Tystnadens försvarstal

Det var ett tag sen nu. Sen jag skrev ett blogginlägg alltså. Vissa har blivit lite otåliga har jag förstått. (Men sååå bra är väl inte bloggen?). Tio dagars tystnad på bloggen är väl inte speciellt farligt tycker jag, men det är kanske ändå läge för ett litet försvarstal (vilket snarast handlar om en liten rapport för vad som hänt senaste tiden).

Tystnaden har ju sina orsaker:

1. Dels har jag börjat jobba igen.
Det känns förvånansvärt bra. Rätt mycket pirr innan dock. Fullt upp, förstås, mycket att planera och dra igång. Hinner som vanligt inte allt, det är lite för mycket oförutsedda händelser, t ex att jag fick rycka in på en begravning igår, men på något sätt går det ändå. Viktigast först, liksom. Idag hade jag min första gudstjänst, en ekumenisk temamässa med temat "För samman dem". Underbart, faktiskt, om jag får säga det själv. Och det får jag, eftersom jag skyller allt sånt på Gud! Det var flera som sa uppskattande ord om min predikan efteråt. En del sa att det var bland mina bättre. Jag vet inte det jag, men jag kontrade i alla fall med att det med säkerhet var min bästa predikan på sju månader. (För er som eventuellt undrar: Jag har inte predikat på sju månader pga pappaledighet under sommaren och hösten). Predikan finns för övrigt att läsa på min hemsida.

2. Dels har vi skolat in Elias på förskolan.
Det var med viss vånda vi följde Elias till "dagis". Tillvänjningsprocessen har gått steg för steg. Förra torsdagen en timme tillsammans med honom. Fredagen två timmar. Sen utökades det på olika sätt - och i torsdags lämnade jag honom där under tre timmar. (Det var första gången på flera år jag varit ensam hemma! Jätteskönt!) Men allt har gått SÅ BRA!! Inga problem alls. Inte på fredagen heller, när han var där fem timmar. "Fröken" var nästan besviken över att han inte hade gråtit en endaste gång. Jag är så stolt över Elias, för jag förstår att det här kommer att gå så bra. Men nog känns det ändå lite konstigt att lämna bort sitt barn. Lite separationsångest, gissar jag. Men Elias har det ju bra där. Personalen är jättebra!! - Och bonusen kommer när vi träffas vid middagstid. Han är förstås extra gosig då! :-D

Med andra ord: Det har helt enkelt inte funnits tid och ork att blogga. Det kanske det inte kommer att göra framöver heller, men vem vet när inspirationen rinner till och den kronologiska tiden haltar till och bereder plats...