Nästan som Berlinmuren

Det var värst vad det blev svårt att få igång ett kontinuerlig bloggande igen. Det ligger tyvärr lite i "Ann O Nym"s kommentar att det kanske är "Treveckorsregeln" som gäller för denna blogg. Till och med detta är ju överskridet. Men sanningen är ju den att det är fullt upp och då är inte bloggandet särskilt högt prioriteterat. Sunt tycker jag, men samtidigt lite tråkigt. Men ju längre man väntar med att återuppta skrivandet, desto svårare blir det. Bloggar man ofta kan man ju alltid slänga in en kort glimt från vardagen, eller så, men när tiden går känns det som att det borde vara nåt lite mer seriöst när man väl sätter sig vid tangentbordet. Då blir det nästan ett hinder, särskilt när tiden och orken inte riktigt räcker till.

Det blir nästan som Berlinmuren. Ja, det är ju idag 20 år sen den föll. Den kan stå som symbol för mycket. Jag tror att många människor lever nära personliga Berlinmurar, och att det finns en hel del saker som hindrar oss från att verkligen leva i frihet.

I helgen fick jag dock andas denna frihet. Vi hade en "Kairos New Wine"-konferens på Storstrand. (Talare var Carl-Erik Sahlberg, Bob Payne och Simon Allaby). Det var fantastiskt bra, verkligen välsignat, med god biblisk undervisning, teori och praktik, skön gemenskap över församlingsgränserna och med en tydlig närvaro av den Helige Ande, med en profetisk touch och känsla av frid, glädje, styrka och framtidstro som tydlig eftersmak. Det här var precis vad jag behövde just nu, att den Helige Ande på nytt fick röra vid mitt hjärta och föra mig tillbaka till enkelheten i tron, till grunderna, till en nytändning, till en fokusering på de möjligheter som finns i Guds rike, till det som är viktigt i min kallelse som präst och det som jag verkligen tror är viktigt för att kyrkans Berlinmur ska kunna raseras för människor som ännu inte funnit Jesus, med relevans, befrielse, kraft och förundran över Guds närhet och omsorg.

Tredagarsregeln

Jag gillar när man inom populärkulturen använder kristendomen, Bibeln och liknande, på ett roligt, intelligent och genomtänkt sätt, utan att vara vanvördig. Förra veckan upptäckte jag följande episod på TV. (Men först en liten förklaring)

En av de roligaste serierna på TV just nu är "How I Met Your Mother" som går på TV3 och TV6. Handlingen beskrivs av Wikipedia på följande sätt: "Serien handlar om Ted Mosby som berättar för sin son och dotter om händelserna som ledde till hur han träffade deras mamma. Teds berättelse börjar med när hans bästa kompis, Marshall Eriksen, avslöjar att han tänker fria till sin flickvän, Lily Aldrin. Just i det ögonblicket slår det Ted att han måste sätta fart om han också vill finna den rätta. Hans vän, Barney Stinson, hjälper honom med denna stora uppgift. Barney har dock en del ovanliga åsikter och förslag om hur man träffar tjejer. När Ted möter Robin Scherbatsky är han säker på att det är kärlek vid första ögonkastet och att hon är hans framtida livspartner. Men livet är inte alltid så lätt..."

Hursomhelst. Avsnittet jag såg förra veckan handlade om "tredagarsregeln", vilket innebär att även om man lyckas få ett telefonnummer från en intressant person, så får man inte ringa förrän på tredje dagen. Ted hade just fått telefonnumret av "Holli" vid bardisken. När han kom tillbaka till bordet där vännerna sitter utspelar sig följande intressanta dialog som verkligen hade finess:

Ted: Vet ni vad jag ska göra? Ringa henne. Genast! Jag ska köra det där "Minns du mig? Det var så länge sen". Det är kul eftersom vi nyss sågs.

Barney: Du kan inte ringa henne. Du måste vänta tre dagar med att ringa en kvinna. Såna är reglerna!

Ted: Barney, den regeln är föråldrad. De vet exakt vad du håller på med.... Hey, jag har en ny regel. Den är lite knäpp, men jag kallar den "Gillar du henne, så ring henne!"

Barney: Ursäkta mig, kan du ta det där igen? Jag talar inte "får-aldrig-napp-språket".

