tisdag 17 mars 2009

Mästarnas mästare

En av vinterns trevligaste TV-program har varit Mästarnas mästare. Lättast att beskriva det är att ett antal gamla idrottsstjärnor samlats på ett ställe i Spanien för allahanda tävlingar och social samvaro. Det påminde litegrann om Robinson, men ligger på en helt annan nivå än den och alla andra dokusåpor. Och som alltid blir det sån kvalité när SVT står bakom. Allt har varit lett av Micke Leijnegard, denne genomsympatiske programledare.

Tävlingarna och den sociala samvaron har blandats upp av intervjuer och personporträtt med tillbakablickar på deras framgångsrika idrottskarriärer. Det har varit en stor portion idrottsnostalgi. Många varma minnen har väckts till liv och jag känner hur mycket jag har saknat dem, faktiskt.

De tävlande har varit elva till antalet: Ara Abrahamian, Per Elofsson, Pelle Fosshaug, Susanne Gunnarsson, Anders Gärderud, Emma Igelström, Erica Johansson, Peter "Peja" Lindholm, Malin Moström, Thomas Wassberg och Emelie Öhrstig. Vilken imponerande samling mästare!!

Tävlingsmomenten har utgått ifrån de olika moment som en idrottman måste behärska för att bli riktigt bra. Det har handlat om laganda, psykisk uthållighet, fysisk styrka, precision, strategi, stresshantering, fokusering, etc.

Hela programmet har präglats av en rejäl dos feelgood. Det har varit roligt att se dem i detta relativt avslappnade sammanhang, att få en ny och bredare bild av dem. Det har till exempel varit fascinerande att se hur trevlig och hjälpsam Ara Abrahamian är, en riktig gentleman. På samma sätt är ju inte Thomas Wassberg nån småbutter enstöring, som man kunde inbilla sig "på den gamla goda tiden", utan en riktigt mysfarbror (som dessutom diggar Rammstein).

Resultatet då? Jo, finalen kom att stå mellan Per Elofsson och Malin Moström (kul med två norrlänningar!), där Elofsson till slut drog det längsta strået. Jag hade tippat honom som vinnare redan från början, eftersom han är sån tävlingsmänniska och verkar vara duktig på så mycket. Han var en värdig segrare, men det var också väldigt roligt att se att Malin Moström var så nära! Ja, överhuvudtaget har det varit fantastiskt att se att män och kvinnor kan tävla mot varann. Mer sånt! Själva slutet, prisutdelningen, var väldigt gripande när trean Erica Johansson stiger ner från prispallen, tar av sig bronsmedaljen och lägger ner den på marken med orden "Den här är för dig, Ara", som ett stöd till händelserna i senaste OS.

Nej, "Mästarnas mästare" vill jag se mer av! Förhoppningsvis kommer det en uppföljare. Jag har spekulerat i vilka som då skulle kunna komma i fråga. Det är otroligt svårt att välja ut elva "föredettingar", men jag skulle gärna vilja se Kajsa Bergqvist, Jan Boklöv, Magdalena Forsberg, Tomas Gustafson, Stefan Holm, Thomas Ravelli, Paolo Roberto, Pia Sundhage, Gunde Svan, Annika Sörenstam och Marie-Helene "Billan" Östlund.

Jag kunde inte heller hålla mig från att fundera på en kyrklig variant. Tänk er en kamp, präster emellan, i grenarna "liturgisk sång", "maratonpredikan", "Nicenska trosbekännelsen på tid", "memorering av Johannesevangeliet", "kast med liten katekes", "glosförhör på grekiska ord", "nattligt infångande av smitande konfirmand", "påklädning av full högmässomundering på tid", "häcklopp över symötestanternas rullatorer", "teologisk labyrint", "slalom mellan utställda dia-koner", "tornbygge av kyrkoordningen", "kaffebälgning", "berättande av roliga anekdoter från tiden som pastorsadjunkt", "sitta på terminsplanering utan att gäspa", etc

Tävlingen kunde väl inte kallas "Mästarnas mästare" (eftersom det inte kan vara nån annan mästare än Jesus), men varför inte "Pastor pastorum" (vilket också är en titel som visar vilket uppdrag biskopen har, att vara "herdarnas herde")?

Eller varför inte "Bäst präst" rätt och slätt!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, du är alltid lika vitsig! :D Men såg du Musikministeriets tävling där professionella musiker på olika instrument skulle spela Humlans flykt snabbast OCH mest konstnärligt OCH renast? Det var roligt. :P

Emma sa...

Fantastisk idé med Bäst präst!

Anonym sa...

Emelie: Jag brukar inte se Musikministeriet, men just det där inslaget såg jag faktiskt. Klart intressant!