Så har semestern startat och precis som jag skrev åkte jag och barnen till Granbergsträsk. Det blev till och med ett par dagar längre än jag hade tänkt. Men det var bara så skönt. Vädret var ju kanon (ok, nog så varmt för min smak, men ändå). Det blev mycket att vara utomhus. Det är liksom bara att kliva rakt ut. Det borde vara lika lätt här hemma, men det är det inte. Sen handlar det mycket om att umgås med mina föräldrar och diverse släktingar, vilket också är roligt.
Det blev några vändor med "farfars" fyrhjuling varje dag, till barnens glädje och förnöjelse. Sen en sväng ut med båten på Granbergsträsket för att försöka lura nån fisk, men det blev bara ett antal mörtar och några abborrar som återbördades till sitt rätta element för att stå på tillväxt. Jag tror förresten inte att det finns så många saker som är så rofyllt som att sitta på sjön och meta! (Det hade givetvis varit mer rofyllt om jag hade rott, men en enhästars båtmotor blir man inte heller speciellt stressad av).
Ett par svängar för att bada blev det också, åtminstone för barnens skull. Själv väntar jag gärna några grader till. Men huvudsaken att de hade det roligt. Kusin Isak var förresten kvar hela veckan och det gjorde hela veckan lite lättare på underhållningsfronten.
I Grämmers brukar det ofta bli lite mer läst än annars, mest beroende på att vi sover i en sovstuga och att jag därmed måste vara med Elias från tidig kväll. Inte så dumt alls. Det trivs jag med. Nu tog jag mig faktiskt an en bok jag länge tänkt läsa, nämligen Sara Lidmans "Din tjänare hör", första boken i Jernbaneeposet. Hon kommer ju från en grannby (och är faktiskt avlägset släkt också) och böckerna handlar om dessa trakter på 1860-70-talet. En passage kände jag faktiskt igen, en sanndröm som en av mina förfäder haft om en häst och ett föl som brutit benet. Den hade min morfar återberättat för Sara. Hon intervjuade honom ibland när hon skulle samla material till sina böcker. Det gör att det alltid känts lite speciellt med Sara Lidman. Sara var dessutom god vän med min moster och morbror. Hursomhelst: Det ska bli roligt att fortsätta på läsningen som på nåt sätt har hemlandstoner.
Även om jag knappt sett TV under de här dagarna och definitivt inte haft tillgång till nån dator så har jag ju snappat upp ett par världshändelser: att det idag är femtio år sen Ingo slog Floyd Patterson och därmed blev världsmästare i tungviktsboxning. Det är fortfarande ett av de absolut största ögonblicken i svensk idrottshistoria. Sen fick jag ju också veta att Michael Jackson har avlidit. Det känns tragiskt, men är långt ifrån oväntat. Som nån skrev "Det känns som om Michael Jackson har varit död i tio år redan". Det ligger nåt i det.
Det blev några vändor med "farfars" fyrhjuling varje dag, till barnens glädje och förnöjelse. Sen en sväng ut med båten på Granbergsträsket för att försöka lura nån fisk, men det blev bara ett antal mörtar och några abborrar som återbördades till sitt rätta element för att stå på tillväxt. Jag tror förresten inte att det finns så många saker som är så rofyllt som att sitta på sjön och meta! (Det hade givetvis varit mer rofyllt om jag hade rott, men en enhästars båtmotor blir man inte heller speciellt stressad av).
Ett par svängar för att bada blev det också, åtminstone för barnens skull. Själv väntar jag gärna några grader till. Men huvudsaken att de hade det roligt. Kusin Isak var förresten kvar hela veckan och det gjorde hela veckan lite lättare på underhållningsfronten.
I Grämmers brukar det ofta bli lite mer läst än annars, mest beroende på att vi sover i en sovstuga och att jag därmed måste vara med Elias från tidig kväll. Inte så dumt alls. Det trivs jag med. Nu tog jag mig faktiskt an en bok jag länge tänkt läsa, nämligen Sara Lidmans "Din tjänare hör", första boken i Jernbaneeposet. Hon kommer ju från en grannby (och är faktiskt avlägset släkt också) och böckerna handlar om dessa trakter på 1860-70-talet. En passage kände jag faktiskt igen, en sanndröm som en av mina förfäder haft om en häst och ett föl som brutit benet. Den hade min morfar återberättat för Sara. Hon intervjuade honom ibland när hon skulle samla material till sina böcker. Det gör att det alltid känts lite speciellt med Sara Lidman. Sara var dessutom god vän med min moster och morbror. Hursomhelst: Det ska bli roligt att fortsätta på läsningen som på nåt sätt har hemlandstoner.
Även om jag knappt sett TV under de här dagarna och definitivt inte haft tillgång till nån dator så har jag ju snappat upp ett par världshändelser: att det idag är femtio år sen Ingo slog Floyd Patterson och därmed blev världsmästare i tungviktsboxning. Det är fortfarande ett av de absolut största ögonblicken i svensk idrottshistoria. Sen fick jag ju också veta att Michael Jackson har avlidit. Det känns tragiskt, men är långt ifrån oväntat. Som nån skrev "Det känns som om Michael Jackson har varit död i tio år redan". Det ligger nåt i det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar