söndag 29 november 2009

Första söndagen i advent

På begäran lägger jag här ut den korta andakt jag höll vid den traditionella adventskonserten i Piteå kyrka. (För dig som vill läsa lite mer uppbyggligt kan jag hänvisa till min hemsida där du kan läsa "Senaste predikan". Den hade temat "Tänk att få jubla!" och är det sista beviset på att jag är en jubelidiot!)

- - -

Ja, nu har det börjat. Jag tänker på adventstiden, uppladdningen inför julen – det som ofta handlar om julstress.

Första advent är så pampig med Jesu intåg i Jerusalem. Det är traditionellt sett skyltsöndag, även om startskottet för julhandeln har gått långt tidigare. Nu är tiden inne då det ska förberedas inför den största familjehögtiden. Pepparkakorna ska peppras, skinkan ska lutas, klapparna ska slås in och en massa andra traditioner.

Mitt i allt detta kommer Lucia in med eld i baken, förlåt håret, tätt följd av ett antal julbord och andra grötiga sammanhang. För varje ljus vi tänder i adventsljusstakens fyrstegsraket desto mer stressade och uppjagade blir vi.

Och ändå är det fridens högtid vi förbereder. Det var Fridsfursten som red in i Jerusalem och ängelns ord på julnatten är en fridens hälsning till oss var och en.

Kan vi inte göra så den här gången att vi vänder på alltihop. Att vi, i stället för att ryckas med i karusellen, inriktar oss på att vi för varje ljus vi tänder kommer längre och längre in i friden, in i vilan. Jag tror det är först då vi kan ta emot den frid som Gud vill ge oss genom Jesus Kristus.

1 kommentar:

Anonym sa...

Amen!/mags