Körresa

I helgen var jag iväg på körresa tillsammans med Support Choir, den gospelkör som jag varit med i sen i höstas. Det bar av till trakterna av Härnösand. På fredagen framförde vi vår "konceptkonsert" "Joyful Noise" i Högsjö kyrka. Den handlar om gospelmusikens historia, allt från negro spirituals till dagens gospellåtar, givetvis med nedslag i typ "Precious Lord", "Oh, Happy Day" och en låt av dagens gigant Kirk Franklin. Min personliga favoritlåt i konserten är dock lokalt förankrad, "Hold Me Close" som är skriven av min "gamle" gospellärare Mattias Lindqvist. Den är det grym känsla i (och vi har en grym solist också!)

På lördagen var det en vanlig gospelkonsert i Hemsö kyrka. Resan bjöd också på en överraskning när kyrkdörren öppnades när vi sjungit ett par låtar och jag insåg att den familj som kom in var en gammal vän från Malåtiden och hennes barn. Otroligt trevligt. Återigen får jag konstatera hur mycket Malåborna finns i mitt hjärta och hur glad jag blir när jag träffar dem. Hemsöborna (!) var för övrigt väldigt trevliga, inte minst den gamla lärarinnan som på söndagsmorgonen stannade till på sin morgonpromenad utanför församlingshemmet (där vi sov sista natten) och satte sig ner en stund och pratade.

Resan avslutades med gudstjänstmedverkan på kyrkbacken utanför Säbrå kyrka. Där spelade vår trevlige värd, organisten Hans Nyberg, bland annat sin suveräna psalm "Nu, o Gud har stunden kommit" (Psalm 728).

Överhuvudtaget var det otrolig respons vid konserterna. Det var kanske inte de stora massorna, men de var verkligen med och stämningen var på topp. Och Gud var med! Speciellt lördagskvällen hade det där lilla, men ack så avgörande, extra. Om gospel bara skulle handla om att framföra ett antal glada låtar, skulle det inte ge nåt bestående. Men när Guds Ande är med så kan vi bli berörda på djupet.

Boendet är värt några rader. Jag kan inte påstå att jag var riktigt på det klara med var vi skulle bo, men det blev man ju snart varse. Vi var ett gäng som sov ett par nätter i en fästning ute på Hemsön, alltså ett av försvarets avlagda fästningar insprängt i berget. Min beundran för de värnpliktiga som stått ut genom årens lopp. Det är sannerligen inte en miljö som jag skulle vilja vara i speciellt länge, men samtidigt en upplevelse.

Kul att vara på körresa igen, det var många år sen senast. Men visst känner jag att jag inte är 25 längre. Orken är inte densamma och hemlängtan är mer påtaglig. Så visst var det skönt att komma hem till familjen igen!