Så var semestern slut för den här gången. Märkligt nog har jag inte gruvat mig nästan nånting för att börja om att jobba den här gången. Kanske för att jag är så nöjd med min sommar. Jag är i och för sig inte speciellt väderberoende, men jag är glad över det fina vädret vi haft. Och ännu viktigare är allt vi har gjort tillsammans. Det mesta är nog rapporterat här, men jag vill delge er den senaste episoden med Elias.
Följande inträffade härom morgonen. Det var lite väl tidigt, i alla fall inte dags att stiga upp än. Elias började vakna till och snurra runt bredvid mig i sängen. Jag tänkte att han kanske skulle komma till ro om jag la min arm över honom. När jag gjorde det hörde jag bara en grymtning: "Släpp mej, tjockis!" Okej, okej, jag fattade vinken. I stället la jag täcket över honom så att han skulle slippa frysa. Då fick jag mig en klockren vänsterkrok i fejset! Jag kunde inte annat än skratta åt hans temporära morgonhumör. Efter en stund somnade han om och sen var han hur glad som helst när vi vaknade nån timme senare.
Men som sagt: nu är det slut på semestern. Nu gäller det att smyga sig upp på morgonen så att man inte väcker den sovande familjen. Det verkar bli en hyfsat lugn början, vilket alltid är bra efter en ledighet. Många av tankarna är redan inne i planeringen inför höstens bibelstudier, samt funderingar över framtiden i de snart sammanslagna församlingarna. Det förstnämnda känns mest angenämt!
Nej, nu är det dags att sluta blogga och försöka vända tillbaka dygnet.
Post Scriptum en dag senare: Jag glömde skriva Carolines kommentar till att jag skulle börja jobba igen: "Men pappa, du har ju knappt varit ledig nånting". "Säg det till min chef", svarade jag med ett leende...
Följande inträffade härom morgonen. Det var lite väl tidigt, i alla fall inte dags att stiga upp än. Elias började vakna till och snurra runt bredvid mig i sängen. Jag tänkte att han kanske skulle komma till ro om jag la min arm över honom. När jag gjorde det hörde jag bara en grymtning: "Släpp mej, tjockis!" Okej, okej, jag fattade vinken. I stället la jag täcket över honom så att han skulle slippa frysa. Då fick jag mig en klockren vänsterkrok i fejset! Jag kunde inte annat än skratta åt hans temporära morgonhumör. Efter en stund somnade han om och sen var han hur glad som helst när vi vaknade nån timme senare.
Men som sagt: nu är det slut på semestern. Nu gäller det att smyga sig upp på morgonen så att man inte väcker den sovande familjen. Det verkar bli en hyfsat lugn början, vilket alltid är bra efter en ledighet. Många av tankarna är redan inne i planeringen inför höstens bibelstudier, samt funderingar över framtiden i de snart sammanslagna församlingarna. Det förstnämnda känns mest angenämt!
Nej, nu är det dags att sluta blogga och försöka vända tillbaka dygnet.
Post Scriptum en dag senare: Jag glömde skriva Carolines kommentar till att jag skulle börja jobba igen: "Men pappa, du har ju knappt varit ledig nånting". "Säg det till min chef", svarade jag med ett leende...
Inlägg
2 kommentarer:
Roliga barnepisoder du berättar! Känner igen det förgångna på något vis.
Men så ett förslag: Kan inte du på bloggen under hösten i skriven form ge referat av de Bibelstudier du har förmånen att få finnas med i? Eller ge en inblick i dina förberedelsetanker inför dem? Eller "såhär-blev-samtalet-tankar"?
Givetvis inte så att bloggeriet i ärendet färgar in på själva Bibelstudiesammankomsterna eller att människor i gruppen inte vågar prata för att det kanske hamnar i bloggen - men ändå...
Ett förslag alltså!
Tack för förslaget, Stig. Jag får se. Det är inte helt enkelt, eftersom dessa bibelstudier blir som ett sjok som inte alltid går att sammanfatta på några rader.
Men jag ska ha det i åtanke.
Skicka en kommentar