket kan få stora konsekvenser när snön bara fortsätter komma. Till slut får man sota för sitt slarv. Förra helgen fick jag flytta på en bred snödriva en meter åt vänster på garageuppfarten. Men det gjorde jag så gärna. This is the story:

Vi har verkligen försökt klara oss här hemma med en bil. Det har gått bra, men det finns samtidigt en gräns. När det nu vid årsskiftet blev ändrade arbetsförhållanden för mig, dvs att jag numera måste sitta i Öjebyn, har det blivit allt tydligare att gränsen har passerats. Jag kan ju inte cykla längre. Även om det inte blivit så ofta sen Caroline började skolan, så är det i alla fall omöjligt nu. Visst kan man cykla en mil, enkel väg, på sommaren, men inte nu. Samtidigt blir ju Magdalena väldigt bunden när Volvon alltid är upptagen.

Så vi började prata om det här för några veckor sen och kom fram till att det var dags - ja, rent av nödvändigt att skaffa en andrabil. Men det gäller ju samtidigt att hitta nåt man vill ha. Kriterierna var: liten, bensinsnål och inte alltför gammal. För ett par veckor sen åkte vi runt till bilhandlarna här i stan, men insåg att det verkligen inte är så mycket begagnat ute på marknaden, inte efter de kriterier vi hade i alla fall. Till slut kom vi till Toyotahandlaren och tittade runt i bilhallen. Visst fanns det en liten bensinsnål bil, men den var kanske lite för dyr. Jag trodde definitivt inte att Magdalena var intresserad, men när vi kom ut till bilen sa hon: "Ååh, den vill jag ha!!"

Sen gick det fort. Nu är vi, sen elva dagar tillbaka, ägare till en röd, tredörrars Toyota Aygo. En "ohyggligt" liten bil, goda vitsord i de tester jag läst. Inte optimal, men ändå perfekt som andrabil för oss. Riktigt rolig att köra, även om den knappast går att åka på sommarsemester i. Inne i stan är den suverän. Det blev ett bra köp! Vi räknar med att tanka första gången fram emot sommaren. Och då lär snön vara ett minne blott.

Bäst av allt är nog ändå att se Magdalenas lycka!! :-D

Jag funderar dock på att debitera Piteå församling... ;-)

Melodifestivalen - finalsummering

Jag återkommer väl när det blir dags för Eurovision Song Contest, men nu är det dags för en avslutande kommentar kring årets Melodifestivalpartaj.

Jag förstod rätt snart att det skulle stå mellan de låtar som diverse nätundersökningar förvarnat om: "This Is My Life" och "Keep On Walking", med "Manboy" som liten outsider. Darins "You're Out Of My Life" tappade oväntat fort. Min favorit bland dessa var Salem Al Fakirs pärla. Den har verkligen vuxit senaste veckan och blivit min favorit (tillsammans med Andreas Johnsons vackra "We Can Work It Out"). Att sen Björn Gustafsson hoppade in som pianist i slutet av Salems låt var ju både oväntat och kul. Men det hjälpte inte. Som vanligt var det telefonrösterna som slutligen avgjorde kampen till segrarinnans fördel.

Anna Bergendahl - vem hade anat det när hon var med i Idol häromåret? Visst, hon var bra redan då (åtminstone när det var låtar som passade hennes speciella röst), men de flesta idolerna brukar ju försvinna ut i skuggorna. Nu kan hon börja packa väskorna för att spendera en majvecka i exotiska Oslo. 17 år gammal. Hon verkar också (nästan) totalt omedveten om hur duktig hon är. Det blir (nästan) samma tårar som när hon fick sånt beröm under Idoltiden. Okej, Anna Bergendahl tillhörde inte mina absoluta favoriter, det vet ni som följt vad jag har skrivit de senaste veckorna, men som jag skrev i fredags: "Jag skulle faktiskt inte skämmas över att skicka vem som helst av dessa finalister till Europafinalen i Oslo". Hur hennes chanser är i den konkurrensen återstår att se. Jag bara konstaterar att de internationella jurygrupperna inte gav henne alltför många poäng igår kväll (delad 6:e plats, om jag räknade rätt). Hursomhelst önskar jag Anna Bergendahl lycka till och hon får mitt fulla stöd i Oslo.

Inför finalen

Hastigt och lustigt är det så dags för final i Melodifestivalen. Här kommer mitt tips. Så här rankar jag låtarna:

1. "We Can Work It Out" - Andreas Johnson
2. "Keep On Walking" - Salem Al Fakir
3. "You're Out Of My Life" - Darin
4. "Manboy" - Eric Saade
5. "This Is My Life" - Anna Bergendahl
6. "Unstoppable" - Ola
7. "Kom" - Timoteij
8. "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
9. "I Did It For Love" - Jessica Andersson
10. "Hollow" - Peter Jöback

Kommentar:
Jag inser snabbt att jag har tippat helt med hjärtat. Sannolikt kommer nog inte Andreas Johnson att vinna, tyvärr. Men det är helt klart den låt jag tyckt bäst om i årets upplaga. Annars har det ju verkligen varit balladernas år. I den kampen tycker jag faktiskt att Peter Jöbacks låt är oväntat svag. När jag hört en del av låtarna på radion kan jag konstatera att Anna Bergendahls låt har vuxit och blivit lite av en outsider. Jag gillar den. Och "Keep On Walking" är en pärla! Otroligt vacker låt! Listan här ovanför kanske inte i alla stycken stämmer överens med de omdömen jag gav i respektive delfinal, men låtar har ju en tendens att mogna till sig.

Slutsumman är, precis som jag alltid hävdat, att finalfältet håller högre klass med detta upplägg (med delfinaler och andra chansen) än de Melodifestivaler vi såg förr i tiden innan Christer Björkman blev regent. Jag skulle faktiskt inte skämmas över att skicka vem som helst av dessa finalister till Europafinalen i Oslo. Däremot kan jag inte se att någon av dem har så stor chans i den konkurrens som lär bli där.

Ska jag ändå våga mig på en gissning tror jag det blir... och nu måste man ju även väga in att det kommer att vara sex jurygrupper från utlandet i omröstningen... Darin... Anna Bergendahl... eller Salem Al Fakir.

I morgon kväll vet vi...

Inför andra chansen

Eftersom jag åker iväg med barnen resten av veckan är det hög tid att fundera kring andra chansen i Melodifestivalen. Who's hot and who's not? Om jag börjar med att rangordna låtarna, så ser det ut så här:

1. "Headlines" - Alcazar
2. "Sucker For Love" - Pauline
3. "Human Frontier" - Neo
4. "Road Salt" - Pain Of Salvation
5. "I Did It For Love" - Jessica Andersson
6. "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
7. "Heaven Or Hell" - Crucified Barbara
8. "Underbart" - Kalle Moraeus & Orsa Spelmän

Så här blir ju förstås inte, eftersom det handlar om dueller. Men utifrån min personliga rangordning så blir det följande resultat:

Grupp A:
"Road Salt" - Pain Of Salvation - - - "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
"Sucker For Love" - Pauline - - - "Heaven Or Hell" - Crucified Barbara

Gruppfinal: "Road Salt" - Pain Of Salvation - - - "Sucker For Love" - Pauline

Grupp B:
"Underbart" - Kalle Moraeus & Orsa Spelmän - - - "Human Frontier" - Neo
"Headlines" - Alcazar - - - "I Did It For Love" - Jessica Andersson

Gruppfinal: "Human Frontier" - Neo - - - "Headlines" - Alcazar

Kommentar:
Det blir intressanta dueller. Grupp B anser jag nog vara lite starkare. Jag hade nog helst sett Alcazar och Neo i Globen, men det går ju inte. Jag har genom årens lopp insett att svenska folket (av nån anledning) inte tycker som jag alla gånger, så antagligen kommer det att se helt annorlunda ut. Eftersom detta verkar vara balladernas år blir jag inte helt förvånad om det blir Pain of Salvation och Jessica Andersson som bokar biljetterna till den kungliga hufvudstaden.

Jag måste också lägga till att nu, när jag hört några av låtarna lite mer, t ex på radio, så hade jag gärna sett att både Elin Lanto och Jenny Silver gått längre (kanske var det hennes märkliga framträdande som hindrade framgången?).

Granndiost

Vad ska man göra åt sina grannar? Vad säger man när man kommer ut för att skotta den snö som vräkt ner flera dagar, som plogbilen packat vid infarten, som man gruvat för att skotta bort i ett par dygn, och finner att en av grannarna har tagit bort den med sin snöslunga? Ja, vad säger man? Annat än tack!! :-D

Granndiost var ordet...

Melodifestivalen - deltävling 4

Fjärde deltävlingen avnjöts vid en sen nattimme efter att ha firat svägerskans 40-årsdag i Kalix. Avnjöts är väl ett något överdrivet ord, eftersom det mest kändes som en transportsträcka, utan några slutvinnare i sikte.

Här är i alla fall the votes of the SvBG jury:

1. "Human Frontier" - Neo
(Gick vidare till andra chansen)
Kanske beror det på årets balladöverdos, men det här var en frisk fläkt i denna deltävling. Neo är en mycket duktig sångare, som påminde oerhört mycket om Mika, både utseende- och sångmässigt. Låten kommer säkert att nötas sönder på Rix FM.

2. "This Is My Life" - Anna Bergendahl
(Gick direkt till finalen som 1:a)
Den här låten passade Anna Bergendahl perfekt. Hon har ju en mycket speciell, Tracey Chapmanliknande röst, som nog många röstare minns från Idol häromåret. Vacker låt, men nog tycker jag hon ska skippa gitarrekvisitan i finalen.

3. "Stop" - Sibel
(Blev 7:a)
Vad hände här? Varför blev Sibel bara sjua? Vilken rökare!! Samma sak som med Neos låt, en frisk fläkt i balladträsket.

4. "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
(Gick vidare till andra chansen)
En klassisk popschlager, kanske årets enda. Man känner igen stilen, men man blir glad och det är kanske det allra viktigaste i Melodifestivalsammanhanget? Lade ni märke till de ekon som fanns från Pernillas genombrott med Piccadilly Circus för 25 år sen? Jag tänker på att det var två dansare bakom henne. Denna gång var det dock inte bröderna Ingrosso.

5. "Hollow" - Peter Jöback
(Gick direkt till finalen som 2:a)
Visst var låten mäktig. Visst sjunger Peter Jöback suveränt bra, men ändå var det nåt som... jag vet inte. Jag fick inget grepp om låten. Det är antagligen en låt som växer, men den här kan väl ändå inte vinna i Globen?

6. "Idiot" - Noll Tolerans
(Blev 5:a)
Så har även skatepunken gjort sitt intåg i Melodifestivalen. Jag erkänner villigt att jag absolut inte har Noll Tolerans till dessa ungdomar. De var klart bättre än så. Inte alls dålig i sin genre, även om jag förstår att inte fler röstade på dem i detta sammanhang. Sångaren påminde en del om Peo Thyrén i sin breda stockholmska.

7. "Thursdays" - Lovestoned
(Blev 6:a)
Lite popreggae. Inte så dumt, faktiskt, även om det inte lämnade så bestående (skiv)spår i mig.

8. "Magisk stjärna"- Py Bäckman
(Blev 8:a)
Tiden har nog sprungit ifrån Py. Lite för darrig sång för min smak. Det hjälpte inte ens att se ut som Ozzy Osbourne. Däremot är hon ju en bra låtskrivare, även om detta kanske inte var hennes bästa.

Att måna om kunden

Detta är en hyllning till personalen på Coop igår kväll. Efter att jag hade nattat Elias åkte jag iväg till Coop för att handla inför helgen. Samtidigt var det damstafetten i OS. Jag hade ställt in hårddiskinspelningen för att se när jag kom hem igen. När jag köpt in de sedvanliga tacosgrejorna (det är ju ändå fredag!) och närmade mig kassan, märkte jag att de hade på en TV. Jag hann höra "Charlotte Kalla är ute på jakt" och förstod att här gäller det att fokusera på andra saker än de ljud som öronen automatiskt drogs till. Strategin var inte svår att räkna ut: snabbt till kassan, betala och iväg...

Nähä... Avstämning!

Jag sa till Carl-Sören... nej, jag menar kassören: "Nu gäller det att inte lyssna på hur det går i OS-stafetten. Jag ska hem och se det sen" ... Jag pratade nog ovanligt mycket där vid rullbandet. Ibland hördes nog ett lite lågmält "babababababababa" och småvisslande.

Det var då det hände: Mannen i kassan letade reda på en fjärrkontroll och skruvade ner ljudet på TV:n. Sånt händer ju bara inte! Det var verkligen att måna om kunden (och borde vara lönegrundande!). Det uppskattas! Kanske måste jag handla lite oftare på Coop.

Den bestående Bibeln

De senaste veckorna har jag köpt ett par nya biblar. "Okeeeeej", kanske ni tänker, "räcker det inte med alla olika varianter som står i bokhyllan, ligger på skrivbordet och på nattduksbordet?" Nja, det är klart att jag har så att jag klarar mig. Det räcker ju egentligen med en Bibel, dvs den man läser. Resten är bra för att jämföra olika översättningar. Alltid ger det nån ny vinkling.

Nej, det jag talar om är att jag köpt "Schlagerbibeln" och "OS-bibeln", välkolorerade aktuella magasin för att kunna hänga med i de pågående evenemangen. Självklart förgylls mitt intresse av Melodifestivalen och sport av dessa så kallade "biblar", de ger god vägledning för det som händer.

Men det är ju en stor skillnad om man jämför med den Heliga Skrift! OS-bibeln och Schlagerbibeln är ytliga, eller på sin höjd en fördjupning på ytplanet. När OS och Melodifestivalen är slut är de helt inaktuella. Man kanske kan bläddra i dem senare - det är god dasslitteratur - men de har inget nytt att tillföra, mer än minnen från glittrande paljetter och hägrande guldmedaljer. Sen går man vidare till nya jordiska begivenheter. Annat är det med den Heliga Skrift. Den är alltid aktuell och har alltid mycket att ge - om man ger den chansen vill säga. Med den Helige Andes hjälp har den betydelse för hela livet och evigheten. Som det står i Ordspråksboken: "Min son, lyssna till vad jag säger, hör noga på mina ord. Släpp dem aldrig ur sikte, bevara dem djupt i ditt hjärta. Ty de ger liv åt den som finner dem och läkedom åt hela hans kropp." (Ords 4:20-22).

Självklart klarar man av att följa både Melodifestival och vinter-OS utan de specialskrivna guiderna. Men jag är mycket tveksam om man klarar av det kristna livet utan Bibeln. Det är ju där hela Guds uppenbarelse finns samlad. Allt annat riskerar att bli en egentillverkad religion och ingenting annat än en avgud. "Kanske" är kyrkans kris orsakat av att vi har tappat bort kärleken till Bibeln, Guds ord. (Jag skriver kanske med citationstecken, eftersom jag är övertygad om att så är fallet!). Vi behöver läsa vår Bibel för att kunna vara kyrka.

Åter till de färgglada biblarna: Vän av ordning kanske funderar över att man blandar in det laddade ordet "bibel" i dessa profana sammanhang. Jag är inte en som tar alltför illa vid mig av detta. Ordet bibel är inte heligt (även om innehållet är det). "Bibel" betyder ju "böcker" och självklart måste man få använda såna ord. Men å andra sidan kan man ju fundera på om tidningsmakarna nånsin funderar på att använda begreppet "OS-koranen", eller liknande? Knappast. Varför inte? Och vad skulle i så fall reaktionerna bli? Nånstans kanske det brister i respekt, jag vet inte. Men som sagt: jag bryr mig inte särskilt mycket.

Förut använde Aftonbladet titeln "Superguiden" för dylika publikationer. Kanske är det vad vi borde kalla vår Bibel, för visst är det en superguide det handlar om! Paulus skriver till Timotheos: "Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar." (2 Tim 3:14-17)

Som sagt: En superguide!

Nu är vi nånstans mitt i vinter-OS i Vancouver och Melodifestivalcirkusen. Men dessa evenemang tar slut rätt snart. Man skulle kunna säga att Christer Björkmans skapelse kommer att förgå. Jakob Hårds vägledning och Jonas Karlssons predikningar kommer att tystna. Men Guds ord kommer att bestå. Livet fortsätter och därför fortsätter jag att läsa den riktiga Bibeln, Guds ord, den Heliga Skrift.

Melodifestivalen - deltävling 3

"Schlagerskräll" var en av låtskrivarnas spontana ord, när deras "Kom" kom direkt till final. Och visst var det en skräll. Mer om det här nedanför. Tredje deltävlingen från Göteborg blev en omgång som hade det mesta. Allt från förutsägbart till skrällar, från bleka ballader till eldfängd hårdrock. Några bra och hållbara låtar var det faktiskt. Sen måste jag ju nämna mellanakterna. De är verkligen alltid bra. Man kan inte missa en sekund, faktiskt. Blue Man Group hade ju en helt fantastisk show. Men man kan ju fråga sig varför SVT bränner krutet redan nu? Inte kan väl detta toppas i Globen? Eller har de månne ytterligare ess i schla... förlåt, rockärmen?

Så här ser i alla fall the votes of the SvBG jury ut:

1. "You're Out Of My Life" - Darin
(Gick direkt till final som 2:a)
Oj, vad proffsig Darin är. Ger alltid 100 % och det är det som gör honom till en vinnare i längden. Detta var en mycket bra och innerlig ballad, som jag gärna skulle kunna tänka mig att släppa iväg till Oslo i maj.

2. "Headlines" - Alcazar
(Gick vidare till andra chansen)
Inte lika direkt som "Stay The Night" förra året, men visst levererar Alcazar (som vanligt). Den inleddes med tydliga "Viva la Vida"-synthstråkar. Inget fel i det, så länge som inget annat i låten påminde om den. Nej, den här hade jag gärna velat se direkt i Globen, men samtidigt kanske den vinner på att svenska folket får lyssna på den en vända till i andra chansen? Den växer i alla fall i mina öron redan nu, efter en andra genomlyssning. Givetvis kommer den att få mina röster i Örebro.

3. "Kom" - Timoteij
(Gick direkt till final som 1:a)
Den här låten var verkligen bra med en mycket smakfull blandning av popmusik och folkmusikaliska inslag, med en refräng som verkligen satte sig. Det finns vissa likheter med Ruslanas vinnarlåt häromåret. De fyra tjejerna i Timoteij lyckas förmedla glädje och sånt hjälper mycket i såna här sammanhang. En överraskning, en skräll, som sagt, men den var värd det, helt klart!

4. "Doctor Doctor" - Elin Lanto
(Blev 7:a)
Den här låten gillade jag mycket. Det var lite "I Kissed A Girl"-känsla i kompet + nåt eko från nån 80-talslåt som jag inte kommer på namnet på. Klart mycket bättre än den placering den fick.

5. "Hur kan jag tro på kärlek?" - Erik Linder
(Blev 5:a)
Man kan inte låta bli att tänka på hur låten hade kunnat låta med Ted Gärdestad vid micken, med tanke på att det var brorsan Kenneth som gjort låten. Men Erik Linder sjunger riktigt bra. Ljus tenorstämma och tonsäker. Kanske blev slutsumman av låten ändå lite för tam och snäll, trots en bra och hoppfull text.

6. "Heaven Or Hell" - Crucified Barbara
(Gick vidare till andra chansen)
Bokstavligen det mest eldfängda numret i år och det klart tyngsta bidraget hittills genom årens lopp. Inget att anmärka på egentligen. Bra i sin genre, helt enkelt. Stabil tung hårdrock med mycket bra sångsolist. Därmed inte sagt att den konkurrerar ut ovanstående låtar.

7. "Yeba" - Getty
(Blev 6:a)
Låten sjöngs på språket lingala. (Jag förstod inte mer än hälften). Men Getty Domein lyckades ändå förmedla en bra känsla. Välsjunget och dansant, lite Mory Kanté-känsla, men ändå känns det, tyvärr, lite malplacerat i detta sammanhang.

8. "Tonight" - Johannes Bah Kuhnke
(Blev 8:a)
En bombastisk ballad, eller vad man nu ska kalla det. Hyfsad låt, måste jag säga, men den hade behövt en annan sångare. Han var ingen katastrof, men sjöng bitvis lite småfalskt och hade lite för tunn röst, tyvärr. Låten var värd ett bättre öde.

Fettisdag

Idag är det fettisdag. En klassisk dag, som varit en favorit ända sen barndomen. Ofta handlade det om solsken, skidåkning, varm choklad, apelsin och - givetvis - semlor! Semlan är ju dagens höjdpunkt, utan tvekan. Med tiden har jag väl skalat av det mesta av uppväxtens traditioner - men kvar finns semlan, eller snarast "semlorna", eftersom man sällan nöjer sig med en.

Men samtidigt innebär det ju ett problem. Semlor är ju allt annat än nyttiga. Men det är väl därför de är så goda. Det finns ju nåt sorts samband mellan allt gott och allt onyttigt. Av nån anledning råkar det dessutom vara så att jag ofta vid den här tiden av året har försökt banta, med följden att semlorna ofta blivit en svår frestelse.

Men frågan är ju vad som gäller, späk eller späck?

I förmiddags blev vi bjudna av arbetsgivaren på, som man skrev "årets första semla"... Men vänta här nu: "Årets första... ?" Okej, det var faktiskt min första, men ändå... Nej, nu börjar ju fastetiden med en helt annan inställning till livet och godsakerna.

Men det finns flera olika traditioner: En tradition menar att det är först på fettisdagen man får äta semlor, men sen kan man fortsätta under fastetiden, åtminstone på tisdagarna. En annan tradition hävdar att man gärna kan frossa flera veckor innan fettisdag, men sen inträder fastan. Ytterligare en tradition håller på att det endast är fettisdag som gäller. Till sist finns givetvis den tradition som helt struntar i traditionerna.

Hursomhelst: Hur ska en semla vara då? En studiekamrat från Uppsalatiden gav på Facebook den bästa beskrivningen nånsin på en semla:

Jag "kan härmed komma ut som semmelayatollah. de ska vara hembakade dvs inga artificiella konditoriluftslott (o inte heller vanlig vetebrödsdeg utan med ägg, kardemumma och horthornssalt), fyllda med riktig vispad grädde och mandelmassa mosad med bullinkråm och grädde. florsocker. får inte förstöras med varm mjölk på. njutningen bygger på att alla detaljer är rätt. kom o smaka!"

Det var en fullkomlig beskrivning, en uppenbarad och förklarad semlighet! :-D

Till sist: Hur skulle man fira Björn Ferrys OS-guld? Givetvis med en semla. Så avslutades årets fettisdag. Men nu börjar fastan...

Melodifestivalen - deltävling 2

Igår var det Sandvikens tur att invaderas av Melodifestivalscirkusen. Den här gången var det klart bättre startfält. Möjligen fick vi se en framtida vinnare, faktiskt. Sen måste jag säga att jag gillar mellanakterna, speciellt när Dolph Lundgren dyker upp som hårding. Visst känner man igen humorn från tidigare år (säkert samma manusförfattare), men det är kul, åtminstone ibland...

Hursomhelst: Här är the votes of the SvBG jury:

1. "We Can Work It Out" - Andreas Johnson
(Gick vidare till final som 2:a)
Jag har alltid gillat Andreas Johnson, men frågan är om inte det här är hans bästa låt sen "Glorious" för dryga tio år sen. Vissa passager var så vackra att jag nästan fick tårar i ögonen. Jag gillade också det bakåtlutade tempot i låten. Den här låten skulle jag vara stolt över att skicka till Oslo i maj!

2. "Manboy" - Eric Saade
(Gick vidare till final som 1:a)
Riktigt bra låt det här också! En medryckande låt som sätter sig direkt. Det kändes redan från första tonerna att den här kommer att gå långt. Dessutom sjungen av en glad, dansant och duktig sångare. Lite Måns Zelmerlöw-känsla. Vi har säkerligen sett ett genombrott!

3. "Sucker For Love" - Pauline
(Gick vidare till andra chansen)
En av de fyra jokrarna. Klart skön låt och den verkar passa Pauline perfekt. Hon är cool! Låten sticker ut på ett behagligt sätt. Jag hör gärna mer av den, så det är bra att den i alla fall gick vidare till andra chansen.

4. "Manipulated" - Hanna Lindblad
(Blev 5:a)
Lite "I Was Made For Loving You"-känsla, men i clubförpackning. Perfekt sångerska till den här låten! Mycket stabilt framförande, även om jag gärna hade sett lite mer kläder på de stackars artisterna. Skulle gärna sett att låten hade fått en andra chans.

5. "Come And Get Me Now" - Highlights & MiSt
(Blev 7:a)
Kul grej med en webbjoker. Inte alls så dålig. Jag gillade många delar av den. Den var inte heller så dansbandig som jag hade befarat med tanke på Highlights. (Men popdelen av dansbandsvärlden är ju inte det sämsta)

6. "Underbart" - Kalle Moraeus och Orsa Spelmän
(Gick vidare till andra chansen)
Jag har länge tänkt på att det skulle vara roligt att höra en riktig folkmusiklåt i de här sammanhangen, men jag vet inte om det här riktigt var den starkaste låten för ändamålet. Men den var ändå helt okej. Efter en lite darrig start kom låten loss i refrängen. (En liten fundering bara: Varför heter Kalle "Moraeus" och inte "Orsaeus"?)

7. "Hippare Hoppare" - Andra Generationen och Dogge
(Blev 6:a)
En riktigt fartig balkanlåt med säker rapp. Dogge kan verkligen sin sak. Det kan Andra Generationen också. Tyvärr är det fel sammanhang, så det ska mycket till för att de ska lyckas...

8. "Innan alla ljusen brunnit ut" - Anna-Maria Espinosa.
(Blev 8:a)
Nu har jag inte hört Anna-Maria Espinosa speciellt mycket tidigare, mig veterligen bara en låt (och då var låten klart bättre) men det här kändes inte riktigt bra. Det blev lite tunn och småskrikig sång till en rätt svag låt. Inte mycket att jobba med, på nåt sätt.

Inför OS

För rätt många månader sen började Sportnyttredaktionen nedräkningen inför OS. "100 dagar kvar" - "50 dagar kvar" - "23 dagar kvar" - "9 dagar kvar"... och vips är vi där: OS i Vancouver. Jag kan inte påstå att jag är laddad. Det har varit lite för mycket annat att tänka på. Men egentligen behöver man inte ladda. Det räcker ju att slappna av och luta sig tillbaka i TV-soffan. Jag kommer givetvis inte att se allt, hur intresserad jag än är. Det går bara inte. Men visst kommer jag att se alla godbitarna och lite till...

Jag är definitivt inte en som skulle ta ut semesterdagar för att kunna koncentrera mig på OS, men visst tänker jag stanna hemma med barnen om de råkar bli sjuka. Rykten har nått mig att ett kusinbarn har vattkoppor och visst är det frestande att åka upp en sväng till Arjeplog med Elias. Det skulle det kunna vara värt. Problemet är väl bara att inkubationstiden är lite för lång...

Nej, det blir som det blir. Det blir att spela in en hel del och se i efterhand, vissa delar i snabbspolning, vissa delar skippar jag. Men en del tävlingar och matcher kan man ju bara inte missa, även om det skulle vara mitt i natten. Längdskidåkning, skidskytte och ishockey hör ju dit.

Hur kommer det att gå då? Svårt att säga, men visst blir det en del medaljer. Så här gissar jag (givetvis med en stor portion hjärta och en tydlig glädjekalkyl, men varför ska man inte vara positiv?):

Guld:
- Helena Jonsson (jaktstart)
- Helena Jonsson (masstart)
- Charlotte Kalla (10 km fristil)
- Emil Jönsson (sprint)

Silver:
- Anja Pärson (störtlopp)
- Emil Jönsson och Björn Lind (eller hur nu laget formeras - sprintstafett)
- Hanna Falk och Charlotte Kalla (eller hur nu laget formeras - sprintstafett)

Brons:
- Tre Kronor (ishockey)
- Damkronorna (ishockey)
- Anna Olsson, Magdalena Pajala, Anna Haag, Charlotte Kalla (eller hur nu laget formeras - stafett)
- Elisabeth Högberg, AnnaCarin Olofsson, Anna-Maria Nilsson, Helena Jonsson (eller hur nu laget formeras - skidskyttestafett)
- Lag Norberg (curling)

OS-kung: Petter Northug
OS-drottning: Lindsey Vonn - eller varför inte Helena Jonsson?

En sista sak: Peter Forsberg - perfekt val av fanbärare!

Let the games begin!

Tour of... vadå?

När jag sitter och uppdaterar bloggen och hemsidan har jag haft på TV:n. När jag zappade runt bland kanalerna upptäckte jag att cykelsäsongen redan har dragit igång på Eurosport. Det är alltid en fröjd att lyssna till Roberto Vacchi och Anders Adamsson, men det var ändå nåt som saknades. Under Giro d'Italia och Tour de France är det alltid otroligt mycket folk och fantastiska landskapsvyer, ofta kuperat.

Nu handlade det om Tour of Qatar...

...tänk efter en stund hur du tror det såg ut...

Precis: platt, platt, platt, asfaltsvägar på en tråkig, gigantisk sandlåda. Och folktomt. Det enda som kunde ställa till det var vinden. Det kan väl inte vara nåt annat än pengar som lockar cyklisterna till detta etapplopp? Å andra sidan är det väl samma sak med de stora etapploppen också, med bonusen att de även får draghjälp av natursceneriet och folkfesten.

Predikoarkivet

Det är inte bara bloggen som blivit lidande den senaste tiden. Hemsidan, som jag egentligen prioriterar, har också bara fått sporadiska uppdateringar. Nu är det däremot åtgärdat. Den största och viktigaste skillnaden är att mina predikosamlingar, "Senaste predikan" och "Postillan" (= "bästa" predikan för varje söndag under året), har fått sällskap av "Predikoarkivet". Det är ju mycket möjligt att de som brukar ta del av mina predikningar inte alltid hinner med, särskilt inte när jag nu har ökat predikofrekvensen i nya Piteå församling. I detta predikoarkiv har jag samlat predikningar från en lite längre tidsperiod. Kolla gärna in detta på min hemsida.

Melodifestivalen - deltävling 1

Melodifestivalcirkusens första anhalt var Ö-vik. Man känner igen konceptet nu, på gott och ont. Skillnaden från de senaste åren är att det var tre programledare: Måns Zelmerlöw, Christina Meltzer Lind och Dolph Lundgren. Stabilt programledarskap, utan att komma upp i Luuks och Medes höga nivåer. Men visst märker man att gamle actionhjälten Dolph har fler strängar på sin entertainerlyra än att bara se stor ut, typ. Hans tolkning av "A Little Less Conversation" var rätt imponerande faktiskt. Inledande numret, Bonnie Tylers 80-talsrökare "Holding Out For A Hero", var nog ändå kvällens bästa musikaliska inslag. Charlotte Perrelli, Nanne Grönwall och Sonja Aldén var mycket bra, trots att de glömt byxorna hemma...

