måndag 25 februari 2013

Melodifestivalen - deltävling 4

Fjärde och sista deltävlingen sändes från Malmö. Det blev en rejäl uppryckning jämfört med förra helgens lite trötta inslag. Allt från Petra Medes inledning, till Sarah Dawn Finers inhopp och framför allt Alcazars mellanakt. De har gjort så många bra låtar och är alltid välkomna tillbaka, om ni frågar mig! :-)
 
Kvällens tävlingsbidrag var de svåraste i år att rangordna. Ingen föll igenom, utan alla hade nåt speciellt som jag kunde gilla. Men jag måste ändå göra ett försök, så här är resultatet från the SvBG jury:
 
1. "Tell The World I'm Here" - Ulrik Munther
(Gick direkt till final)
Möjligen såg vi här den slutlige vinnaren. En stor låt, med mycket U2-känsla. Ulrik Munther fyllde nästan upp kostymen. Den dagen han växer ur Emilkepsen är han färdigvuxen ;-). Jag gillade också de häftiga bakgrundsbilder, som lyfte låten. Både jag och Elias tyckte att den här var kvällens bästa.
 
2. "You" - Robin Stjernberg
(Gick vidare till andra chansen)
Det här var kvällens överraskning för mig. Nog vet jag att Robin Stjernberg är duktig, men jag har tyckt att han har saknat det lilla extra. Det var väl inte perfekt ikväll heller, men jag gillade hans väl avvägda wailingar i en klart annorlunda låt. Han prickade de allra flesta toner riktigt bra och är väl värd en andra chans. För övrigt tycker jag att han ser ut som en lillebror till Magnus Carlsson.
 
3. "Bed On Fire" - Ralf Gyllenhammar
(Gick direkt till final)
Elias spontana reaktion var: "Coolt, det brinner där. Ah, den där är bra. Den där var asbra!". Ja, när Mustaschsångaren sjunger sitt "Buuuuuuurn", så gjorde det verkligen det. Mycket effektfull eldshow, glöd i rösten och en riktigt bra rocklåt om ett så udda ämne som sömnsvårigheter.
 
4. "Breaking The Silence" - Terese Fredenwall
(Blev 5:a)
Terese vann tävlingen "Svensktoppen nästa" förra året och fick som förstapris en plats i Melodifestivalen. Jag tycker verkligen hon tog chansen. Det här var en lågmäld och vacker sång, med en mycket upplyftande text. Vad sägs om orden "Breaking the silence, break the chains. Welcome to freedom, to a new day, where all of the teardrops turn to gold. You're gonna be all right, so let go." Årets bästa text?

5. "Rockin' The Ride" - Army Of Lovers
(Blev 6:a)
Dekadensens regenter är tillbaka med en treminuters pridefestival. Jag är oerhört kluven inför detta bidrag. Jag gillar själva låten och melodin, liksom det mesta som Alexander Bard gör. Men, men, men... Jag är inte förvånad över att låten inte gick vidare. Det blir liksom too much. Till sist måste jag nämna att jag tyckte om att bakgrundssångerskan Britta Bergström kom fram i bild när de flyttade undan La Camillas tron. Det visar på viss självdistans och en insikt om att de själva mest är posörer.

6. "Trivialitet" - Sylvia Vrethammar
(Blev 7:a)
Jag tycker att denna bossanova var ett vackert avbrott mitt i de vanliga bidragen. Sylvia Vrethammar är välbevarad, inte minst hennes sångröst och hon kan verkligen leverera i denna genre. Jag fick faktiskt känslan av att hon skulle kunna göra ett riktigt bra Bondtema framöver. Men skynda på, hon är ju dock i pensionsåldern.

7. "Jalla dansa sawa" - Behrang Miri
(Gick vidare till andra chansen)
Behrang Miri var för mig mest känd som den konstnärlige ledaren som försökte plocka bort Tintin från barn- och ungdomsbiblioteket i Kulturhuset i Stockholm. Nu blir han "upprättad" med sin hiphopande vitamininjektion. En glad och positiv låt som blandar svenska, franska och arabiska. Uppbackad av Loulou Lamotte och Oscar Zia (kända från Idol respektive X-factor) blev det en partyglad uppmaning med budskapet: "Kom igen, låt oss dansa tillsammans". Tyvärr räcker det ändå inte ända fram för mig.

8. "Must Be Love" - Lucia Piñera
(Blev 8:a)
En helt okej låt, med lite stänk av 60-talssoul och en del Adélekänsla. Det var stabilt, med en duktig sångerska, men låten kanske innehöll lite för många upprepningar. Sammantaget var det nog själva låten som inte riktigt höll i konkurrensen.

1 kommentar:

Ingela sa...

Med risk för att låta som en gammal humorlös nu*cka och h*m*f*b:
jag blir ganska trött på att allt mer av arrangemanget blir nån slags manifestation. Jag har inga problem med att det finns olika sorters se*xu*alitet och har aldrig haft några problem med att vara med människor med diverse läggningar, men jag tycker att det blir väldigt tjatigt. Att som en viss grupp spela till 110 % på detta och på nån slags "vågad" smaklöshet, inte minst som den visade sej i samtalet med den kvininliga programledaren, det får mej att överväga om jag vill titta nåt mer.