Nelson Mandela

En stor man, en god förebild, har lämnat jordelivet för det liv som förberetts för honom för snart 2000 år sen. Jag kommer aldrig glömma glädjen och festen när jag och många med mig mötte Nelson Mandela i Uppsala efter hans frigivning 1990.

Ett tänkvärt citat:

"No one is born hating another person because of the colour of his skin, or his background or his religion. People learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite"
(Nelson Mandela)

Tack Gud, för din trogne tjänare. Hjälp oss att se, lära, göra och vara lite mer som honom.

Vila i frid, Nelson Mandela.

Kärnfri frukt och kristen tro

De senaste åren har det börjat komma frukt utan kärnor. Jag tänker närmast på vindruvor och meloner. Visst blir det enklare att äta. Man slipper ju peta bort alla de små grönsvarta fröna som finns inuti frukten. Faktiskt kan dessa till och med hindra oss från att äta frukten. Elias vägrar äta vanliga vindruvor, just för kärnornas skull. Så visst är det ju enklare med kärnfria druvor och meloner. Men samtidigt: Tanken med kärnorna är ju att de ska hamna i jorden, skjuta skott, växa upp och bära ny frukt. De kärnfria frukterna är därmed - även om det är enklare och kanske godare - dödsdömda. Arten kommer aldrig att överleva i längden.

 

Är det inte samma sak med kristen tro? En kyrka som inte evangeliserar, som drivs av en vilja att så frön i andra människors liv, är som kärnfria druvor. Det kanske är lättare att svälja, möjligen godare att äta, men den kommer aldrig att bära ny frukt. Den saknar kärnan, det nya livet i sig.

Eurovision Song Contest 2013

Dagarna går och det är hög tid att skriva några ord om årets Eurovision Song Contest. Årets upplaga tycker jag faktiskt var den bästa på många år och då menar jag både låtarna och själva arrangemanget. Först och främst tycker jag att Petra Mede skötte sig med den äran. Den svenska humorn gillade jag mycket, i sin enkelhet, inte minst när vi drev med oss själva. Jag hoppas verkligen att det blir en trend i kommande års tävlingar. Även musiken och mellanakterna var mer intressanta än vanligt, även om de kanske inte var lika nyskapande som jag hade hoppats. Men vad kan gå fel med Björn&Benny+Avicii, Kleerup, Darin & Agnes? Och Sarah Dawn Finer, både som sig själv och som Lynda Woodruff. Nästa år är det hennes tur med en mäktig ballad!!

 

Ett bra grepp var också att inte bara lotta startordningen, utan väga dem mot varandra för att varje låt skulle lyftas fram i dess egenart. Jag tror att det var en av anledningarna till att jag tyckte om så många av låtarna.

 

Lite lösa kommentarer:

• Programmen "Inför Eurovision Song Contest" var lite mer beiga än de senaste åren. Jag saknade lite av glöden och de olika åsikterna som bröts mot varann. Men det är fortfarande bra att kunna lyssna på låtarna i förväg.
• Man kunde ana vissa trender: Sång på det egna språket. Det tycker jag är bra. Ta bara ungerska bidraget. Jag tror inte den hade haft samma charm på engelska. En annan trend är att det ska vara synliga, stora trummor på scenen. Danmark, Irland, Bulgarien och Albanien tog till detta knep. Även Kleerups mellanakt slog på stora trumman.
• Jag tyckte om nederländernas 60-talsdoftande tretaktare med Anouk, men den var inte tillräckligt direkt, direkt. Tyvärr.
• Schweiz ställde upp med några glädjespridare från Frälsningsarmén. De fick inte ställa upp i sina uniformer, men kallade sig "Takasa", dvs The Artists Known As Salvation Army". Bra! Och jag gillade låten. Det var kanske den enda jag hade velat ha i final som inte kom dit. Men däremot reagerade jag lite på att Malin Roos, i ett "Inför-program" sa: "När jag såg den här och hörde den här låten för första gången, så visste jag inte att de var frälsningssoldater, då tyckte jag att den var svinbra. Och sen, nu när jag vet det, och ser videon, och man verkligen... då kliar det ju lite. Samtidigt som jag tycker att den är xxxxx bra". Jag menar: Vad spelar det för roll att de är kristna? Och dessutom från Frälsningsarmén, som antagligen har högst cred bland vanliga sekulariserade svenskar. Det är inget annat än kristofobi.
• Tänk att Orphei Drängar tävlade för Kroatien
• Roligt att se Bonnie Tyler, men visst hade låten kunnat vara liiiite bättre?
• Jag tror att Lettlands hiphoppare var Jedwards kusiner. Det svängde och var full fart. Dessutom fick vi se ESC:s första stagedive! :-)
• Finlands poppärla "Marry Me" hade med lätthet kunnat göras av Katy Perry.
• Azerbajdzjans bidrag hade en läcker scenshow med en man i en glasbur. Jag gillade också Josefin Sundströms kommentar: "Martin Rolinski twittrar att man kan ha yoghurt i buren också. Eric Saade hälsar att man kan slå sönder den också".
• Kände ni också vibbar från Owl City i Ungerns bidrag. Skön låt i alla fall! :-)
• Jag hade två låtar som presumtiva vinnare: Danmark och Norge. Dessa låtar gav mig en speciell känsla, så jag är inte alls förvånad över att vi nästa år får åka till Köpenhamn.
• Till sist några look-alikes: Rumäniens var Dracula rakt av (Jimmy Somerville, kom tillbaka!), Österrikes sångerska var lik Gina Dirawi. Vitryssland ställde upp med Anna Sahlene och Ryssland med Kelly Clarkson. Sen kanske ni lade märke till att Island skönsångare var en blond Robert Wells.

Och nu: The votes of the SvBG jury:

12 p: "I Feed You My Love" - Margret Becker (Norge - blev 4:a)
10 p: "Only Teardrops" - Emmelie de Forest (Danmark - blev 1:a)
8 p: "Kedvesem (Zoohacker Remix)" - ByeAlex (Ungern - blev 10:a)
7 p: "What If" - Dina Garipova (Ryssland - blev 5:a)
6 p: "You" - Robin Stjernberg (Sverige - blev 14:e)
5 p: "Glorious" - Cascada (Tyskland - blev 21:a)

4 p: "Marry Me" - Krista Siegfrids (Finland - blev 24:a)

3 p: "Love Kills" - Roberto Bellarosa (Belgien - blev12:a)

2 p: "Birds" - Anouk (Nederländerna - blev 9:a)

1 p: "Only Love Survives" - Ryan Dolan (Irland - blev 26:a)

Bubblare: Azerbajdzjan, Island, Armenien, Georgien och Schweiz (som i och för sig inte gick till final)

Gud och ondskan i världen

Jag läste just ett riktigt bra citat som säger så mycket om orsaken till varför vi ser så mycket ondska i världen: "The existence of evil is not evidence of God’s absence in the universe but evidence of His absence from our lives.", vilket betyder "Ondskans existens är inte ett bevis för Guds frånvaro i universum, utan ett bevis för Hans frånvaro i våra liv" (Rice Broocks från boken 'God's Not Dead')

Melodifestivalen - finalsummering

Vilken skräll!! Så måste rubriken bli efter Robin Stjernbergs seger i lördags. Den var jag inte beredd på. Men låten har vuxit alltmer och det är ingen tvekan om att Robin är en mycket duktig sångare. Det är så artister som levererar så här bra gång efter gång. För det är inga lätta toner han tar. En del experter har uttryckt sina farhågor inför karaokeamatörernas försök att klara av "You". Jag tror att farhågorna kommer att besannas. Men som sagt: Robin gör det mycket bra och kan säkert lyckas bra i Joråvischän (Jag har lagt märke till att flera s k experter uttalar ordet just på detta vis). Det vittnar inte minst finalens jurygrupper om.

 

Jag hade ju själv gissat på Yohio, men det är nog som han själv uttryckt det att Europa inte är redo för honom, att de förstår inte grejen. Men vi kommer att få höra mer av honom framöver, var så säkra!

 

Nåväl, jag tror det får räcka så för den här gången. Nu ska ämnet få vila till sig tills det är dags för Joråvischän i Malmö i maj.

Inför finalen

Det återstår bara tjugo minuter innan finalen för årets Melodifestival startar. Inspelningarna från de fyra deltävlingarna och Andra chansen har snurrat friskt här hemma, eftersom Elias gärna vill se dem om och om igen. Detta gör att låtarna har hunnit smälta in i mitt medvetande ordentligt. (Jaa, jag erkänner att jag håller på att vara lite less). Den obligatoriska CD:n är förstås inköpt och där blir det så tydligt hur bra låten "We're Still Kids" med Michael Finer & Caisa är. Det är den och Eric Gadds "Vi kommer aldrig att förlora" som är mina favoriter för året. Men många av finalfältets låtar är riktigt bra de med. Så här rangordnar jag dem:

 

1. "Heartbreak Hotel" - Yohio
2. "Tell The World I'm Here" - Ulrik Munther
3. "You" - Robin Stjernberg

4. "Only The Dead Fish Follow The Stream" - Louise Hoffsten
5. "Falling" - State Of Drama
6. "Bed On Fire" - Ralf Gyllenhammar
7. "Begging" - Anton Ewald
8. "Skyline" - David Lindgren
9. "En riktig jagvägrarfortfarandeskrivasvordomar schlager" - Ravaillacz
10. "Copacabanana" - Sean Banan

Kommentar:
Så här kommer det antagligen inte att gå. Jo, jag tror att Yohio vinner, men samtidigt är jag rätt säker på att "Bed On Fire" kommer att gå bättre, liksom "Begging", som vuxit mycket senaste veckan. Inte mig emot, för det är bra låtar båda två. Det är riktigt svårt att rangordna mellanskiktet, dvs låt tre till åtta. Jag skulle önska att David Lindgren lyckas bättre än att bli åtta, men låten är lite för svag och har lite väl mycket upprepningar. Jag vet att jag skrev efter första deltävlingen att "Skyline" var bättre än "Shout It Out" från förra året, men jag har helt klart ändrat mig. Det som talar för David är hans glädje och äkthet. Till sist önskar jag att de två sista clownlåtarna placerar sig just där. 

Inför andra chansen

Ikväll är det dags för andra chansen för de låtar som inte riktigt nådde ända fram i Melodifestivalens fyra deltävlingar. Det här brukar vara den mest oförutsägbara delen tycker jag. De låtar jag brukar hoppas på, brukar sällan gå vidare. Men under har ju skett förr.

 

Nytt för i år är att det inte blir dueller direkt, utan en rak tävling där sedan de fyra bästa möts i dueller: ettan mot fyran och tvåan mot trean. Det tycker jag låter bra. Det kan nog bli lite mer rättvisande (läs: som jag vill ha det).

 

Så här rangordnar jag låtarna:
1. "Vi kommer aldrig att förlora" - Eric Gadd
2. "You" - Robin Stjernberg
3. "In And Out Of Love" - Martin Rolinski
4. "Hello Goodbye" - Erik Segerstedt & Tone Damli
5. "Begging" - Anton Ewald
6. "Jalla, dansa, sawa" - Behrang Miri
7. "Burning Flags" - Cookies N Beans
8. "Hon har inte" - Caroline af Ugglas

 

Kommentar:
Utifrån detta skulle 1:an och 2:an gå vidare till Friends Arena, men så lär det tyvärr inte bli. Oddsmakarna sätter Eric Gadd sist - av nån anledning. Det är nog den låt av alla årets bidrag som ligger allra närmast min smak. Om jag skulle våga mig på en gissning kommer det att bli Robin Stjernberg och Martin Rolinski (om inte likheterna med "Cheri, Cheri Lady" ligger honom i fatet) som tar andra chansen. Om några timmar vet vi...

Melodifestivalen - deltävling 4

Fjärde och sista deltävlingen sändes från Malmö. Det blev en rejäl uppryckning jämfört med förra helgens lite trötta inslag. Allt från Petra Medes inledning, till Sarah Dawn Finers inhopp och framför allt Alcazars mellanakt. De har gjort så många bra låtar och är alltid välkomna tillbaka, om ni frågar mig! :-)

 

Kvällens tävlingsbidrag var de svåraste i år att rangordna. Ingen föll igenom, utan alla hade nåt speciellt som jag kunde gilla. Men jag måste ändå göra ett försök, så här är resultatet från the SvBG jury:

 

1. "Tell The World I'm Here" - Ulrik Munther

(Gick direkt till final)

Möjligen såg vi här den slutlige vinnaren. En stor låt, med mycket U2-känsla. Ulrik Munther fyllde nästan upp kostymen. Den dagen han växer ur Emilkepsen är han färdigvuxen ;-). Jag gillade också de häftiga bakgrundsbilder, som lyfte låten. Både jag och Elias tyckte att den här var kvällens bästa.

 

2. "You" - Robin Stjernberg

(Gick vidare till andra chansen)

Det här var kvällens överraskning för mig. Nog vet jag att Robin Stjernberg är duktig, men jag har tyckt att han har saknat det lilla extra. Det var väl inte perfekt ikväll heller, men jag gillade hans väl avvägda wailingar i en klart annorlunda låt. Han prickade de allra flesta toner riktigt bra och är väl värd en andra chans. För övrigt tycker jag att han ser ut som en lillebror till Magnus Carlsson.

 

3. "Bed On Fire" - Ralf Gyllenhammar

(Gick direkt till final)

Elias spontana reaktion var: "Coolt, det brinner där. Ah, den där är bra. Den där var asbra!". Ja, när Mustaschsångaren sjunger sitt "Buuuuuuurn", så gjorde det verkligen det. Mycket effektfull eldshow, glöd i rösten och en riktigt bra rocklåt om ett så udda ämne som sömnsvårigheter.

 

4. "Breaking The Silence" - Terese Fredenwall
(Blev 5:a)
Terese vann tävlingen "Svensktoppen nästa" förra året och fick som förstapris en plats i Melodifestivalen. Jag tycker verkligen hon tog chansen. Det här var en lågmäld och vacker sång, med en mycket upplyftande text. Vad sägs om orden "Breaking the silence, break the chains. Welcome to freedom, to a new day, where all of the teardrops turn to gold. You're gonna be all right, so let go." Årets bästa text?

5. "Rockin' The Ride" - Army Of Lovers
(Blev 6:a)
Dekadensens regenter är tillbaka med en treminuters pridefestival. Jag är oerhört kluven inför detta bidrag. Jag gillar själva låten och melodin, liksom det mesta som Alexander Bard gör. Men, men, men... Jag är inte förvånad över att låten inte gick vidare. Det blir liksom too much. Till sist måste jag nämna att jag tyckte om att bakgrundssångerskan Britta Bergström kom fram i bild när de flyttade undan La Camillas tron. Det visar på viss självdistans och en insikt om att de själva mest är posörer.

6. "Trivialitet" - Sylvia Vrethammar
(Blev 7:a)
Jag tycker att denna bossanova var ett vackert avbrott mitt i de vanliga bidragen. Sylvia Vrethammar är välbevarad, inte minst hennes sångröst och hon kan verkligen leverera i denna genre. Jag fick faktiskt känslan av att hon skulle kunna göra ett riktigt bra Bondtema framöver. Men skynda på, hon är ju dock i pensionsåldern.

7. "Jalla dansa sawa" - Behrang Miri
(Gick vidare till andra chansen)
Behrang Miri var för mig mest känd som den konstnärlige ledaren som försökte plocka bort Tintin från barn- och ungdomsbiblioteket i Kulturhuset i Stockholm. Nu blir han "upprättad" med sin hiphopande vitamininjektion. En glad och positiv låt som blandar svenska, franska och arabiska. Uppbackad av Loulou Lamotte och Oscar Zia (kända från Idol respektive X-factor) blev det en partyglad uppmaning med budskapet: "Kom igen, låt oss dansa tillsammans". Tyvärr räcker det ändå inte ända fram för mig.

8. "Must Be Love" - Lucia Piñera
(Blev 8:a)
En helt okej låt, med lite stänk av 60-talssoul och en del Adélekänsla. Det var stabilt, med en duktig sångerska, men låten kanske innehöll lite för många upprepningar. Sammantaget var det nog själva låten som inte riktigt höll i konkurrensen.

Melodifestivalen - deltävling 3

Så kom då Melodifestivalen till Schtaaan. Det hade ju varit roligt att vara på plats när det ju bara är ett norrländskt stenkast bort, men möjligheterna kanske är större om några år. Dagens evenemang tycker jag kändes lite mer avslaget än vanligt. Dansen signerat Rennie Mirro och Karl Dyall är undantaget, för det var (förstås) riktigt bra, men skämten var lite beiga och några av låtarna var inte ens det. Okej, det fanns förstås undantag, även om jag inte heller här ser någon slutlig vinnare.

 

Jag hörde förresten årets första Mello-bidrag på bilradion idag. Det var som jag misstänkte: rätt mixad och pitchad är Michael Feiner & Caisas bidrag "We're Still Kids" en riktig kanonlåt. Jag frågade (retoriskt) om Elias kände igen låten. "Jaa", sa han, "men det var en annan sångerska". Det ligger nåt i det.

 

Hursomhelst: Här kommer rösterna från the SvBG jury:

 

1. "Falling" - State Of Drama
(Gick direkt till final)
State Of Drama var helt okända för mig, men de var väl värda att vänta på. Hårdpoplåten (som de själva kallar sin musikstil) "Falling" var mycket bra, vacker på nåt sätt. Den kommer jag med största säkerhet att vilja lyssna en hel del på under våren. För övrigt hörde jag att Brian May gärna vill ha tillbaka sitt hårsvall.

 

2. "In And Out Of Love" - Martin Rolinski
(Gick vidare till andra chansen)
"Alla" som minns 80-talet kände igen Modern Talkings "Cheri Cheri Lady". Mer än lovlig rip-off!Det kunde ha gjort att jag skulle ranka den några placeringar längre ner, men jag väljer att bortse från det. För det var en bra låt och suveränt framförd av den före detta BWO-sångaren. Martin Rolinski har verkligen en röst som tilltalar mig. Mer av honom och mindre av Modern Talking så blir det alldeles perfekt!