Men huvudnumret är ju ändå de åtta tävlande låtarna. Som jag misstänkte var det rätt svagt. Jag ser ingen slutsegrare än så länge, men låtarna kan ju växa. Så här fördelades rösterna från the SvBG jury:

1. "Keep On Walking" - Salem Al Fakir
(Gick direkt vidare till final som 1:a)
Salem Al Fakir har en alldeles egen ton i sitt musikskapande. Inte så här direkt som många andra artister, men man blir glad av hans vackra låtar, hur allvarligt tema de än kan ha. Det här är antagligen en låt som kommer att växa med tiden. Men nog var den ändå bäst denna kväll!

2. "Unstoppable" - Ola
(Gick vidare till final som 2:a)
Man vet vad man får när det gäller Ola. Här fortsatte han "Nataliekonceptet" utifrån sin hittills största hit. Jag tror inte att Ola är "Unstoppable" i år, men man vet ju aldrig. Låten var helt klart värd att gå till final!

3. "Road Salt" - Pain of Salvation
(Gick vidare till andra chansen)
Det skrevs om att detta var nåt av det hårdaste som ställt upp i Melodifestivalen, men det såg vi verkligen ingenting av. En mycket avskalad ballad med stor känsla. Mycket bra sångare och sköna Rhodesljud. Det har var kvällens bästa ballad, helt klart.

4. "I Did It For Love" - Jessica Andersson
(Gick vidare till andra chansen)
Mycket känsla bakom den här balladen, nästan som en tvillingsyster till Sanna Nielsens "Empty Room" häromåret, men hade inte fullt samma kapacitet. Vacker låt i alla fall, som definitivt var värd att gå till andra chansen.

5. "You're Making Me Hot-Hot-Hot" - Linda Pritchard
(Blev 5:a)
En frisk fläkt i denna balladernas afton. Latinorytmer och mycket kompetent sång hjälpte föga. Jag förstår egentligen inte varför den inte kom högre upp, men den här stilen har sällan gått bra i Melodifestivalsammanhang här i Sverige.

6. "The Saviour" - Anders Ekborg
(Blev 6:a)

Typiskt musikalnummer med nån form av religiöst tema. Kanske värd en andra chans, men samtidigt var den här låten inte direkt Melodifestivalens frälsare. Därmed inte sagt att Anders Ekborg var dålig.

7. "A Place To Stay" - Jenny Silver
(Blev 8:a)

Lite för lam låt. Den var skön på ett sätt, men det kändes som om den aldrig lyfte. Scenshowen var mycket sparsmakad. I det närmaste stillastående, med en gigantisk silverarm, bara lite ticks som möjligen var inspirerade av Stefan Holm.

8. "Singel" - Frispråkarn
(Blev 7:a)
Hiphop har sällan funkat i Melodifestivalen. Inte nu heller. Bakgrundsmusiken var helt okej, men det räcker inte. Undrar förresten om denna kontaktannons funkade...

Inför Melodifestivalen

Så var det dags igen för Melodifestivalen, en av årets höjdpunkter. När jag berättade det för Caroline tidigare i veckan sa hon precis det jag tänkte: "Va, redan?! Det var ju nyss!"

Min vana trogen kommer jag att försöka ge min analys av de olika deltävlingarna. Så här dagen innan det stora spektaklet drar igång kan jag bara konstatera att startfältet ser lite tunt ut, faktiskt. Det är många rätt så okända (åtminstone för mig) och lite ointressanta (åtminstone på förhand) artister. Om man bara utgår från vilka som brukar leverera, så skulle det kunna stå mellan nån av följande (angivet endast i bokstavsordning): Alcazar, Salem Al Fakir, Darin, Andreas Johnson, Peter Jöback och Ola. Sen blir man ju lite nyfiken på tidigare Idoldeltagarna Linda Pritchard och Anna Bergendahl.

Tur att det (faktiskt) är låtarna som tävlar, för det finns utrymme för överraskningar. Det skulle ju vara roligt om nån uppstickare står där och jublar sent på lördagskvällen den 13 mars.

Men jag undrar ändå om det inte blir Darin. Han är en stor artist, mycket duktig, som dessutom har många fans med snabba sms-tummar. Jag tror inte att han skulle ha ställt upp utan att ha en kanonlåt. Så Darin blir mitt hetaste tips, så här på förhand, ohörd.

Förintelsens minnesdag

Idag är det "Förintelsens minnesdag". Det är exakt 65 år sen Auschwitz befriades. Jag läste ett tänkvärt uttalande som Nyamko Sabuni, vår integrationsminister med ansvar för den nationella minoritetspolitiken, har gjort i samband med detta:

- I dag högtidlighåller vi minnet av Förintelsens offer runt om i landet och i världen. Förintelsen visade att de mest ofattbara grymheterna kan inträffa här - mitt i Europa.

- Nazisterna mördade sex miljoner judar och miljoner andra, inte minst romer, homosexuella och funktionshindrade. De överlevande har lämnat vittnesmål. Nu är det upp till oss att upplysa nya generationer och förmedla ett enda budskap: Aldrig mer.

- Det är med tungt hjärta som jag konstaterar att fortfarande i dag attackeras och trakasseras judar. Romer förföljs och mördas. Homosexuella saknar fortfarande grundläggande rättigheter i vissa länder.

- 65 år efter koncentrationslägrens fångar befriades står Europa enat kring demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Låt var och en av oss lova att människors onda handlingar aldrig mer ska mötas med tystnad eller likgiltighet.

Crazy bananas!!

