När det spårar ur

Jag läste ikväll som vanligt ur De yngstas bibel för Elias. Det handlade om att Jesus förutsade att han skulle bli korsfäst. Elias undrade vad "korsfäst" betyder. Jag svarade nåt i stil med "att Jesus blev uppspikad, fästad vid korset". Sen frågade Elias: "Hade de bokat tid med honom?" Jag förstod inte riktigt kopplingen, utan började skratta. Elias också. Sen spårade det ur:
- "Hördu Jesus, när har du tid för den där korsfästelsen?"
- "Ett ögonblick, jag ska kolla i min Filofax. Jaa, kanske på Långfredag? Skulle det passa er? Jag är ändå i närheten."
- "Ja, det går nog bra, bara du ser till att ha dött innan sabbaten börjar. Det blir lite besvärligt annars med övertid och sånt."
- "Ja, jo, men det ska jag väl kunna ställa upp på. Ett ögonblick, jag måste bara kolla med mina lärjungar om de är beredda att jag uppstår igen tidigt på söndagsmorgonen, så de inte bokar in nåt annat.
[...]
Jag tror inte riktigt de förstod vad jag menade, men det ska nog gå bra. De får helt enkelt bara gilla läget".
- "Ja, men då säger vi det då, bokat och klart."

Målande taktik

Det verkar vara målande tider för många. Jag mötte häromdagen ett par personer som kom att prata om sina erfarenheter av att måla huset. Gemensamt var att de väntade på målarväder. Jag förstår känslan, eftersom min käre far har samma oro i kroppen. Stugan i Granbergsträsk behöver nämligen målas om.

Egentligen är det ett stort projekt att måla ett hus. Det är mycket som ska klaffa för att det ska bli gjort, inte minst vädret måste vara med: hellre ge sitt bifall än skyfall, om man så säger. Sen hör det ju inte till det allra roligaste man kan göra. I det samtal som uppstod häromdagen föreslog jag att man borde ju gå ihop några familjer som går i husmålartankar och hjälpas åt att måla. En dag målas hus ett, nästa dag hus två, osv. Men då uppstår problemet, påpekade en, att det är ju inte säkert att man målar på samma sätt. Jag förstår hur hon tänkte. En är kanske väldigt noga, använder mycket färg, etc, medan en annan är snabbare, målar tunnare eller till och med slarvar, etc. Den andra berättade hur han för några år sen hade bjudit hem sina kompisar på "arbetsläger", där tanken var att de skulle hjälpa honom måla huset, mot att de skulle få grillad mat, nån öl, osv. Tanken var ju god, men det hela slutade med att det blev han själv som fick måla, plus sköta markservicen för övriga. Den här gången var det bara hans pappa som skulle hjälpa till. Det är kanske där nyckeln finns, att de man tar hjälp av bör vara släktingar. Det säger ju sig självt att jag är extra noggrann när jag nu ska hjälpa min egen pappa måla stugan. Jag målar ju kanske på arvet... ;-)

Mästarnas mästare 2012

Ett av TV-historiens bästa koncept är nu avslutat. Jag talar givetvis om Mästarnas mästare. Den geniala kombinationen av idrottsnostalgi, rejäla tävlingsmoment och det dokumentära gemensamma boendet är svårt att toppa. Ja, det är väl bara "Så mycket bättre" som kan konkurrera (men så bygger det ju på liknande nostalgisk myssamvaro).

Årets deltagare var: Linda Haglund (friidrott), Anders Järryd (tennis), Jörgen Jönsson (ishockey), Annichen Kringstad (orientering), Gunnar Larsson (simning), Anna Le Moine (curling), Susanne Ljungskog (cykel), Håkan Loob (ishockey), Victoria Sandell Svensson (fotboll), Stefan Schwarz (fotboll), Pernilla Wiberg (alpint) och Magnus Wislander (handboll).

Dessa var uppdelade i två grupper. Jag tycker inte det blev riktigt lika bra, men jag förstår att det är av praktiska skäl. Till semifinal gick Pernilla Wiberg, Anna Le Moine, Jörgen Jönsson och Magnus Wislander. Pernilla hade, inte helt oväntat, imponerat på mig och jag trodde för ett tag att vi skulle få den första kvinnliga mästaren. Men till slut var det Jörgen Jönsson som stod som slutsegrare. Han hade också imponerat hela vägen, så visst var han en värdig Mästarnas mästare.

En trevlig detalj i programmet är att man får se en blandning av hur genomtrevliga de är och hur tävlingsinstinkten kommer fram när det blir allvar. Det är också glädjande, faktiskt, att se att dem sitta och torka tårarna när de ser dvd:erna om respektive karriärer. Det visar att de är precis som oss i TV-soffan, för visst blev det några tårar även här hemma, eller hur?

Till nästa år (för det blir visst en säsong till sa de efter programmet!! :-D) skulle jag vilja se följande deltagare (en upprepning från förra årets önskemål, med nåt undantag): Kajsa Bergqvist, Jan Boklöv, Björn Borg, Ludmila Engquist, Magdalena Forsberg, Henrik Larsson, Paolo Roberto, Ann-Louise Skoglund, Pia Sundhage, Mats Sundin, Gunde Svan och Annika Sörenstam.

Till sist: Skulle det vara intressant med en politisk motsvarighet, typ "Ministrarnas minister" med gamla avdankade riksdagspolitiker? Tävlingsgrenar skulle kunna vara: "Aldrig säga ja", "Fastställande av vårbudgeten", "Dragande i långbänk", "Trycka rätt på röstningsknapparna", "Skaka hand med så många som möjligt på en minut", "Smutskastning", "Slogans vi minns", "Paparazziflykt", "Kostymprovning", "Talskrivande", etc. Fler förslag?

Eurovision Song Contest 2012

Jag beklagar att detta blogginlägg kommer först nu, men tid, ork och tillfälle har inte funnits tidigare. När själva Eurovision Song Contest gick av stapeln befann jag mig på ett trevligt bröllop. Tur att det finns video. Tyvärr ville brudparet inte spela in bröllopet, så jag fick ta plan B.

Hursomhelst har det nu gått en dryg vecka sen Loreen sopade (Sean?) banan med övriga deltagare med den fantastiska ”Euphoria”. Det är ingen tvekan om att den stod i en klass för sig. Roligt att resten av Europa också tyckte det.

Vanligtvis är ju omröstningen ett sömnpiller, men det blev ju klart intressantare när Sverige fick röster från alla länder utom Italien. Sverige var i ledning efter att tre länder röstat och släppte sen aldrig in någon annan i matchen. Roligast under själva omröstningen, förutom själva resultatet, var när Sarah Dawn Finer presenterade det svenska folkets röster som sitt alter ego Lynda Woodruff. Ack må hon få vara en av programledarna vid nästa års ESC! Gärna tillsammans med Peter Settman eller Kristian Luuk. Jag är i alla fall övertygad om att svenskarna kommer att göra ett enormt bra evenemang nästa år. Hoppas det blir lite högre klass på den beskärda del humor som bör få finnas med.

Lite lösa kommentarer:
• Tio (10!) av finallåtarna hade svenska upphovsmän. Det är förstås roligt för svensk musikindustri, men nog är det väl nåt som snett? Kanske dags att shejpa upp reglerna.
• Finns det nån lag som säger att länderna från det forna Jugoslavien skulle ställa upp med ballader detta år? Är det för att de är en del av Balladkanhalvön?
• Var det inte lite Monty Pythiansk ”Silly Walks” över Moldaviens bidrag? Kanske kan även den rumänske moonwalkande säckpipeblåsaren sälla sig till den genren? Andra märkliga inslag var Litauens ”Love Is Blind”, där sångaren bar ögonbindel första delen av låten för att sen (aaaningen) omotiverat göra en blandning av Martin Ljungs handvolt och Michael Jackson-dans.
• Albaniens Rona Nishlius frisyr blev man ju bara rädd av.
• Försökte Frankrike kopiera Dima Bilans framgångar från 2008 med idrottsmän på scenen? Då var det en konståkare, den här gången var det gymnaster.
• Billigaste flygresan fick nog den ryska delegationen. Inte bara för att de hade relativt kort resa, utan även för att man sannolikt kunde sätta ihop babusjkorna i varann.
• Jedward kom tillbaka lite fortare än jag hade trott. ”Lipstick” var bra förra året och årets ”Waterline” var ännu bättre. En av upphovsmännen var svensk dessutom. Jag kan inte påstå att jag är direkt såld på framförandet, men det är, som väntat, högintensivt. Kläderna såg ut som en blandning av C-3PO och Tin Man.
• Inte för att den var bäst, men den låt som satt sig mest i min skalle var faktiskt Lettlands ”Beautiful Song”. Inte versen, inte framförandet, men refrängen satt som en lagomkokt spaghetti på skåpdörren.
• Sist, men inte minst, kan man ju fundera på om det bitvis handlade om ”Idol Senior”, med de ryska gummorna och Engelbert Humperdinck, smörsångare från 50-60-talet i förarsätet. Kanske kan vi hälsa Jan Malmsjö välkommen tillbaka nästa år? (Kanske bäst att inte ge Christer Björkman några idéer).

And this is the votes of the SvBG jury:
12 p: ”Euphoria” – Loreen (Sverige – blev 1:a)
10 p: ”Waterline” – Jedward (Irland – blev 19:e)
8 p: ”Sound Of Our Hearts” – Compact Disco (Ungern – blev 24:a)
7 p: ”Standing Still” – Roman Lob (Tyskland – blev 8:a)
6 p: ”L’Amore È Femmina (Out Of Love)” – Nina Zilli (Italien – blev 9:a)
5 p: ”Party For Everybody” – Buranovskiye Babushki (Ryssland – blev 2:a)
4 p: ”Kuula” – Ott Lepland (Estland – blev 6:a)
3 p: ”Echos (You and I)” – Anggun (Frankrike – blev 22:a)
2 p: ”Stay” – Tooji (Norge – blev 26:a)
1 p: ”Quédate conmigo” – Pastora Soler (Spanien – blev 10:a)

Om du ska resa till Ungern

Här följer en liten reseguide med fem tips som jag och Broschan iordningsställt inför att min brorsdotter Frida ska på klassresa till Ungern.

1. Ät ordentligt. Don't be Hungary!
2. Hälsan är viktig. Glöm inte bort att vaccinera er mot Budapesten. Uppsök läkare om ni drabbas av ungernflammation.
3. Kom ihåg hörselskydd, floden Dåna' ju.
4. Om ni hittar Ungdomens källa: drick inte ur den. Ni riskerar att bli ungrare.
5. Unna er nåt gott: en mjukgulasch med strössel och chokladsås är Top Nagy!

Svik inte de äldre

Jag läste nyligen att socialnämnden i Borgholm på Öland beslutat att det inte får förekomma andakter på demensboendet Klockargården. Skälet skulle vara att man inte vill gynna en enskild religion. Skulle då svaret vara att utestänga alla? Det finns ju ingenting som hindrar muslimer, judar, buddhister eller whatsoever att hålla egna samlingar. Det är ju också självklart att man inte behöver vara med på andakterna om man inte vill. Men att helt koppla bort den andliga delen av tillvaron är inget annat än vanvård. Kroppen behöver sitt, själen behöver sitt, anden behöver sitt. Jag anser att det här är ett brott mot religionsfriheten och ett allvarligt svek mot våra äldre, som kanske inte ens själva kan föra sin talan. Alla från den generationen är uppvuxna med kristendomsundervisning i skolan och många av dem bär på en egen tro. En kristen behöver andlig mat för att tron ska hållas vid liv. Vad annat kan bära dem igenom den sista tiden? 

Själv tycker jag att andakter på äldreboendena är ett av de mest meningsfulla uppgifter jag har som präst. Tanterna och farbröderna kommer ofta högtidsklädda. De är så tacksamma. Man ser att det betyder mycket för dem.  Det vore ett svek av kyrkan om vi slutade hålla dessa viktiga samlingar. (Tyvärr är det inte alla som vill prioritera detta). Det är inte ovanligt att dementa, som knappt rör ett finger, än mindre säger något, börjar sjunga med i nån av de gamla bekanta psalmerna. Sånt är så rörande och härligt att se. Det slår an en sträng djupt inom dem. Igenkännande, berörande. Ofta möter jag såna som varit aktiva i någon av våra församling tidigare. De kanske inte har umgåtts tidigare, men där blir syskonskapet än tydligare. Det är Jesus som förenar. Det känns viktigt att inte överge de gamla trotjänarna den sista, ofta svåra, tiden. Många bär på en oro, som ofta lindras i mötet med evangeliet. Jag brukar alltid försöka lyfta fram det kristna hoppet, frälsningen i Jesus Kristus, tryggheten att vara Guds barn, att Han aldrig sviker, osv. Sånt behöver vi alla bli påminda om och jag tror det är ännu viktigare i livets slutskede.

Melodifestivalen - finalsummering

Hög tid att knyta ihop Melodifestivalsäcken. Det kan sammanfattas med ett enda ord: Rättlåtvann! Så enkelt är det. Jag tycker ofta att vi svenskar har en övertro på de låtar vi skickar till Eurovision Song Contest, så även jag. Men den här gången tror jag på fullt allvar att "Euphoria" och Loreen kan gå hela vägen i Baku.

Orsakerna är följande: En modern låt, men ändå så annorlunda + att det är högsta klass på utförandet, så dramatiskt, vackert och fulländat. Alla utländska jurygrupper gav låten poäng, oftast höga sådana. Nu måste vi dock väga in det faktum att andra länders bidrag kommer att dra fokus från lilla Sverige, inklusive grannlandslojaliteten. Men jag är optimist i grunden, så jag tror det blir Globen 2013. I mina öron är det vårt bästa ESC-bidrag på många år.

Annars är jag förundrad över hur rätt jag gissade inför finalen. Det var väl bara Lisa Miskovskys "Why Start A Fire" som gick lite sämre än väntat. Men det tar inte bort det faktum att det är en, i mina öron, fantastisk låt.

Så lämnar jag nu Melodifestivaltemat ett par månader tills det blir ESC i Baku, huvudstad i världens mest svårstavade land: Azerbajdzjan. Och väl där: Låt euforin flöda, Loreen!

Inför finalen

Det är en knapp timme kvar till nedsläpp i Globen. Fem lördagar, som gått otroligt snabbt, ska nu sammanfattas i finalen av årets Melodifestival. Nu har låtarna lagt till sig i mitt medvetande, vilket gör att jag rangordnar dem så här:

1. "Euphoria" - Loreen
2. "Why Start A Fire" - Lisa Miskovsky
3. "Amazing" - Danny Saucedo
4. "Shout It Out" - David Lindgren
5. "Why Am I Crying?" - Molly Sandén
6. "Mystery" - Dead By April
7. "Soldiers" - Ulrik Munther
8. "Baby Doll" - Top Cats
9. "Jag reser mig igen" - Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
10. "Mirakel" - Björn Ranelid feat. Sara Li

Kommentar:
Så här blir ju knappast resultatet, även om jag tycker och hoppas det. Jag är ju otroligt dålig på att tippa, det märker jag ju både i andra chansen och tidigare årgångar av Mellon. Som helhet är det ett starkt startfält. Det är svårt att rangordna nedre halvan. De fem första tycker jag är rätt så självklara i mina öron. För mig är det helt okej att skicka vem som helst av dem. Ja, även 6:an och 7:an funkar, även om jag inte tror att de räcker till. Egentligen tror jag att det bara kommer att handla om Loreen och Danny i slutänden, både hos svenska folket och den internationella juryn. Loreen är storfavorit, även hos mig, och jag tror det blir hon som drar längsta strået och får packa resväskorna till Baku. Där kan hon nå långt, mycket långt! Men visst håller jag också en tumme för västerbottningarna Lisa Miskovsky (fantastiskt vacker låt!) och prästsonen David Lindgren.

Inför andra chansen

Vi närmar oss slutspurten i årets Melodifestivalcirkus. I kväll är det dags för andra chansen. Jag tycker det är ett fräscht grepp att duellerna lottades fram i torsdags. Inte lika förutsägbart (som om det vore!) och ytterligare ett spänningsmoment. Okej, kanske lite överord där... men men... så här rangordnar jag låtarna:

1. "Lovelight" - Andreas Johnson
2. "Land Of Broken Dreams" - Dynazty

3. "Stormande hav" - Timoteij

4. "Baby Doll" - Top Cats
5. "Youngblood" - Youngblood
6. "Don't Let Me Down" - Lotta Engberg och Christer Sjögren
7. "Jag reser mig igen" - Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
8. "Sean den förste Banan" - Sean Banan

Utifrån detta blir det alltså följande resultat i duellerna:

Grupp A:
"Land Of Broken Dreams" - Dynazty - - - "Baby Doll" - Top Cats
"Lovelight" - Andreas Johnson - - - "Stormande hav" - Timoteij

Gruppfinal: "Land Of Broken Dreams" - Dynazty - - - "Lovelight" - Andreas Johnson

Grupp B:
"Jag reser mig igen" - Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - - - "Don't Let Me Down" - Lotta Engberg och Christer Sjögren

"Sean den förste Banan" - Sean Banan - - - "Youngblood" - Youngblood

Gruppfinal: "Don't Let Me Down" - Lotta Engberg och Christer Sjögren - - - "Youngblood" - Youngblood

Kommentar:
Lägg märke till att mina fyra högst placerade finns i samma grupp. Rangordningen och slutresultatet spelar egentligen ingen roll för mig, bara Andreas Johnson går till final. Han är en solklart finalist. Övriga var lite svåra att rangordna. Det mesta är okej, utom Sean Banan, av skälen jag angav efter första deltävlingen.

Jag tror faktiskt att svenska folket röstar som jag, så att Andreas Johnson (i hård konkurrens med Dynazty) går till final tillsammans med Youngblood. Men jag har haft fel förr. Jag måste dock tillägga att jag verkligen saknar Charlotte Perrellis "The Girl" i åtminstone andra chansen. Även Afro-Dite och Sonja Aldén borde ha varit här.

Melodifestivalen - deltävling 4

Hela Melodifestivalen är ett välregisserat, förutsägbart showdrama (om man bortser från vissa skrällar i resultaten). Elias analyserade situationen klockrent: "Varför vinner alltid låt nummer åtta?" Ja, varför? Hursomhelst innehöll sista deltävlingen många bra låtar, ett par presumtiva slutvinnare (och kanske bästa låten som slogs ut?). Trevligt att se Helena Bergström tillbaka på scenen, även om hon kallade ”Dille” Diedricson gamla ESC-vinnare ”Tusen år i natt”. Gina Dirawi går från klarhet till klarhet och Sarah Dawn Finer hoppas jag kommer tillbaka som artist nästa år. Roligast var nog Antikrundans värdering av Christer Sjögren och Lotta Engberg.

Här kommer min värdering, i form av the votes of the SvBG jury:

1. ”The Girl” – Charlotte Perrelli
(Blev 5:a)
Det var ett färgsprakande nummer och jag älskade varje ton av den, Elias också. Årets bästa låt i konkurrens med Loreens ”Euphoria” – och så går den inte vidare… Gaah!! Men skyll inte på mig. Jag ringde faktiskt och röstade för första gången i år. Detta var ett bakslag av samma kosmiska chocknivå som när Magnus Carlsson inte gick vidare med ”Live Forever” 2007.

2. ”Why Start A Fire” – Lisa Miskovsky
(Gick direkt till final)
Lite annorlunda jämfört med andra bidrag. Det är kanske det som behövs för att sticka ut, särskilt när det är så här bra, så oerhört vackert. Den innehöll lite oväntade synthtrummor, men de passade in. Som sagt: Oerhört vacker låt. Och jag tror den kommer att växa mer framöver. Jag ringde faktiskt och röstade även på den här. Umeås stolhet till Baku? Varför inte?!!

3. ”Amazing” – Danny Saucedo
(Gick direkt till final)
Helt väntad finalplats, även innan vi hört den. Häftig show med 7 kg hightechdräkt. Kanske var det den som gjorde att flickfavoriten Danny bitvis sjöng lite surt? Men det hindrar inte att det var en låt av högsta klass. Inte heller likheterna med Swedish House Mafias ”Save The World” stör mig. Hade Danny haft den här låten förra året hade Eric Saade nog aldrig fått besöka Düsseldorf.

4. ”Goosebumps” – Hanna Lindblad
(Blev 7:a)
Hanna Lindblad är en mycket duktig artist, ytterst kompetent. Låten var mycket medryckande, en fartig fläkt av neon. Effektfull dans i det lugna partiet mitt i. Låten kanske inte gav mig gåshud, men den var klart bra!

5. ”Land Of Broken Dreams” – Dynazty
(Gick vidare till andra chansen)
En sak man kan vara säker på när det gäller hårdrock i Melodifestivalen är att de alltid går vidare. Kanske beror det på att även hårdrockare smygtittar på Mello? Kanske beror det på de bryter av mot övriga låtar? Det här kanske inte var nån av de starkare låtarna man hört i de här sammanhangen de senaste åren, men visst levererar de.

6. ”Don’t Let Me Down” – Lotta Engberg och Christer Sjögren
(Gick vidare till andra chansen)
Definitivt en av de bättre låtar som klassiska dansbandsrepresentanter har levererat på många år. Men är det inte för att det luktade otroligt stora delar 70-talsdisco? Jag gillade verkligen stråkarna och harmonierna. Tänk så bra det hade varit med andra artister…

7. ”Kyss mig” – Axel Algmark
(Blev 6:a)
”Kyss mig” beskrivs som en partylåt och nog var den väl det. Energifyllt i alla fall. Det var som en blandning av Håkan Hellström, The Moniker och ”Hå och hej med Farbror Frej”. Jag är inte helt säker på att det är positivt.

8. ”Allting blir bra igen” – Opa!
(Blev 8:a)
”Allting blir bra igen”? Javisst, de hade rätt, men först när nästa låt började. Årets sämsta. Totalt intetsägande.

Sjukofjärde feberuari

Det blev VAB idag. Länge sen, faktiskt. Elias vaknade mitt i natten och hade svårt att somna om. Han var så varm, så då förstod jag att det skulle bli till att vara hemma idag. På morgonen var det inte heller nån tvekan. Tur att jag inte skulle ha nån begravning i alla fall.

Någon på Facebook skrev att enligt Försäkringskassan är februari den månad det tas ut flest VAB-dagar. Nån annan kontrade med att det nu är "VABruari". Ordvitsandet stegrades till det oslagbara: "Sjukofjärde feberuari".

Melodifestivalen - deltävling 3

Tredje deltävlingen i Melodifestivalen hamnade i Leksand. Jag skrev aningen avvaktande tidigare om programledartrion, men känner nu att de (eller jag) har landat. De funkar bra. Gina Dirawi är riktigt rolig ibland i sina småkommentarer. Att hon och Sarah Dawn Finer sjunger bra är inte så dumt heller. Men var håller Helena Bergström hus? Visst, hon finns ju i småsketcherna, men annars? Är det inte lika bra att klart utsagt ha två programledare och sen hyra in nån sidekick? Jaja, det viktigaste är ju att det funkar.

Låtarna då? Svårt att riktigt avgöra. Ingen föll igenom, men i mina öron var det bara två låtar som var värda finalplats. En av dem gick dit direkt, förhoppningsvis kommer den andra efter via andra chansen. Sen har vi förstås denne omskrivne Björn Ranelid. Allt har kretsat kring honom den senaste tiden. Kan det ha påverkat utgången? Möjligen. Mer om hans bidrag strax, för här kommer the votes of the SvBG jury:

1. ”Lovelight” – Andreas Johnson

(Gick vidare till andra chansen)
Det här var min klara favorit från kvällens tävlingar. Andreas Johnson levererar alltid. Den här gången var det britpop a’la Suede. Och visst hörde man vissa tongångar från hans egna ”Glorious”? Men det är inte det sämsta. Det kan väl inte kallas stöld om det är från sig själv? Hursomhelst är det bra. Riktigt bra. Hoppas det går bättre i andra chansen. Tråkigt för låtskrivarpartnern Peter Kvint att han hade brutit axeln i en hockeymatch kvällen innan och inte kunde vara med på scenen.

2. ”Why Am I Crying?” – Molly Sandén
(Gick direkt till final)
Jag har inte sett och hört samma intensiva känslor i sång och framförande sen Sanna Nielsens “Empty Room” för några år sen. Den griper tag. Välförtjänt finalplats.

3. ”Förlåt mig” – Mattias Andréasson
(Blev 5:a)
M:et i EMD på egna ben funkar riktigt bra i mina öron. Kanske lite för modernt snitt för de som röstat, men jag gillade det, förutom en återkommande svordom i texten. Det är såååå onödigt!! Hade inte den funnits där hade jag gärna sett den i final faktiskt. Orden "förlåt mig" kanske är befogade.

4. ”Just A Little Bit” – Love Generation
(Blev 6:a)
Av någon anledning verkar inte RedOne-produkter gå hem i Melodifestivalsammanhang. Jag tyckte om låten, särskilt riffet som bitvis påminde ”Spirit In The Sky”, men ändå saknas det nånting för att låten riktigt ska fastna. Det kanske är det som avspeglas i den beskedliga placeringen. Men det är samtidigt lite märkligt att denna låt går sämre än vad Youngblood gjorde. Kanske är det för att det är ett tjejtrio? Man kan fundera. För inte kan det väl bero på att de var klädda som halvzebror?

