Kyrkovalet - epilog

Det hör väl till god ton att göra bokslut i en så pass viktig ombloggad fråga som kyrkovalet. Min känsla efter hela spektaklet är besvikelse. Jag hade verkligen hoppats på ett större genomslag för de opartipolitiska alternativen. Visserligen fick POSK två mandat i vårt kyrkofullmäktige, men de får inte plats i kyrkorådet och får därmed svårare att direkt påverka. Däremot är de själva, enligt rapport, nöjda med resultatet. Visserligen ökade Frimodig kyrka en hel del, men jag hade hoppats på mer. Men kanske är det så att vi måste se det ännu mer långsiktigt. Det blir i alla fall en bättre plattform att stå på inför kommande kyrkoval (vilken form de nu får).

Samtidigt har man verkligen kunnat skönja rädslan hos de etablerade partierna att tappa makten till uppstickarna. Det har varit insändare, ledarskribenter och partipiskor i skilda kulörer och de flesta har angripit de nomineringsgrupper som vill vara obundna partipolitiken och på ett tydligare sätt vill verka för kyrkans framtid. Rädsla var ordet.

En kort reflektion: en av valets huvudfrågor blev frågan om samkönade äktenskap. Det är egentligen mycket märkligt, eftersom den frågan avgörs av sittande kyrkomöte endera dagen, inte av de som det svenskkyrkliga folket valde häromdagen. Kan det månne handla om populism?

Därmed stängs ämnet för denna gång, I suppose (eller kanske "i soppåse", för att sammanfatta min känsla)

Epilog: Däremot får vi inte glömma bort Guds roll i sin kyrka. Han har makten och förmågan att komma med en efterlängtad förvandling. Som det står i Jesaja 35: "Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken. Förbränt land skall bli till sjö, törstande mark till källsprång". Nu får vår bön vara att vår kyrka förändras inifrån i första hand och att vi själva står till Guds förfogande att själva förändras och vara en del i denna förändring, att "den öppna folkkyrkan" (denna klyscha) också fylls med ett härligt innehåll från vår levande Gud.

Jag är ett nätcasino

Det är ju trevligt att jag kan vara till förnöjelse, utan att ens vara närvarande. "Vad menar du?", kanske du undrar. Jo, jag fick veta att en vän till mig hade garvat en halvtimme (typ) när det plötsligt i en reklampaus i Kändisdjungeln (hur nu nån kan se det programmet) plötsligt kommer en uppenbarelse att jag är ett nätcasino.

Va?

Jojasajustdeatt... äh, kolla in http://www.svenbertil.com/ så förstår du...

Av alla namn... haha...

Det kanske vore på sin plats med lite royalty.

Kyrkovalet

På söndag är det dags för årets kyrkoval. Det känns otroligt viktigt för egen del, inte bara för att det handlar om min (jordiske) arbetsgivare. Nej, det är även ett viktigt val för Svenska kyrkans framtid - och för enheten inom kristenheten både i vårt land och i den världsvida kyrkan. Det är alltför mycket som på senare år dels handlat om förändringar i den yttre organisationen, på bekostnad av den inre förnyelsen, dels beslut i olika riktningar som visar att Svenska kyrkan fortfarande går i statens ledband, trots att vi i grunden är en frikyrka sen år 2000. Det är hög tid att Svenska kyrkan befrias från partipolitiken och vågar vara kyrka!! Det är min bestämda åsikt.

Det innebär att jag personligen kommer att rösta på något av de opolitiska alternativ som finns. Jag är oerhört glad att POSK (Partipolitskt Obundna i Svenska Kyrkan) ställer upp för första gången här i Piteå. De har dessutom lyckats få tag på några riktigt bra personer. Jag hoppas och ber att de ska kapa åt sig en rejäl del av rösterna, så att de kan komma in och röra om i grytan i Piteå församling. När det gäller valen till Stiftsfullmäktige och Kyrkomötet är det ingen tvekan om att Frimodig kyrka får min röst, främst för att de har ett tydligt program och vill att kyrkan ska våga vara kyrka. Från deras hemsida citerar jag: "FRIMODIG KYRKA anser att Svenska kyrkan alltmer har tappat sin frimodighet som kristen kyrka. Vi vill att Svenska kyrkan ska visa en större hängivenhet till Jesus och en ökad kärlek till Bibeln, samtidigt som man är öppen mot alla människor. Självklart skall Svenska kyrkan, precis som andra trossamfund, styras utan inblandning av politiska partier."

Många av partie... förlåt nomineringsgrupperna har rätt så ytliga valfrågor, om du frågar mig. Ta bara begreppet "Öppen folkkyrka". Det är en gigantisk floskel, för vad menar man egentligen? Kyrkan står redan nu öppen för alla som vill. Den stora frågan är om det är en folkkyrka i betydelsen att folket bestämmer vad som ska förekomma i kyrkan, eller är det Guds kyrka som är öppen för hela folket. Här svävar alltför många på målet anser jag. Glöm inte heller att den kyrkan som ska vara öppen för alla även måste ha ett innehåll. Många av de floskler som levereras handlar om yttre (i och för sig inte helt oviktiga) saker, men det är kyrkans inre liv som har burit kyrkan genom seklerna. Dagens krympande kyrka behöver mer Jesus, kort sagt! Budskapet är detsamma, men formerna måste förnyas och hänga med sin tid. Där ligger utmaningen. Förändring inifrån!!

Jag har tidigare halvt om halvt utlovat en analys av de olika parti... förlåt nomineringsgruppernas program, men jag måste backa från det. Det finns alltför mycket att kommentera och jag ids helt enkelt inte. Det viktigaste med detta val är att kyrkan måste få vara kyrka. Det kan vi inte vara om partipolitiken fortsätter. (Jag måste dock tillägga att det givetvis finns många bra personer som engagerat sig via de politiskt färgade nomineringsgrupperna, men det är ju ingenting som säger att de skulle vara diskvalificerade att ställa upp för en opolitisk lista.)

Ett par läsvärda bloggar i ämnet
Min kollega och vän Pär Parbring skriver många kloka saker i sin blogg "Teolog i norr" under rubriken "Varför jag tycker att partipolitiken ska bort i Svenska kyrkan", dels ur ett historiskt perspektiv (del 1) och ett bibliskt-teologiskt perspektiv (del 2). Det är mycket god läsning. Dessutom utlovas en tredje del som ska behandla vad detta innebär för partipolitiken i Svenska kyrkan.

En annan läsvärd man är Stig Strömbergsson. Läs gärna hans blogg om till exempel Piteå-Tidningens debatt inför kyrkovalet. Han har fler insiktsfulla tankar om kyrkovalet. Sök dig fram i menyn.

Länkar till de olika nomineringsgrupperna
Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Det finns 14 nomineringsgrupper och 2377 personer som kandiderar till kyrkomötets 251 platser. Här är länkarna till dessa 14 i bokstavsordning:
Arbetarepartiet Socialdemokraterna
Centerpartiet
Frimodig kyrka
Folkpartister i Svenska kyrkan
Kristdemokrater i Svenska kyrkan
Kyrklig samverkan i Visby stift (saknar webbsida)
Miljöpartister i Svenska kyrkan
Moderata samlingspartiet
Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan
Skanör-Falsterbo Kyrkans Väl
SPI Seniorpartiet
Sverigedemokraterna
Vänstern i Svenska kyrkan
Öppen kyrka

(Om du funderar på vilka kandidater du har att välja på just i din församling. Klicka här och leta dig fram.)

Undersökningar
Det har gjorts (minst) ett par olika läsvärda undersökningar där man frågat kandidaterna vad de egentligen står för. Läs dem gärna för att kunna jämföra svaren och skapa dig en bild av vad som förenar och vad som skiljer:
Svenskakyrkan.se
Svenska Evangeliska Alliansen

Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen, kommenterar denna sistnämnda undersökning i artikeln "Teologisk vilsenhet bland kandidaterna till Kyrkomötet". Läs även Dagens kommentar om detta, under rubriken: "Synen på Jesus, Bibeln och kyrkan skiljer kandidaterna åt".

Test
Tyvärr har jag förgäves försökt hitta nån form av test som kunde ha hjälpt dig att få klarhet i hur just du ska rösta. Jag gjorde en sån själv för rätt många månader sen, men jag hittar inte igen den. Skicka gärna länken om du råkar känna till nån sån test.

Till sist
Glöm inte bort att rösta på söndag 20 september i en vallokal nära dig. Hur du sen röstar ska du givetvis bestämma själv, men min önskan är i alla fall att du tänker efter om partipolitik verkligen hör hemma i ett fritt trossamfund...

(Kom förresten gärna med kommentarer, men jag tänker inte debattera ämnet, bara så att ni vet)

Allt för missionen

Ikväll hade personalen i Piteå stadsförsamling en kombinerad surströmmingsfest och avtackning för en som gått i pension. Surströmming hör väl inte till mina favoriter direkt, så fokus för mig låg på del två. Vi som inte åt surströmming fick "nöja oss med" rostbiff, skinka och potatissallad. Inte så dumt alls. Men mitt i maten började min kyrkoherde utmana mig. Han frågade hur mycket jag skulle ha för att äta en klämma. "Jaa....", svarade jag och drog på svaret innan jag formulerade fortsättningen, "hur mycket är ni beredda att lägga till missionen för att få mig att äta en?". Fort utlovades femhundra kronor. "Nja", sa jag, "om ni kommer upp till tusen kronor så kommer jag att äta". Det gick lite trögt, men till slut kom de upp till nämnda nivå. Då var det bara att bita i det sura äppl... strömmingen som lades upp framför mig, med lök och potatis på en bit tunnbröd. Vad de inte visste var att jag hade kunnat göra samma manöver för hundra kronor också. Helst avstår jag ju, men vad gör man inte för missionen? Jag tycker inte det är speciellt gott, äter hellre annat, men det är inga större problem att äta en klämma. Och framför allt: när arbetskamraterna lägger tusen kronor till missionen så kan man nästan göra vad som helst...

Predikstolsbyte

Idag hade vi nånting som kallas "predikstolsbyte". Det var rätt tungt att spetta loss den anrika holken på väggen i Piteå kyrka, men... ;-)

Nej, det handlade om att ett antal präster och pastorer fick predika i något annat samfunds kyrka, allt i enhetens anda. Tanken är att det här ska bli årligen återkommande, just denna söndag när temat är "Enheten i Kristus". Jag tycker själv att det är en jättebra idé (inte bara för att det faktiskt var mitt förslag). Det markerar nåt viktigt, nämligen samhörigheten bland Guds folk.

Jag hade själv förmånen att predika i Strömnäskyrkan, där Pingstkyrkan huserar numera. Det blev en härlig gudstjänst, med lovsång, predikan, bön, nattvard och efterföljande kyrkkaffe. Allt blev ytterligare ett bevis på att vi hör ihop, trots att vi sätter olika etiketter på varandra. Jag känner verkligen ett syskonskap och upplever att de gör detsamma. Enligt deras utsago kom det fler folk än vanligt till Strömnäskyrkan och enligt rapporter var det ovanligt många i "min" kyrka också, där pingstpastorn Kjell-Göran Westerberg gästpredikade. Jag tror det här är ett vinnande koncept, värt att upprepas och gärna utökas till att omfatta alla församlingarna i Pitebygden.

Om du vill kan du läsa dagens predikan på min hemsida.

Ingen valdebatt = uselt

Kyrkovalet närmar sig. Det kommer in rätt många på Pastorsexpeditionen för att förhandsrösta. Det är bra. Bra att folk röstar.

En sak jag däremot saknar, åtminstone här i Piteå, är en rejäl valdebatt. Visst var det en valupptakt härom lördagen, men det var ju bara för de närmast sörjande och för de som passerade, för folk på språng. En välarrangerad valdebatt i t ex Kyrkcenter skulle verkligen kunna lyfta fram vad de olika partie... förlåt nomineringsgrupperna står för, vad de vill verka för. Deras valprogram innehåller lite väl mycket floskler anser jag. Kanske jag skriver om det en annan dag, vi får se.

Det är valnämnden (bestående av företrädare för de etablerade parti... förlåt nomineringsgrupperna) som bestämmer hur kyrkovalet ska marknadsföras här på lokalplanet, i kommande Piteå församling. De har inte prioriterat någon debatt. Varför? Jag har några teorier:
1. De är rädda för att bli ställda mot väggen, med betoning på ställda, av frågvisa och engagerade församlingsbor.
2. De etablerade partie... förlåt nomineringsgrupperna är rädda för att de nya - i vårt fall POSK (Partipolitisk Obundna i Svenska Kyrkan) - ska få komma till tals. Det är ju ingen tvekan om att alltför många röstar av slentrian på något av de etablerade partierna. Om folk förstod vad de opolitiska alternativen står för, tror jag att fler skulle rösta på dem.
3. De är oroliga för att framstå som gubbiga och gummiga i jämförelse med andra.

Nej, jag tycker det är svagt att det inte blir nån valdebatt. I det närmaste uselt.

Utsidan och insidan

Det är i och för sig några dagar sen nu, men jag måste nämna två händelser i Piteå i lördags. Först medverkade jag tillsammans med min kör, Support Choir, på en valupptakt inför Kyrkovalet 20 september (du ska väl rösta?!!). Det var bra grej för att göra piteborna uppmärksamma på detta alltför bortglömda val. En annan smart grej är förresten att fyra av stadens taxibilar gör reklam för Kyrkovalet. Alltid lockar det nån att rösta...

Tanken var att alla partiern... förlåt, nomineringsgrupperna skulle få några minuter på sig att berätta vad de står för. Sen fick företrädarna för de olika parti... förlåt, nomineringsgrupperna... några frågor av moderatorn (intressant namn i detta sammanhang... tänk om det hetat typ socialdemokratorn) Robert Bergman. Han skötte det med den äran.

Jag vet väl inte om denna valupptakt gav så mycket egentligen, inte personligen i alla fall. Kanske mest för att jag hade fullt upp att hålla ordning på barnen. Men jag fick i alla fall med mig en bunt med information från de flesta part... förlåt, nomineringsgrupperna som jag ska försöka kommentera lite framöver. Eventuellt.

Jag hör till dem som är oändligt less på att statskyrkosystemet inte är borta än. Det är givetvis därför jag raljerar lite.

Här i Piteå har vi äntligen fått ett alternativ i alla fall: POSK - Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Ingen tvekan vilka som får min röst. Och då spelar det ingen roll hur bra personer det än är i de etablerade parti... förlåt, nomineringsgrupperna. Partipolitiken måste bort från Svenska kyrkan! Det bästa vore rena personval, alternativt opolitiska sammanslutningar som driver tydliga kyrkliga frågor.

(Till min glädje fanns även Frimodig kyrka på plats, även om de inte ställer upp på lokalplanet här i Piteå.)

Men allt detta handlar ändå bara om utsidan. På kvällen var det dags för insidan. Jag och min kusin Michael som var på besök åkte till Storstrand för att höra på Frank och Simon Ådahl. Vi var väl rätt så tveksamma att åka, eftersom vi båda var trötta och rätt sega. Vi höll på att vända i första korsningen faktiskt. Men tack och lov att vi inte gjorde det! Vilken fantastisk stund. Självklart visste jag att bröderna Ådahl är jättebra på den musikaliska biten, men det viktigaste var ändå allt som de sa. Simon hade ett fantastiskt budskap, enkelt, rakt, genomAndat, en riktig evangelist. Det var ord med skärpa, ord från Gud som lämnade efter sig en så skön känsla inombords att det sitter i fortfarande.

Det är detta som kyrkan behöver! Vi behöver byggas upp från insidan - och det kan inga nomineringsgrupper, vare sig de är politiska eller opolitiska, åstadkomma. Det kan bara komma från den Helige Ande! Ord direkt från Gud in i mitt hjärta. Profetiska ord. Ord som berör! Tack gode Gud, för att vi kom oss iväg!! :-D