Vad är teologi?

Många har ifrågasatt varför det behövs teologisk utbildning för präster och pastorer. Räcker det inte bara med att gå på Andens inspiration? Krånglar inte bara teologin till det hela? Är det inte bättre att bara... typ, tro? Ibland kan jag, till viss del, hålla med. Dock inte i sin helhet. Utbildning är bra, teologi är bra, kunskap är bra. Men det är alltför många som under sina teologiska studier har tappat sin tro. Sånt gör mig ledsen och arg. Men samtidigt: att brottas med sin tro, sina tvivel, sina frågor och sånt, är aldrig fel, så länge som man håller fokus på Jesus och söker svaren hos honom.

Jag tror att vårt mänskliga förstånd kan hindra oss från att hitta Gud. Men samtidigt är jag övertygad om att det kan hjälpa oss. Det beror på i vems händer vi lägger vårt förstånd, vems verktyg det blir. Ordspråksboken säger: "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd." (Ords 3:5). Men när förståndet är riktat mot Jesus blir åtminstone jag uppmuntad av orden från Första Johannesbrevet: "Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och det eviga livet." (1 Joh 5:20)

Hursomhelst läste jag i senaste Dagen (freDagen 27/3) en intervju med Gregory Jones. Han är dekan på Duke Divinity School, som rankas som en av de bästa teologiska fakulteterna i USA. Han säger många intressanta saker, men det som jag vill lyfta fram är hans definition av teologi: "Teologi handlar om att lära sig älska Gud med hela sitt förstånd, vilket är ett bud som gäller alla kristna, även om alla inte är kallade att bedriva teologiska studier. Dessutom är det teologins uppgift att se till att vi dyrkar Gud och inte avgudar."

Det kan jag skriva under på till hundra procent. Teologi, alltså "läran om Gud", ska inte vara nåt annat än att använda sitt förstånd till att lära känna Gud - och att när vi upptäcker vem han är, "älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" som första delen i det dubbla kärleksbudet säger (Luk 10:27). Det tilltalar mig.

Gregory Jones säger också: "... om teologerna är trogna så hjälper de kyrkan att urskilja och införliva det sinnelag som var i Jesus Kristus, det vill säga det sätt att vara, känna och tänka som präglade honom. Det här handlar ytterst om ett sätt att leva."

På så sätt kommer lära och liv att gå hand i hand, vilket det ju är tänkt att göra. "Bli ordets görare, inte bara dess hörare", som Jakob skriver i sitt brev, kapitel 1 vers 22.

Allt har en orsak

Allt har en orsak, så även denna mer eller mindre oplanerade bloggtystnad. I detta fall handlar det om en rejäl magsjuka som har härjat i familjen den senaste veckan. (Känsliga läsare varnas härmed!) Det är sannerligen inte konstigt att vi drabbats, eftersom Magdalena jobbade hela föregående vecka enbart med patienter med vinterkräksjuka. Till slut kunde inte ens Stålkvinnan stå emot. Som tur var hann hon bli frisk så att hon kunde åka ner till Stockholm för att träffa vänner och hämta inspiration vid den årliga Trädgårdsmässan i Älvsjö. Jag är så glad att hon, trots allt, åkte till denna emotsedda höjdpunkt. Faktum är att vi har klarat oss riktigt bra, även om vi andra varit sjuka sen dess. Elias var riktigt dålig ett par dygn och inte riktigt fräsch än, trots att det gått över fyra dygn sen utbrottet. Caroline klarade sig ända till igår natt, men är redan piggare. Skönt! Jag är imponerad över henne faktiskt. Hon har skött det väldigt bra! Det märks att hon håller på att vara stor. Själv klarade jag mig mest lindrigt undan - och tur var väl det, eftersom jag skulle hålla ställningarna.

Och ställningarna har jag hållit. Men visst är det skönt att Magdis kommer hem ikväll, till allas vår glädje.

Bono och berömmelsen

Bono (Jag har bloggat om honom tidigare - och kommer säkert att göra det igen) är en av de människor jag beundrar mest i dagens värld. Faktiskt inte för U2:s musik i första hand, för det finns bättre, utan mest för hans enorma engagemang för tredje världen. Jag råkade se en intervju med honom (och Adam Clayton) i TV4 i morse.

