onsdag 18 februari 2009

Detta kallar jag kärlek

Jag fick ett mejl igår som verkligen berörde mig. Tänkte få dela med mig av det:

Vilken kärlek!
En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?” Pappan svarar: ”Ja” och de springer sin första maraton tillsammans. En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”Ja, min son”. En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning) Och pappan svarar igen ”Ja”…

Och här kommer videon till denna historia: www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY

5 kommentarer:

Anonym sa...

FANTASTISKT GJORT AV PAPPAN
DET ÄR RIKTIG KÄLEK DET

Anonym sa...

Men så fint!!!
Jag tyckte nästan att kvinnan som sjöng liknade Maria Juuso-E´s röst... :)
Kul att se dig i tidningen igår, det gjorde frukosten mycket trevligare!
Och jag kunde minnas mig tillbaka till malå-tiden när vi alla satt i ditt stora hus och pratade om kvällarna... Hur vi försökte få dig att missa sportresultaten... Hur vi drack te och sjöng... Hur vi rotade i din gigantiska skivsamling... Hur mysiga andakter vi hade...
Hur vi dissade din mössa. (för visst var det en mössa?!)

Jag skulle kunna rabbla hur mycket som helst här.


Men jag säger bara ett innerligt Tack istället.

För att Du är Du.


/L

Ingela sa...

Nu har jag hämtat mig såpass att jag kan skriva: Fantastiskt.

Jag måste också skriva om detta, vilka människor det finns!

Anonym sa...

Så otroligt fint! Vilken styrka, vilja, kärlek!

Anonym sa...

Kärleken känner inga gränser har ingen form, den är fri och villkorslös!

Vilken fantastsk berättelse!

I ljus och Kärlek / Eva