Det är sällan jag har lett så mycket åt ett uttryck som igår (och fortfarande) när Magdalena Pajala vann sitt SM-guld i sprint. När hon spurtat ner självaste Charlotte Kalla några meter före mål och efteråt fick frågan av Jakob Hård hur det kändes, så utbrast hon: "Crazy bananas!!"

Jag gillar det av många anledningar:

1. Det kom så spontant, direkt från hjärtat
2. Det var ett roligt och oväntat uttryck
3. Det kom från en pitetjej - och jag gläds verkligen åt hennes genombrott i skidspåren

4. Det var ingen svordom, vilket brukar vara snarare regel än undantag nuförtiden, i alla sammanhang.

Nej, det här var kul. Grattis Magdalena och lycka till i OS!!

Årets felskrivning

Det är ju inte bara jag som har sammanfattat det gångna året. Så gör ju även "alla" tidningar. Häromveckan läste jag Dagens sammanfattning. Intressant förstås, men ibland kan det bli lite fel. Följande handlar om "Årets dop":

Stjärnan Gladys del Pilar klev ned i dopgraven i mitten på mars och förklarade lyckligt "Jag vill tillhöra Jesus - 24 timmar om dygnet - 256 dagar om året".

Självklart handlar det om en felskrivning, men en riktigt rolig sådan... :-D

16000 dagar

Idag är det jubileum. Det var 16000 dagar sen jag föddes. Inte för att det är så speciellt, egentligen, men varför kan man inte fira jämna tusental dagar likaväl som år? (Kanske borde man på samma sätt hålla koll på antal timmar. Det skulle innebära att vid åttatiden i morse var jag 384000 timmar gammal - och kl.07.57 för att vara exakt var jag 23040000 minuter - eller 1382400000 sekunder - and still ticking...)

Okej, jag kanske är lite annorlunda som håller koll på min ålder på det sättet, men vadå? Det blir lite oväntad fest mitt i vardagen. Grattis till mig. Tack ska jag ha!

Hur jag har firat dagen? Inte mer än att nynnat "Du gamla, du fria"

Bokslut 2009

Precis som vid förra årsskiftet tänkte jag sammanfatta det år som gått inom några olika områden. Här är årets...

Böcker:

• Årets kristna bok: "Jakten på det försvunna skrattet" – Mackan Andersson
• Årets deckare: "Luftslottet som sprängdes" – Stieg Larsson
• Årets roman: "Din tjänare hör" - Sara Lidman

Diverse:

• Årets glädje: Beslutet att, trots allt, åka till konserten med bröderna Ådahl på Storstrand. Total Gudsnärvaro i nåt som var mer gudstjänst än konsert. Befriande, berörande och oförglömligt.
• Årets maträtt: Laxgratäng
• Årets spel: Boom Blox (Wii)
• Årets tidskrift: Route One (fanzine om engelsk fotboll, mycket nostalgi från förr)
• Årets fenomen: Anna Anka (plötsligt var hon överallt)
• Årets komiker: Henrik Dorsin

Internet:

• Årets sajt: http://www.yr.no/
• Årets blogg: stigstrombergsson.blogg.se - goda analyser, härligt innovativt språk
• Årets tidsfördriv: PetSociety (på Facebook)
• Årets startsida: Aftonbladet

Kristen tro:

• Årets bibelord: "Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta"(Psaltaren 51:12) kopplat till: "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud" (Matteus 5:8)
• Årets predikanter: Linnéa Vikström och Jonas Ahlforn... mycket duktiga unga präster i Piteå!
• Årets arbetsuppgift: Växthuset - Bibelundervisning från A till Ö

Musik:

• Årets artist: Agnes
• Årets nykomling: Erik Hassle
• Årets kristna artist: Samuel Ljungblahd
• Årets låt: "Stay The Night" - Alcazar
• Årets danslåt: "Stay The Night" - Alcazar
• Årets ballad: "Hurtful" - Erik Hassle
• Årets rocklåt: "We Weren't Born To Follow" - Bon Jovi
• Årets kristna låt: "You Gave Your Life" - Stefan Almqvist
• Årets Melodifestivallåt: "Stay The Night" - Alcazar
• Årets cover: "Hungry Heart" - Anders Fernette
• Årets växare I: "Release Me" - Agnes
• Årets växare II: "Moving On" - Sarah Dawn Finer
• Årets skiva: "God Bless The IRS" - Swingfly
• Årets video: "Brorsans nya bobbycar" - Trio Med Lax
• Årets retro: Michael Jackson

Sport:

• Årets svenska idrottsögonblick: Helena Jonsson visar stabilitet hela året och kröner allt med sitt magnifika VM-guld.
• Årets utländska idrottsögonblick: Usain Bolts segrar och världsrekord i VM-finalen på 100 och 200 meter.
• Årets idrottsevenemang: VM i friidrott
• Årets idrottsman: Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare
• Årets idrottskvinna: Helena Jonsson, skidskytte
• Årets lag: Svenska U21-landslaget i fotboll
• Årets tränare: Wolfgang Pichler, skidskytte
• Årets nykomling: Anna Nordqvist, golf
• Årets avslutare: Mats Sundin, Hanna Ljungberg, Henke Larsson, Kenny Jönsson, Jörgen Jönsson, m fl.

TV:

• Årets serie: How I Met Your Mother (TV3 och TV6)
• Årets underhållning: Mästarnas mästare (SVT)
• Årets intervjuprogram: Babben & Co (SVT)
• Årets TV-sport: Tour de France (Eurosport)