Roliga namn

Ibland när man läser Bibeln kan man hitta riktigt roliga passager. Igår hittade jag ett par namn som jag skulle vilja tipsa dig om, särskilt om du väntar tvillingar och vill ge dem bibliska namn. I 1 Mosebok 46:21 står det att två av Benjamins söner hette Muppim och Huppim*. Det vore väl passande namn till dina arvingar...

- - -
* Dessa oändligt roliga namn finns i 1917 års bibelöversättning och Svenska Folkbibeln (och de flesta andra översättningar jag sett). Bibel 2000 har dock, av nån anledning, andra namn - Shufam och Hufam. Inte lika roligt, men helt okej ändå för den som inte vill att ens barn ska heta Lars, Erik, Johan, Alexander eller Kevin-Steve.

Lösningen när det kör ihop sig

Åh, vilken härlig dag det har varit. För det första är både jag och Magdalena lediga i helgen. Det var nästan två månader sen vi var lediga tillsammans. För det andra lyser solen och man bara njuter när våren har tagit greppet. För det tredje har jag bytt däck på bilen. Inte roligt, men nåt som måste göras - och nu är det gjort!

Ikväll kommer det att handla om nattning av barn och TV-tittande. Många tycker det är så dåligt utbud på TV. Ofta kan jag hålla med (men ändå sitter man där och slötittar... konstigt). Ibland kan det dock köra ihop sig. Ikväll blir det verkligen svårt att välja.

Några axplock ur TV-tablån:
20.00-21.00 - SVT1: Babben & Co - riktigt bra och trevliga intervjuer med intressanta personer.
20.00-21.25 - TV4: Robinson 2009 - klassikern
20.00-23.00 - TV6: Sverige-Österrike - ishockey-VM startar
20.00-23.00 - TV8: The Pianist - omtalad film
21.25-23.45 - TV4: Rocky Balboa - den senaste filmen om boxningslegenden
22.25-00.30 - TV3: American Dreamz - en film som verkar kunna vara kul med bl a Hugh Grant

Till saken hör förstås att jag ska natta Elias och han brukar vakna x antal gånger under den här tiden. Det innebär att det jag bestämmer mig för att se måste spelas in på Boxers välsignade hårddisk, med vetskapen om att det ju bara går att göra med ett av programmen.

Ja, ni inser problematiken. Jag måste alltså välja.

Valet blir nåt jag inte nämnt, nämligen SPEEDWAY GRAND PRIX. Äntligen kör säsongen igång. Visst kommer det ett bra sammandrag på SVT1 sent på kvällen, men samtidigt är det bäst att se live (ja, så live det nu blir framför TV:n). SVT24 sänder 19.30-22.10. Helkväll med andra ord (fast antagligen lite fördröjt, av nämnda sonskäl). Speedway håller faktiskt på att vara favoritsporten alla kategorier (tillsammans med skidskytte) . Fotboll och ishockey i all ära, men det måste numera till rejält intressanta matcher för att det ska kunna konkurrera ut ett GP.

I år är det två svenskar med i GP-cirkusen: Andreas Jonsson och Fredrik Lindgren. Båda har potential att köra riktigt bra. Andreas har kanske till och med chansen att aspirera om VM-titeln, men då måste starterna sitta bättre. Annars kommer det antagligen, som så många gånger tidigare, att handla om Nicki Pedersen och Jason Crump. Förutom svenskarna håller jag mest på Greg Hancock, den genomsympatiske amerikanen som sen många år tävlar för Rospiggarna. Caroline nobbade för övrigt, till min förtret, Greggans son till en dans runt midsommarstången i Hallstavik förra sommaren. Kolla gärna in denna länk som presenterar förarna i årets Speedway Grand Prix.

Sen finns det ju en lösning till, när det gäller det övriga TV-utbudet. Babben & Co och Robinson kommer i repris. Filmerna är ju inte så viktiga och det kommer fler och intressantare hockeymatcher!

Bildbeviset

Efter förra blogginlägget kom ett önskemål om bildbevis på mina försök till att bygga Svampbob Fyrkant och hans vänner i Lego. Jag tvekade ett tag, eftersom jag hade tänkt att det här skulle vara en bildlös blogg (för då får jag såna krav på mig själv att hitta lämpliga bilder till allt jag skriver och då tar det för mycket tid). Men, men: jag gör ett undantag: Här kommer det, sent omsider. Tillåt mig presentera: Herr Krabba, Bläckvard, Patrik Stjärna, Gary och Svampbob Fyrkant...

Men jag tycker fortfarande att Legoversionen av Jesus är häftigare!!

Lego

Att jag gillar att bygga med Lego är ingen hemlighet. Jag skäms inte ens. Som barn älskade jag Lego, men sen blev det, av rätt så naturliga skäl, ett långt uppehåll tills jag fick egna barn. Barnens legobitar har sakta blivit fler och fler och är nu i rätt så lagom mängd (även om jag , jag menar barnen, aldrig skulle tacka nej till fler). Men jag måste erkänna att det nog mest är jag som bygger. Visst, Elias är aldrig svårövertalad att börja, men plötsligt kan jag upptäcka att han är nån helt annanstans och gör nåt annat. Jag tycker det är så avkopplande med Lego. Tankarna flyger iväg långt, mycket långt, medan jag bygger nåt hus eller kreerar nån fantasifull skapelse. Det har faktiskt hänt för några år sen (hoppas ingen arbetskamrat läser det här) att jag kommit för sent till nån morgonsamling för att jag förlorat mig själv och tiden i nåt legobygge. Resten av familjen sov, så jag kunde inte ens skylla på dem.

Den läckraste grej jag tror jag har byggt var för ett par år sen hos Magdalenas syster och hennes familj. Jag gjorde en handhållen labyrint i flera våningar för stenkulor. Det blev klart läckert!

Mitt senaste legobyggarprojekt var en 10-12 cm hög version av barnens nuvarande TV-favorit Svampbob Fyrkant och dennes vapendragare Patrik. Jag blev rätt så nöjd, även barnen, men jag ligger ändå klart i lä, jämfört med den stora Jesusstaty man byggt i Lego i en kyrka i Västeråstrakten. Läs mer om det i senaste Kyrkans tidning. Det var klart häftigt!!

Påskens glädje

Åh, vad jag älskar påsken! Inte för att det är aningen lugnare på jobbet. Inte för att det varit bra väder igår och idag. Nej, huvudorsaken är ju en annan. Påsken vill jag verkligen fira i kyrkan, eftersom det är den största högtiden vi har. Det är sån dramatik och innerlighet i gudstjänsterna:

• Skärtorsdagsmässan - när vi firar den måltid som Jesus instiftade + den efterföljande stunden i Getsemane när Jesus hade ångest, blev förrådd och gripen. (Efteråt såg jag, som min personliga tradition bjuder, på "The Passion of the Christ" och blir, som min personliga tradition bjuder, djupt gripen!)
• Långfredagsgudstjänsten - när vi minns förhöret inför översteprästerna och Stora rådet, Petrus förnekelse, tortyren av Jesus, hans vandring till korset, korsfästelsen, döden och gravläggningen. Det är så stort, denna kärlek, denna lydnad och den försoning som det innebär - och tänk att det gäller dig och mig!! För att använda mässans ord: "Kristi kropp för dig utgiven", "Kristi blod för dig utgjutet".
• Påsknattsmässan - när vi bokstavligen går från mörker till ljus, från död till liv, förnyar våra doplöften och firar mässa i Uppståndelsens glädje. Detta är en gudstjänstform som allt fler börjar upptäcka. Själv älskar jag den!
• Påskdagsgudstjänsten - den glädjefyllda gudstjänsten när vi får höra om kvinnorna vid den tomma graven. Jesu uppståndelse är ju det yttersta beviset på att allt är fullbordat, att döden är besegrad, att vägen till Gud är öppnad, att Jesus är den han sade sig vara!! Solen över Piteå kommer inte ens i närheten av den strålglans som lyser från den öppna och tomma graven. Oslagbart!!
• Annandagens gudstjänst - när vi möter den Uppståndne tillsammans med de två Emmausvandrarna och firar mässa vid samma bord. Uppståndelsens glädje sprids till allt vidare kretsar.

Bättre än så här blir det inte!!

Själv har jag mitt i allt detta firat min dopdag. Den knyter ihop allt på ett sånt underbart sätt. Det är som Paulus skriver: "Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han" (Rom 6:4-5)

Du kan förresten läsa min predikan från Annandagen på min hemsida!

I Livets tjänst

I början av juni månad har jag varit präst i sjutton år. Jag tror faktiskt att jag varit lite unik i ett avseende, nämligen att jag fram till nu har haft fler dop än begravningar. Det kommer sig av att jag hade nästan alla dop när jag jobbade i Malå och att jag under mina år som ungdomspräst här i Piteå inte hade alltför många begravningar. Jag älskar dop, kontakten med familjen, den djupa innebörden, etc. Det är så livsbejakande på nåt sätt. De senaste åren har dock begravningarna sakta men säkert ätit sig närmare. I fredags gick de förbi. 328 mot 326. Inte oväntat (under 2009 har jag haft ett enda dop, men däremot tolv begravningar + att tre är inbokade), men det känns lite tråkigt. Och dopen lär aldrig komma ikapp igen.

Å andra sidan handlar ju begravningar också om att stå i Livets tjänst. Jag försöker ju att vid varje begravning lyfta fram att Jesus har öppnat vägen till det eviga livet, att hans död och uppståndelse innebär livet för oss. Vi behöver bara lägga våra liv i hans hand och följa Honom genom livet, genom döden till det Liv som var tänkt från början, en tillvaro i full gemenskap med Honom som är Vägen, Sanningen och Livet.

Det är stort! Jag blir så glad och stolt när jag tänker på det! Tänk att jag får forsätta att stå i Livets tjänst, vare sig det handlar om dop eller begravningar (eller nåt annat)...