Ta vara på kraften

När vi under förra veckan reste till Sundsvall lade jag märke till ett och annat. Här och var växer det upp vindkraftverk. Det tycker jag är mycket bra. Det kanske inte är världens snyggaste byggnadsverk, men det är otroligt bra att kunna ta vara på de naturkrafter som finns gratis, är miljövänligt och aldrig tar slut.

Men jag märkte tyvärr att de väldigt många vindsnurror stod stilla och orsaken var knappast att det var vindstilla. Kanske berodde det på att de inte var klara för att tas i drift. Jag hoppas att det är svaret i alla fall, för det vore ju synd om såna där jätteinvesteringar (bildligt och bokstavligt) inte är tillförlitliga.

På hemvägen hälsade vi på en bekant till Magdalena som har en sommarstuga i närheten av Ullånger. De har ingen el i stugan, utan hade installerat solceller på taket. Mannen i huset berättade att de under sommarhalvåret är helt självförsörjande på el. (Okej, spisen var en gasolspis, men vadå...). Även här kände jag att det är så rätt att ta vara på den naturliga kraften. De hade även andra smarta lösningar för bevattning, där regnvattnet rinner via kedjor ner i rabatten. Samma sak här: de tar vara på det som kommer naturligt.

Nu ser jag slutet på min semester. Det har verkligen varit fem härliga veckor. Ingenting att klaga på när det gäller vädret. Jag har hunnit göra de saker jag velat och även gjort klart en del mindre projekt som blivit liggande. Men främst av allt: Jag har fått tid att vara med familjen. Jag har vilat och laddat batterierna. Nu gäller det även för mig att ta vara på kraften, den kraft som Gud kan och vill ge mig varje dag, både för egen del och i min tjänst som präst. Det handlar om att låta den Helige Ande, som det levande vattnet, flöda och alstra ström i turbinerna i mitt inre. Det handlar om att inte ro i egen kraft, utan hissa segel i Andens vind. Det handlar, kort sagt, om att ta vara på den kraft och de möjligheter som finns naturligt för en kristen.