Ted: Tredagarsregeln är vansinnig. Jag menar, vem kom på den egentligen?

Barney: Jesus!

Marshall: Barney, gör inte så här. Inte med Jesus!

Barney: Allvarligt. Jesus startade hela "vänta-tre-dagar-grejen". Han väntade tre dagar med att komma tillbaka till livet. Det var perfekt. Om han bara väntat en dag hade många människor inte ens hört att han hade dött. De skulle säga: "Hey, Jesus, hur är läget?". Och han antagligen, typ: "Hur läget är? Jag dog igår". Då skulle alla säga: "Öh, du ser rätt så levande ut, mannen!" Då skulle Jesus få förklara hur han återuppstod och att det var ett mirakel. Då skulle de han pratade med säga: "Okej, visst, om du säger det så, polarn"

Robin: Wow, vad styltig dialogen från förr i tiden låter nuförtiden.

Barney: Och han skulle aldrig komma tillbaka på en lördag. Alla är upptagna med att ansa skägget och annat. Nej, han väntade det exakt rätta antalet dagar: tre!

Ted: Okej, jag lovar att vänta, bara du slutar prata.

Barney: Plus att det är söndag och då är man redan i kyrkan och sörjer att Jesus är död och då - BAM! - kommer han genom bakdörren, springer fram längs mittgången, alldeles till sig. Det var förresten då - bara så att ni vet - då han uppfann "High five". Tre dagar, Ted. Vi väntar tre dagar med att ringa en kvinna, därför att det är så länge Jesus vill att vi ska vänta. En sann berättelse!

Äntligen!

"Äntligen!" är inte enbart det ord som Gert Fylking brukar använda i litteraturnobelpristagarsammanhang (och som Peter Englund så mästerligt förekom detta år genom att själv utbrista "Äntligen!" när han kom ut ur sammanträdesrummet i Börshuset i Gamla Stan. Det visar på en stor portion välbehövlig humor i dessa sammanhang).

"Äntligen!" kan jag även säga om:

1. Jag bloggar igen efter en torrperiod på dryga två veckor.
En av orsakerna är:

2. Datorn är ledig här hemma. Det är den nästan aldrig.
Detta faktum gör att:

3. Jag snart kommer att köpa en bärbar dator.
och:
4. Aktivera det bredband som legat och väntat sen i maj.

"Snart" är dock rätt så relativt... men det är klart närmare än för några dagar sen.

Jag hoppas att jag i morgon bitti även kan säga "Äntligen!" om:
1. Jag kom mig i säng före midnatt.

2. Jag läste några sidor i nån bok (utan att somna).
3. Elias sov en hel natt utan att vilja ha välling.
4. Jag vaknade utvilad.

Kyrkovalet - epilog

Det hör väl till god ton att göra bokslut i en så pass viktig ombloggad fråga som kyrkovalet. Min känsla efter hela spektaklet är besvikelse. Jag hade verkligen hoppats på ett större genomslag för de opartipolitiska alternativen. Visserligen fick POSK två mandat i vårt kyrkofullmäktige, men de får inte plats i kyrkorådet och får därmed svårare att direkt påverka. Däremot är de själva, enligt rapport, nöjda med resultatet. Visserligen ökade Frimodig kyrka en hel del, men jag hade hoppats på mer. Men kanske är det så att vi måste se det ännu mer långsiktigt. Det blir i alla fall en bättre plattform att stå på inför kommande kyrkoval (vilken form de nu får).

Samtidigt har man verkligen kunnat skönja rädslan hos de etablerade partierna att tappa makten till uppstickarna. Det har varit insändare, ledarskribenter och partipiskor i skilda kulörer och de flesta har angripit de nomineringsgrupper som vill vara obundna partipolitiken och på ett tydligare sätt vill verka för kyrkans framtid. Rädsla var ordet.

En kort reflektion: en av valets huvudfrågor blev frågan om samkönade äktenskap. Det är egentligen mycket märkligt, eftersom den frågan avgörs av sittande kyrkomöte endera dagen, inte av de som det svenskkyrkliga folket valde häromdagen. Kan det månne handla om populism?

