Melodifestivalen - deltävling 4

Hela Melodifestivalen är ett välregisserat, förutsägbart showdrama (om man bortser från vissa skrällar i resultaten). Elias analyserade situationen klockrent: "Varför vinner alltid låt nummer åtta?" Ja, varför? Hursomhelst innehöll sista deltävlingen många bra låtar, ett par presumtiva slutvinnare (och kanske bästa låten som slogs ut?). Trevligt att se Helena Bergström tillbaka på scenen, även om hon kallade ”Dille” Diedricson gamla ESC-vinnare ”Tusen år i natt”. Gina Dirawi går från klarhet till klarhet och Sarah Dawn Finer hoppas jag kommer tillbaka som artist nästa år. Roligast var nog Antikrundans värdering av Christer Sjögren och Lotta Engberg.

Här kommer min värdering, i form av the votes of the SvBG jury:

1. ”The Girl” – Charlotte Perrelli
(Blev 5:a)
Det var ett färgsprakande nummer och jag älskade varje ton av den, Elias också. Årets bästa låt i konkurrens med Loreens ”Euphoria” – och så går den inte vidare… Gaah!! Men skyll inte på mig. Jag ringde faktiskt och röstade för första gången i år. Detta var ett bakslag av samma kosmiska chocknivå som när Magnus Carlsson inte gick vidare med ”Live Forever” 2007.

2. ”Why Start A Fire” – Lisa Miskovsky
(Gick direkt till final)
Lite annorlunda jämfört med andra bidrag. Det är kanske det som behövs för att sticka ut, särskilt när det är så här bra, så oerhört vackert. Den innehöll lite oväntade synthtrummor, men de passade in. Som sagt: Oerhört vacker låt. Och jag tror den kommer att växa mer framöver. Jag ringde faktiskt och röstade även på den här. Umeås stolhet till Baku? Varför inte?!!

3. ”Amazing” – Danny Saucedo
(Gick direkt till final)
Helt väntad finalplats, även innan vi hört den. Häftig show med 7 kg hightechdräkt. Kanske var det den som gjorde att flickfavoriten Danny bitvis sjöng lite surt? Men det hindrar inte att det var en låt av högsta klass. Inte heller likheterna med Swedish House Mafias ”Save The World” stör mig. Hade Danny haft den här låten förra året hade Eric Saade nog aldrig fått besöka Düsseldorf.

4. ”Goosebumps” – Hanna Lindblad
(Blev 7:a)
Hanna Lindblad är en mycket duktig artist, ytterst kompetent. Låten var mycket medryckande, en fartig fläkt av neon. Effektfull dans i det lugna partiet mitt i. Låten kanske inte gav mig gåshud, men den var klart bra!

5. ”Land Of Broken Dreams” – Dynazty
(Gick vidare till andra chansen)
En sak man kan vara säker på när det gäller hårdrock i Melodifestivalen är att de alltid går vidare. Kanske beror det på att även hårdrockare smygtittar på Mello? Kanske beror det på de bryter av mot övriga låtar? Det här kanske inte var nån av de starkare låtarna man hört i de här sammanhangen de senaste åren, men visst levererar de.

6. ”Don’t Let Me Down” – Lotta Engberg och Christer Sjögren
(Gick vidare till andra chansen)
Definitivt en av de bättre låtar som klassiska dansbandsrepresentanter har levererat på många år. Men är det inte för att det luktade otroligt stora delar 70-talsdisco? Jag gillade verkligen stråkarna och harmonierna. Tänk så bra det hade varit med andra artister…

7. ”Kyss mig” – Axel Algmark
(Blev 6:a)
”Kyss mig” beskrivs som en partylåt och nog var den väl det. Energifyllt i alla fall. Det var som en blandning av Håkan Hellström, The Moniker och ”Hå och hej med Farbror Frej”. Jag är inte helt säker på att det är positivt.

8. ”Allting blir bra igen” – Opa!
(Blev 8:a)
”Allting blir bra igen”? Javisst, de hade rätt, men först när nästa låt började. Årets sämsta. Totalt intetsägande.