Världspolitik på hemmaplan

Häromdagen blev det vattenkrig hemma. Jag var mycket ovillig, eftersom vädret inte direkt inbjöd till det, men vad gör man när Elias anfaller med sin lilla vattenpistol? Följande varianter prövades:

• Jag sa nej. (Men det hörsammades inte)
• Jag gav moteld (Men det uppmuntrar bara en som vill kriga)
• Jag kapprustade, dvs hotade hämta vattengeväret. (Men det gav bara kapprustning från andra parten)
• Jag ströp tillförseln av ammunition, dvs vägrade fylla på nytt vatten (Men motparten gjorde det då själv)
• Jag nedrustade, dvs tog av honom pistolen och tömde ut vattnet (Men då hämtade han bara en annan vattenfylld pistol)

Inga strategier fungerade, så vad skulle jag göra? Skulle jag starta ett fullskaligt krig med vattengevär, vattenslang och vattenbomber (vattenballonger)? Skulle jag mobilisera allierade? Skulle jag sätta punkt för allt genom en hink vatten över skallen, dvs en atombomb?

Nej, det enda raka var att lyfta in stridstuppen i hammocken och sitta där och gosa en stund. Det kanske världens under stundom stridsberedda stater och regenter också skulle prova...

Forever Young

Gissa om jag hade velat vara med på musikfesten "Forever Young" som just nu gör en turné i - tyvärr - södra Sverige? Rätt gissat. Svaret är ja, med eftertryck. Det är ingen hemlighet att 80-talsmusiken i mångt och mycker är min musik. På det här turnén medverkar bland andra nostalgiska storheter som Howard Jones ("What Is Love", "New Song", "Like To Get To Know You Well"...), Alphaville ("Forever Young", "Big In Japan", "Sounds Like A Melody"...), Human League ("Don't You Want Me Baby"...), och en efterlängtad Jakob Hellman. (De övriga svenska banden har jag dock ingen relation till, faktiskt).

Men mest av allt skulle jag vilja se Ultravox med Midge Ure i spetsen. Jag lyssnar ofta på dem även idag och tycker att de har många kanonlåtar som håller: "Sleepwalk", "Hymn", "The Voice", "Vienna", "We Came To Dance"... och jag får alltid en speciell känsla när jag lyssnar på "Dancing With Tears In My Eyes". Om jag skulle göra ett "Gr80'st" (utläses "Gr-eighties-t") från den tiden skulle den definitivt vara topp fem, kanske till och med i absolut topp. Så bra är den!

Huruvida dessa band är "Forever Young" är svårt att säga, när man inte varit där. Själv är jag definitivt inte "Forever Young", men det hindrar ju inte att man ibland både kan och vill återuppliva ungdomstidens nostalgiska musikdecennium. När det nu inte funkar live, så går jag till stereon och...

"Daaaanciiiiiing with tears in my eyes. Weeping for the memory of a life gone by..."

Om livet varit annorlunda

Ibland kan man fundera på hur livet hade gestaltat sig om man valt annorlunda vid olika vägskäl. Vid en del tillfällen hade man ju inte speciellt mycket att säga till om, särskilt inte de första levnadsåren.

Vad hade hänt:

• om mina föräldrar fortsatt vara bönder i Granbergsträsk? (De tog över efter min morfar och de prövade på bondelivet under ett par år)
• om vi hade bott kvar i Fjällbonäs, dit vi flyttade sen?
• om vi hade hamnat i Bjästa, där pappa var och tittade på ett jobb, i stället för Lycksele?
• om vi inte hade byggt hus på Norrmalm i Lycksele? Hade mobbningen fortsatt? (inte för att det var extremt mycket, men det var otroligt skönt att byta skola!)
• om mina fötter inte varit så svaga? Hade det blivit nån fotbollskarriär? Det var i alla fall otroligt roligt att träna och spela på mellanstadiet.
• om jag inte stammat?
• om jag hade vågat mer i ungdomens dagar?
• om jag inte varit uppvuxen i ett kristet hem? I vilket läge hade jag då ställts inför livets viktigaste val? (Jag är ju övertygad om att alla människor ställs inför sitt val förr eller senare. Snarare förr)
• om jag inte fått en så tydlig kallelse att bli präst? Vad hade jag i så fall sysslat med idag?
• om jag inte hade mött de goda kristna förebilder jag haft under uppväxten?
• om jag inte träffat Magdalena? Hade jag fortfarande varit singel?
• om vi inte fått Caroline och Elias?
• osv

Ja, att livet hade sett annorlunda ut är ju inte svårt att räkna ut. Bättre eller sämre? Ingen aning.

Anledningen till att jag funderar på såna här saker just nu är att jag var till Arvidsjaur igår för ett mycket trevligt dop. På vägen tillbaka började jag tänka på att det idag, 1 augusti, var exakt 40 år sen vi flyttade från Fjällbonäs till Lycksele. Jag hade lite tid över på hemvägen, så då gjorde jag en liten avstickare för att återse den gamla hembyn. Visst kände jag igen huset och en del andra landmärken, men nog får man ett annat perspektiv som vuxen, inte minst när det gäller avstånd.

Hursomhelst är jag övertygad om att Gud leder oss mer än vi anar och styr våra vägar efter sin mästerliga plan. Om vi dessutom lever i en nära gemenskap med Gud och är öppen för hans ledning tror jag att vi även kan göra medvetna val enligt Guds vilja. Skulle vi ändå göra felaktiga val (egoistiskt präglade, gudsfrånvända, i medveten trots, omedveten blåögdhet, eller att man rätt och slätt tolkat fel) tror jag också att att Gud är fullt kapabel att göra det bästa av situationen, korrigera och leda vidare. Det är skönt att veta...