tisdag 17 februari 2009

I tidningen

Ser man på!

På förmiddagen träffade jag en för mig obekant person som stannade upp i steget och sa: "Visst var det du som var i tidningen idag?"

Nu har ju inte vi Piteå-tidningen (av vissa kallad "Paltbladet", vissa "Världsbladet", andra "Propellern", kärt barn har... ja, ni vet...) så jag visste ju inte vad det handlade om (typ "undrar vad jag har gjort för tabbe nu då..."), men så gick det upp för mig att jag hade ju blivit intervjuad strax före jul. Men det hade verkligen försvunnit ur minnet! Artikeln handlade om det som numera, med rätta, kallas "utmattningsdepression", kanske mer känt som "utbrändhet".

Jag har under dagen fått flera mejl och telefonsamtal från kända och okända personer som kommenterat denna artikel. Många har sagt att jag är modig som berättar om det här, men inte vet jag. Jag har aldrig tyckt att det varit nåt att hålla hemligt. Jag bestämde mig direkt, då för snart 11 år sen, att jag skulle vara öppen och berätta vad som hänt, kanske främst för att avdramatisera och visa att vem som helst kan drabbas. Jag har ingen som helst vilja eller ambition att bli känd på något sätt, men om det kan hjälpa andra, så är det värt det! Och uppenbarligen har det gjort det! Då är mitt syfte uppnått.

Hursomhelst kan ni läsa artikeln här. Sen kan ni gärna läsa vad jag själv skrev ett drygt år efter sjukskrivningen för "Från bygd och vildmark" - Luleå stifts årliga bok. Den artikeln finns på min hemsida. (Sök er ganska långt ner i vänstra spalten till "Utbränd?")

Förresten: Tack alla som sagt och skrivit så fina ord om artikeln! Orden värmer en som nästan vill krypa ihop i en känsla av "men inte är jag nånting".

7 kommentarer:

Anonym sa...

Nä du.Det är bara inse att du är fantastiskt härlig!Så det så.

Mats R sa...

Bra artikel, du gör dig nästan lika bra i tidningen som jag :)

Anonym sa...

Läste också artikeln med stor behållning! Intressant att få ta del av din livsberättelse, och att också få se hur du på ett enkelt men tydligt sätt vittnar om vad det var som hjälpte dig tillbaka. Sådant behöver vi läsa i paltposten, i synnerhet efter att Stig-Björn varit framme.

Anonym sa...

Ja, jag får också tacka så mycket för din medverkan. Det är inte alls så "bara" att berätta sin historia som du gjorde - sträck på dig vet ja! Kan avslöja att folk hört av sig även till tidningen för att de blivit berörda av din berättelse.

Anonym sa...

Tack för att jag (och alla andra) fått ta del av din berättelse. Ja, alla har vi våra berättelser. En del tyngre och mörkare. Men i både ditt och mitt fall så har vi blivit burna av Gud, Tack gode Gud för det!

SvBG sa...

"reportern": Flera har berömt ditt sätt att skriva! Jag kan bara instämma! :-D

Tack alla för era ord :-D

Alexandra sa...

Jag har ju "hört" den här historien(kan man kalla det det fast det inte är fiction?) förr men berörs fortfarande. Du var fantastisk som präst hemma och vi saknade dig när du slutade. Jag sätter 500kr på att kyrkan skulle bli full om du skulle komma på ett gästspel. Bergis! Helt säkert! Du gör skillnad i människors liv. Det är en gåva att kunna göra. Fortsätt att göra skillnad men tänk först och främst på dig och din familj. Du är viktigast i ditt liv!
Kram!!!!