 

3. "Heartstrings" - Janet Leon
(Blev 5:a)
Jag tror att både detta bidrag (och nästa) föll offer för den något mättade dancebidragsgenren. Det är lite svårt att säga att den här är sämre än t ex David Lindgrens "Skyline", men till slut vill man ha lite annat också, hur bra bidragen än är (i lagom mängd). För visst var det här också en bra låt, hade bra melodi och härliga synthar. Plus ett stabilt framträdande av Janet Leon och hennes dansare. Jag funderar dock på hur klädvalet gick till. Dansarna verkade, t ex, vara klädda i formsydda halkskydd.

 

4. "Alibi" - Eddie Razaz
(Blev 6:a)
Inget fel på denna dancelåt heller. Bra dans och sång av förre Idoldeltagaren Eddie Razaz. Lite läckra synthljud också, men, som sagt, kanske har vi blivit mätta på just den här genren. Jag tror det var den här låten som Elias nynnade på mest igår (söndag). Ett betyg så gott som något!

 

5. "Island" - Elin Petersson
(Blev 8:a)
Elin Petersson vann "Allmänhetens tävling" och fick därför en direktbiljett till Melodifestivalen. Jag tycker inte alls att hon gjorde bort sig med sin egenskrivna låt. Jag tyckte den var rätt så vacker och hade ett skönt gung i refrängen. Elias omdöme var "Hon har i alla fall snygg röst, men låten är dålig". (Tydligen varde det Johooo-andet som var sämst. Jag kan hålla med honom).

 

6. "En riktig nähähääädujagvägrarskrivasvordomar schlager" - Ravaillacz

(Gick direkt till final)
Jag hatar som bekant svordomar och därför går den här låten fetbort. Det gör att den ligger (nästan) på samma nivå som Sean Banan. Detta var ett typiskt SMASK-bidrag (dvs "Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest"). Behållningen av låten är en melodi som sätter sig (som en klassisk schlager ju ska göra) och Tommy Körbergs pipa. Men det spelar ju ingen roll att inte jag gillade svordomeriet, eftersom så många ändå röstade på dem. Detta betyder att vi får se dessa filurer (Ravaillacz betyder visst "filur" eller "skojare") i Friends Arena. Enda orsaken att jag, trots allt, placerar den på sjätte plats, är att de sista bidragen var klart undermåliga på alla plan.

 

7. "Hon har inte" - Caroline af Ugglas
(Gick vidare till andra chansen)
"'Hon har inte' - vilken dålig titel" - utbrast Elias. Men lyssnade man på låten så förstår man ju varför. Jag förstår dock inte varför Caroline af Ugglas återigen ställer upp med en relationsballad (och ungefär samma sceniska rörelsemönster som i "Snälla, snälla" för några år sen) - för hon är väl lyckligt gift? Hoppas jag! Denna typ av hjärta-smärta tilltalar sällan mig. Inte den här gången heller.

 

8. "Dumb" - Amanda Fondell
(Blev 7:a)
Idolvinnaren från 2011 gör en rätt obegriplig låt om nånting jag aldrig kunde uppfatta. Kanske borde låten ha hetat "Numb" i stället, så hade man sluppit höra henne, för det här var alldeles för udda för mig.

Melodifestivalen - deltävling 2

Melodifestivalcirkusen har mellanlandat i Göteborg och andra deltävlingens bidrag var rätt så spretiga. Jag har svårt att se att nån av de här kommer att vinna finalen. Därmed inte sagt att jag inte uppskattade nästan alla.

 

Så här ser resultatet ut från the SvBG jury:

 

1. "Make Me No 1" - Felicia Olsson
(Blev 5:a)
Trots den tydliga titeln verkar det inte vara så många ute i landet som hörsammat Felicias uppmaning. Själv tyckte jag att det här var kvällens bästa låt, en powerballad med lite Adélekänsla. Riktigt duktig sångerska, som åtminstone borde att fått gå vidare till andra chansen, men ballader har det ju lite svårare. Jag gillade särskilt körsången i sticket. Det lyfte låten ännu mer.

 

2. "Only The Dead Fish Follow The Stream" - Louise Hoffsten
(Gick direkt till final)
Jag blev faktiskt lite förvånad över att den här låten gick direkt till final. Inte för att jag inte gillade låten, för det gör jag verkligen, utan för att lite äldre etablerade artister har ofta lite lite svårare för att behaga de som röstar. Men det kanske är så att många fler än jag som faktiskt tyckte att det var en riktigt bra låt, med skönt gung och en ovanligt välbalanserad produktion.

 

3. "Hello Goodbye" - Erik Segerstedt & Tone Damli
(Gick vidare till andra chansen)
Lite oväntad musikstil, avskalad countrypop, men en vacker duett mellan två vackra människor. De må dock vara vackra, men det saknades en hel del personkemi för att lyfta duetten ytterligare. Men nog är de värda en andra chans! För övrigt har jag rent matematiskt räknat ut att Erik Segerstedts nästa bidrag i dessa sammanhang borde heta "Hello Baby". Hur tänker han nu?, tänker ni. Så här: eftersom förra låten med EMD hette "Baby Goodbye" och dagens heter "Hello Goodbye", så finns det inte så mycket annat att välja på.

 

4. "Begging" - Anton Ewald
(Gick vidare till andra chansen)
Nog får man ju lite Saadevibbar, men det känns som att Anton Ewald är lite mer dansare än sångare. Själva låten är en inte helt typisk Fredrik Kempekomposition, om det nu finns nåt sånt. Men jag tycker det är lite positivt (även om han är mycket skicklig på det han gör).

 

5. "On Top Of The World" - Swedish House Wives
(Blev 6:a)
Jag gillar artistnamnet, som är en liten blinkning till Swedish House Mafia. Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver är mycket proffsiga. Själva framförandet var det väl inget fel på. Låten är bra, men har inget extra. Det var som en "clubbig schlager". Man hör (och i detta fall är det lite negativt) att det är Thomas G:son som varit inblandad.

 

6. "Annelie" - Joacim Cans
(Blev 8:a)
Den otroligt duktige sångaren från Hammerfall framför denna egenskrivna låt som bygger på Magnus Johanssons hit från 1990, "Vakna nu, Annelie". Detta bidrag var tyvärr en lite blek hyllning till originalet, som jag verkligen gillade på den tiden när det begav sig. Men låten var ändå helt okej, speciellt folkmusikkänslan. Även om den kanske inte blev nån framgång i detta sammanhang, så ser jag fram emot Joacim Cans utlovade skiva på svenska!

 

7. "En förlorad sommar" - Rikard Wolff
(Blev 7:a)
En vacker och lågmäld visa, skriven av Tomas Andersson Wij, framfördes av en mästare i genren. Tyvärr inte den genre jag tycker bäst om, men det var inte dåligt för den skull. Låten lyfte när Sara Isaksson kom in med sin sångstämma. Intressant är att Elias, lite oväntat, tyckte om den. 

 

8. "Copacabanana" - Sean Banan
(Gick direkt till final)
Uruselt. Ibland önskar jag att barn under 10 år inte fick rösta. Även om refrängen kanske var lite medryckande så är helhetskonceptet under all kritik. Och varför måste Sean Banan indoktrinera dagisbarnen med fler svordomar? Elias sa: "Om du inte tyckte att Sean Banan var bra, kanske du borde gå på toaletten". Ja, jag håller med, för det här hörde hemma där.

Melodifestivalen - deltävling 1

Årets första deltävling i Melodifestivalen gick av stapeln i Karlskrona. Programledarna Gina Dirawi och Danny Saucedo skötte sig med den äran. Småkul och framförallt riktigt bra mellannummer. Showen där Kristian Luuk och Lena Ph dök upp höll hög klass. Mest humor var det när bland annat en av mina favoritkomiker, Per Andersson, föreställde gruppen "Megahell" med det refuserade bidraget "Ukuleles from Hell". Bland det sjukaste på många år, inte minst när han slog sönder ukulelen mot en soptunna. Bådar gott inför fortsättningen.

 

Själva låtarna var helt okej, även om jag bara kunde se tre av dem gå vidare. Så här ser rösterna ut från the SvBG jury:

 

1. "Vi kommer aldrig att förlora" - Eric Gadd
(Gick vidare till andra chansen)
Jag har alltid gillat Eric Gadd, så mina förväntningar var rätt stora. Dessa infriades med råge. Tyvärr kanske inte låttiteln stämmer när vi summerar finalen, men i min värld är det en höjdare, en glad låt, där särskilt refrängen sprider värme i min något frusna själ.

 

2. "Skyline" - David Lindgren
(Gick direkt till final)
Det brukar inte vara lätt att följa upp en framgång redan året efter. Det brukar ofta vara en blek kopia, men här måste jag säga att Kågesonen lyckats. Även om "Shout It Out" var riktigt bra, så gillar jag "Skyline" minst lika mycket. Välförtjänt finalplats!

 

3. "Heartbreak Hotel" - Yohio
(Gick direkt till final)
Stilen kallas visst "Visual Kei". För mig, som oinvigd, liknar det mest manga. Hursomhelst var det en frisk fläkt och en rocklåt som fastnar. Min bisittare, sexåringen Elias, sa så här om Yohio: "En pojke? Det där? Allvarligt? Nähäädu!". Men när han fattat grejen så blev det här hans klara favorit. Jag förstår honom, för det här var en riktigt bra låt.

