Nu har vuvuzelorna tystnat och fotbolls-VM är över. Visst saknade jag Sverige. Speciellt gruppspelet var inte lika intressant. Men ju längre turneringen gick, desto intressantare blev det (förstås). Då utkristalliserades ju också vilka som var de bästa lagen i långa loppet. Argentina imponerade i början, men när det blev svårare motstånd blev det... ja, svårare... samma sak med Brasilien och Portugal. Hade de inte mött Tyskland, respektive Spanien, i ett så tidigt skede hade de nog nått längre. Portugals defensiv imponerade, liksom Brasiliens skönspel.
Nu blev det två intressanta semifinaler: Holland-Uruguay och Spanien-Tyskland. Det var hyfsat jämna fajter, men frågan är om inte Thomas Müllers frånvaro i det tyska laget var tungan på vågen. Denna unga spelare har nog varit den största enskilda överraskningen i turneringen, på samma sätt som Uruguay, som lag, har överraskat, uppburna av formtoppade suveränen Diego Forlán.
Finalen var inte alls lika sevärd som tidigare matcher, kanske beroende på ett klassiskt ställningskrig + att holländarna spelade onödigt fult. Några röda kort hade jag inte protesterat mot. Efter 0-0 vid full tid blev det förlängning. Alla hade väl börjat förbereda sig för en oviss straffläggning, när Iniesta skjuter matchens enda mål. Det blev alltså Spanien som fick lyfta den åtråvärda bucklan. Det var de väl värda, efter ett väl genomfört världsmästerskap. Som så många gånger förr visar det sig att ett i grunden bra lag som börjar lite halvknackigt (vem minns inte inledningsmatchen mot Schwiez?) blir ofta bara bättre och bättre och formtoppen kommer i de viktigaste matcherna. När de sen har en sån sniper som David Villa så kommer man långt.
Så här skulle jag vilja formera mitt allstar team, med uppställningen 4-3-3. Svårast var backlinjen, men jag löste det genom att plocka två vänsterbackar.
Målvakt: Manuel Neuer (Tyskland)
Backar: Sergio Ramos (Spanien), Lúcio (Brasilien), Arne Friedrich (Tyskland), Philip Lahm (Tyskland)
Mittfältare: Wesley Sneijder (Holland); Xavi (Spanien), Bastian Schweinsteiger (Tyskland)
Anfallare: Thomas Müller (Tyskland), David Villa (Spanien), Diego Forlán (Uruguay)
Nu blev det två intressanta semifinaler: Holland-Uruguay och Spanien-Tyskland. Det var hyfsat jämna fajter, men frågan är om inte Thomas Müllers frånvaro i det tyska laget var tungan på vågen. Denna unga spelare har nog varit den största enskilda överraskningen i turneringen, på samma sätt som Uruguay, som lag, har överraskat, uppburna av formtoppade suveränen Diego Forlán.
Finalen var inte alls lika sevärd som tidigare matcher, kanske beroende på ett klassiskt ställningskrig + att holländarna spelade onödigt fult. Några röda kort hade jag inte protesterat mot. Efter 0-0 vid full tid blev det förlängning. Alla hade väl börjat förbereda sig för en oviss straffläggning, när Iniesta skjuter matchens enda mål. Det blev alltså Spanien som fick lyfta den åtråvärda bucklan. Det var de väl värda, efter ett väl genomfört världsmästerskap. Som så många gånger förr visar det sig att ett i grunden bra lag som börjar lite halvknackigt (vem minns inte inledningsmatchen mot Schwiez?) blir ofta bara bättre och bättre och formtoppen kommer i de viktigaste matcherna. När de sen har en sån sniper som David Villa så kommer man långt.
Så här skulle jag vilja formera mitt allstar team, med uppställningen 4-3-3. Svårast var backlinjen, men jag löste det genom att plocka två vänsterbackar.
Målvakt: Manuel Neuer (Tyskland)
Backar: Sergio Ramos (Spanien), Lúcio (Brasilien), Arne Friedrich (Tyskland), Philip Lahm (Tyskland)
Mittfältare: Wesley Sneijder (Holland); Xavi (Spanien), Bastian Schweinsteiger (Tyskland)
Anfallare: Thomas Müller (Tyskland), David Villa (Spanien), Diego Forlán (Uruguay)
Så återstår bara en förhoppning om att Sverige är med om fyra år i Brasilien!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar