tisdag 23 december 2008

Julotta eller julnattsmässa?

För ett år sen skrev jag ett bidrag till församlingens helsida i Piteå-Tidningen. Det var en sorts recension, eller vägledning, till om man borde välja julottan eller julnattsmässa i år. Utrymmet var begränsat, så jag var tvungen att stryka mycket, men här kommer nu originalet. Minnesgoda läsare minns kanske att jag bloggade om detta även för ett år sen på min hemsida, men det är fortfarande aktuellt.

- - -

Julottan är en mångårig tradition i vårt land och vår bygd. Vi minns bilder från förr när folket åkte till kyrkan genom det snötyngda landskapet i slädar med facklor i händerna. På andra håll i världen är julnattsmässan en lika stark tradition. På senare år har detta sätt att fira Jesu födelse också kommit hit till Pitebygden. Men vad ska man välja? Till din hjälp har jag försökt att sätta plus, eller i mitt fall "grahnar", på de olika traditionernas fördelar.

Tradition
Julottan är nog den starkaste kyrkliga tradition som lever kvar i vårt moderna samhälle. Hur sekulariserad man än är, så nog ska man gå på julottan. Det hör till. När det gäller julnattsmässan är nog inte traditionen, med nåt enstaka undantag, så stark – än så länge.
Julnattsmässa: 2 grahnar
Julotta: 5 grahnar

Stämning
Båda tillfällena erbjuder god stämning, mörkt ute och tända ljus inne. Problemet med julottan är dock en märklig blandning av att vara småhuttrig av trötthet och samtidigt smått illamående av värmen från ljusen och bänkgrannens vargskinnspäls.
Julnattsmässa: 5 grahnar
Julotta: 4 grahnar

Innerlighet
Här är en av julottans svårigheter. Den tidiga morgonen är svår att få innerlig. Samtidigt är detta julnattsmässans styrka. Ingenting kan bli mer innerligt än att samlas kring nattvardsbordet.
Julnattsmässa: 5 grahnar
Julotta: 3 grahnar

Budskapet
Budskapet är bästa tänkbara i båda varianterna. Självklart är det Jesu födelse som står i centrum och vad det betyder för oss att Gud blir människa. Möjligen kan julottans budskap fördunklas av "morgontankens bleka seghet", men å andra sidan kanske du blir överraskad i år?
Julnattsmässa: 5 grahnar
Julotta: 5 grahnar

Psalmer och musik
De flesta kända julpsalmerna kommer att sjungas vilket alternativ man än väljer. Julottan är kanske ett säkrare kort med inledande "Var hälsad sköna morgonstund". Julnattsmässan kontrar å andra sidan med att, vid den rätta tidpunkten, erbjuda klassikern "Stilla natt". Nämnas bör också att kyrkokören finns på plats vid julottan och har de bara fått bort morgonrosslet ur halsen kommer det att ljuda nästan lika vackert som änglakören för drygt 2000 år sen.
Julnattsmässa: 4 grahnar
Julotta: 5 grahnar

Martyrskap
Visserligen är vi olika, men jag tror att det krävs större personlig uppoffring för de flesta att ta sig i väg till julottan i den arla morgonstunden. De som orkar stiga upp tror jag däremot inte går hem besvikna. Det kanske inte är samma martyrium att åka till kyrkan när tolvslaget närmar sig på julaftonskvällen. Det är snarast den perfekta avslutningen på familjetraditionerna.
Julnattsmässa: 4 grahnar
Julotta: 5 grahnar

Sammanfattning: Det är svårt att sätta de två julgudstjänsterna mot varandra. Julottan får i dagsläget aningen högre poäng, mest beroende på den starka traditionen. Men julnattsmässan har framtiden för sig. Jag tror att det lockar den yngre generationen i högre grad. Vi är olika, en del är kvällsmänniskor och en del är morgonmänniskor. Försök hitta det alternativ som passar dig – eller välj båda! Du får i alla fall några timmars sömn mellan.

8 kommentarer:

Tomas sa...

Vilken väljer du i år ?

Anonym sa...

Det blir julnattsmässan. Passar bäst när Magdis jobbar både julafton och juldagen. Ses vi?

Tomas sa...

Vi ses absolut :-)

Anonym sa...

Tja, med nyfödding så blev det tv-gudstjänstjulotta. Dvs reprisen vid kl 10... Men jag måste ju lägga till en kategori som du missat:
Sakrament:
I Julmässan får vi ta emot Jesu Kristi kropp och blod. I julottan får vi av någon tokig anledning inte det.
Julnattsmässa: 5 parbringar
Julotta: 0 parbringar

Hehe.

Anonym sa...

Pär: Det är förvisso sant, men jag skriver faktiskt om nattvarden under "innerlighet", eller hur?

Anonym sa...

Mjo, men att kalla nattvarden för innerlighet känns i mina ögon ganska pietistiskt, och ett reducerande av nattvarden till ett känsloläge. För min mer sakramentala syn är det mer av en objektiv sak - helt oberoende av om det blir innerligt eller inte. Egentligen skulle jag vilja ha någon enkel form av nattvard i nästan varje söndaglig huvudgudstjänst. :D

Anonym sa...

Vad är det för fel med pietismen? Självklart är stunden vid nattvardsbordet mer än bara ett känsloläge. Det är ett möte med Jesus Kristus, ett mottagande av hans kropp och blod, med tillhörande löften om bevarande till evigt liv. Så är det, vare sig jag känner det så eller inte. (Så jag tror vi tänker lika i alla fall)

Anonym sa...

nej, det är inget fel med pietismen. eller i vart fall inte mer fel än med andra fromhetstraditioner. :) det var väl mer av en slags klassifiering. och vi är nog väldigt överens - möjligtvis betonar vi från lite olika håll.