5. ”Youngblood” – Youngblood
(Gick vidare till andra chansen)
Det var inte oväntat att ett pojkband skulle gå vidare till andra chansen, eftersom det nog är mest yngre flickor som röstar. (Okej, Elias gillade den här också bäst). Jag har inget emot pojkband egentligen, men det här var lite för spretigt för min smak. Det var som att rösterna inte passade ihop. Själva låten var en typisk Fredrik Kempe-produktion. Stabilt, men inget extra.

6. ”Mirakel” – Björn Ranelid feat. Sara Li
(Gick direkt till final)
Jag har ingenting emot ultraseriöse Ranelid. Han verkar gå all-in i allt han gör. Det ska han ha respekt för. Diskussionerna har gått vilda i tidningsartiklar, bloggar och soffor. Jag måste säga, till Ranelids försvar, att hans deklamation (eller Ranelid-rap som nån kallade det) är bara ett annat sätt att uttrycka sig i en låt som helt klart har en melodi i sig. Sen är det en annan sak om man inte gillar det. Därmed hamnar det på samma nivå som t ex growlen för ett par veckor sen och - varför inte - Malena Ernmans "La Voix". Vi får bara ta det för vad det är. Ranelids text om kärleken var hög lyrik (aningen inspirerat av "Kärlekens lov" i Bibeln), högre än de flesta andra dussintexter. Om vi dessutom väver in Sara Lis fantastiska sång och den medryckande produktionen, så blir det helt okej. Men final? Neeeeeej.

7. ”I mina drömmar” – Maria Benhajji
(Blev 8:a)
Jag blev lite förvånad över bottenplaceringen. Det var en bra låt, särskilt för att vara webbjoker. Okej, det kanske var ett lite för traditionellt bidrag och aningen darrig sång i det låga registret, men sammantaget var det ändå rätt bra.

8. ”Sanningen” – Carolina Wallin Pérez
(Blev 7:a)
Förra Kenttolkaren Carolina sjunger riktigt bra, men sanningen (?) är väl den att låten inte räckte till. Möjligen växer den efter fler genomlyssningar, men den kändes lite för tråkig. Refrängen var bra, men det intressantast var nog ändå trumrytmen i inledningen. Månne användes Swingflys avlagda trummor från förra året?

Melodifestivalen - deltävling 2

Andra deltävlingen var klart bättre än den första. Alla låtarna fick godkänt av mig. Det var till och med svårt för mig att rangordna. En annan sak jag tänkte på var att fem av åtta låtar var på svenska. Det tyckte jag var kul. Ett plus också för musikkollaget i mitten, eller "mash-up" som det visst heter, med elektriskt tema signerat Håkan Lidbo. Det var "Elektrisk", låten som Anniela framförde i Melodifestivalen förra året, som mixades ihop med låtar av Melody Club, Robyn och Leila K, alla med titeln "Electric".

Jaja, viktigast var ändå dagens tävlande bidrag. Så här ser the votes of the SvBG jury ut:

1. ”I din himmel” – Sonja Aldén
(Blev 6:a)
Sonja Aldén har gjort så många vackra sånger. ”I din himmel” är inget undantag. Det är inte omöjligt att jag får höra den snart vid nån begravning. Den hade dimensioner som passar där. Hursomhelst var det här min favorit för kvällen, men ballader har det svårt i det här formatet. Synd.

2. ”Shout It Out” – David Lindgren
(Gick direkt till final)
Musikalartist från Ersmark utanför Skellefteå (bara en sån sak!). Cool och okonstlad kille, äkta glädje, duktig sångare och dansare. Lite breakdance mitt i låten. Möjligtvis var den lite för lik Eric Saades låtar, men det tar inte bort det faktum att det här var väldigt bra.

3. ”Aldrig aldrig” – Andreas Lundstedt
(Blev 7:a)
Andreas Lundstedt är så otroligt proffsig. Tråkigt att låten inte gick vidare, för den var riktigt bra. Men jag tror det blir en radiohit ändå.

4. ”Soldiers” – Ulrik Munther
(Gick direkt till final)
Ulrik vann Lilla Melodifestivalen för några år sen. En munspelande och gitarrspelande Emilwannabe som framförde en riktigt skön låt om förlåtelse. Kul med en lite oväntad finalist.

5. ”Stormande hav” – Timoteij
(Gick vidare till andra chansen)
Timoteij är tillbaka med samma medryckande pop som ”Kom” hade för ett par år sen. Den var bra, men nådde ändå inte samma höjder som föregångaren... eller? Nu blir jag osäker när jag lyssnar en andra gång. Bra att den kom till andra chansen i alla fall, så får vi höra mer av den.

6. ”Baby Doll” – Top Cats
(Gick vidare till andra chansen)
Här var det glad och smittande rockabilly för hela slanten. Stabilt. Skönt med scenklädsel som inte enbart glittrar. Det är ju så här det ska vara: jeans, t-shirt, skinnpaj.

7. ”Ge aldrig upp” – Thomas Di Leva
(Blev 5:a)
Allt vad man förväntat sig: Di Leva i kaftan, den karaktäristiska sångstilen och en text fylld av blommor, stjärnor. Bland de bättre låtar han gjort, men blev ändå bara femma. Och i konkurrensen är det inte heller så konstigt.

8. ”Det går för långsamt” – Mimi Oh
(Blev 8:a)
Mimmi Olsen framförde en trallvänlig poplåt i neonfärgade scenkläder. Helt okej, men den var kanske lite för svag i jämförelse med de andra.

En begravning utan Gud

Rapport slog nyss ett slag för borgerliga begravningar. Jag kan förstå att det kan vara lockande att fritt få utforma sitt avsked av en älskad vän, men Svenska kyrkans begravningsgudstjänster är mycket öppnare för egna idéer än man kan tro. Och framför allt: En begravning utan Gud är en begravning utan hopp. För vad har vi att hoppas på inför döden om vi inte har Jesus? Jesu egen död och uppståndelse ger oss hoppet om att få möta den avlidne igen, hoppet om himlen, hoppet om ett liv efter döden, hoppet om en evighet omsluten av Guds kärlek, nåd och omsorg.

Som Paulus skriver: ”Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.” (1 Thess 4:13-14)

Det är detta hopp som en kyrklig begravning vill förmedla.

I stället för att slåss

I morse satt jag och Elias och spelade "Pansarvagn" på Wii (ett litet, enkelt spel som ingår i Wii Play). Elias säger (till motståndarna i spelet): "Alltså, vi kom inte hit för att slåss. Vi kom hit för att läsa för varandra". Kanske vore det nåt för världens makthavare att ta efter?

Melodifestivalen - deltävling 1

Äntligen igång. Eller äntligen och äntligen? Det kändes som ett av de sämsta startfälten på år och dag, åtminstone vid första genomlyssningen. Låtarna har dock tagit sig efterhand. Årets programledare är Gina Dirawi, Sarah Dawn Finer och Helena Bergström. Visst gör de vad de ska göra, men samtidigt känns det vara lite sämre manus än tidigare. Nåt litet skratt blev det väl, men inte så mycket mer. I hela produktionen tycker jag att det var på tok för mycket svordomar, både i låtarna, mellansnacken och mellanakterna. Det är inte okej.

Sen känns det lågbudget att artisterna bara ska komma gående in i lokalen. Det har varit oerhört mycket bättre presentationer tidigare år. På plussidan finns dock detta med ”Tredje chansen”, dvs ett antal gamla melodifestivallåtar som tävlar ytterligare en gång på webben. Jag tyckte också om att Soundtrack Of Our Lives gjorde en egen version av ”Try Again”.

Jaja, summan blir väl godkänt i alla fall, men inte så mycket mer. Men viktigast av allt är ändå låtarna. Så här kommer rösterna från the SvBG jury:

1. ”Euphoria” – Loreen

(Gick direkt till final)

Glad danslåt med dramatiska inslag på scenen. Loreens bidrag förra året, ”My Heart Is Refusing Me”, blev en av fjolårets största hittar. Den här låten ligger på samma nivå, med den skillnaden att den gick direkt till final. Välförtjänt. Kvällens klart bästa.

2. ”The Boy Can Dance” – Afro-Dite

(Blev 5:a)

Tio år har gått sen fantastiska “Never Let It Go”. Känslan var nästan densamma när dessa tre välbevarade medelålders damer levererade denna discorökare. Dansen var kanske lite väl mycket riverdance, men å andra sidan hann Gladys del Pilar visa upp kvällens grymmaste sångstämma. Låten hamnade på tok för långt ner!

3. ”Salt And Pepper” – Marie Serneholt

(Blev 6:a)

Vad har svenska folket emot Marie Serneholt? Ytterligare ett bakslag i dessa sammanhang. Jag tyckte om den här kryddiga låten. En ens hennes kroppsnära one-piece kunde förstöra. Fast det var kanske det den gjorde?

4. ”Mystery” – Dead By April

(Gick direkt till final)

Blandning av rå metall och popmusik. Popen gillade jag mycket, metallen också, men growl klarar jag inte av. Den tillförde ingenting, snarare tvärtom, tycker jag. Utan den hade den fått högre placering för mig. Resten, inte minst duktige sångaren Zandro Santiago var ju riktigt bra. Tilläggas bör att detta var faktiskt Elias favoritlåt, inklusive growlen.

5. ”Jag reser mig igen” – Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern

(Gick vidare till andra chansen)

Jag visste att Thorsten Flinck kunde sjunga och det gjorde han även nu, med bravur. Dramatisk framställning. Inte alls dåligt, även om jag inte gillar musikstilen för egen del.

6. ”I Want To Be Like Chris Isaak (This Is Just The Beginning)” – The Moniker

(Blev 8:a)

Lite småtråkig låt. Det hände inte så mycket. Refrängen var hyfsad, men den var i alla fall inte alls i klass med förra årets ”Oh My God”. Allt detta återspeglade sig också i bottenplaceringen. Jag kan väl tycka den var värd några snäpp högre upp, men ändå…

7. ”På väg” - Abalone Dots

(Blev 7:a)

Kändes lite som Timoteijs countrysystrar. Det här var enda bidraget som inte var förstärkta av stämsång i bakgrunden, live eller inspelat. Pluspoäng för det, för det var vacker stämsång. Däremot är det lite för tråkigt och melankoliskt för min smak.

8. ”Sean den förste Banan” – Sean Banan

(Gick vidare till andra chansen)

Här kom så Markoolios lillebror. Buskis kommer aldrig att få nån plats i mitt hjärta. Inte i det här sammanhanget i alla fall. Okej att refrängen var bra, men helhetskonceptet med svordomar och allt: nej tack. För mig blev han Sean den siste Banan.

Inför Melodifestivalen

Tänk vad ett år går fort. Nu är det återigen dags för Melodifestivalen att ta min TV i besittning under några lördagskvällar. Som traditionen bjuder kommer jag att försöka kommentera de olika deltävlingarna ur min personliga synvinkel.

Årets startfält verkar rätt så spännande. Man har ju förstås ingen aning om hur låtarna låter, men följande artister, presenterade i bokstavsordning, tror jag kan bli extra intressanta: Afro-Dite (lite disco brukar aldrig vara fel), Sonja Aldén (en otroligt duktig låtskrivare), Mattias Andréasson, Andreas Johnson (roligt att han gör ett nytt försök), Hanna Lindblad, Loreen, Love Generation, Lisa Miskovsky (fantastiskt roligt!!), Charlotte Perrelli, Danny Saucedo och Marie Serneholt (revansch?). Utöver dessa kan väl även Thomas Di Leva nämnas. Han tillhör inte mina personliga favoriter, men visst ska det bli kul se honom också i detta format. Sen brukar det kunna bli andra för mig mer okända som levererar bra låtar.

Jag kan faktiskt tycka det är synd att inte ett par andra nysläppta låtar är med i Melodifestivalen. "Let Go" med Neo och Lalehs nya "Some Die Young" är av högsta kvalité och hade definitivt platsat i ett finalfält - eller varför inte i Eurovision Song Contest. Men nu är det ju inte så. Om jag ska våga mig på en gissning, så tror jag att Danny Saucedo ligger mycket bra till för en slutseger, men jag hoppas själv mycket på Andreas Johnson eller Lisa Miskovsky.

Rasism på flyget

Jag kan bara inte låta bli att dela med mig av följande berättelse, hämtat från verkligheten, uppsnappat och översatt från Facebook. En del av er har säkert läst den, men det här är för bra för att stanna där.

- - -

Detta hände på TAM Airlines.

En kvinna i 50-årsåldern kom till sin plats och såg att passageraren bredvid henne var en svart man. Hon kallade på flygvärdinnan, synbart rasande.
- "Vad är problemet, frun?", frågade värdinnan.
- "Ser du inte?", svarade damen. "Jag fick en sittplats bredvid en svart man. Jag kan inte sitta här bredvid honom. Du måste låta mig byta plats!"
- "Snälla, lugna ner dig, frun", sade värdinnan. "Tyvärr, är alla säten upptagna, men jag kan ändå gå och se efter om vi har några."

Flygvärdinnan gick iväg och återvände några minuter senare.