Bono pratade bland annat om deras berömmelse och hur han utnyttjar den för att göra vår värld till en bättre plats att leva på, även om han får skit för det. Han säger ungefär så här: (min översättning)

Vad ska man annars göra med sin berömmelse? Berömmelse är ändå absurd. Den
vänder upp och ner på hur Gud hade tänkt det. I den riktiga världen är det
mödrar, brandmän, läkare, sjuksköterskor, som är de riktiga hjältarna. Men i vår
värld, filmstjärnor, popstjärnor, rockstjärnor, har vi blivit till hjältar. Det
är nåt fel med det. Det är faktiskt helt uppåt väggarna! Men när jag nu är i den
här situationen, så tänker jag: "vad kan vi göra med den här valutan?" Det må vara
löjligt, berömmelse och kändisskap, men det är valuta!

Jag tycker Bono förvaltar sitt kändisskap på absolut bästa sätt! Det är kristen tro i praktisk handling.

Prästrockandet

Det är kanske på sin plats med en kort rapport från det ombloggade framträdandet på Krokodil i går kväll. Det var tre band som slogs om delsegern i Kompledigt: Vi, dvs "Prästrockarna", "White Top Liners" från SmurfitKappa och "Paper Cut" från SCA. (Detta lär faktiskt ha varit tre av finalisterna från förra året, så man kanske kunde kalla det för "dödens grupp". Hursomhelst gick det riktigt bra. Jag är i alla fall nöjd, även om jag kände att det var alltför länge sen jag stod på en scen. Våra låtar var "Fångad av en stormvind" (lite mesigt val insåg jag rätt snart), "Ring ring" (den obligatoriska låten - som övergick i "Operator"), samt "Got To Get You Into My Life" (som fick ett riktigt härligt gung!)

Det blev Paper Cut som tog hem segern, helt välförtjänt, för de var kanonbra! Föga förvånande, eftersom flera av dem håller på med musik på fritiden. Mycket duktiga!

Du kan förresten läsa om evenemanget i Piteå-Tidningen.

Det bästa från två världar

1995 kom en CD-skiva som fullkomligt vände upp och ner på all musik jag hade lyssnat på tidigare. Det var "Jesus Freak" med dc Talk. Det är fortfarande en av de allra bästa låtar jag vet. Refrängen lyder:

What will people think when they hear that I’m a Jesus Freak
What will people do when they find out it’s true?
I don’t really care if they label me a Jesus Freak,
There ain’t no disguising the truth.

dc Talk tillhör de allra bästa kristna bandet genom tiderna. Jag såg dem faktiskt live i Scandinavium på Connection Festival 1996. Det var bland det absolut häftigaste jag har varit med om! Jag sörjer att de lade av, eller rättast sagt att de satsade på sina respektive solokarriärer. Visst kan de glimta till fortfarande, men de gör sig bäst tillsammans. Den som lyckats bäst i sin solosatsningen tycker jag är Michael Tait. Han startade bandet Tait och har gjort några riktigt bra skivor. (Kolla t ex in den här låten). Han har också spelat huvudrollen i "!Hero", som är en rockopera om Jesus i modern tid.

Ett annat av mina favoritband från samma tidsperiod är Newsboys. Jag har sett även detta fantastiska band live i Scandinavium, året efter dc Talk. De har en härlig stil på sina låtar, ofta väldigt fyndiga texter, samt en grym scenshow.

Det intressanta är det jag läste i Dagen häromdagen: Michael Tait blir den nye sångaren i Newsboys!! Tänk så det kan bli, att det bästa från två världar smälter ihop. Det kan inte bli annat än... bra!! :-D

Mästarnas mästare

En av vinterns trevligaste TV-program har varit Mästarnas mästare. Lättast att beskriva det är att ett antal gamla idrottsstjärnor samlats på ett ställe i Spanien för allahanda tävlingar och social samvaro. Det påminde litegrann om Robinson, men ligger på en helt annan nivå än den och alla andra dokusåpor. Och som alltid blir det sån kvalité när SVT står bakom. Allt har varit lett av Micke Leijnegard, denne genomsympatiske programledare.

Tävlingarna och den sociala samvaron har blandats upp av intervjuer och personporträtt med tillbakablickar på deras framgångsrika idrottskarriärer. Det har varit en stor portion idrottsnostalgi. Många varma minnen har väckts till liv och jag känner hur mycket jag har saknat dem, faktiskt.

De tävlande har varit elva till antalet: Ara Abrahamian, Per Elofsson, Pelle Fosshaug, Susanne Gunnarsson, Anders Gärderud, Emma Igelström, Erica Johansson, Peter "Peja" Lindholm, Malin Moström, Thomas Wassberg och Emelie Öhrstig. Vilken imponerande samling mästare!!

Tävlingsmomenten har utgått ifrån de olika moment som en idrottman måste behärska för att bli riktigt bra. Det har handlat om laganda, psykisk uthållighet, fysisk styrka, precision, strategi, stresshantering, fokusering, etc.

Hela programmet har präglats av en rejäl dos feelgood. Det har varit roligt att se dem i detta relativt avslappnade sammanhang, att få en ny och bredare bild av dem. Det har till exempel varit fascinerande att se hur trevlig och hjälpsam Ara Abrahamian är, en riktig gentleman. På samma sätt är ju inte Thomas Wassberg nån småbutter enstöring, som man kunde inbilla sig "på den gamla goda tiden", utan en riktigt mysfarbror (som dessutom diggar Rammstein).

Resultatet då? Jo, finalen kom att stå mellan Per Elofsson och Malin Moström (kul med två norrlänningar!), där Elofsson till slut drog det längsta strået. Jag hade tippat honom som vinnare redan från början, eftersom han är sån tävlingsmänniska och verkar vara duktig på så mycket. Han var en värdig segrare, men det var också väldigt roligt att se att Malin Moström var så nära! Ja, överhuvudtaget har det varit fantastiskt att se att män och kvinnor kan tävla mot varann. Mer sånt! Själva slutet, prisutdelningen, var väldigt gripande när trean Erica Johansson stiger ner från prispallen, tar av sig bronsmedaljen och lägger ner den på marken med orden "Den här är för dig, Ara", som ett stöd till händelserna i senaste OS.

Nej, "Mästarnas mästare" vill jag se mer av! Förhoppningsvis kommer det en uppföljare. Jag har spekulerat i vilka som då skulle kunna komma i fråga. Det är otroligt svårt att välja ut elva "föredettingar", men jag skulle gärna vilja se Kajsa Bergqvist, Jan Boklöv, Magdalena Forsberg, Tomas Gustafson, Stefan Holm, Thomas Ravelli, Paolo Roberto, Pia Sundhage, Gunde Svan, Annika Sörenstam och Marie-Helene "Billan" Östlund.

Jag kunde inte heller hålla mig från att fundera på en kyrklig variant. Tänk er en kamp, präster emellan, i grenarna "liturgisk sång", "maratonpredikan", "Nicenska trosbekännelsen på tid", "memorering av Johannesevangeliet", "kast med liten katekes", "glosförhör på grekiska ord", "nattligt infångande av smitande konfirmand", "påklädning av full högmässomundering på tid", "häcklopp över symötestanternas rullatorer", "teologisk labyrint", "slalom mellan utställda dia-koner", "tornbygge av kyrkoordningen", "kaffebälgning", "berättande av roliga anekdoter från tiden som pastorsadjunkt", "sitta på terminsplanering utan att gäspa", etc

Tävlingen kunde väl inte kallas "Mästarnas mästare" (eftersom det inte kan vara nån annan mästare än Jesus), men varför inte "Pastor pastorum" (vilket också är en titel som visar vilket uppdrag biskopen har, att vara "herdarnas herde")?

Eller varför inte "Bäst präst" rätt och slätt!

Prästrock på Krokodil

Det fanns en tid när jag ingick i den numera saligt avsomnade rockgruppen Preach Boys. Saknaden är stor. Inte bland fansen kanske. Eller kanske ändå. Häromdagen var det faktiskt en som frågade om vi fortfarande höll på.

Nu på onsdag kommer jag att återvända till rockstjärnelivet, om än bara för en kväll. Jag kommer nämligen att ingå i Prästrockarna (jag vet, lite lamt namn. Inte min idé, konceptet har funnits några år). Förutom jag är det prästen Ola Marklund och Kenneth Sandström, pastor i Djupvikskyrkan och Kustkyrkan. Vi kommer att delta i "Kompledigt" på Krokodil. Det är en musiktävling, anordnad på Ronny Erikssons kulturcafé i Piteå., där band från olika arbetsplatser tävlar med tre låtar, En ska vara Abbaklassikern "Ring, ring" och sen ska det vara en låt på svenska och en på engelska. Vi har valt att köra den gamla Beatleslåten "Got To Get You Into My Life" + "Fångad av en stormvind". Den mittennämnda blir riktigt bra, faktiskt...

