Rapport slog nyss ett slag för borgerliga begravningar. Jag kan förstå att det kan vara lockande att fritt få utforma sitt avsked av en älskad vän, men Svenska kyrkans begravningsgudstjänster är mycket öppnare för egna idéer än man kan tro. Och framför allt: En begravning utan Gud är en begravning utan hopp. För vad har vi att hoppas på inför döden om vi inte har Jesus? Jesu egen död och uppståndelse ger oss hoppet om att få möta den avlidne igen, hoppet om himlen, hoppet om ett liv efter döden, hoppet om en evighet omsluten av Guds kärlek, nåd och omsorg.
Som Paulus skriver: ”Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.” (1 Thess 4:13-14)
Det är detta hopp som en kyrklig begravning vill förmedla.
Som Paulus skriver: ”Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.” (1 Thess 4:13-14)
Det är detta hopp som en kyrklig begravning vill förmedla.
Inlägg
2 kommentarer:
Å andra sidan, om man inte är troende så har man ju inget hopp efter döden och då hjälper det inte att man begravs i en kyrka.
Nej, det är klart. Men det är ju därför som vi behöver få höra om detta hopp, eller hur?
Skicka en kommentar