På torsdagarna dimper det ner två tidningar i familjen Grahns brevlåda. Den ena är Kyrkans Tidning (min prenumeration, förstås) och den andra är Kalle Anka & Co (Carolines prenumeration, förstås). Jag kan själv inte avgöra vilken av dem som är mer läsvärd, men jag har i alla fall lagt märke till en sak:
Har ni sett att många tidningar, främst de som är riktade till barnen, är inplastade och innehåller små leksaker? Det räcker liksom inte med själva innehållet i tidningen. Det måste vara nåt mer som lockar. Det är inte så svårt att räkna ut att det syftar till att...
Har ni sett att många tidningar, främst de som är riktade till barnen, är inplastade och innehåller små leksaker? Det räcker liksom inte med själva innehållet i tidningen. Det måste vara nåt mer som lockar. Det är inte så svårt att räkna ut att det syftar till att...
- alternativ 1: lura de stackars barnen att köpa tidningen
- alternativ 2: lura de stackars barnen att tjata på sina stackars föräldrar att köpa tidningen
Kalle Anka är bra. Okej, kanske inte lika bra som jag tyckte när jag var barn, men den är bra och jag läser den gärna. Men trots de tecknade äventyren tror jag att det främst är leksaken som lockar många barn - åtminstone Caroline. Hon älskar sånt här småplock. Under det dryga år som vi har prenumererat har Caroline fått alltifrån en fallskärmshoppare, halloweengodishåv och en radiostyrd robot, till Oppfinnar-Jockes medhjälpare och en liten fickradio - och mycket, mycket mer. Billigt, plastigt, massfabricerat, inte speciellt hållbart, men det är ändå fascinerande att se utgivarnas uppfinningsrikedom.
Idag fick Caroline den första grej som jag faktiskt blev lite avundsjuk på: en röd toppluva som var märkt "176-167". Vad var det? Rätt gissat: en mössa som kunde ha tillhört Björnligan. (Tyvärr var den lite för liten för mig, annars hade jag lagt beslag, vantarna, rabarber, eller nåt annat på den).
Idag fick Caroline den första grej som jag faktiskt blev lite avundsjuk på: en röd toppluva som var märkt "176-167". Vad var det? Rätt gissat: en mössa som kunde ha tillhört Björnligan. (Tyvärr var den lite för liten för mig, annars hade jag lagt beslag, vantarna, rabarber, eller nåt annat på den).
När jag tänkte vidare på det här kunde jag inte låta bli att jämföra med Kyrkans Tidning. Jag har ingen aning om hur stor upplagan är, men de skulle säkert vilja ha fler prenumeranter. Tänk om även de skulle börja plasta in tidningen och varje vecka bifoga nån billig plastgrej för att locka fler köpare. Vad skulle det i så fall kunna handla om?
Ja, kanske skulle vi under våren, något förvånade, upptäcka att Kyrkans Tidning bifogat:
- en ikon i plast
- en biktspegel
- ett radband med plastpärlor
- Lilla Bibeln (bokstavligen lilla)
- ett plastkors att ha runt halsen
- en sprattelgubbe föreställande någon biskop
- samlarkort med kyrkofäderna
- ... eller något annat...
Kom gärna med fler förslag!!
Inlägg
12 kommentarer:
Det här med samlarkort har jag också funderat på, fast med biskoparna så man har chans att samla alla! Annars kanske en actiondocka vore nåt? Och när man drar i kräklan säger dockan ett inspelat meddelande från biskopen
Måste erkänna att i min familj är man uppdelad i 2 läger. Kalle Anka och Bamse. Jag är Bamse medan båda systrarna är Kalle. Jag har aldrig heller förstått det där med sak. En grej jag tänkt på dock är att: Lösnummrena i affärerna har nästan alltid oavsett tidning nån slags giveaway. Främst kanske det är tjej/kvinnotidningarna. Jag har varit prenumerant på en ganska stor sådan och blev ganska sur när lösnummer köparna fick fina scarfsar, flipflops, pocketböcker etc men inte jag som är en trogen köpare som borde premieras. GRRR...
Trevlig Helg!
Fiffig KyrkansTidning-idé! Sprattelgubbsbiskopen tror jag skulle bli en succé.
Och varför inte en biskopspepparkaksform? Bäddar för intressanta samtal: "Vilka fina pepparkakor!" "Ja, det är Christina Odenberg."
Samlarkort tycker jag var en utmärkt idé! Fatta va roligt! Och pepparkaksformen som nämns ovan skulle jag också gärna vilja ha!
Men vad är en biktspegel?
Alex: Jo, jag har sett att även tjejtidningarna har sånt där. Men märkligt att dessa giveaways (visste inte att det kan kallas så, men det är ett bra ord!) inte gäller prenumeranterna.
Emelie: En biktspegel är egentligen en form av rannsakan av hur man lever sitt liv, t ex utifrån ett bibelord. Man speglar så att säga sitt liv utifrån bibelordet.
Emma: Faktum är att jag har Jesus som actiondocka, nån sorts amerikansk produkt som jag fick av nån för många år sen. Står i min bokhylla på jobbet...
LTD: Som vanligt ett klokt förslag från dig... Detta skriver jag inte bara för att vi om ett år inte bara är kamrater, utan även arbetskamrater.
Rolig läsning :)
Jag blev tvingad av min 5-åring att köpa Musse & co. till henne för där följde det med ett ägg som skulle kläckas och ut skulle det komma ett litet monster. Jodå, ägget har nu kläckts men "monstret" ser snarare ut som en blå björn.
Det vore ju nå´t för Kyrkans tidning - en medgföljande fröpåse (något som kan växa) som symbol för tron.
Inget inlägg på drygt en vecka!
Jag börjar undra om inte kamraten SvBG själv råkat vira in sig i plasten. Eller är för upptagen av all leka med leksakspryttlar som medföljer tidningarna.
Härlig blogg! Blev just tipsad.
Vad gäller Kalle Anka så kan man gå in på hemsidan, avbeställa leksaken och istället få (jag tror det är fyra) extra nummer.
Försöker ivrigt få sonens medgivande till detta, men har hittills inte lyckats...
Ååå, samlarkort! Då vill jag genast samla på biskopar som verkat i Skara stift, för där växte jag upp!
Petra
Tänk dig "Jag vill byta mina tio KG Hammar mot en Helge Brattgård"
Exakt så!
Petra
Skicka en kommentar