fredag 6 januari 2012

Till minnet av min Ford Escort

I dagarna är det tjugo år sen jag skaffade min första bil. Inte för att jag var unik, men jag tror att jag - i min bekantskapskrets - var en av de som väntade allra längst med att köpa egen bil. Jag hade ju inte haft behovet under studietiden. Under jullovet, inför sista terminen på Johannelund, var det dags att se sig om på marknaden. På Carstedts i Lycksele hittade jag en bil som jag föll för direkt: en Ford Escort, alldeles lagom, röd och fin, bara ett par år gammal, till lämpligt pris. Den blev min följeslagare i tio års tid, ända tills vi hade gift oss och Caroline hade fyllt ett år. Då kände vi att vi skulle behöva en lite större bil. Men trots att vi skaffade Volvo V70 så har jag saknat Forden under alla dessa år. Kanske mest för att den var så lagom stor i stadstrafik. Den var också väldigt lättskött och drog inte särskilt mycket bränsle. Den hade då gått drygt 13000 mil, inte alls farligt för en tolv år gammal bil.

Jag vet faktiskt en hel del om Fordens fortsatta öden och äventyr. Den såldes nämligen sen vidare till en av mina gamla konfirmander i Malå och hon körde den några år, innan hennes händige far tog över. När jag fick äran att viga konfirmanden för några år sen fick jag rapporten att den röda Forden fungerade bra, förutom att den läckte lite olja och att backen hade slutat fungera (så det gällde att planera sin körning). Tyvärr slutade Forden sina dagar under det gångna året och står nu på skroten i Lycksele, salig i åminnelse.

Ford Escort 1.6 iCL med registreringsnumret ODB978, rest in peace!

2 kommentarer:

Frida sa...

Nu vet jag ju att detta var en hyllning till Ford, men jag måste säga att jag tycker det är skönt att du gör en volvo, dvs rullar på bra med bloggandet. Jag gillar det skarpt!

Mer SvBG-bloggning till folket!

Anonym sa...

Tänk att den Forden ominns jag... Lite pinsamt med tanke på att du hade den så länge /Eva