söndag 19 september 2010

Det viktigaste valet

Jag har nyss kommit hem från vallokalen där jag tog vara på min medborgerliga rättighet och skyldighet.

Mitt viktigaste val gjorde jag dock för många år sen när jag valde Jesus som min Frälsare. Vid dagens val till kommun, landsting och riksdag väljer vi styre för fyra år framåt. Svårt val. Jag litar inte riktigt på nån fullt ut. Det är mycket snack.

När det gäller valet inför evigheten är det ett lätt val. Jesus har öppnat vägen till himlen för mig. Han har sträckt ut handen mot mig och säger: "Följ mig!". Jag ser hans leende och känner den kärlek som strömmar ut från honom. Jag litar på Jesus, eftersom han gav sitt liv för mig på korset. Det är bevis nog på att han går att lita på. Jag har gjort mitt val, mitt viktigaste val. Jag har tagit tag i den utsträckta handen och vi fortsätter på vägen genom livet tillsammans.

lördag 18 september 2010

Valfrid

Häromkvällen skrev jag om helkvällskoncepten på TV-fronten. Det gäller ju även inom politiken. Så less jag är. Å andra sidan har jag inte följt med speciellt mycket. Jag vet var jag står och rubbas inte av alla skramlande vallöften. Det är en röd-grön-blå röra... ja, alla färger är inblandade i en soppa som inte tilltalar mig. Vem ser människan i första hand och inte bara till plånboken? Visst finns det kandidater som är trovärdiga i de flesta partier, men som helhet finns det inget parti som har mitt fulla stöd. Så vad ska man då gå på? Den bakomliggande ideologin säger ju en hel del, t ex vad jag inte kan stå bakom. Den säger dock inte allt. Det är ju i praktiken det visar sig. Där han aldrig någon lyckats övertyga mig, oavsett partifärg.

Även om jag inte är så intresserad av att följa med i valdebatterna, så är det ändå viktigt vilken regering och vilken typ av riksdag vi får. Det påverkar ju våra kommande fyra år. Valvakan lär jag väl följa med visst intresse. Så mycket mer kommentarer har jag inte kring valet i min blogg.

Några saker har jag dock tänkt på i valrörelsens ytterkanter:

  • Det är bra att det numera kallas "förtidsröstning" och inte "poströstning". Med tanke på att latinets "post" betyder "efter" skulle en hel del kunna vara rätt sent ute...
  • På Facebook finns det en grupp som jag länge trodde hette "Socialdemokraterna i riksdagen - Nej tack"... Till slut insåg jag att det handlade om Sverigedemokraterna.
  • Varför har inte alla partier bemödat sig om att skicka ut valinformation i min brevlåda? Inte för att det skulle ha påverkat mig ändå, men det är lite anmärkningsvärt i alla fall...
  • Varför är det så svårt att läsa på valaffischerna som finns lite här och var? Visserligen har jag bara sett dem när jag har kört förbi med bil, men ändå. Det jag har uppfattat mest är ett rött uppsträckt långfinger... eller är det en tumme? Men vad säger den? Sen är det väl Göran Hägglund som leker arga leken med en struts. Annars är det oändligt otydligt budskap.
  • Mest av allt hoppas jag nog på Valfrid

torsdag 16 september 2010

Uppbundna helkvällar

Jag har lite svårt för det alltmer utbredda TV-upplägget att binda upp oss TV-tittare för helkvällar och liknande. Jag vet att det finns en avstängningsknapp, att jag inte måste titta, men i en rätt så pressad arbets- och familjesituation är det lätt att man blir sittande framför "dumburken" (oj, vad jag är less på detta klyschiga namn) för att man inte orkar så mycket annat. När man väl sitter där vill man förstås se nåt man gillar, nåt avkopplande och lättsamt. Då blir det program av typen "Idol 2010".

Idol är ett programkoncept som mycket väl kan beskriva hur jag tänker: Så här i början är det audition i princip varje kväll. Vill man följa med från allra första urvalsprocessen måste man ju se från början, men då blir kvällarna uppbundna. Sen när själva huvudtävlingen kommer igång binder de upp hela fredagskvällen: först allas framföranden kl.20.00-21.30 och sen en paus tills själva resultatet presenteras senare på kvällen. Hela kvällen går åt.

Ett annat exempel är på barnkanalen Nickelodeon när det ofta är en hel temahelg med typ alla avsnitt av iCarly, Svampbob Fyrkant eller liknande. Eller Vinterstudion som erbjuder allehanda vinteridrott dagtid på helgerna. Inte konstigt att folk med ett grundmurat sportintresserat lätt blir passiviserade i stället för att själva skida ut i Guds vackra vinternatur.

Värst av allt var nog ändå nystarten av Fångarna på Fortet för några veckor sen. Det hade ju varit trevligt att ha denna klassiker att se fram emot en fredags- eller lördagskväll, men vad gör de? Jo, de bränner av hela fyrverkeriet på typ två veckor, kväll efter kväll. Varför? Det känns så bortkastat.

Det är inte konstigt att många ser TV:n som vår tids största avgud. Det är desto konstigare att jag inte kan förmå mig att tacka nej och göra nåt vettigare av min tid.

Näe, bäst att sluta filosofera och koncentrera mig på TV:n...