Halvvägs in i semestern är det dags att avge en liten rapport. I fredags var det Beach Party på Pite Havsbad. Det hade varit trevligt att vara där. Inte alls för festandet. Det är jag gärna utan. Nej, snarast för att få höra 60-talsfavoriterna Beach Boys. Jag gillar dem verkligen, särskilt stämsången. Att åka bil en solig sommardag med Beach Boys i stereon är verkligen sommar för mig. (Att vi sen körde ett par Beach Boys-covers i Preach Boys begynnelse är en annan historia).
Vi har även haft broschan (jo, det stavas så, åtminstone i vår värld) och barnen på besök ett par dagar. Alltid lika trevligt. Även om det bara var Caroline som fällde några tårar när de åkte, så kändes det ungefär likadant för mig. Det är för långt mellan gångerna vi ses, så är det bara. Vi hann bland annat med ett besök på Teknikens hus i Luleå igår. Garanterat en upplevelse för barn som är i rätta åldern. Det passar nog mellanstadiebarn bäst. Elias var i alla fall för liten. Det hindrade dock inte att vi ändå hade en trevlig upptäcksfärd tillsammans. Han gillade, enligt egen utsago, den stora tågbanan bäst.
Apropå Elias: Vi tramsade för några dagar sen med följande dialog:
"Du är en sötnos!"
"Nej, du äj en sötnos!"
"Nej, du är en sötnos!"
"Nej, du äj en sötnos!"
"Nej, du är en sötnos!"
[Elias dricker lite saft]
"Sluta! Jag djickej daps. Du måste sluta med de häj dumhetejna!"
Där fick jag!
Slutligen, apropå rubriken, fick jag däng av sonen tidigare idag när vi spelade krocket på Nintendo Wii. Grabben (2,5 år) vann alltså över sin stackars far. Och jag försökte verkligen vinna! När vi spelade andra gången höll han på att vinna igen, men en liten slutspurt hyfsade siffrorna... men ändå... :-)
Vi har även haft broschan (jo, det stavas så, åtminstone i vår värld) och barnen på besök ett par dagar. Alltid lika trevligt. Även om det bara var Caroline som fällde några tårar när de åkte, så kändes det ungefär likadant för mig. Det är för långt mellan gångerna vi ses, så är det bara. Vi hann bland annat med ett besök på Teknikens hus i Luleå igår. Garanterat en upplevelse för barn som är i rätta åldern. Det passar nog mellanstadiebarn bäst. Elias var i alla fall för liten. Det hindrade dock inte att vi ändå hade en trevlig upptäcksfärd tillsammans. Han gillade, enligt egen utsago, den stora tågbanan bäst.
Apropå Elias: Vi tramsade för några dagar sen med följande dialog:
"Du är en sötnos!"
"Nej, du äj en sötnos!"
"Nej, du är en sötnos!"
"Nej, du äj en sötnos!"
"Nej, du är en sötnos!"
[Elias dricker lite saft]
"Sluta! Jag djickej daps. Du måste sluta med de häj dumhetejna!"
Där fick jag!
Slutligen, apropå rubriken, fick jag däng av sonen tidigare idag när vi spelade krocket på Nintendo Wii. Grabben (2,5 år) vann alltså över sin stackars far. Och jag försökte verkligen vinna! När vi spelade andra gången höll han på att vinna igen, men en liten slutspurt hyfsade siffrorna... men ändå... :-)
Inlägg
2 kommentarer:
Det är bara att inse att du numera är ohjälpligt LOST när det gäller tv-/datorspel
Nja, jag vet inte det. Inte på någon av de aspekter jag försöker komma på att du menar. Jag är inte LOST i betydelsen uppslukad av TV-/dataspel. Det är inget jag prioriterar i mitt liv. Jag är inte LOST i betydelsen vilse och bortkommen. Jag kan om jag vill. (Men jag kan inte påstå att jag vill). Jag är inte heller LOST i betydelsen för evigt förlorande mot sonen (jag har dängt tillbaka några gånger efter att detta skrevs. Dock inte utan kamp).
Däremot kan jag tycka det är LOSTeligt (aningen förvrängt uttryck från min saligen insomnade morfar, i betydelsen trevligt, trivsamt, roligt, lustigt, lustfyllt...) ibland. Åtminstone så länge som det blir nåt jag kan göra tillsammans med barnen.
Skicka en kommentar