Ska bli kul! Kom gärna dit! Krokodil onsdag 18/3 kl.19.00.

Humlan R.I.P.

Det är med sorg och bestörtning jag hörde på Rix FM nyss att ett café i Piteå har brunnit ner. Jag förstod direkt att det handlar om Café Humlan, stans trevligaste café, platsen för stans godaste cappuccino. Piteå-Tidningen bekräftade mina misstankar.

Vi är några kollegor som brukar träffas ett par gånger per termin till "Teologiska rummet", där vi samtalar kring nån bok eller nåt givet ämne. Café Humlan har de senaste åren varit den givna platsen, men när nu inte Humlan finns längre, var ska vi då träffas och surra?

Melodifestivalen - finalsummering

Jo, jag erkänner: jag håller på att vara less att skriva om Melodifestivalen. Men nu lovar jag att det här är sista gången på ett bra tag.

Det blev ju otroligt spännande och rafflande i slutet. När jurygrupperna hade sagt sitt låg Måns Zelmerlöws "Hope & Glory" etta - och jag hade inte haft nånting emot att se en sån slutsegrare. Men sen kom telefonrösterna som vände upp och ner på det mesta. Det blev ju hur spännande som helst. Jag förstod vartåt det barkade när mina favoriter som låg i topp fick minimalt med poäng. När det återstod 120-poängaren och 144-poängaren insåg jag till min förskräckelse att "Snälla, snälla" skulle få en av dem. "Bara det inte blir högsta, bara det inte blir högsta", tänkte jag i soffan (och lade kanske till nåt ironiskt "snälla, snälla" också). Så även Caroline, som satt och tittade med mig, trots att timmen egentligen var alltför sen. Som tur var fick dotterns namne "bara" 120 poäng och jag räknade snabbt ut att nästan vem som helst som återstod skulle med sista poängkaskaden klå "Snälla, snälla". Det var inte svårt att räkna ut vem det skulle bli. Jag pustade ut och förlikade mig med tanken att skicka ett stycke operadisco till Moskva. Det blir trots allt bättre.

Och visst är vinnarlåten helt okej. Jag har väl lite svårt för opera, egentligen, men "La Voix" har ju en bra melodi och Malena Ernman framför låten helt oklanderligt, med stil, coolness och ett skälmskt leende på läpparna (som dock säkert bara handlar om nåt sångtekniskt). Det är inte otroligt att detta är ett vinnarkoncept i den ryska huvudstaden, ett annorlunda inslag för att komma från Abbaland. Men hur ska det egentligen gå för alla oss som gillar att nynna på vinnarlåtarna i diverse sammanhang. Hur många av oss grejar opera?

Liten fundering: Europa har ju småfnissat åt ett antal svenska toalettfixerade bidrag, typ "Waterloo", "Diggi-loo" och "Boogaloo". Undrar vad de tycker om att Malena Ernman sjunger om en lavoar?

Till sist: Petra Mede! Vilken kvinna! Hon lyckades axla Kristian Luuks mantel med den äran. Jag är imponerad!

Och därmed avslutas Melodifestivalbloggandet från min sida...

Inför finalen

Här är mitt tips inför kvällens final i Melodifestivalen. Så här rankar jag låtarna:

1. "Stay The Night" - Alcazar

2. "Love Love Love" - Agnes
3. "Hope & Glory" - Måns Zelmerlöw
4. "Baby Goodbye" - E.M.D.

5. "Moving On" - Sarah Dawn Finer

6. "1000 miles" - H.E.A.T.
7. "You're My World" - Emilia
8. "La Voix" - Malena Ernman
9. "Alla" - Sofia
10. "Så vill stjärnorna" - Molly Sandén

11. "Snälla, snälla" - Caroline af Ugglas

Kommentar:
Det är sannerligen inte lätt att tippa, men Alcazar har från första stund känts som huvudkandidat till segern. Jag både hoppas och tror det. Den har allt! Sen är det rätt så dött lopp mellan 2:an till 4:an, i mina öron i alla fall. Sarah Dawn Finer har definitivt riktigt mäktig ballad och hon kan sjunga. Det innebär att om nån av de fem låtarna får biljetten till Moskva så är jag i alla fall inte missnöjd.

