Tredje deltävlingen i Melodifestivalen hamnade i Leksand. Jag skrev aningen avvaktande tidigare om programledartrion, men känner nu att de (eller jag) har landat. De funkar bra. Gina Dirawi är riktigt rolig ibland i sina småkommentarer. Att hon och Sarah Dawn Finer sjunger bra är inte så dumt heller. Men var håller Helena Bergström hus? Visst, hon finns ju i småsketcherna, men annars? Är det inte lika bra att klart utsagt ha två programledare och sen hyra in nån sidekick? Jaja, det viktigaste är ju att det funkar.
Låtarna då? Svårt att riktigt avgöra. Ingen föll igenom, men i mina öron var det bara två låtar som var värda finalplats. En av dem gick dit direkt, förhoppningsvis kommer den andra efter via andra chansen. Sen har vi förstås denne omskrivne Björn Ranelid. Allt har kretsat kring honom den senaste tiden. Kan det ha påverkat utgången? Möjligen. Mer om hans bidrag strax, för här kommer the votes of the SvBG jury:
1. ”Lovelight” – Andreas Johnson
Låtarna då? Svårt att riktigt avgöra. Ingen föll igenom, men i mina öron var det bara två låtar som var värda finalplats. En av dem gick dit direkt, förhoppningsvis kommer den andra efter via andra chansen. Sen har vi förstås denne omskrivne Björn Ranelid. Allt har kretsat kring honom den senaste tiden. Kan det ha påverkat utgången? Möjligen. Mer om hans bidrag strax, för här kommer the votes of the SvBG jury:
1. ”Lovelight” – Andreas Johnson
(Gick vidare till andra chansen)
Det här var min klara favorit från kvällens tävlingar. Andreas Johnson levererar alltid. Den här gången var det britpop a’la Suede. Och visst hörde man vissa tongångar från hans egna ”Glorious”? Men det är inte det sämsta. Det kan väl inte kallas stöld om det är från sig själv? Hursomhelst är det bra. Riktigt bra. Hoppas det går bättre i andra chansen. Tråkigt för låtskrivarpartnern Peter Kvint att han hade brutit axeln i en hockeymatch kvällen innan och inte kunde vara med på scenen.
2. ”Why Am I Crying?” – Molly Sandén
(Gick direkt till final)
Jag har inte sett och hört samma intensiva känslor i sång och framförande sen Sanna Nielsens “Empty Room” för några år sen. Den griper tag. Välförtjänt finalplats.
3. ”Förlåt mig” – Mattias Andréasson
(Blev 5:a)
M:et i EMD på egna ben funkar riktigt bra i mina öron. Kanske lite för modernt snitt för de som röstat, men jag gillade det, förutom en återkommande svordom i texten. Det är såååå onödigt!! Hade inte den funnits där hade jag gärna sett den i final faktiskt. Orden "förlåt mig" kanske är befogade.
4. ”Just A Little Bit” – Love Generation
(Blev 6:a)
Av någon anledning verkar inte RedOne-produkter gå hem i Melodifestivalsammanhang. Jag tyckte om låten, särskilt riffet som bitvis påminde ”Spirit In The Sky”, men ändå saknas det nånting för att låten riktigt ska fastna. Det kanske är det som avspeglas i den beskedliga placeringen. Men det är samtidigt lite märkligt att denna låt går sämre än vad Youngblood gjorde. Kanske är det för att det är ett tjejtrio? Man kan fundera. För inte kan det väl bero på att de var klädda som halvzebror?
5. ”Youngblood” – Youngblood
(Gick vidare till andra chansen)
Det var inte oväntat att ett pojkband skulle gå vidare till andra chansen, eftersom det nog är mest yngre flickor som röstar. (Okej, Elias gillade den här också bäst). Jag har inget emot pojkband egentligen, men det här var lite för spretigt för min smak. Det var som att rösterna inte passade ihop. Själva låten var en typisk Fredrik Kempe-produktion. Stabilt, men inget extra.
6. ”Mirakel” – Björn Ranelid feat. Sara Li
(Gick direkt till final)
Jag har ingenting emot ultraseriöse Ranelid. Han verkar gå all-in i allt han gör. Det ska han ha respekt för. Diskussionerna har gått vilda i tidningsartiklar, bloggar och soffor. Jag måste säga, till Ranelids försvar, att hans deklamation (eller Ranelid-rap som nån kallade det) är bara ett annat sätt att uttrycka sig i en låt som helt klart har en melodi i sig. Sen är det en annan sak om man inte gillar det. Därmed hamnar det på samma nivå som t ex growlen för ett par veckor sen och - varför inte - Malena Ernmans "La Voix". Vi får bara ta det för vad det är. Ranelids text om kärleken var hög lyrik (aningen inspirerat av "Kärlekens lov" i Bibeln), högre än de flesta andra dussintexter. Om vi dessutom väver in Sara Lis fantastiska sång och den medryckande produktionen, så blir det helt okej. Men final? Neeeeeej.