- "Min fru, som jag sa, finns det inte någon ledig plats i ekonomiklass. Jag har även pratat med kaptenen och han bekräftade att det inte finns några tomma platser i ekonomiklass. Vi har bara lediga platser i första klass." Innan kvinnan hann säga något, fortsatte värdinnan: "Så här är det. Det är ovanligt för vårt företag att låta en passagerare från ekonomiklass byta till första klass. Men med tanke på omständigheterna tycker kaptenen att det skulle vara en skandal att låta en passagerare resa bredvid en obehaglig person." Sen vände sig flygvärdinnan till den svarte mannen och sade: "Det betyder, Sir, att om du vill vara så snäll att ta med dig handbagaget, så har vi reserverat en plats i första klass..."

Alla passagerare, som satt i närheten, chockade över vad de hade sett, började applådera, och några ställde sig upp."

En Hel Del av min gospelhistoria

Under min tid i Uppsala sjöng jag med i en gospelkör som hette En Hel Del. Vår suveräna ledare de sista åren hette Cattis Lindskog och det var nog under hennes ledning som jag första gången kände smaken av riktig gospel. Visst hade jag sjungit i ungdomskörer som haft en del gospel på repertoaren, men det var först nu det började kännas på riktigt, lite svart så där. Sen dess är jag fast.

Efter En Hel Del blev det några år innan Malå Gospel startade. Då blev det en annan dimension av sjungandet. Den kören hade mer spridda åldrar, vilket gjorde att vi fick en djupare, mognare och på många sätt bättre klang. Det är nog den här vuxna körvarianten jag tycker bäst om, eftersom den också öppnar upp för alla åldrar, nånting som vi ju har svårt med i de flesta andra sammanhang. 1998-99 hade jag förmånen att gå ett år på Solviks Gospellinje. Det var riktigt roligt att kunna fördjupa sig i gosplandet. Jag hade antagligen haft ut ännu mer av detta år om jag inte fortfarande led av sviterna efter min utbrändhet. Gospel Unit, som vi kallade oss, är sannolikt det proffsigaste gäng jag har sjungit med. Många goda minnen, men också höjdpunkten på det som har gått lite utför efter det.

Efter detta gospelår blev det ett år till i Malå Gospel med bl a en skivinspelning. Sen hamnade jag i Lycksele och var med i starten av Ray of Gospel (gissa vem som kom på namnet?), som har ungefär samma vuxenkänsla som Malå Gospel. När vi sen flyttade till Piteå har det stora förfallet kommit. Det gick några år innan jag, i samband med pappaledighet, var med ett år ungefär i Support Choir. Tyvärr räckte inte tid och ork till, men jag hoppas att jag kan återvända en vacker dag, för visst saknar jag att sjunga gospel. Många av mitt livs lyckligaste stunder har varit i en gungande, sjungande gospelkör. Det är ett perfekt sätt för mig att leva ut min tro på Jesus i härligt medryckande musik.

Varför kom jag att blogga om just det här just idag? Jo, när jag flyttade från Uppsala gjorde jag ett blandat kassettband med några av de låtar vi hade sjungit i En Hel Del. Det spelades flitigt under 90-talet, men det kom bort i samband med flytten från Malå. För några år sen träffade jag en gammal vän från Malåtiden, som tydligen hade spelat av mitt band. Jag fick låna det och har nu digitaliserat låtarna och bränt dem på en CD. Oj, oj, oj! Detta var nostalgi! Nu lär det bli en hel del En Hel Del framöver...

Tryffel i håret?

För några dagar sen satt jag i soffan och zappade. Till slut landade jag, av nån outgrundlig anledning, på Sveriges mästerkock på TV4. Mitt i detta köksuella (och vad var det för ord?) virrvarr dök det upp ett citat som jag tycker var alldeles suveränt. Det var en av deltagarna, Sigrid Bárány, som hade fått beskedet att hon gått vidare i tävlingen. I sin glädje säger hon så här: "Det känns så fruktansvärt bra just nu. Det är svårt att sätta ord på en sån här känsla. Det är verkligen det. Jag vill bara hoppa och skrika och skaka på rumpan. Det känns som att Gud har hyvlat tryffel i håret på mig.".

Ja, ni ser hennes glädje framför er va?

Det är givetvis, så präst jag är, den sista meningen som fastnat hos mig. Jag bara ställer frågan: När hyvlade Gud tryffel i håret på dig senast?

Jag vill också vara sjuk

Caroline blev sjuk häromdagen. Hon fick ont i halsen och huvudet - ja, hela kroppen - hade en puls på 128 och var stekhet. Rejält sjuk, med andra ord, stackarn!. Kanske blev Elias lite avundsjuk på henne. Hursomhelst utspelade sig följande dialog:

SvBG: Men hur är det med dig då, Elias?
Elias: Dåligt.
SvBG: Dåligt? På vilket sätt då? Har du också ont i halsen?
Elias: Jaa.
SvBG: Ont i huvudet?
Elias: Jaa.
SvBG: Var har du mer ont då?
Elias: Överallt där Caroline har ont.   

Ny form av talangjakt

Jag läser i Aftonbladet att folk börjar tröttna på alla dessa talangjakter. Det har jag känt länge. Visst är det roligt se Idol, Talang, True Talent, The Voice, etc, men det blir för mycket. TV-marknaden översvämmas av dessa talangtävlingar och behållningen, förutom underhållningen, är väl inte så mycket. Även om det finns undantag, så får de flesta sina femton minuter i rampljuset, men de försvinner rätt snart, hur mycket talang de än har.

Profilen Lennart Ekdal säger: "Alla kommersiella kanaler, även TV4, visar en ängslan och brist på mod när det gäller nya program. Man hänger fast väldigt länge vid det som har funkat."

På pricken!

Men jag har lösningen. Varför inte ett programkoncept där man söker ett programkoncept, dvs en sorts talangjakt efter nya programidéer. Det kunde finnas en jury bestående av branschfolk och vanligt folk i olika åldrar. Vem vet vilka fantastiskt nyskapande underhållnings- (eller seriösa) program vi då skulle få fram.

Mitt förslag skulle kunna vara första (vinnande) bidraget.

Till minnet av min Ford Escort

I dagarna är det tjugo år sen jag skaffade min första bil. Inte för att jag var unik, men jag tror att jag - i min bekantskapskrets - var en av de som väntade allra längst med att köpa egen bil. Jag hade ju inte haft behovet under studietiden. Under jullovet, inför sista terminen på Johannelund, var det dags att se sig om på marknaden. På Carstedts i Lycksele hittade jag en bil som jag föll för direkt: en Ford Escort, alldeles lagom, röd och fin, bara ett par år gammal, till lämpligt pris. Den blev min följeslagare i tio års tid, ända tills vi hade gift oss och Caroline hade fyllt ett år. Då kände vi att vi skulle behöva en lite större bil. Men trots att vi skaffade Volvo V70 så har jag saknat Forden under alla dessa år. Kanske mest för att den var så lagom stor i stadstrafik. Den var också väldigt lättskött och drog inte särskilt mycket bränsle. Den hade då gått drygt 13000 mil, inte alls farligt för en tolv år gammal bil.

Jag vet faktiskt en hel del om Fordens fortsatta öden och äventyr. Den såldes nämligen sen vidare till en av mina gamla konfirmander i Malå och hon körde den några år, innan hennes händige far tog över. När jag fick äran att viga konfirmanden för några år sen fick jag rapporten att den röda Forden fungerade bra, förutom att den läckte lite olja och att backen hade slutat fungera (så det gällde att planera sin körning). Tyvärr slutade Forden sina dagar under det gångna året och står nu på skroten i Lycksele, salig i åminnelse.

Ford Escort 1.6 iCL med registreringsnumret ODB978, rest in peace!

10 år sen Preach Boys

Ikväll är det tio år sen Preach Boys gjorde sin sista spelning på ett av stiftets ungdomsläger. Tiden går fort. Sannolikt gjorde de dryga sex årens rockande det också. Vi var alltså några präster (jag, Fredrik Juul och Rikard Olofsson) som hade bildat Preach Boys till ett prästmöte hösten 1995. Under årens lopp hade vi till vår hjälp ett antal trummisar (Fredrik Wastring, Anders Stenman och Per Gustafsson) och de sista åren fanns även Martin Steinwall med på synt. Vi kallade musikstilen för "hårdgospel" - hård musik med evangeliserande texter. Ofta var det mer eller mindre kända rocklåtar som vi ibland skrev om texterna på. Bland mina favoriter fanns "Have A Talk With God" (Stevie Wonder), "The Rock That Doesn't Roll" (Larry Norman), "Fight For Your Right" (Beastie Boys), "Jesus And The California Kid" (Audio Adrenaline) och "Jesus Freak" (dc Talk). Scenerna fanns mest i stiftets församlingar, men det blev även nån utflykt till Sundsvall, Märsta och Sigtuna. Största upplevelserna var nog tre somrar på raken på Musik vid Malån med dryga tusen glada Malåbor i publiken. Det finns så många minnen från dessa år. Det var roligt, otroligt roligt. Men allt har ett slut, så även Preach Boys.

Bokslut 2011

Som traditionen bjuder så tänker jag sammanfatta det år som gått inom några olika områden. Här är årets...

Böcker:

• Årets roman: "En dag" – David Nicholls
• Årets kristna bok: "Gud tycker du är underbar" – Max Lucado
• Årets deckare: "En plats i solen" - Liza Marklund

  

Diverse:

• Årets glädje: Att återse och återknyta kontakten med gamla vänner
• Årets upplevelse: Londonresa med broschan och hans barn.
• Årets maträtt: En jordgubbspaj som jag blev bjuden på i somras. Ögonen tårades, så gott var det!
• Årets spel: Board Game Island - Wii Party (Wii)
• Årets pryl: HTC-telefonen som öppnade upp för klart trevligare telefoni.
• Årets fenomen: Wordfeud
• Årets komiker: Per Andersson
• Årets citat: ”En vän är en som får en att må lite bättre när man lämnar den än när man kom!!” – Hans Rosenfeldt
• Årets film: Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

Internet:

• Årets sajt: Footymad - bästa sajten om engelsk fotboll
• Årets blogg: Stig Sundströms "Beröringspunkter". Mycket läsvärd och trevligt skriven blogg av en av mina kollegor.
• Årets tidsfördriv: Wordfeud
• Årets startsida: Aftonbladet (inte för att den är bäst, utan för att den är praktisk)

Kristen tro:

• Årets bibelord: 1 Thess 1
• Årets tydligaste egenskap hos Gud: Nåd
• Årets predikant: Nicky Gumble, Holy Trinity Brompton
• Årets arbetsuppgift: Växthuset - Bibelundervisning från A till Ö

Musik:

• Årets artist: Veronica Maggio
• Årets nykomling: Chris Medina
• Årets kristna artist: Stephanie Smith
• Årets låt: "The Moment I Met You" - Vincent
• Årets danslåt: "Moves Like Jagger" - Maroon 5 feat Aguilera
• Årets ballad: "Someone Like You" - Adele
• Årets rocklåt: "When We Stand Together" - Nickelback
• Årets kristna låt: "Pieces of My Heart" - Stephanie Smith
• Årets viktigaste låttext: "Spring för livet" - Sara Varga
• Årets Melodifestivallåt: "Me And My Drum" - Swingfly
• Årets ESC-låt: "Change" - Hotel FM (Rumänien)
• Årets konsert: Musikalen "Mamma Mia" i London (om det nu får räknas som konsert)
• Årets cover: "Call Your Girlfriend" - Erato
• Årets växare: ”My Heart Is Refusing Me” - Loreen
• Årets skiva: "Born Again" - Newsboys
• Årets retro: Stephen "Tintin" Duffy

Sport:

• Årets svenska idrottsögonblick: Marcus Hellner vinner VM-guld i sprint Holmenhollen genom att rycka ifrån Northug i Hellnerbacken.
• Årets utländska idrottsögonblick: Greg Hancock vinner sitt andra VM-guld i Speedway, 14 år efter sitt första. Åldern är inget problem för den sympatiske 41-åringen.
• Årets idrottsevenemang: VM i längdskidåkning i Holmenkollen
• Årets idrottsman: Marcus Hellner, längdskidåkning
• Årets idrottskvinna: Therese Alshammar, simning
• Årets lag: Orienteringslandslaget
• Årets tränare: Erik Hamrén, fotboll
• Årets nykomling: Caroline Hedvall, golf
• Årets prestation: Daniel Sedin, ishockey
• Årets avslutare: Peter Forsberg, Lina Andersson, Jenny Kallur, Stefan Liv (R.I.P.), Anna-Carin Zidek, m fl 

TV:

• Årets actionserie: Chuck (TV6)
• Årets humorserie: How I Met Your Mother (TV6)
• Årets underhållning: Så mycket bättre (TV4)
• Årets intervjuprogram: Skavlan (SVT)
• Årets TV-sport: Längdskidåkning