Svenska folket då? Jag skulle inte bli förvånad om "Snälla, snälla" och "La Voix" går rätt långt. Men förhoppningsvis inte till seger. En Caroline af Ugglas i Moskva skulle enbart ge en sistaplats! Även om hon lyckats charma fler svenskar än väntat, så håller inte hennes scenshow internationellt. Det skulle bara vara ett udda inslag. Då skulle nog "La Voix" klara sig bättre i Moskva, eftersom det är en sån annorlunda blandning, som dessutom är bra genomförd av en genomcool Malena Ernman.

Av de icke nämnda låtarna kan jag bara tycka att det är lite synd att Molly Sandén fått en sån tråkig låt. Hennes sångröst vore värd nåt bättre. Hon gör låten bättre än vad den är. H.E.A.T. är stabila rockers, men inget speciellt i genren. De kommer dock att få många extraröster för musikstilen. Internationella juryns val "Alla" kommer väl knappast att placera sig bättre än den gjorde i sin delfinal. Kvar är då Emilia som definitivt levererar sin låt på ett bra sätt, men känns i sammanhanget lite som en utfyllnad.

Nej, som sagt, det blir Alcazar som får min telefonröst.

Samiska kvarlevor

Det finns ett sorgligt kapitel i Sveriges historia och det gäller vår behandling av samerna. Bara en sån sak som att det finns en hel del kvarlevor på landets muséer. Jag fick häromdagen en vädjan att skriva under en namninsamling som pågår om detta. Uppropet riktar sig till regeringen och lyder:

"Vi kräver att Sveriges regering återlämnar ALLA samiska kvarlevor. ALLA samiska
kvarlevor på museer och forskningsinstitutioner skall återlämnas för begravning.
Vi tillåter inte fortsatt forskning på samernas förfäder."

Det vore väl inte mer än rätt?!! Skriv under du med... här... Men det brinner lite i knutarna, namninsamlingen avslutas den 12 mars.

Inför andra chansen

I morgon kväll är det dags för "Andra chansen" i Melodifestivalen. Så här rankar jag låtarna:

1. "Higher" - Star Pilots
2. "Moving On" - Sarah Dawn Finer

3. "You're Not Alone" - BWO
4. "It's My Life" - Amy Diamond
5. "Show Me Heaven" - Lili & Susie
6. "I Got U" - Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox
7. "Jag tror på oss" - Scotts
8. "Snälla, snälla" - Caroline af Ugglas

Tyvärr kommer det ju inte att bli så, eftersom det blir dueller. Men utifrån min ranking, så blir det följande resultat:

Grupp A:
"Jag tror på oss" - Scotts - - - "Moving On" - Sarah Dawn Finer
"Show Me Heaven" - Lili & Susie - - - "You're Not Alone" - BWO

Gruppfinal: "Moving On" - Sarah Dawn Finer - - - "You're Not Alone" - BWO

Grupp B:

"It's My Life" - Amy Diamond - - - "Higher" - Star Pilots
"Snälla, snälla" - Caroline af Ugglas - - - "I Got U" - Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox

Gruppfinal: "Higher" - Star Pilots - - - "I Got U" - Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox

Kommentar:
Jag tror egentligen inte att det blir så här i praktiken. Svenska folket kommer antagligen att rösta fram Sarah Dawn Finers och Amy Diamonds låtar till final. Tyvärr säger jag - inte för att det är dåliga låtar, utan för att jag då bara får två av mina personliga favoriter vidare. Det är ju lite komplicerat med den här gruppindelningen. Det blir inte nödvändigtvis de bästa låtarna som går till final. Men om allt går som jag skulle vilja, så går BWO vidare tillsammans med Star Pilots och sen får Sarah Dawn Finer (alternativt Amy Diamond) sin plats i finalen tack vare den internationella juryn.

VM-säsongen

Så är VM-schäslongen över för den här gången. Det har handlat om alpint, skidskytte och längdskidor i nämnd ordning. Jag ser gärna sport på TV, men man kan ju inte se allt, så det blev till att välja. Den alpina delen har sen länge varit långt akterseglad i min intressevärld, så där såg jag inte nästan nånting. Då är det klart intressantare med skidskytte. Är det månne roligaste vinteridrotten? Det är sån dramatik med skjutmomentet. Att sen svenskarna är så framgångsrika, med Helena Jonsson i spetsen, gör ju sitt till. Sen ser jag gärna längdskidåkning förstås. Den är ju den mest klassiska (även om det handlar om fristil). Det blev väl lite blandade framgångar, men det är roligt ändå att se. Sista dagen blev det till att välja mellan Vasaloppet och femmilen - man orkar ju inte 14 mil!. Den förstnämnda var klart intressantare, särskilt som Anders Södergren inte kom till start. Jag skulle önska att femmilen kunde avgöras med intervallstart och inte, som de senaste mästerskapen, i form av masstart. Jag är övertygad om att svenskarna skulle ha större chans till medalj på det sättet. Å andra sidan passar ju masstartsloppen bättre för en allt kräsnare TV-publik.

Men VM-säsongen tar sin tribut. Det är rätt skönt när allt är över och man kan göra lite annat.

Häromdagen gjorde för övrigt Elias sin debut på sina skidor. Han tyckte det var jätteroligt och var riktigt duktig för sin ålder. Det lär bli mer skidåkning framöver...

Melodifestivalen - deltävling 4

Dags för en liten sammanfattning av den fjärde och sista deltävlingen i årets Melodifestival. Själva arrangemanget var... äh, stunt i det: Here are the votes of the SvBG jury:

1. "Love, Love, Love" - Agnes
(Gick vidare direkt till final)
Äntligen en rejäl utmanare till Alcazar. En kanonlåt som blandar disco och pop på ett suveränt sätt. Den höll rakt igenom, hade bra arrangemang, bra driv, bra sångerska, bra alltihop, inga svaga delar. Me like!!

2. "Higher" - Star Pilots
(Gick vidare till andra chansen)
Mycket bra låt som andades 80-tal. Ja, inte bara det, det var stora likheter med Boy Meets Girls "Waiting For A Star", men det var bara positivt eftersom vi snackar om en av 80-talets absolut bästa låtar, om ni frågar mig. Gamle Fame Factoryvinnaren Johan Becker stod för leadsången och han måste väl ha landets högsta tenorstämma? Hursomhelst hoppas jag att den går vidare från andra chansen, för det är den värd!

3. "Moving On" - Sarah Dawn Finer
(Gick vidare till andra chansen och blev Internationella juryns val)
En riktigt mäktig powerballad med en fantastisk sångerska. Det går nog inte sammanfatta låten på ett bättre sätt. Jag hade verkligen inte gråtit om den hade gått vidare, men chansen finns å andra sidan kvar, både via andra chansen och som Internationella juryns val.

4. "La Voix" - Malena Ernman
(Gick vidare direkt till final)
Inte min favorit, men i konkurrensen med kvarvarande låtar är denna popopera helt okej. Jag gillade verkligen melodin, men "operationen" gör att det inte går att uppfatta texten, vilket är ett stort minus. Minnesgoda bloggläsare vet att jag inte gillar att man blandar in opera i popmusik, men det här är ändå det kanske bästa försöket sen "Nattens drottning" med Haakon Pedersen och Elisabeth Berg från det braiga Melodifestivalåret 1989. Hursomhelst måste jag tillägga att Malena Ernman får ett stort plus för att hon är så cool.

5. "Du är älskad där du går" - Susanne Alfvengren
(Blev 8:a)
Inte så förvånande placering, tyvärr. Melodifestivalsröstare har ofta svårt för äldre comebackande artister, särskilt om det handlar om ballader. Låten var det väl inget fel på, fin text och så, men är det bara jag som tycker att "Pling" håller på att skriva lite för mycket klyschor?

6. "Sweet Kissin' In The Moonlight" - Thorleifs
(Blev 5:a)
Dansbandsstuket drar ner betyget ordentligt, trots att refrängen var rätt så bra egentligen. Verserna var dock klart undermåliga.

7. "Killing Me Tenderly" - Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng
(Blev 7:a)
Jag fick aldrig nåt grepp om låten. Det hade utlovats en blandning av Tina Turner och Abba, Duffy och James Bond. Det var nog bara James Bond jag kunde ana. Nej, nej... tråkig låt, helt enkelt.

8. "Esta Noche" - Next 3
(Blev 6:a)
Här blandades det friskt med svenska och spanska. Inte helt lyckat, om man säger så. Kanske var det själva stilen som sådan som drar ner mitt betyg. Jag vet inte... nej, den hamnar sist på min lista i alla fall.