 

4. "We're Still Kids" - Michael Feiner & Caisa
(Blev 6:a)
Jag tyckte om den här låten, särskilt saxofonslingan. Tyvärr föll den rätt mycket på Caisas sång. Hade gärna gett den en andra chans i alla fall. Rätt pitchad kommer nog låten att bli en av mina favoriter i den kommande obligatoriska Melodifestival-CD:n.

 

5. "Burning Flags" - Cookies N Beans
(Gick vidare till andra chansen)
Jag vet inte vad det är, men jag har lite svårt för den här gruppen. Även om årets Fredrik Kempeskrivna bidrag var bättre än "What If" från 2009, så är det ingenting som gör att jag går igång. Kanske det är att det periodvis blir lite för skrikigt, jag vet inte. Bisittaren Elias får bidra med sina spontana utrop: "Ånej, flickor! (Håller för öronen) Flickor, aaaaah! Är det här det bästa de kan?"

 

6. "Gosa" - Mary N'díaye
(Blev 5:a)
Jag hade högre förväntningar på denna duktiga och fartfyllda artist, men då måste låten nånstans vara lite bättre. Det räcker inte med att försöka indoktrinera oss med (enligt uppgift) 105 "gosa", eftersom vi redan stängde av efter typ 27. För övrigt ringde MC Hammer och ville ha tillbaka sina haremsbyxor.

 

7. "Porslin" - Anna Järvinen
(Blev 7:a)
Visst var det vacker musik och en text om en relation på tomgång, men denna lågmälda ballad är ändå för tamt för mig.

 

8. "Paris" - Jay-Jay Johansson
(Blev 8:a)
Duktig sångare och en ballad med rätt sköna harmonier, men det blev ändå lite för tråkig och melankolisk vandring på Paris gator. Gillade På spåret-presentationen allra bäst.

Inför Melodifestivalen

En av vinterns höjdpunkter närmar sig med stormsteg: Melodifestivalen. Januari brukar vara en enda lång transportsträcka tills man får sätta sig i TV-soffan och se årets bidrag. I år verkar dessutom Elias vara mer intresserad än tidigare. Det känns kul. Som traditionen bjuder tänker jag försöka kommentera de olika deltävlingarna ur min personliga synvinkel.

 

Jag kollade häromdagen på de artister som ställer upp i år och det ger både utropstecken och frågetecken. Men först av allt måste jag få uttrycka min besvikelse. Jag hade nämligen i höstas läst nånstans att Swingfly skulle ställa upp i år igen. Han har varit en stor favorit i många år och gjorde ju succé även i dessa sammanhang för ett par år sen med sin "Me And My Drum". Nu visar det sig att detta inte stämde. Ingen Swingfly således - och plötsligt blir Melodifestivalen en profil fattigare.

 

Men visst finns det några andra intressanta namn. Jag är riktigt spänd på att höra främst följande artister, i bokstavsordning: Army of Lovers (bara de inte blir en parodi på sig själva, vilket är risken), Eric Gadd, David Lindgren, Mary N'diaye (imponerade stort i The Voice för ett år sen), Martin Rolinski, samt Erik Segerstedt & Tone Damli. Så många fler är det faktiskt inte efter att ha ögnat igenom namnen. Därmed är det ju läge för överraskningar.

Va? Är det redan tjugo år sen?

Idag är det exakt tjugo år sen jag flyttade till Malå. Jag hade varit präst ett drygt halvår och aldrig riktigt hittat min plats i Piteå landsförsamling. Biskop Gunnar Weman visste om detta och ringde under hösten och erbjöd mig att flytta till Malå, eftersom kyrkoherden där, Birger Brunell, skulle vara tjänstledig för studier i Jerusalem ett halvår. Jag åkte dit på ett studiebesök och kände fort att här skulle jag kunna trivas. Så blev det bestämt och 18 januari 1993 började jag alltså min nya tjänst i Malå församling. När jag körde dit var det snöstorm minns jag. Och första arbetsdagen, när jag gick till Församlingshemmet, fick jag sällskap av en kille som gick i femman. Mycket trevlig och pratsam. Senare under dagen reflekterade jag över att det var många som hade hälsat när jag mötte dem, utan att de visste vem jag var. Man är ju inte direkt van att folk man möter på en gångstig hälsar på främlingar. Men så var det i Malå och jag tyckte det kändes så rätt. Ja, det blev verkligen rätt, en fullträff, för mig att flytta till Malå. Det blev sju och ett halvt år där och de kommer jag alltid att bära med mig i mitt hjärta. Det blev många möten med människor i olika livssituationer. Jag har många vänner, som jag tyvärr träffar alltför sällan, men som jag ofta tänker på med ett leende.

 

De tjugo åren har gått fort, men samtidigt, när jag tänker tillbaka, så har det hänt så otroligt mycket. Ser jag tjugo år framåt så är jag, antagligen, pensionär. Vem vet, då kanske jag har flyttat tillbaka till Malå... :-)

Bokslut 2012

Som traditionen bjuder kommer här en sammanfattning av 2012 i några utvalda områden, helt utifrån min personliga horisont. Här är årets...

Böcker:

 

• Årets kristna bok: ”3:16 Hoppets tal” – Max Lucado

• Årets deckare: ”Snömannen” – Jo Nesbø

• Årets roman: ”Radhusdisco” – Morgan Larsson

• Årets biografi: ”Jag är Zlatan Ibrahimovic” – David Lagercrantz

 

 

Diverse:

 

• Årets glädje: att se en 94-årig, skröplig, men kämpande dam komma fram till nattvardsbordet. Jag vet hur mycket det betydde för henne.

• Årets sorg: Tilda, dotter till ett par av mina bästa vänner, avlider hastigt och oväntat, 13 år gammal.

• Årets upplevelse: Träffa några av mina ungdomskompisar igen

• Årets maträtt: ”Hemburgare”

• Årets spel: Carcassonne

• Årets tidskrift: Pilgrim

• Årets fenomen: Hen

• Årets komiker: Johan Glans

• Årets pryl: iPad – bättre än väntat!

• Årets film: Skyfall 

 

 

Internet:

 

• Årets sajt: YouTube

• Årets blogg: www.lillafavoriten.com – för den som gillar inspirerande bakverk, signerat vännen Lena J Lundgren

• Årets tidsfördriv: Quizkampen, SongPop,

• Årets startsida: Aftonbladet

 

Kristen tro:

 

• Årets bibelord: ”Min nåd är allt du behöver” (2 Kor 12:9)

• Årets tydligaste egenskap hos Gud: Tålamod

• Årets predikant: Kerstin Unée Melander, Lycksele

• Årets arbetsuppgift: Hembesök
 

 

Musik:

• Årets artist: Laleh

• Årets nykomling: Carly Rae Jepsen

• Årets kristna artist: Ole Børud

• Årets låt: ”Euphoria” - Loreen

• Årets danslåt: ”Amazing” – Danny Saucedo

• Årets ballad: ”One Last Time” - Agnes

• Årets rocklåt: ”Mystery” – Dead By April

• Årets kristna låt: ”Until The Hurt Is Gone” - Pandora

• Årets låttext: ”Vårens första dag” - Laleh

• Årets textrad: ”Natten är vacker. Du är som natten” från ”Händerna mot himlen” – Petra Marklund

• Årets Melodifestivallåt: ”Euphoria” - Loreen

• Årets ESC-låt: ”Euphoria” - Loreen

• Årets cover: ”Astrologen” - Darin

• Årets skiva: ”Brilliant” – Ultravox (Hade kunnat bli Petra Marklunds ”Inferno”, men den innehåller för mycket svordomar för min smak)

• Årets video: ”Gangnam Style” - Psy

• Årets retro: Journey

 

 

Sport:

 

• Årets svenska idrottsögonblick: Svenska fotbollslandslagets upphämtning från 0-4 till 4-4 mot Tyskland i VM-kvalet. (I skarp konkurrens med Zlatans cykelspark rätt i mål från 35 meter mot England).

• Årets utländska idrottsögonblick: När det jamaicanska laget (Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Usain Bolt) på 4x100 meter slår världsrekord i OS med 36,84.

• Årets idrottsevenemang: OS

• Årets idrottsman: Zlatan Ibrahimovic, fotboll

• Årets idrottskvinna: Lisa Nordén, triathlon

• Årets lag: Småkronorna, ishockey

• Årets tränare: Pia Sundhage, fotboll

• Årets nykomling: Alexander Kačaniklić, fotboll

• Årets prestation: Peter Wikström (från Piteå) och Stefan Olsson tar paralympicsguld i rullstolstennis.

• Årets avslutare: Carolina Klüft, Christan Olsson, Anja Pärson, Henrik Thörnblad, Anna Lindberg, Helena Ekholm, Nicklas Lidström…

 

 

TV:

• Årets serie: Dallas (TV4)

• Årets actionserie: Chuck (TV6)

• Årets humorserie: Intresseklubben (SVT)

• Årets underhållning: Så mycket bättre (TV4)

• Årets intervjuprogram: Hellenius Hörna (TV4)

• Årets TV-sport: Längdskidåkning

• Årets dokumentär: Solskensolympiaden (SVT)

• Årets seriösa program: Babel (SVT)