söndag 3 februari 2013

Melodifestivalen - deltävling 1

Årets första deltävling i Melodifestivalen gick av stapeln i Karlskrona. Programledarna Gina Dirawi och Danny Saucedo skötte sig med den äran. Småkul och framförallt riktigt bra mellannummer. Showen där Kristian Luuk och Lena Ph dök upp höll hög klass. Mest humor var det när bland annat en av mina favoritkomiker, Per Andersson, föreställde gruppen "Megahell" med det refuserade bidraget "Ukuleles from Hell". Bland det sjukaste på många år, inte minst när han slog sönder ukulelen mot en soptunna. Bådar gott inför fortsättningen.
 
Själva låtarna var helt okej, även om jag bara kunde se tre av dem gå vidare. Så här ser rösterna ut från the SvBG jury:
 
1. "Vi kommer aldrig att förlora" - Eric Gadd
(Gick vidare till andra chansen)
Jag har alltid gillat Eric Gadd, så mina förväntningar var rätt stora. Dessa infriades med råge. Tyvärr kanske inte låttiteln stämmer när vi summerar finalen, men i min värld är det en höjdare, en glad låt, där särskilt refrängen sprider värme i min något frusna själ.
 
2. "Skyline" - David Lindgren
(Gick direkt till final)
Det brukar inte vara lätt att följa upp en framgång redan året efter. Det brukar ofta vara en blek kopia, men här måste jag säga att Kågesonen lyckats. Även om "Shout It Out" var riktigt bra, så gillar jag "Skyline" minst lika mycket. Välförtjänt finalplats!
 
3. "Heartbreak Hotel" - Yohio
(Gick direkt till final)
Stilen kallas visst "Visual Kei". För mig, som oinvigd, liknar det mest manga. Hursomhelst var det en frisk fläkt och en rocklåt som fastnar. Min bisittare, sexåringen Elias, sa så här om Yohio: "En pojke? Det där? Allvarligt? Nähäädu!". Men när han fattat grejen så blev det här hans klara favorit. Jag förstår honom, för det här var en riktigt bra låt.
 
4. "We're Still Kids" - Michael Feiner & Caisa
(Blev 6:a)
Jag tyckte om den här låten, särskilt saxofonslingan. Tyvärr föll den rätt mycket på Caisas sång. Hade gärna gett den en andra chans i alla fall. Rätt pitchad kommer nog låten att bli en av mina favoriter i den kommande obligatoriska Melodifestival-CD:n.
 
5. "Burning Flags" - Cookies N Beans
(Gick vidare till andra chansen)
Jag vet inte vad det är, men jag har lite svårt för den här gruppen. Även om årets Fredrik Kempeskrivna bidrag var bättre än "What If" från 2009, så är det ingenting som gör att jag går igång. Kanske det är att det periodvis blir lite för skrikigt, jag vet inte. Bisittaren Elias får bidra med sina spontana utrop: "Ånej, flickor! (Håller för öronen) Flickor, aaaaah! Är det här det bästa de kan?"
 
6. "Gosa" - Mary N'díaye
(Blev 5:a)
Jag hade högre förväntningar på denna duktiga och fartfyllda artist, men då måste låten nånstans vara lite bättre. Det räcker inte med att försöka indoktrinera oss med (enligt uppgift) 105 "gosa", eftersom vi redan stängde av efter typ 27. För övrigt ringde MC Hammer och ville ha tillbaka sina haremsbyxor.
 
7. "Porslin" - Anna Järvinen
(Blev 7:a)
Visst var det vacker musik och en text om en relation på tomgång, men denna lågmälda ballad är ändå för tamt för mig.
 
8. "Paris" - Jay-Jay Johansson
(Blev 8:a)
Duktig sångare och en ballad med rätt sköna harmonier, men det blev ändå lite för tråkig och melankolisk vandring på Paris gator. Gillade På spåret-presentationen allra bäst.

1 kommentar:

Ingela sa...

1. Håller med.
2. Bra kille, bra men något tjatig låt.
3. Låten bättre än väntat. Stilen - njaaa
4. Låten OK men "surt", definitivt. Bättre sång krävs för final.
5. Började bra men fortsättningen överdramatisk och som sagt, skrikigt.
6. Telefonen ringde men jag missade nog inget.
7. Vingslag från 70-talet. Både låt och sång kraftigt likt Barbro Hörberg. Fin låt men ingen mello.
8. Nää...