Jag fick ett kort, men roligt telefonsamtal idag som jag inte kan undgå att delge er. Det var en mycket god vän (vi kan kalla honom Olof Lundmark) som berättade om sin fru (vi kan kalla henne Carina Lundmark). Hon skulle vid ett samtal om deras son (vi kan kalla honom Vidar Lundmark) säga: "Det är Vidar i ett nötskal". Men det blev i stället: "Det är Vidar i en glasburk".
Förvarar de honom i formalin? Stackars pojk...
Förvarar de honom i formalin? Stackars pojk...
Inlägg
1 kommentar:
Och barnet i berättelsen har väl absolut ingenting med själva verkligheten att göra, som det brukade heta i Bullens brevfilm:)?
Min brorsa hade en förman, när han gjorde sin vapenfria tjänst, som ursprungligen var från Tyskland. Förmannen använde ofta typiska svenska talesätt, men lyckades alltid förvanska dem. Det var familjens fredagsnöje när brorsan kom hem och berättade om veckans alla missförstånd.
Jo, skafferiet är ett sådant man kan gå in i. Vad gör man inte för att inte glömma bort att äta...
/Martina
Skicka en kommentar