söndag 1 augusti 2010

Om livet varit annorlunda

Ibland kan man fundera på hur livet hade gestaltat sig om man valt annorlunda vid olika vägskäl. Vid en del tillfällen hade man ju inte speciellt mycket att säga till om, särskilt inte de första levnadsåren.

Vad hade hänt:

  • om mina föräldrar fortsatt vara bönder i Granbergsträsk? (De tog över efter min morfar och de prövade på bondelivet under ett par år)
  • om vi hade bott kvar i Fjällbonäs, dit vi flyttade sen?
  • om vi hade hamnat i Bjästa, där pappa var och tittade på ett jobb, i stället för Lycksele?
  • om vi inte hade byggt hus på Norrmalm i Lycksele? Hade mobbningen fortsatt? (inte för att det var extremt mycket, men det var otroligt skönt att byta skola!)
  • om mina fötter inte varit så svaga? Hade det blivit nån fotbollskarriär? Det var i alla fall otroligt roligt att träna och spela på mellanstadiet.
  • om jag inte stammat?
  • om jag hade vågat mer i ungdomens dagar?
  • om jag inte varit uppvuxen i ett kristet hem? I vilket läge hade jag då ställts inför livets viktigaste val? (Jag är ju övertygad om att alla människor ställs inför sitt val förr eller senare. Snarare förr)
  • om jag inte fått en så tydlig kallelse att bli präst? Vad hade jag i så fall sysslat med idag?
  • om jag inte hade mött de goda kristna förebilder jag haft under uppväxten?
  • om jag inte träffat Magdalena? Hade jag fortfarande varit singel?
  • om vi inte fått Caroline och Elias?
  • osv

Ja, att livet hade sett annorlunda ut är ju inte svårt att räkna ut. Bättre eller sämre? Ingen aning.

Anledningen till att jag funderar på såna här saker just nu är att jag var till Arvidsjaur igår för ett mycket trevligt dop. På vägen tillbaka började jag tänka på att det idag, 1 augusti, var exakt 40 år sen vi flyttade från Fjällbonäs till Lycksele. Jag hade lite tid över på hemvägen, så då gjorde jag en liten avstickare för att återse den gamla hembyn. Visst kände jag igen huset och en del andra landmärken, men nog får man ett annat perspektiv som vuxen, inte minst när det gäller avstånd.

Hursomhelst är jag övertygad om att Gud leder oss mer än vi anar och styr våra vägar efter sin mästerliga plan. Om vi dessutom lever i en nära gemenskap med Gud och är öppen för hans ledning tror jag att vi även kan göra medvetna val enligt Guds vilja. Skulle vi ändå göra felaktiga val (egoistiskt präglade, gudsfrånvända, i medveten trots, omedveten blåögdhet, eller att man rätt och slätt tolkat fel) tror jag också att att Gud är fullt kapabel att göra det bästa av situationen, korrigera och leda vidare. Det är skönt att veta...

Inga kommentarer: