måndag 29 juni 2009

En helt vanlig onsdag mitt i semestern

Här chockar jag med ytterligare ett blogginlägg. Det är kanske ett bevis på att den nödvändiga vilan håller på att infinna sig när orken och kreativiteten ökar.

Det är intressant och roligt att se och höra Elias framsteg. För en stund sen greppade han en bok ur bokhyllan här i arbetsrummet och läste med tydlig stämma: "Mannen gick uppför denna trappen nu". Jag tror inte riktigt det blev rätt, eftersom det var nånstans i mitten av "The New English Bible". (Ja, new och new... utgiven 1961). Annars räknar han gärna 1-12 och ännu längre med hjälp. Bokstäver är han också rätt så duktig på att känna igen och namnge. Han har också rejält långa meningar när han pratar.

I förmiddags fick jag bryta semestern för en timme, eftersom jag var inkallad för en "intervju" (eller om det kanske borde kallas information) om en tjänst som enhetschef som jag sökt i kommande Piteå församling. (Pite lands och Pite stads respektive församlingar slås ihop efter årsskiftet). Vi fick lämna en intresseanmälan häromveckan och jag sökte, mest för att få veta vad det skulle innebära. Frågan är bara var min drivkraft är. Jag är sannerligen ingen karriärsmänniska (hade inte ens funderat på löneanspråk) och vissa delar av tjänsten är jag tveksam till. Inte för att jag inte skulle klara av det, utan snarast för att jag trivs för mycket med att vara vanlig präst. Vissa bitar skulle jag i och för sig gärna ta en större del i, till exempel att jobba strategiskt och visionärt, men jag vet inte om det direkt skulle vara så stor del i nån av dessa två tjänster. Jag känner dock ingen som helst prestige i detta, utan låter det hela ligga i beslutsfattarnas (och ännu mer Guds) händer.

Under dagen har jag också införskaffat en grej som Caroline verkligen gillar: en elektrisk flugsmälla. Hon har nu förklarat krig mot sina bittra fiender, harkrankarna. Jag har redan märkt att alla flygfän flyr i vild panik. "Flyg, fula fluga, flyg..."

På stan mötte jag en av mina favoriter från Malåtiden med hennes familj och föräldrar. Det är så roligt att bo i en sommarstad, vilket gör att man då och då, främst sommartid, stöter ihop med gamla vänner och bekanta. Jag älskar dessa glada leenden som vittnar om den gamla, goda tiden!

söndag 28 juni 2009

Olika som bär, del 2

Nu är tävlingen jag utlyste 20 maj avgjord. Det handlade alltså om två personer som på nåt sätt hör ihop, men som ändå skulle vara olika som bär. Jag fick in några bra förslag, men bara ett som var outstanding. Det är ingen tvekan om att Sarah vunnit med det oslagbara (?) äkta paret Heidi Klum och Seal.


fredag 26 juni 2009

Bra start

Så har semestern startat och precis som jag skrev åkte jag och barnen till Granbergsträsk. Det blev till och med ett par dagar längre än jag hade tänkt. Men det var bara så skönt. Vädret var ju kanon (ok, nog så varmt för min smak, men ändå). Det blev mycket att vara utomhus. Det är liksom bara att kliva rakt ut. Det borde vara lika lätt här hemma, men det är det inte. Sen handlar det mycket om att umgås med mina föräldrar och diverse släktingar, vilket också är roligt.

Det blev några vändor med "farfars" fyrhjuling varje dag, till barnens glädje och förnöjelse. Sen en sväng ut med båten på Granbergsträsket för att försöka lura nån fisk, men det blev bara ett antal mörtar och några abborrar som återbördades till sitt rätta element för att stå på tillväxt. Jag tror förresten inte att det finns så många saker som är så rofyllt som att sitta på sjön och meta! (Det hade givetvis varit mer rofyllt om jag hade rott, men en enhästars båtmotor blir man inte heller speciellt stressad av).

Ett par svängar för att bada blev det också, åtminstone för barnens skull. Själv väntar jag gärna några grader till. Men huvudsaken att de hade det roligt. Kusin Isak var förresten kvar hela veckan och det gjorde hela veckan lite lättare på underhållningsfronten.

I Grämmers brukar det ofta bli lite mer läst än annars, mest beroende på att vi sover i en sovstuga och att jag därmed måste vara med Elias från tidig kväll. Inte så dumt alls. Det trivs jag med. Nu tog jag mig faktiskt an en bok jag länge tänkt läsa, nämligen Sara Lidmans "Din tjänare hör", första boken i Jernbaneeposet. Hon kommer ju från en grannby (och är faktiskt avlägset släkt också) och böckerna handlar om dessa trakter på 1860-70-talet. En passage kände jag faktiskt igen, en sanndröm som en av mina förfäder haft om en häst och ett föl som brutit benet. Den hade min morfar återberättat för Sara. Hon intervjuade honom ibland när hon skulle samla material till sina böcker. Det gör att det alltid känts lite speciellt med Sara Lidman. Sara var dessutom god vän med min moster och morbror. Hursomhelst: Det ska bli roligt att fortsätta på läsningen som på nåt sätt har hemlandstoner.

Även om jag knappt sett TV under de här dagarna och definitivt inte haft tillgång till nån dator så har jag ju snappat upp ett par världshändelser: att det idag är femtio år sen Ingo slog Floyd Patterson och därmed blev världsmästare i tungviktsboxning. Det är fortfarande ett av de absolut största ögonblicken i svensk idrottshistoria. Sen fick jag ju också veta att Michael Jackson har avlidit. Det känns tragiskt, men är långt ifrån oväntat. Som nån skrev "Det känns som om Michael Jackson har varit död i tio år redan". Det ligger nåt i det.

måndag 22 juni 2009

S.E.M.E.S.T.E.R.

Äntligen har semestertiden anlänt i mitt liv. Fem veckor av idel ledighet väntar (nåja, en liten vigsel om ett par veckor, bara). På nåt sätt kändes det som att jag gick in för landning redan i onsdagskväll, eftersom jag skulle vara ledig torsdag-lördag. Vi åkte till Granbergsträsk över midsommar och det var så trevligt att träffa stora delar av den lilla släkten under ett par dagar.

Men gissa om det är värdelöst att vara ledig några dagar just innan en arbetssöndag! Man känner sig aldrig ledig och det är ännu svårare att få tid och koncentration att förbereda sig. Nej, tillbaka till grunderna: Jobba söndag ledig måndag! Nu blev det till slut en rätt intressant predikan i alla fall. Den har temat "Var är profeterna?" Läs den gärna på hemsidan.

Senaste tiden har främst handlat om att avsluta kvarblivna arbetsuppgifter, t ex att rapportera bibelstudierna till Sensus. Inte det roligt, men ändå rätt så viktigt. Sist men inte minst: att städa det skrivbord som varit överhopat ända sen januari.

Men ännu viktigare: jag har verkligen glatt mig åt att Caroline har fått sommarlov! Hennes glädje är min glädje! Det är stort att gå ut första klass. Jag minns ju själv hur det var i samma läge 35 år tidigare. Sen har vi även gått på cirkus. Det var faktiskt första gången, både för mig och Caroline. Det var riktigt roligt. Vi tyckte båda bäst om akrobaterna. Helt otroliga. "Neeej, jag tyckte bäst om ponnyerna", flikar Caroline in och tänker på ponnyridningen i pausen.

Nej, som sagt: nu börjar semestern. Jag har just klippt gräset och strax blir det lunch och avfärd till Granbergsträsk för några fler dagar i detta lilla paradis tillsammans med barnen.

söndag 7 juni 2009

Kunde bloggat om...

Ja, ni har ju redan kunnat konstatera att jag inte bloggat så mycket den senaste tiden. Orken har helt enkelt inte funnits där. Det finns viktigare saker att prioritera. Det är inte det att jag inte haft saker att skriva om, men det tar på att sätta sig ner och formulera sig. Mycket i mitt jobb som präst handlar just om att formulera mig och det är kanske därför det är klokt att inte även livet vid sidan av nödvändigtvis behöver ägnas åt denna ädla konst.

Jag kunde ha bloggat om:
Den ekumeniska pingstkonferensen med tillhörande Jesusmanifestation. En fantastisk helg med Stanley Sjöberg som en inspirerande huvudtalare. Jag känner stor glädje över att dela tron tillsammans med mina trossyskon från andra församlingar, men känner samtidigt stor sorg över att vi är så få från mina sammanhang som tycker det är viktigt.

Förra helgen, 30 maj, var det tio år sen vi förlovade oss! Det snöade och var kallt, men vi gick ändå uppför backen i Granbergsträsk till den speciella gläntan i skogen, strax ovanför Hjulbacken, som är så speciell för mig. Fint minne!

Igår pajade bilen. Jag och barnen skulle ut på stan för att proviantera lördagsgodis, men det bara knäppte i startmotorn. Efter konsultation med min pappa och brorsa hittade jag till slut att en kabel från batteriets minuspol lossnat från nånstans. Men det var lika oländig terräng som i djupaste Amazonas (ja, en Amazon skulle ju vara fränt att äga!), så det blir till att frakta bilen till en verkstad i morgon. Skönt, mitt i allt, att bilen stod på uppfarten och att vi inte har ett akut bilbehov.

Igår spelade Sverige-Danmark VM-kval. 0-1 efter total ineffektivitet. Det var många som underpresterade. Bröderna Elm var det lysande undantaget, tillsammans med ett fåtal glimtar från några andra. Vi kanske inte är helt borta från VM-slutspelet nästa sommar, men frågan är om det inte är dags för en förändring redan nu. Det känns som om vi spelat på lånad tid, lyckats bra under många år, trots allt. Nej, Lagerbäck/Andersson har gjort det bra, men har nu gjort sitt. Det är dags för förändring.

Jag har verkligen glatt mig åt svensk tennis återkomst i Grand Slam-sammanhang. Robin Söderling spelar idag final efter bländande spel de senaste omgångarna. Den omöjlige Rafael Nadal var ju inte totalt omöjlig. Starkt! Dessutom vann Daniel Berta juniorturneringen.

NATO-övningen - är det verkligen nödvändigt? Jag gillar inte natofieringen. Vill hellre att vi ska vara så neutrala det bara går (men kanske ändå aldrig varit).

EU-valet - även om jag verkligen inte vill vara med i den Europeiska Unionen, så är det min plikt att rösta idag. Det har jag gjort. Rösten föll på den ende kandidaten som bemödat sig om att skicka nån information om vad han står för. Svagheten på informationsfronten ger ett svagt intresse. Har själva valkampanjen bara pågått sista veckan? Det känns så. Men då blir det ju det valdeltagande man förtjänar. Det verkar dock vara så att en enskild kandidat har lättare att påverka inom EU än i Sveriges riksdag. Därför känns det, trots allt, viktigt att rösta. Det känns däremot åtskilligt tråkigare med Gudrun Schymans (väntade) påhopp på kristna kandidater. Överhuvudtaget tycker jag att politiken verkar ha blivit smutsigare de senaste åren. Det är ingen rolig utveckling.

Idag är det 17 år sen jag prästvigdes i Luleå domkyrka. Det har verkligen hänt mycket på dessa år. Min bön är att jag har fått betyda nåt för någon, att någon funnit en tro på Jesus. I så fall har jag fått nåden att medverka till nåt som har evigt värde. Det är min bön.

Till sist: Ett av de senaste blogginläggen hade temat "Olika som bär". Nu är det sista chansen att delta i tävlingen. I potten ligger ett enkelt, men trevligt (?) pris.

Ja, allt det här hade jag kunnat blogga om den senaste tiden. Nu blev det inte så...

Eller?

Jo, men vänta nu...

... nåt hände i alla fall!:-D