Här chockar jag med ytterligare ett blogginlägg. Det är kanske ett bevis på att den nödvändiga vilan håller på att infinna sig när orken och kreativiteten ökar.
Det är intressant och roligt att se och höra Elias framsteg. För en stund sen greppade han en bok ur bokhyllan här i arbetsrummet och läste med tydlig stämma: "Mannen gick uppför denna trappen nu". Jag tror inte riktigt det blev rätt, eftersom det var nånstans i mitten av "The New English Bible". (Ja, new och new... utgiven 1961). Annars räknar han gärna 1-12 och ännu längre med hjälp. Bokstäver är han också rätt så duktig på att känna igen och namnge. Han har också rejält långa meningar när han pratar.
I förmiddags fick jag bryta semestern för en timme, eftersom jag var inkallad för en "intervju" (eller om det kanske borde kallas information) om en tjänst som enhetschef som jag sökt i kommande Piteå församling. (Pite lands och Pite stads respektive församlingar slås ihop efter årsskiftet). Vi fick lämna en intresseanmälan häromveckan och jag sökte, mest för att få veta vad det skulle innebära. Frågan är bara var min drivkraft är. Jag är sannerligen ingen karriärsmänniska (hade inte ens funderat på löneanspråk) och vissa delar av tjänsten är jag tveksam till. Inte för att jag inte skulle klara av det, utan snarast för att jag trivs för mycket med att vara vanlig präst. Vissa bitar skulle jag i och för sig gärna ta en större del i, till exempel att jobba strategiskt och visionärt, men jag vet inte om det direkt skulle vara så stor del i nån av dessa två tjänster. Jag känner dock ingen som helst prestige i detta, utan låter det hela ligga i beslutsfattarnas (och ännu mer Guds) händer.
Under dagen har jag också införskaffat en grej som Caroline verkligen gillar: en elektrisk flugsmälla. Hon har nu förklarat krig mot sina bittra fiender, harkrankarna. Jag har redan märkt att alla flygfän flyr i vild panik. "Flyg, fula fluga, flyg..."
På stan mötte jag en av mina favoriter från Malåtiden med hennes familj och föräldrar. Det är så roligt att bo i en sommarstad, vilket gör att man då och då, främst sommartid, stöter ihop med gamla vänner och bekanta. Jag älskar dessa glada leenden som vittnar om den gamla, goda tiden!
Det är intressant och roligt att se och höra Elias framsteg. För en stund sen greppade han en bok ur bokhyllan här i arbetsrummet och läste med tydlig stämma: "Mannen gick uppför denna trappen nu". Jag tror inte riktigt det blev rätt, eftersom det var nånstans i mitten av "The New English Bible". (Ja, new och new... utgiven 1961). Annars räknar han gärna 1-12 och ännu längre med hjälp. Bokstäver är han också rätt så duktig på att känna igen och namnge. Han har också rejält långa meningar när han pratar.
I förmiddags fick jag bryta semestern för en timme, eftersom jag var inkallad för en "intervju" (eller om det kanske borde kallas information) om en tjänst som enhetschef som jag sökt i kommande Piteå församling. (Pite lands och Pite stads respektive församlingar slås ihop efter årsskiftet). Vi fick lämna en intresseanmälan häromveckan och jag sökte, mest för att få veta vad det skulle innebära. Frågan är bara var min drivkraft är. Jag är sannerligen ingen karriärsmänniska (hade inte ens funderat på löneanspråk) och vissa delar av tjänsten är jag tveksam till. Inte för att jag inte skulle klara av det, utan snarast för att jag trivs för mycket med att vara vanlig präst. Vissa bitar skulle jag i och för sig gärna ta en större del i, till exempel att jobba strategiskt och visionärt, men jag vet inte om det direkt skulle vara så stor del i nån av dessa två tjänster. Jag känner dock ingen som helst prestige i detta, utan låter det hela ligga i beslutsfattarnas (och ännu mer Guds) händer.
Under dagen har jag också införskaffat en grej som Caroline verkligen gillar: en elektrisk flugsmälla. Hon har nu förklarat krig mot sina bittra fiender, harkrankarna. Jag har redan märkt att alla flygfän flyr i vild panik. "Flyg, fula fluga, flyg..."
På stan mötte jag en av mina favoriter från Malåtiden med hennes familj och föräldrar. Det är så roligt att bo i en sommarstad, vilket gör att man då och då, främst sommartid, stöter ihop med gamla vänner och bekanta. Jag älskar dessa glada leenden som vittnar om den gamla, goda tiden!
Inlägg
2 kommentarer:
Det är faktiskt verkligen en skillnad mellan t.ex. Piteå och Umeå. Turister kommer till Piteå. Studenter far från Umeå. Den senare tappar mycket av sitt liv sommartid. Piteå lever upp.
*med ett leende från öra till öra*: En vän skrev till mig så här på facebook: "Hej. måste bara fråga dej.... Jag läste din blogg en vanlig onsdag mitt i semestern....skriven den 29e, en måndag! ????? Är det värmen eller missade jag något?"
*fortfarande samma breda leende*: Tydligen ett bevis på att semestern håller mig i sitt avslappnade grepp. Självklart var det måndag! Idag är det onsdag (tror jag).
Skicka en kommentar