Det är i och för sig några dagar sen nu, men jag måste nämna två händelser i Piteå i lördags. Först medverkade jag tillsammans med min kör, Support Choir, på en valupptakt inför Kyrkovalet 20 september (du ska väl rösta?!!). Det var bra grej för att göra piteborna uppmärksamma på detta alltför bortglömda val. En annan smart grej är förresten att fyra av stadens taxibilar gör reklam för Kyrkovalet. Alltid lockar det nån att rösta...
Tanken var att alla partiern... förlåt, nomineringsgrupperna skulle få några minuter på sig att berätta vad de står för. Sen fick företrädarna för de olika parti... förlåt, nomineringsgrupperna... några frågor av moderatorn (intressant namn i detta sammanhang... tänk om det hetat typ socialdemokratorn) Robert Bergman. Han skötte det med den äran.
Jag vet väl inte om denna valupptakt gav så mycket egentligen, inte personligen i alla fall. Kanske mest för att jag hade fullt upp att hålla ordning på barnen. Men jag fick i alla fall med mig en bunt med information från de flesta part... förlåt, nomineringsgrupperna som jag ska försöka kommentera lite framöver. Eventuellt.
Jag hör till dem som är oändligt less på att statskyrkosystemet inte är borta än. Det är givetvis därför jag raljerar lite.
Här i Piteå har vi äntligen fått ett alternativ i alla fall: POSK - Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Ingen tvekan vilka som får min röst. Och då spelar det ingen roll hur bra personer det än är i de etablerade parti... förlåt, nomineringsgrupperna. Partipolitiken måste bort från Svenska kyrkan! Det bästa vore rena personval, alternativt opolitiska sammanslutningar som driver tydliga kyrkliga frågor.
(Till min glädje fanns även Frimodig kyrka på plats, även om de inte ställer upp på lokalplanet här i Piteå.)
Men allt detta handlar ändå bara om utsidan. På kvällen var det dags för insidan. Jag och min kusin Michael som var på besök åkte till Storstrand för att höra på Frank och Simon Ådahl. Vi var väl rätt så tveksamma att åka, eftersom vi båda var trötta och rätt sega. Vi höll på att vända i första korsningen faktiskt. Men tack och lov att vi inte gjorde det! Vilken fantastisk stund. Självklart visste jag att bröderna Ådahl är jättebra på den musikaliska biten, men det viktigaste var ändå allt som de sa. Simon hade ett fantastiskt budskap, enkelt, rakt, genomAndat, en riktig evangelist. Det var ord med skärpa, ord från Gud som lämnade efter sig en så skön känsla inombords att det sitter i fortfarande.
Det är detta som kyrkan behöver! Vi behöver byggas upp från insidan - och det kan inga nomineringsgrupper, vare sig de är politiska eller opolitiska, åstadkomma. Det kan bara komma från den Helige Ande! Ord direkt från Gud in i mitt hjärta. Profetiska ord. Ord som berör! Tack gode Gud, för att vi kom oss iväg!! :-D
Tanken var att alla partiern... förlåt, nomineringsgrupperna skulle få några minuter på sig att berätta vad de står för. Sen fick företrädarna för de olika parti... förlåt, nomineringsgrupperna... några frågor av moderatorn (intressant namn i detta sammanhang... tänk om det hetat typ socialdemokratorn) Robert Bergman. Han skötte det med den äran.
Jag vet väl inte om denna valupptakt gav så mycket egentligen, inte personligen i alla fall. Kanske mest för att jag hade fullt upp att hålla ordning på barnen. Men jag fick i alla fall med mig en bunt med information från de flesta part... förlåt, nomineringsgrupperna som jag ska försöka kommentera lite framöver. Eventuellt.
Jag hör till dem som är oändligt less på att statskyrkosystemet inte är borta än. Det är givetvis därför jag raljerar lite.
Här i Piteå har vi äntligen fått ett alternativ i alla fall: POSK - Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Ingen tvekan vilka som får min röst. Och då spelar det ingen roll hur bra personer det än är i de etablerade parti... förlåt, nomineringsgrupperna. Partipolitiken måste bort från Svenska kyrkan! Det bästa vore rena personval, alternativt opolitiska sammanslutningar som driver tydliga kyrkliga frågor.
(Till min glädje fanns även Frimodig kyrka på plats, även om de inte ställer upp på lokalplanet här i Piteå.)
Men allt detta handlar ändå bara om utsidan. På kvällen var det dags för insidan. Jag och min kusin Michael som var på besök åkte till Storstrand för att höra på Frank och Simon Ådahl. Vi var väl rätt så tveksamma att åka, eftersom vi båda var trötta och rätt sega. Vi höll på att vända i första korsningen faktiskt. Men tack och lov att vi inte gjorde det! Vilken fantastisk stund. Självklart visste jag att bröderna Ådahl är jättebra på den musikaliska biten, men det viktigaste var ändå allt som de sa. Simon hade ett fantastiskt budskap, enkelt, rakt, genomAndat, en riktig evangelist. Det var ord med skärpa, ord från Gud som lämnade efter sig en så skön känsla inombords att det sitter i fortfarande.
Det är detta som kyrkan behöver! Vi behöver byggas upp från insidan - och det kan inga nomineringsgrupper, vare sig de är politiska eller opolitiska, åstadkomma. Det kan bara komma från den Helige Ande! Ord direkt från Gud in i mitt hjärta. Profetiska ord. Ord som berör! Tack gode Gud, för att vi kom oss iväg!! :-D
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tycker att det bara borde finnas en lista där alla namn på kandidater stod uppradade i bokstavsordning. Sen var det bara att sätta ett kryss för den man ville rösta på (inte tre).
Alla kandidater skulle få ett formulär med bra frågor som dom fick svara på i lugn och ro, om dom ville. Sen skulle svaren publiseras på lämpligt sätt. Då kunde man lättare avgöra vem man skulle rösta på.
En annan reflektion: Jag tror att alla parit.. förlåt.. nomineringsgrupper i sitt program propagerar för en öppen kyrka. Jag låser upp kyrkan varje dag, det är bara att gå in! Välkommen!
Exakt! :-D
Det där med "Öppen folkkyrka" är ingenting annat än en floskel. Jag önskar de kunde förklara vad de menar... men det låter ju snyggt!
Skicka en kommentar