Många har ifrågasatt varför det behövs teologisk utbildning för präster och pastorer. Räcker det inte bara med att gå på Andens inspiration? Krånglar inte bara teologin till det hela? Är det inte bättre att bara... typ, tro? Ibland kan jag, till viss del, hålla med. Dock inte i sin helhet. Utbildning är bra, teologi är bra, kunskap är bra. Men det är alltför många som under sina teologiska studier har tappat sin tro. Sånt gör mig ledsen och arg. Men samtidigt: att brottas med sin tro, sina tvivel, sina frågor och sånt, är aldrig fel, så länge som man håller fokus på Jesus och söker svaren hos honom.
Jag tror att vårt mänskliga förstånd kan hindra oss från att hitta Gud. Men samtidigt är jag övertygad om att det kan hjälpa oss. Det beror på i vems händer vi lägger vårt förstånd, vems verktyg det blir. Ordspråksboken säger: "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd." (Ords 3:5). Men när förståndet är riktat mot Jesus blir åtminstone jag uppmuntad av orden från Första Johannesbrevet: "Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och det eviga livet." (1 Joh 5:20)
Hursomhelst läste jag i senaste Dagen (freDagen 27/3) en intervju med Gregory Jones. Han är dekan på Duke Divinity School, som rankas som en av de bästa teologiska fakulteterna i USA. Han säger många intressanta saker, men det som jag vill lyfta fram är hans definition av teologi: "Teologi handlar om att lära sig älska Gud med hela sitt förstånd, vilket är ett bud som gäller alla kristna, även om alla inte är kallade att bedriva teologiska studier. Dessutom är det teologins uppgift att se till att vi dyrkar Gud och inte avgudar."
Det kan jag skriva under på till hundra procent. Teologi, alltså "läran om Gud", ska inte vara nåt annat än att använda sitt förstånd till att lära känna Gud - och att när vi upptäcker vem han är, "älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" som första delen i det dubbla kärleksbudet säger (Luk 10:27). Det tilltalar mig.
Gregory Jones säger också: "... om teologerna är trogna så hjälper de kyrkan att urskilja och införliva det sinnelag som var i Jesus Kristus, det vill säga det sätt att vara, känna och tänka som präglade honom. Det här handlar ytterst om ett sätt att leva."
På så sätt kommer lära och liv att gå hand i hand, vilket det ju är tänkt att göra. "Bli ordets görare, inte bara dess hörare", som Jakob skriver i sitt brev, kapitel 1 vers 22.
Jag tror att vårt mänskliga förstånd kan hindra oss från att hitta Gud. Men samtidigt är jag övertygad om att det kan hjälpa oss. Det beror på i vems händer vi lägger vårt förstånd, vems verktyg det blir. Ordspråksboken säger: "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd." (Ords 3:5). Men när förståndet är riktat mot Jesus blir åtminstone jag uppmuntad av orden från Första Johannesbrevet: "Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och det eviga livet." (1 Joh 5:20)
Hursomhelst läste jag i senaste Dagen (freDagen 27/3) en intervju med Gregory Jones. Han är dekan på Duke Divinity School, som rankas som en av de bästa teologiska fakulteterna i USA. Han säger många intressanta saker, men det som jag vill lyfta fram är hans definition av teologi: "Teologi handlar om att lära sig älska Gud med hela sitt förstånd, vilket är ett bud som gäller alla kristna, även om alla inte är kallade att bedriva teologiska studier. Dessutom är det teologins uppgift att se till att vi dyrkar Gud och inte avgudar."
Det kan jag skriva under på till hundra procent. Teologi, alltså "läran om Gud", ska inte vara nåt annat än att använda sitt förstånd till att lära känna Gud - och att när vi upptäcker vem han är, "älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" som första delen i det dubbla kärleksbudet säger (Luk 10:27). Det tilltalar mig.
Gregory Jones säger också: "... om teologerna är trogna så hjälper de kyrkan att urskilja och införliva det sinnelag som var i Jesus Kristus, det vill säga det sätt att vara, känna och tänka som präglade honom. Det här handlar ytterst om ett sätt att leva."
På så sätt kommer lära och liv att gå hand i hand, vilket det ju är tänkt att göra. "Bli ordets görare, inte bara dess hörare", som Jakob skriver i sitt brev, kapitel 1 vers 22.
Inlägg
8 kommentarer:
Hej!
Angående det här med att tappa tron på grund av teologiska studier - spontant tänker jag två saker:
1. Att det nog inte bara är teologistudier som har den effekten. Jag kan inte hänvisa till någon statistik, men jag har känner till flera fall där högre utbildning har haft den effekten, även när det inte handlade om teologistudier. Andra ämnesområden verkar alltså kunna ha samma effekt, så jag tänker mig att det kanske finns en gemensam nämnare som förenar de flesta högre studier.
