Tårta

Häromdagen var jag och kompletteringshandlade på Willys inför julen. Där mötte jag en bekant. Vi pratade litegrann, sen tittade hon i min korg och såg att jag skulle köpa en tårtbotten. "Är det nån som fyller år?", frågade hon. "Javisst", svarade jag, "en god vän som heter Jesus! - Men jag struntar i ljusen. Det blir lite för trångt med 2010 ljus på tårtan..."

Nu tändas tusen juleljus

Egentligen är det fantastiskt att "Nu tändas tusen juleljus" är en av de mest kända och omtyckta julpsalmerna, när det svenska folket får välja. När jag brukade ha omröstning bland konfirmanderna var det just denna, psalm 116, som alltid kom högst upp. När det var julavslutning med Luciatåg på Elias dagis för en dryg vecka sen sjöng vi den tillsammans - och det var ett fåtal som inte sjöng med. Folk kan den, även de som inte är speciellt kyrkliga.

Det jag tycker är så fantastiskt med detta är att Emmy Köhlers julpärla ändå har en så central text, så fokuserad på vad julen handlar om, så skarp, så briljant...

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund.
Och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Kryper sakta tillbaka

Oj, vad det tog tid att komma tillbaka till bloggen. Huvudorsaken är den skilsmässa som jag och min fru går igenom. Det har varit en jobbig tid, men det är ändå rätt beslut. Det har varit kämpigt i många år, men till slut kom jag fram till att det inte alltid är bäst att hålla ihop för barnens skull, även de far illa. Jag ser ljust på framtiden för oss alla fyra, även om det nog tar lite tid innan vi är där. En skilsmässa är aldrig lätt och aldrig lycklig, så mycket kan jag ju säga.

Jag tänker inte skriva nåt mer om detta här och nu. Jag är gärna personlig, men jag vill absolut inte vara privat. Därför lämnar jag det så här. Men jag känner att det är dags att bloggen så sakteliga börjar återkomma till livet, parallellt med dess ägare...