torsdag 27 november 2008

Gospel, en hjälp att smälta det frusna

Minnesgoda läsare minns kanske att jag har börjat om att sjunga igen efter sex års bortavaro. Visst är det lite trögt att ta sig in i en ny kör, att träna upp rösten och vanan att öva in låtar, men det är samtidigt så roligt att återigen få sjunga gospel. Hösten har bara innehållit övningar, fram till igår vill säga, för då gjorde Support Choir ett kort framträdande på missionsmarknaden i Församlingshemmet på Klubbgärdet. Oj, vilket lyft! Plötsligt kommer den här djupa glädjekänslan tillbaka, den som återigen bevisar för mig att ingenting kommer upp i gospelsångens höjder. Det är det bästa sättet för mig att leva ut min tro. Även om jag sjungit i bättre körer (no offence! Support Choir är också bra!), även om jag själv varit i bättre sångarform - ja, form överhuvudtaget - så är det så fantastiskt att få sjunga rader som "Open the eyes of my heart Lord, I want to see you" och "God's gift to mankind was the only Son He had. He was born and died, then He rose again, to fulfil salvations plan". Det påminner mig om kärnan i den kristna tron och leder till en lovsång från hjärtat. Där, mitt i kören, framför åhörarna, i Guds närhet, där börjar det frusna inom mig smälta och jag känner den inre glädjen sippra fram. Underbart! :-)

3 kommentarer:

Ingela sa...

Härligt att läsa. Så känns det. För mej som inte är så där värst församlingsaktiv är det ett bra sätt också att "hålla igång andligt".

SvBG sa...

Jag förstår precis vad du menar. Kanske är det din bästa form av gudstjänst?

Mats R sa...

Kan inte annat än att hålla med dig, det är först då man sjunger inför publik som man verkligen känner det starka budskapet :)