Man kan nog, spekulerar jag, peka ut t.ex. att man som student möter idéer och ett sätt att tänka som man kanske inte är van vid och som kan bli svårt att hantera. Om det ligger något i detta så tror jag att man måste ge kyrklig ungdomsverksamhet (eller verksamhet överhuvudtaget) en känga för det - för att den inte bättre förbereder unga människor (eller människor överhuvudtaget) på det intellektuella klimatet. Det är ju inte bara universitetsteologin som tenderar att vara reduktionistisk och reducera verkligheten till antingen en social konstruktion eller till enbart fysiska processer.
2. Som teologistudent kan jag i allra högsta grad förstå hur teologistudier kan ha den effekten. Religionspsykologin verkar tillhöra de värsta "trosdräparna" - och jag förstår att exempelvis den, trots att det poängteras att den "bara" är metodiskt reduktionistisk, kan ha en förödande effekt. Att få psykologiska förklaringar för alla ens gudserfarenheter är ju inte nödvändigtvis en jättetrevlig sak.
Även här tror jag dock att vad man har i ryggsäcken är av oerhört stor betydelse. Jag tror att den som har köpt hela den modernistiska "grisen i säcken" får det mycket, mycket svårare än den som har en mer kritisk inställning till - och en större förståelse av - den moderna vetenskapens filosofiska grunder. På samma gång tror jag det är lika viktigt att ha en kritisk förståelse av de mer postmoderna strömningar, som åtminstone var tydliga i den kurslitteratur vi hade (verkligheten som en "social konstruktion" osv), och som enligt min mening hamnar i det motsatta diket (jämfört med modernismens objektiva rationalitetsideal osv) - även om jag tycker den på ett motsägelsefullt sätt blandades friskt med moderna idéer.
I vilket fall som helst så håller jag med om att teologi är nödvändigt. Jag tycker det är urdumt att man ska behöva läsa på högskola/universitet (eller läsa på egen hand) för att få lite teologisk substans. Fram för mer teologi i kyrkan!
Det här blev betydligt längre än vad jag hade tänkt. Varför blir det så ofta så? :)
Ha det bra!
/A
Vad är Teologi?
(θεός - gud, λόγος - ord, kunskap, förståelse, mening)
* För att läran om Gud ska kunna ge oss någonting behövs både ord, kunskap, mening och förståelse.
* Det är när man endast försöker beskriva Gud med ord och kunskap som det blir bekymmer i våra hjärtan.
* Teologi i betydelsen "ord och kunskap om Gud" blir aldrig komplett utan "förståelse och mening".
* Teologi i betydelsen "förståelse och mening i förhållandet till Gud" kan man inte reducera till ord och kunskap.
* Man kan inte heller vara utan ord och kunskap, då skulle teologin vara död.
Typ så tror jag.
Kloka ord från båda. Tack för era inlägg!! :-D
Jag har hört att teologistudier, och speciellt på Umeå Universitet, ska riskera att bryta ner ens tro. Det kan vara bra att höra om risken, för det gör att förväntningarna blir låga. Men då leder det till att jag upplever att farhågorna är lite överdrivna. Varför skulle jag tappa tron pga det här? För att folk tycker väldigt olika? För att "vetenskapen" kommer med teorier ur sina olika perspektiv?
Om man tappar tron pga studier har man kanske fått en för svag grund att bygga sin tro på från början? Har man fått höra för enkelspårig undervisning? Hade man inte lärt sig att ta invändningar mot ens tro på allvar innan, för att alla man kände var kristna?
När folk som läser på universitetet tappar tron så är det inte universitetet jag blir arg på. Det som kan bli bättre är kristnas kritiska tänkande. Mer sån't i kyrkan så vi blir beredda att leva i världen!
Tillägg: Det räcker inte med att säga att universitetet är liberalt och farligt. Vi behöver uppmuntra varandra att ta steget ut och ta andras åsikter och kritik på allvar så vi får tänka igenom olika saker innan universitetet.
Förresten kan jag säga att jag älskar att plugga i Umeå och vill inte byta det mot Johannelund. När jag gick bibelskola på J-lund upplevde jag det som en kristen bubbla där konservativa och liberala var två läger (och vi skulle bekämpa de liberala). Skönt att slippa den starka åsiktspolariseringen.
Och studierna i systematisk teologi inspirerade till lovsång för min del, för jag blev så glad över Guds frälsningsverk etc :) Genom studierna fördjupas min tro... Och jag instämmer i det du säger om vad teologi är...
Vi får prata mer senare hoppas jag!
Sofia = Lejonunge (ju) :)
Jag upplevde också att min tro fördjupades under mina teologistudier.
Det var jag som var den anonyma...
Skicka en kommentar