7. ”I mina drömmar” – Maria Benhajji
(Blev 8:a)
Jag blev lite förvånad över bottenplaceringen. Det var en bra låt, särskilt för att vara webbjoker. Okej, det kanske var ett lite för traditionellt bidrag och aningen darrig sång i det låga registret, men sammantaget var det ändå rätt bra.
8. ”Sanningen” – Carolina Wallin Pérez
(Blev 7:a)
Förra Kenttolkaren Carolina sjunger riktigt bra, men sanningen (?) är väl den att låten inte räckte till. Möjligen växer den efter fler genomlyssningar, men den kändes lite för tråkig. Refrängen var bra, men det intressantast var nog ändå trumrytmen i inledningen. Månne användes Swingflys avlagda trummor från förra året?
Det här var min klara favorit från kvällens tävlingar. Andreas Johnson levererar alltid. Den här gången var det britpop a’la Suede. Och visst hörde man vissa tongångar från hans egna ”Glorious”? Men det är inte det sämsta. Det kan väl inte kallas stöld om det är från sig själv? Hursomhelst är det bra. Riktigt bra. Hoppas det går bättre i andra chansen. Tråkigt för låtskrivarpartnern Peter Kvint att han hade brutit axeln i en hockeymatch kvällen innan och inte kunde vara med på scenen.
2. ”Why Am I Crying?” – Molly Sandén
(Gick direkt till final)
Jag har inte sett och hört samma intensiva känslor i sång och framförande sen Sanna Nielsens “Empty Room” för några år sen. Den griper tag. Välförtjänt finalplats.
3. ”Förlåt mig” – Mattias Andréasson
(Blev 5:a)
M:et i EMD på egna ben funkar riktigt bra i mina öron. Kanske lite för modernt snitt för de som röstat, men jag gillade det, förutom en återkommande svordom i texten. Det är såååå onödigt!! Hade inte den funnits där hade jag gärna sett den i final faktiskt. Orden "förlåt mig" kanske är befogade.
4. ”Just A Little Bit” – Love Generation
(Blev 6:a)
Av någon anledning verkar inte RedOne-produkter gå hem i Melodifestivalsammanhang. Jag tyckte om låten, särskilt riffet som bitvis påminde ”Spirit In The Sky”, men ändå saknas det nånting för att låten riktigt ska fastna. Det kanske är det som avspeglas i den beskedliga placeringen. Men det är samtidigt lite märkligt att denna låt går sämre än vad Youngblood gjorde. Kanske är det för att det är ett tjejtrio? Man kan fundera. För inte kan det väl bero på att de var klädda som halvzebror?
5. ”Youngblood” – Youngblood
(Gick vidare till andra chansen)
Det var inte oväntat att ett pojkband skulle gå vidare till andra chansen, eftersom det nog är mest yngre flickor som röstar. (Okej, Elias gillade den här också bäst). Jag har inget emot pojkband egentligen, men det här var lite för spretigt för min smak. Det var som att rösterna inte passade ihop. Själva låten var en typisk Fredrik Kempe-produktion. Stabilt, men inget extra.
6. ”Mirakel” – Björn Ranelid feat. Sara Li
(Gick direkt till final)
Jag har ingenting emot ultraseriöse Ranelid. Han verkar gå all-in i allt han gör. Det ska han ha respekt för. Diskussionerna har gått vilda i tidningsartiklar, bloggar och soffor. Jag måste säga, till Ranelids försvar, att hans deklamation (eller Ranelid-rap som nån kallade det) är bara ett annat sätt att uttrycka sig i en låt som helt klart har en melodi i sig. Sen är det en annan sak om man inte gillar det. Därmed hamnar det på samma nivå som t ex growlen för ett par veckor sen och - varför inte - Malena Ernmans "La Voix". Vi får bara ta det för vad det är. Ranelids text om kärleken var hög lyrik (aningen inspirerat av "Kärlekens lov" i Bibeln), högre än de flesta andra dussintexter. Om vi dessutom väver in Sara Lis fantastiska sång och den medryckande produktionen, så blir det helt okej. Men final? Neeeeeej.
7. ”I mina drömmar” – Maria Benhajji
(Blev 8:a)
Jag blev lite förvånad över bottenplaceringen. Det var en bra låt, särskilt för att vara webbjoker. Okej, det kanske var ett lite för traditionellt bidrag och aningen darrig sång i det låga registret, men sammantaget var det ändå rätt bra.
8. ”Sanningen” – Carolina Wallin Pérez
(Blev 7:a)
Förra Kenttolkaren Carolina sjunger riktigt bra, men sanningen (?) är väl den att låten inte räckte till. Möjligen växer den efter fler genomlyssningar, men den kändes lite för tråkig. Refrängen var bra, men det intressantast var nog ändå trumrytmen i inledningen. Månne användes Swingflys avlagda trummor från förra året?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar