Det är nåt speciellt med längdskidåkning

Vi har haft ett glapp i idrottvärlden. Så är det alltid vid den här tiden av året, när friidrottssäsongen är över, speedwayförarna ställt in motorcyklarna i garaget, och vinteridrotterna inte har kommit igång än. Att fotbollen och ishockeyn går in i varandra är en annan sak, faktiskt, hur mycket jag än gillar dessa nationalsporter. Det är först nu som vinterns begivenheter börjat, nu när världscupen i längdskidåkning startade idag och när skidskyttet kommer igång i början av december.

Och som det startade! Utklassningsseger för Charlotte Kalla och skrällseger för Marcus Hellner. Otroligt roligt!

Det är nåt speciellt med längdskidåkning! Jag satt och tänkte på det tidigare idag. Ni har ju säkert sen länge genomskådat mig att jag gärna sitter och ser sport på TV. Jag är i det närmaste bofast i landslaget i TV-soffan, men jag har tyvärr aldrig haft de fysiska förutsättningarna för att kunna bli bra på nåt själv. Men jag tror faktiskt att längdskidåkning är den enda sport (möjligen tillsammans med tennis och bordtennis) som får mig att känna en ärlig längtan efter att själv bege mig ut och utöva den idrott jag tittar på. Så har det inte alltid varit. Efter skoltidens tvång blev det väl ett uppehåll på cirka 20 år innan jag häromåret upptäckte hur roligt det faktiskt är att åka skidor (i sin egen takt)! Så nu längtar jag mest efter lite mer snö i skogarna häromkring.