Därmed stängs ämnet för denna gång, I suppose (eller kanske "i soppåse", för att sammanfatta min känsla)

Epilog: Däremot får vi inte glömma bort Guds roll i sin kyrka. Han har makten och förmågan att komma med en efterlängtad förvandling. Som det står i Jesaja 35: "Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken. Förbränt land skall bli till sjö, törstande mark till källsprång". Nu får vår bön vara att vår kyrka förändras inifrån i första hand och att vi själva står till Guds förfogande att själva förändras och vara en del i denna förändring, att "den öppna folkkyrkan" (denna klyscha) också fylls med ett härligt innehåll från vår levande Gud.

Jag är ett nätcasino

Det är ju trevligt att jag kan vara till förnöjelse, utan att ens vara närvarande. "Vad menar du?", kanske du undrar. Jo, jag fick veta att en vän till mig hade garvat en halvtimme (typ) när det plötsligt i en reklampaus i Kändisdjungeln (hur nu nån kan se det programmet) plötsligt kommer en uppenbarelse att jag är ett nätcasino.

Va?

Jojasajustdeatt... äh, kolla in www.svenbertil.com så förstår du...

Av alla namn... haha...

Det kanske vore på sin plats med lite royalty.

Kyrkovalet

På söndag är det dags för årets kyrkoval. Det känns otroligt viktigt för egen del, inte bara för att det handlar om min (jordiske) arbetsgivare. Nej, det är även ett viktigt val för Svenska kyrkans framtid - och för enheten inom kristenheten både i vårt land och i den världsvida kyrkan. Det är alltför mycket som på senare år dels handlat om förändringar i den yttre organisationen, på bekostnad av den inre förnyelsen, dels beslut i olika riktningar som visar att Svenska kyrkan fortfarande går i statens ledband, trots att vi i grunden är en frikyrka sen år 2000. Det är hög tid att Svenska kyrkan befrias från partipolitiken och vågar vara kyrka!! Det är min bestämda åsikt.

Det innebär att jag personligen kommer att rösta på något av de opolitiska alternativ som finns. Jag är oerhört glad att POSK (Partipolitskt Obundna i Svenska Kyrkan) ställer upp för första gången här i Piteå. De har dessutom lyckats få tag på några riktigt bra personer. Jag hoppas och ber att de ska kapa åt sig en rejäl del av rösterna, så att de kan komma in och röra om i grytan i Piteå församling. När det gäller valen till Stiftsfullmäktige och Kyrkomötet är det ingen tvekan om att Frimodig kyrka får min röst, främst för att de har ett tydligt program och vill att kyrkan ska våga vara kyrka. Från deras hemsida citerar jag: "FRIMODIG KYRKA anser att Svenska kyrkan alltmer har tappat sin frimodighet som kristen kyrka. Vi vill att Svenska kyrkan ska visa en större hängivenhet till Jesus och en ökad kärlek till Bibeln, samtidigt som man är öppen mot alla människor. Självklart skall Svenska kyrkan, precis som andra trossamfund, styras utan inblandning av politiska partier."

Många av partie... förlåt nomineringsgrupperna har rätt så ytliga valfrågor, om du frågar mig. Ta bara begreppet "Öppen folkkyrka". Det är en gigantisk floskel, för vad menar man egentligen? Kyrkan står redan nu öppen för alla som vill. Den stora frågan är om det är en folkkyrka i betydelsen att folket bestämmer vad som ska förekomma i kyrkan, eller är det Guds kyrka som är öppen för hela folket. Här svävar alltför många på målet anser jag. Glöm inte heller att den kyrkan som ska vara öppen för alla även måste ha ett innehåll. Många av de floskler som levereras handlar om yttre (i och för sig inte helt oviktiga) saker, men det är kyrkans inre liv som har burit kyrkan genom seklerna. Dagens krympande kyrka behöver mer Jesus, kort sagt! Budskapet är detsamma, men formerna måste förnyas och hänga med sin tid. Där ligger utmaningen. Förändring inifrån!!

Jag har tidigare halvt om halvt utlovat en analys av de olika parti... förlåt nomineringsgruppernas program, men jag måste backa från det. Det finns alltför mycket att kommentera och jag ids helt enkelt inte. Det viktigaste med detta val är att kyrkan måste få vara kyrka. Det kan vi inte vara om partipolitiken fortsätter. (Jag måste dock tillägga att det givetvis finns många bra personer som engagerat sig via de politiskt färgade nomineringsgrupperna, men det är ju ingenting som säger att de skulle vara diskvalificerade att ställa upp för en opolitisk lista.)

Ett par läsvärda bloggar i ämnet
Min kollega och vän Pär Parbring skriver många kloka saker i sin blogg "Teolog i norr" under rubriken "Varför jag tycker att partipolitiken ska bort i Svenska kyrkan", dels ur ett historiskt perspektiv (del 1) och ett bibliskt-teologiskt perspektiv (del 2). Det är mycket god läsning. Dessutom utlovas en tredje del som ska behandla vad detta innebär för partipolitiken i Svenska kyrkan.

En annan läsvärd man är Stig Strömbergsson. Läs gärna hans blogg om till exempel Piteå-Tidningens debatt inför kyrkovalet. Han har fler insiktsfulla tankar om kyrkovalet. Sök dig fram i menyn.

Länkar till de olika nomineringsgrupperna
Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Det finns 14 nomineringsgrupper och 2377 personer som kandiderar till kyrkomötets 251 platser. Här är länkarna till dessa 14 i bokstavsordning:
Arbetarepartiet Socialdemokraterna
Centerpartiet
Frimodig kyrka
Folkpartister i Svenska kyrkan
Kristdemokrater i Svenska kyrkan
Kyrklig samverkan i Visby stift (saknar webbsida)
Miljöpartister i Svenska kyrkan
Moderata samlingspartiet
Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan
Skanör-Falsterbo Kyrkans Väl
SPI Seniorpartiet
Sverigedemokraterna
Vänstern i Svenska kyrkan
Öppen kyrka

(Om du funderar på vilka kandidater du har att välja på just i din församling. Klicka här och leta dig fram.)

Undersökningar
Det har gjorts (minst) ett par olika läsvärda undersökningar där man frågat kandidaterna vad de egentligen står för. Läs dem gärna för att kunna jämföra svaren och skapa dig en bild av vad som förenar och vad som skiljer:
Svenskakyrkan.se
Svenska Evangeliska Alliansen

Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen, kommenterar denna sistnämnda undersökning i artikeln "Teologisk vilsenhet bland kandidaterna till Kyrkomötet". Läs även Dagens kommentar om detta, under rubriken: "Synen på Jesus, Bibeln och kyrkan skiljer kandidaterna åt".

Test
Tyvärr har jag förgäves försökt hitta nån form av test som kunde ha hjälpt dig att få klarhet i hur just du ska rösta. Jag gjorde en sån själv för rätt många månader sen, men jag hittar inte igen den. Skicka gärna länken om du råkar känna till nån sån test.

Till sist
Glöm inte bort att rösta på söndag 20 september i en vallokal nära dig. Hur du sen röstar ska du givetvis bestämma själv, men min önskan är i alla fall att du tänker efter om partipolitik verkligen hör hemma i ett fritt trossamfund...

(Kom förresten gärna med kommentarer, men jag tänker inte debattera ämnet, bara så att ni vet)

Allt för missionen

Ikväll hade personalen i Piteå stadsförsamling en kombinerad surströmmingsfest och avtackning för en som gått i pension. Surströmming hör väl inte till mina favoriter direkt, så fokus för mig låg på del två. Vi som inte åt surströmming fick "nöja oss med" rostbiff, skinka och potatissallad. Inte så dumt alls. Men mitt i maten började min kyrkoherde utmana mig. Han frågade hur mycket jag skulle ha för att äta en klämma. "Jaa....", svarade jag och drog på svaret innan jag formulerade fortsättningen, "hur mycket är ni beredda att lägga till missionen för att få mig att äta en?". Fort utlovades femhundra kronor. "Nja", sa jag, "om ni kommer upp till tusen kronor så kommer jag att äta". Det gick lite trögt, men till slut kom de upp till nämnda nivå. Då var det bara att bita i det sura äppl... strömmingen som lades upp framför mig, med lök och potatis på en bit tunnbröd. Vad de inte visste var att jag hade kunnat göra samma manöver för hundra kronor också. Helst avstår jag ju, men vad gör man inte för missionen? Jag tycker inte det är speciellt gott, äter hellre annat, men det är inga större problem att äta en klämma. Och framför allt: när arbetskamraterna lägger tusen kronor till missionen så kan man nästan göra vad som helst...