SvBG

Melodifestivalen - deltävling 2

2012-02-13T00:32:00.000+01:00

Andra deltävlingen var klart bättre än den första. Alla låtarna fick godkänt av mig. Det var till och med svårt för mig att rangordna. En annan sak jag tänkte på var att fem av åtta låtar var på svenska. Det tyckte jag var kul. Ett plus också för musikkollaget i mitten, eller "mash-up" som det visst heter, med elektriskt tema signerat Håkan Lidbo. Det var "Elektrisk", låten som Anniela framförde i Melodifestivalen förra året, som mixades ihop med låtar av Melody Club, Robyn och Leila K, alla med titeln "Electric".

Jaja, viktigast var ändå dagens tävlande bidrag. Så här ser the votes of the SvBG jury ut:

1. ”I din himmel” – Sonja Aldén
(Blev 6:a)
Sonja Aldén har gjort så många vackra sånger. ”I din himmel” är inget undantag. Det är inte omöjligt att jag får höra den snart vid nån begravning. Den hade dimensioner som passar där. Hursomhelst var det här min favorit för kvällen, men ballader har det svårt i det här formatet. Synd.

2. ”Shout It Out” – David Lindgren
(Gick direkt till final)
Musikalartist från Ersmark utanför Skellefteå (bara en sån sak!). Cool och okonstlad kille, äkta glädje, duktig sångare och dansare. Lite breakdance mitt i låten. Möjligtvis var den lite för lik Eric Saades låtar, men det tar inte bort det faktum att det här var väldigt bra.

3. ”Aldrig aldrig” – Andreas Lundstedt
(Blev 7:a)
Andreas Lundstedt är så otroligt proffsig. Tråkigt att låten inte gick vidare, för den var riktigt bra. Men jag tror det blir en radiohit ändå.

4. ”Soldiers” – Ulrik Munther
(Gick direkt till final)
Ulrik vann Lilla Melodifestivalen för några år sen. En munspelande och gitarrspelande Emilwannabe som framförde en riktigt skön låt om förlåtelse. Kul med en lite oväntad finalist.

5. ”Stormande hav” – Timoteij
(Gick vidare till andra chansen)
Timoteij är tillbaka med samma medryckande pop som ”Kom” hade för ett par år sen. Den var bra, men nådde ändå inte samma höjder som föregångaren... eller? Nu blir jag osäker när jag lyssnar en andra gång. Bra att den kom till andra chansen i alla fall, så får vi höra mer av den.

6. ”Baby Doll” – Top Cats
(Gick vidare till andra chansen)
Här var det glad och smittande rockabilly för hela slanten. Stabilt. Skönt med scenklädsel som inte enbart glittrar. Det är ju så här det ska vara: jeans, t-shirt, skinnpaj.

7. ”Ge aldrig upp” – Thomas Di Leva
(Blev 5:a)
Allt vad man förväntat sig: Di Leva i kaftan, den karaktäristiska sångstilen och en text fylld av blommor, stjärnor. Bland de bättre låtar han gjort, men blev ändå bara femma. Och i konkurrensen är det inte heller så konstigt.

8. ”Det går för långsamt” – Mimi Oh
(Blev 8:a)
Mimmi Olsen framförde en trallvänlig poplåt i neonfärgade scenkläder. Helt okej, men den var kanske lite för svag i jämförelse med de andra.

En begravning utan Gud

2012-02-11T20:00:00.000+01:00

Rapport slog nyss ett slag för borgerliga begravningar. Jag kan förstå att det kan vara lockande att fritt få utforma sitt avsked av en älskad vän, men Svenska kyrkans begravningsgudstjänster är mycket öppnare för egna idéer än man kan tro. Och framför allt: En begravning utan Gud är en begravning utan hopp. För vad har vi att hoppas på inför döden om vi inte har Jesus? Jesu egen död och uppståndelse ger oss hoppet om att få möta den avlidne igen, hoppet om himlen, hoppet om ett liv efter döden, hoppet om en evighet omsluten av Guds kärlek, nåd och omsorg.

Som Paulus skriver: ”Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.” (1 Thess 4:13-14)

Det är detta hopp som en kyrklig begravning vill förmedla.

I stället för att slåss

2012-02-06T14:16:00.000+01:00

I morse satt jag och Elias och spelade "Pansarvagn" på Wii (ett litet, enkelt spel som ingår i Wii Play). Elias säger (till motståndarna i spelet): "Alltså, vi kom inte hit för att slåss. Vi kom hit för att läsa för varandra". Kanske vore det nåt för världens makthavare att ta efter?

Melodifestivalen - deltävling 1

2012-02-05T19:12:00.000+01:00

Äntligen igång. Eller äntligen och äntligen? Det kändes som ett av de sämsta startfälten på år och dag, åtminstone vid första genomlyssningen. Låtarna har dock tagit sig efterhand. Årets programledare är Gina Dirawi, Sarah Dawn Finer och Helena Bergström. Visst gör de vad de ska göra, men samtidigt känns det vara lite sämre manus än tidigare. Nåt litet skratt blev det väl, men inte så mycket mer. I hela produktionen tycker jag att det var på tok för mycket svordomar, både i låtarna, mellansnacken och mellanakterna. Det är inte okej.

Sen känns det lågbudget att artisterna bara ska komma gående in i lokalen. Det har varit oerhört mycket bättre presentationer tidigare år. På plussidan finns dock detta med ”Tredje chansen”, dvs ett antal gamla melodifestivallåtar som tävlar ytterligare en gång på webben. Jag tyckte också om att Soundtrack Of Our Lives gjorde en egen version av ”Try Again”.

Jaja, summan blir väl godkänt i alla fall, men inte så mycket mer. Men viktigast av allt är ändå låtarna. Så här kommer rösterna från the SvBG jury:

1. ”Euphoria” – Loreen

(Gick direkt till final)

Glad danslåt med dramatiska inslag på scenen. Loreens bidrag förra året, ”My Heart Is Refusing Me”, blev en av fjolårets största hittar. Den här låten ligger på samma nivå, med den skillnaden att den gick direkt till final. Välförtjänt. Kvällens klart bästa.

2. ”The Boy Can Dance” – Afro-Dite

(Blev 5:a)

Tio år har gått sen fantastiska “Never Let It Go”. Känslan var nästan densamma när dessa tre välbevarade medelålders damer levererade denna discorökare. Dansen var kanske lite väl mycket riverdance, men å andra sidan hann Gladys del Pilar visa upp kvällens grymmaste sångstämma. Låten hamnade på tok för långt ner!

3. ”Salt And Pepper” – Marie Serneholt

(Blev 6:a)

Vad har svenska folket emot Marie Serneholt? Ytterligare ett bakslag i dessa sammanhang. Jag tyckte om den här kryddiga låten. En ens hennes kroppsnära one-piece kunde förstöra. Fast det var kanske det den gjorde?

4. ”Mystery” – Dead By April

(Gick direkt till final)

Blandning av rå metall och popmusik. Popen gillade jag mycket, metallen också, men growl klarar jag inte av. Den tillförde ingenting, snarare tvärtom, tycker jag. Utan den hade den fått högre placering för mig. Resten, inte minst duktige sångaren Zandro Santiago var ju riktigt bra. Tilläggas bör att detta var faktiskt Elias favoritlåt, inklusive growlen.

5. ”Jag reser mig igen” – Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern

(Gick vidare till andra chansen)

Jag visste att Thorsten Flinck kunde sjunga och det gjorde han även nu, med bravur. Dramatisk framställning. Inte alls dåligt, även om jag inte gillar musikstilen för egen del.

6. ”I Want To Be Like Chris Isaak (This Is Just The Beginning)” – The Moniker

(Blev 8:a)

Lite småtråkig låt. Det hände inte så mycket. Refrängen var hyfsad, men den var i alla fall inte alls i klass med förra årets ”Oh My God”. Allt detta återspeglade sig också i bottenplaceringen. Jag kan väl tycka den var värd några snäpp högre upp, men ändå…

7. ”På väg” - Abalone Dots

(Blev 7:a)

Kändes lite som Timoteijs countrysystrar. Det här var enda bidraget som inte var förstärkta av stämsång i bakgrunden, live eller inspelat. Pluspoäng för det, för det var vacker stämsång. Däremot är det lite för tråkigt och melankoliskt för min smak.

8. ”Sean den förste Banan” – Sean Banan

(Gick vidare till andra chansen)

Här kom så Markoolios lillebror. Buskis kommer aldrig att få nån plats i mitt hjärta. Inte i det här sammanhanget i alla fall. Okej att refrängen var bra, men helhetskonceptet med svordomar och allt: nej tack. För mig blev han Sean den siste Banan.

Inför Melodifestivalen

2012-02-04T13:46:00.000+01:00

Tänk vad ett år går fort. Nu är det återigen dags för Melodifestivalen att ta min TV i besittning under några lördagskvällar. Som traditionen bjuder kommer jag att försöka kommentera de olika deltävlingarna ur min personliga synvinkel.

Årets startfält verkar rätt så spännande. Man har ju förstås ingen aning om hur låtarna låter, men följande artister, presenterade i bokstavsordning, tror jag kan bli extra intressanta: Afro-Dite (lite disco brukar aldrig vara fel), Sonja Aldén (en otroligt duktig låtskrivare), Mattias Andréasson, Andreas Johnson (roligt att han gör ett nytt försök), Hanna Lindblad, Loreen, Love Generation, Lisa Miskovsky (fantastiskt roligt!!), Charlotte Perrelli, Danny Saucedo och Marie Serneholt (revansch?). Utöver dessa kan väl även Thomas Di Leva nämnas. Han tillhör inte mina personliga favoriter, men visst ska det bli kul se honom också i detta format. Sen brukar det kunna bli andra för mig mer okända som levererar bra låtar.

Jag kan faktiskt tycka det är synd att inte ett par andra nysläppta låtar är med i Melodifestivalen. "Let Go" med Neo och Lalehs nya "Some Die Young" är av högsta kvalité och hade definitivt platsat i ett finalfält - eller varför inte i Eurovision Song Contest. Men nu är det ju inte så. Om jag ska våga mig på en gissning, så tror jag att Danny Saucedo ligger mycket bra till för en slutseger, men jag hoppas själv mycket på Andreas Johnson eller Lisa Miskovsky.

Rasism på flyget

2012-01-30T12:21:00.000+01:00

Jag kan bara inte låta bli att dela med mig av följande berättelse, hämtat från verkligheten, uppsnappat och översatt från Facebook. En del av er har säkert läst den, men det här är för bra för att stanna där.

- - -

Detta hände på TAM Airlines.

En kvinna i 50-årsåldern kom till sin plats och såg att passageraren bredvid henne var en svart man. Hon kallade på flygvärdinnan, synbart rasande.
- "Vad är problemet, frun?", frågade värdinnan.
- "Ser du inte?", svarade damen. "Jag fick en sittplats bredvid en svart man. Jag kan inte sitta här bredvid honom. Du måste låta mig byta plats!"
- "Snälla, lugna ner dig, frun", sade värdinnan. "Tyvärr, är alla säten upptagna, men jag kan ändå gå och se efter om vi har några."

Flygvärdinnan gick iväg och återvände några minuter senare.

- "Min fru, som jag sa, finns det inte någon ledig plats i ekonomiklass. Jag har även pratat med kaptenen och han bekräftade att det inte finns några tomma platser i ekonomiklass. Vi har bara lediga platser i första klass." Innan kvinnan hann säga något, fortsatte värdinnan: "Så här är det. Det är ovanligt för vårt företag att låta en passagerare från ekonomiklass byta till första klass. Men med tanke på omständigheterna tycker kaptenen att det skulle vara en skandal att låta en passagerare resa bredvid en obehaglig person." Sen vände sig flygvärdinnan till den svarte mannen och sade: "Det betyder, Sir, att om du vill vara så snäll att ta med dig handbagaget, så har vi reserverat en plats i första klass..."

Alla passagerare, som satt i närheten, chockade över vad de hade sett, började applådera, och några ställde sig upp."

En Hel Del av min gospelhistoria

2012-01-24T18:24:00.000+01:00

Under min tid i Uppsala sjöng jag med i en gospelkör som hette En Hel Del. Vår suveräna ledare de sista åren hette Cattis Lindskog och det var nog under hennes ledning som jag första gången kände smaken av riktig gospel. Visst hade jag sjungit i ungdomskörer som haft en del gospel på repertoaren, men det var först nu det började kännas på riktigt, lite svart så där. Sen dess är jag fast.

Efter En Hel Del blev det några år innan Malå Gospel startade. Då blev det en annan dimension av sjungandet. Den kören hade mer spridda åldrar, vilket gjorde att vi fick en djupare, mognare och på många sätt bättre klang. Det är nog den här vuxna körvarianten jag tycker bäst om, eftersom den också öppnar upp för alla åldrar, nånting som vi ju har svårt med i de flesta andra sammanhang. 1998-99 hade jag förmånen att gå ett år på Solviks Gospellinje. Det var riktigt roligt att kunna fördjupa sig i gosplandet. Jag hade antagligen haft ut ännu mer av detta år om jag inte fortfarande led av sviterna efter min utbrändhet. Gospel Unit, som vi kallade oss, är sannolikt det proffsigaste gäng jag har sjungit med. Många goda minnen, men också höjdpunkten på det som har gått lite utför efter det.

Efter detta gospelår blev det ett år till i Malå Gospel med bl a en skivinspelning. Sen hamnade jag i Lycksele och var med i starten av Ray of Gospel (gissa vem som kom på namnet?), som har ungefär samma vuxenkänsla som Malå Gospel. När vi sen flyttade till Piteå har det stora förfallet kommit. Det gick några år innan jag, i samband med pappaledighet, var med ett år ungefär i Support Choir. Tyvärr räckte inte tid och ork till, men jag hoppas att jag kan återvända en vacker dag, för visst saknar jag att sjunga gospel. Många av mitt livs lyckligaste stunder har varit i en gungande, sjungande gospelkör. Det är ett perfekt sätt för mig att leva ut min tro på Jesus i härligt medryckande musik.

Varför kom jag att blogga om just det här just idag? Jo, när jag flyttade från Uppsala gjorde jag ett blandat kassettband med några av de låtar vi hade sjungit i En Hel Del. Det spelades flitigt under 90-talet, men det kom bort i samband med flytten från Malå. För några år sen träffade jag en gammal vän från Malåtiden, som tydligen hade spelat av mitt band. Jag fick låna det och har nu digitaliserat låtarna och bränt dem på en CD. Oj, oj, oj! Detta var nostalgi! Nu lär det bli en hel del En Hel Del framöver...

Tryffel i håret?

2012-01-18T16:42:00.000+01:00

För några dagar sen satt jag i soffan och zappade. Till slut landade jag, av nån outgrundlig anledning, på Sveriges mästerkock på TV4. Mitt i detta köksuella (och vad var det för ord?) virrvarr dök det upp ett citat som jag tycker var alldeles suveränt. Det var en av deltagarna, Sigrid Bárány, som hade fått beskedet att hon gått vidare i tävlingen. I sin glädje säger hon så här: "Det känns så fruktansvärt bra just nu. Det är svårt att sätta ord på en sån här känsla. Det är verkligen det. Jag vill bara hoppa och skrika och skaka på rumpan. Det känns som att Gud har hyvlat tryffel i håret på mig.".

Ja, ni ser hennes glädje framför er va?

Det är givetvis, så präst jag är, den sista meningen som fastnat hos mig. Jag bara ställer frågan: När hyvlade Gud tryffel i håret på dig senast?

Jag vill också vara sjuk

2012-01-14T10:38:00.001+01:00

Caroline blev sjuk häromdagen. Hon fick ont i halsen och huvudet - ja, hela kroppen - hade en puls på 128 och var stekhet. Rejält sjuk, med andra ord, stackarn!. Kanske blev Elias lite avundsjuk på henne. Hursomhelst utspelade sig följande dialog:

SvBG: Men hur är det med dig då, Elias?
Elias: Dåligt.
SvBG: Dåligt? På vilket sätt då? Har du också ont i halsen?
Elias: Jaa.
SvBG: Ont i huvudet?
Elias: Jaa.
SvBG: Var har du mer ont då?
Elias: Överallt där Caroline har ont.

Ny form av talangjakt

2012-01-13T10:03:00.000+01:00

Jag läser i Aftonbladet att folk börjar tröttna på alla dessa talangjakter. Det har jag känt länge. Visst är det roligt se Idol, Talang, True Talent, The Voice, etc, men det blir för mycket. TV-marknaden översvämmas av dessa talangtävlingar och behållningen, förutom underhållningen, är väl inte så mycket. Även om det finns undantag, så får de flesta sina femton minuter i rampljuset, men de försvinner rätt snart, hur mycket talang de än har.

Profilen Lennart Ekdal säger: "Alla kommersiella kanaler, även TV4, visar en ängslan och brist på mod när det gäller nya program. Man hänger fast väldigt länge vid det som har funkat."

På pricken!

Men jag har lösningen. Varför inte ett programkoncept där man söker ett programkoncept, dvs en sorts talangjakt efter nya programidéer. Det kunde finnas en jury bestående av branschfolk och vanligt folk i olika åldrar. Vem vet vilka fantastiskt nyskapande underhållnings- (eller seriösa) program vi då skulle få fram.

Mitt förslag skulle kunna vara första (vinnande) bidraget.

Till minnet av min Ford Escort

2012-01-06T19:47:00.000+01:00

I dagarna är det tjugo år sen jag skaffade min första bil. Inte för att jag var unik, men jag tror att jag - i min bekantskapskrets - var en av de som väntade allra längst med att köpa egen bil. Jag hade ju inte haft behovet under studietiden. Under jullovet, inför sista terminen på Johannelund, var det dags att se sig om på marknaden. På Carstedts i Lycksele hittade jag en bil som jag föll för direkt: en Ford Escort, alldeles lagom, röd och fin, bara ett par år gammal, till lämpligt pris. Den blev min följeslagare i tio års tid, ända tills vi hade gift oss och Caroline hade fyllt ett år. Då kände vi att vi skulle behöva en lite större bil. Men trots att vi skaffade Volvo V70 så har jag saknat Forden under alla dessa år. Kanske mest för att den var så lagom stor i stadstrafik. Den var också väldigt lättskött och drog inte särskilt mycket bränsle. Den hade då gått drygt 13000 mil, inte alls farligt för en tolv år gammal bil.

Jag vet faktiskt en hel del om Fordens fortsatta öden och äventyr. Den såldes nämligen sen vidare till en av mina gamla konfirmander i Malå och hon körde den några år, innan hennes händige far tog över. När jag fick äran att viga konfirmanden för några år sen fick jag rapporten att den röda Forden fungerade bra, förutom att den läckte lite olja och att backen hade slutat fungera (så det gällde att planera sin körning). Tyvärr slutade Forden sina dagar under det gångna året och står nu på skroten i Lycksele, salig i åminnelse.

Ford Escort 1.6 iCL med registreringsnumret ODB978, rest in peace!

10 år sen Preach Boys

2012-01-03T22:21:00.000+01:00

Ikväll är det tio år sen Preach Boys gjorde sin sista spelning på ett av stiftets ungdomsläger. Tiden går fort. Sannolikt gjorde de dryga sex årens rockande det också. Vi var alltså några präster (jag, Fredrik Juul och Rikard Olofsson) som hade bildat Preach Boys till ett prästmöte hösten 1995. Under årens lopp hade vi till vår hjälp ett antal trummisar (Fredrik Wastring, Anders Stenman och Per Gustafsson) och de sista åren fanns även Martin Steinwall med på synt. Vi kallade musikstilen för "hårdgospel" - hård musik med evangeliserande texter. Ofta var det mer eller mindre kända rocklåtar som vi ibland skrev om texterna på. Bland mina favoriter fanns "Have A Talk With God" (Stevie Wonder), "The Rock That Doesn't Roll" (Larry Norman), "Fight For Your Right" (Beastie Boys), "Jesus And The California Kid" (Audio Adrenaline) och "Jesus Freak" (dc Talk). Scenerna fanns mest i stiftets församlingar, men det blev även nån utflykt till Sundsvall, Märsta och Sigtuna. Största upplevelserna var nog tre somrar på raken på Musik vid Malån med dryga tusen glada Malåbor i publiken. Det finns så många minnen från dessa år. Det var roligt, otroligt roligt. Men allt har ett slut, så även Preach Boys.

Bokslut 2011

2012-01-02T22:28:00.000+01:00

Som traditionen bjuder så tänker jag sammanfatta det år som gått inom några olika områden. Här är årets...

Böcker:

Årets roman: "En dag" – David Nicholls
Årets kristna bok: "Gud tycker du är underbar" – Max Lucado
Årets deckare: "En plats i solen" - Liza Marklund

Diverse:

Årets glädje: Att återse och återknyta kontakten med gamla vänner
Årets upplevelse: Londonresa med broschan och hans barn.
Årets maträtt: En jordgubbspaj som jag blev bjuden på i somras. Ögonen tårades, så gott var det!
Årets spel: Board Game Island - Wii Party (Wii)
Årets pryl: HTC-telefonen som öppnade upp för klart trevligare telefoni.
Årets fenomen: Wordfeud
Årets komiker: Per Andersson
Årets citat: ”En vän är en som får en att må lite bättre när man lämnar den än när man kom!!” – Hans Rosenfeldt
Årets film: Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

Internet:

Årets sajt: Footymad- bästa sajten om engelsk fotboll
Årets blogg: Stig Sundströms "Beröringspunkter". Mycket läsvärd och trevligt skriven blogg av en av mina kollegor.
Årets tidsfördriv: Wordfeud
Årets startsida: Aftonbladet(inte för att den är bäst, utan för att den är praktisk)

Kristen tro:

Årets bibelord: 1 Thess 1
Årets tydligaste egenskap hos Gud: Nåd
Årets predikant: Nicky Gumble, Holy Trinity Brompton
Årets arbetsuppgift: Växthuset - Bibelundervisning från A till Ö

Musik:

Årets artist: Veronica Maggio
Årets nykomling: Chris Medina
Årets kristna artist: Stephanie Smith
Årets låt: "The Moment I Met You" - Vincent
Årets danslåt: "Moves Like Jagger" - Maroon 5 feat Aguilera
Årets ballad: "Someone Like You" - Adele
Årets rocklåt: "When We Stand Together" - Nickelback
Årets kristna låt: "Pieces of My Heart" - Stephanie Smith
Årets viktigaste låttext:"Spring för livet" - Sara Varga
Årets Melodifestivallåt: "Me And My Drum" - Swingfly
Årets ESC-låt: "Change" - Hotel FM (Rumänien)
Årets konsert:Musikalen "Mamma Mia" i London (om det nu får räknas som konsert)
Årets cover: "Call Your Girlfriend" - Erato
Årets växare: ”My Heart Is Refusing Me” - Loreen
Årets skiva: "Born Again" - Newsboys
Årets retro: Stephen "Tintin" Duffy

Sport:

Årets svenska idrottsögonblick: Marcus Hellner vinner VM-guld i sprint Holmenhollen genom att rycka ifrån Northug i Hellnerbacken.
Årets utländska idrottsögonblick: Greg Hancock vinner sitt andra VM-guld i Speedway, 14 år efter sitt första. Åldern är inget problem för den sympatiske 41-åringen.
Årets idrottsevenemang: VM i längdskidåkning i Holmenkollen
Årets idrottsman: Marcus Hellner, längdskidåkning
Årets idrottskvinna: Therese Alshammar, simning
Årets lag: Orienteringslandslaget
Årets tränare: Erik Hamrén, fotboll
Årets nykomling: Caroline Hedvall, golf
Årets prestation:Daniel Sedin, ishockey
Årets avslutare: Peter Forsberg, Lina Andersson, Jenny Kallur, Stefan Liv (R.I.P.), Anna-Carin Zidek, m fl

TV:

Årets actionserie: Chuck (TV6)
Årets humorserie: How I Met Your Mother (TV6)
Årets underhållning: Så mycket bättre (TV4)
Årets intervjuprogram: Skavlan (SVT)
Årets TV-sport: Längdskidåkning

En bra definition av vän

2011-12-29T15:44:00.000+01:00

Jag läste en bra definition av vem som är ens vän. Det var visst Hans Rosenfeldt som sagt följande i sitt radioprogram "Vinterpratarna", om jag förstått det hela rätt. Citatet lyder: "En vän är en som får en att må lite bättre när man lämnar den än när man kom".

Tack, gode Gud, för alla mina vänner! :-)

Så mycket bättre - säsong 2

2011-12-20T14:14:00.000+01:00

Nyligen avslutades andra säsongen av "Så mycket bättre". Av nån anledning såg jag inte mer än kanske ett program av första vändan. Det är konstigt, eftersom det verkligen är "Så mycket bättre" än det mesta annat som visas. Det är nog bara "Mästarnas Mästare" som kan toppa detta koncept.

Av årets deltagare är det nog Laleh som imponerat mest, när hon gör sina egna versioner av andras låtar. De blir verkligen hennes egna. Hon är lite tillbakadragen, men när hon står på scenen, så tar hon några steg framåt. Man blir alltid berörd av hennes närvaro. En annan jag gillat är E-type. Inte hans nya versioner kanske, men jag gillar honom som person. Ja, jag gillar hans låtar också. De har större kvalité än man kanske anar. Det märker man när andra gör sina versioner av hans hitlåtar. De har ofta ett djup, som jag gillar. Nu tänker jag inte recensera alla deltagarna, utan bara konstatera att det varit roligt att se nya sidor av Mikael Wiehe, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Laleh, Lena Philipsson, Timbuktu och E-type.

Ett ofta förekommande samtalsämne när "Så mycket bättre" kommit upp, är vilka man skulle vilja se i en ny omgång. Jag har kommit fram till att följande skulle bli hur bra som helst:
- Per Gessle
- Carola
- Orup
- Robyn
- Veronica Maggio
- Mauro Scocco
- Svante Thuresson

Vad tycker ni?

London 2011

2011-11-15T00:13:00.000+01:00

Det har nu gått en vecka sen jag kom tillbaka från en underbar resa till London. Jag brukar ju aldrig resa egentligen, så det är ett rent under att det blev av. Det var jag, Broschan och hans tre barn som åkte iväg några dagar till den engelska huvudstaden. Här kommer ett litet sammandrag.

Onsdag 2 november
Mestadels på resande fot. Jag åkte från Kallax och sammanstrålade med övriga på Arlanda för vidare färd till Heathrow. Sen blev det tunnelbana med nåt byte tills vi sent på kvällen var framme vid Finska Kyrkan (det var fullbokat i den svenska motsvarigheten). Där bodde vi i ett sexbäddsrum tillsammans med Seppo, en finländsk man som man knappt såg röken av dessa dagar. Det var trångt, men det fungerade bra. Hyfsat billigt och frukost på köpet. Kan rekommenderas.

Torsdag 3 november
Första anhalten blev Big Ben och Houses of Parliament. Genast när vi kom upp ur tunnelbanan såg vi denna mäktiga syn och strax efteråt hörde vi ljudet från en säckpipeblåsare strax bakom oss. Bra start, helt enkelt. Sen begrav vi oss över bron till London Eye för att få en överblick över London. 135 meter upp i luften ser man rätt långt och man får en liten känsla för de centrala delarna i alla fall. Väl nere på marken, efter en halvtimmes bokstavlig sightseeing, gick vi in på London Aquarium och fick se många exotiska fiskar. Ja, det fanns lite annat också. Roligast var nog att se pingvinerna, faktiskt.

Efter detta tog vi en promenad tillbaka och tittade på en del sevärdheter: nämnda Big Ben och Houses of Parliament, Westminister Abbey, Trafalgar Square med Lord Nelson på en pelare i svindelhöjd. En mindre kopia av hans skepp fanns också där, i form av ett flaskskepp. Där fanns även en stor klocka som räknar ner tiden till nästa sommar-OS. Sen var det dags att äta middag och det blev på Caffe Concerto nära Piccadilly Circus, ett trevligt ställe som vi återvände till ett par dagar senare. Rundturen fortsatte till den Pernilla Wahlgrenskt omsjungna platsen med stora reklamskyltar. (Men inte mötte jag dig där inte). Regnet hängde då i luften, så vi gick in på London Trocadero, en galleria som nog försökte ha en ungdomlig prägel, men det kändes som om det inte hade fallit målgruppen i smaken. När vi kom ut därifrån regnade det rätt rejält. Vi beslutade oss för att gå och hämta fotbollsbiljetterna inför söndagens begivenhet. Efter lite letande hamnade vi rätt. Överhuvudtaget är jag så tacksam över att Broschan hade sån koll på logistiken och telefongps:en så det var aldrig några större problem att hitta rätt.

Sen åkte vi buss (givetvis en dubbeldäckare, där vi satt högst upp, längst fram!) till Tower Bridge. Förutom att beskåda denna vackra bro, fick vi en oväntad upplevelse som vi nog alla fem tyckte var en av de bästa under Londonsemestern. Det började med att vi tog en trappa ner under gatan och plötsligt befann vi oss i ett helt annat lugn än vi annars hade upplevt. Där fanns ett hotell med en upplyst fontän utanför. Det var en liten oas mitt i alla andra upplevelser. Där fanns också Starbucks och det blev en uppskattad kaffe- och fikapaus innan vi gick över bron. Halvvägs över fick vi vara med om en mäktig broöppning. Ja, vi hann över till säkrare mark, förstås. Sen åkte vi "hem" och somnade nog rätt kvickt, eftersom förra natten inte gav alltför mycket sömn.

Fredag 4 november
Fredagen började med att vi sökte reda på King's Cross Station, platform 9 3/4. Det var alltså där som tåget brukade hämta Harry Potter och övriga elever, när de skulle till Hogwarts. Det var enormt många trollkarlsutklädda barn på denna plats, antagligen en skolutflykt eller så. Kul att se. Därefter begav vi oss till Camden Lock Market, en fascinerande marknad med ett brett utbud. Vid lunchtid hade vi säkert kunnat äta oss mätta på alla gratis smakprover vi blev erbjudna, bara genom att gå omkring. Vi nöjde oss dock bara med en flaska nypressad apelsinjuice var, eftersom eftermiddagens planer var lite annorlunda. Jag nämner det bara, för juicen smakade fantastiskt bra.

Därefter begav vi oss till shoppingkvarteren på Oxford Street och koncentrerade oss på Hamley's gigantiska leksaksaffär i fem-sex våningar. Ett otroligt utbud, men eftersom resväskorna har begränsat utrymme, så blev det inget köpt där. Priset kanske spelade in också. Sen gick vi över gatan och tittade på en Ferraributik. Allt andades Ferrari, väskor, tröjor, jackor, kepsar, parfym, golfprylar, etc. Och här talar vi verkligen om priser!! Apropå Ferrari: ett trevligt nöje, som var gratis, var att se alla häftiga bilar som antingen körde runt på Londons gator, eller att stanna till utanför de skyltfönster som var det enda som hindrade oss från att dregla på en livs levande Ferrari, Lamborghini, McLaren, etc. Innan dagens huvudattraktion, gick vi på en italiensk restaurang som låg en tvärgata från Regent Street. Inne i denna gränd kom den andra oaskänslan under vår storstadsvistelse. Klart fascinerande att det finns såna platser bara ett halvt stenkast från myllret och mullret.

Sen var det då dags för musikalen Mamma Mia. Det var en helt fantastisk upplevelse. Klart man inte kunde hålla sig från att sjunga med då och då. Det var inte så dumt att ha sett filmen innan, för då visste man vad storyn gick ut på, vilket gjorde att man kunde koncentrera sig på det som hände på scenen. Det var ju dock engelska, utan textning. På bänkraderna framför oss satt förresten ett par dansklasser i typ gymnasieåldern, och det höjde verkligen känslan att höra deras engagemang i sången och dansen, för att inte tala om deras egna synkroniserade sittdans till titellåten. I slutet blev det ett par bejublade extranummer från musikalensemblen, innan vi gick ut i myllret, uppfyllda av allt vi varit med om. Oj, så otroligt mycket folk som var ute denna fredagskväll. Vi strosade runt ett bra tag och gick bland annat till S:t Pauls Cathedral, innan det var dags att dra "hemåt".

Lördag 5 november
Lördagen inleddes med att vi for till Buckingham Palace för att se vaktavlösningen. Tyvärr var det så mycket folk, så att man såg inte så mycket. Men visst fick man ju se och höra lite på håll. Efteråt stannade vi kvar en stund och fotade lite. Måste bara nämna ett litet bus jag gjorde. Jag såg några turister som ställde upp för ett fotografi. Gissa vem som infiltrerade bilden? Haha... det där har jag garvat mycket åt. Vad de kommer att få fundera vem det där egentligen var. Fotografen såg vad som hände och hade rätt roligt även hon åt kuppen.

Hursomhelst gick vi sen en bra bit genom Kensington Gardens till Harrods stora och flotta varuhus. Otroligt vilka prislappar och otroligt vilka saker som prislapparna var fästade vid. Vi gick t ex genom en våning med exklusiva damkläder. Det är dock lite märklig känsla att julhandeln är igång, inte bara där, men ändå... Efter Harrods åt vi middag, lite tidigare än vanligt, på The Gloucester Pub. Där hände också en lite rolig episod. Broschan gick till kassan och beställde och de frågade var vi satt. Han pekade och tjejen i kassan sa "Ah, the bald man". "Yes, it's my brother". "Oh, I'm sorry". Sen berättade han det för mig, så när vi gick sa jag till henne med ett leende: "... and the bald man says thank you", "Oh, I'm sooo sorry about that", "Oh, I'm gonna cry all night... oh, no, it's okay, don't worry, bye bye!"

Efter detta letade vi reda på en Tintin Shop som jag hade läst om i en reseguide. Det var en liten, liten butik med mängder av Tintinalbum, småfigurer, souvenirer, osv. Allt för Tintinnördarna. Jag kan nog inte räkna mig till den skaran, men det var fascinerande att se. Efter en snabb sväng förbi London Eye för att köpa en present till Elias, åkte vi tillbaka till Caffe Concerto, som besökte ett par dagar tidigare. Nu blev det ett riktigt klassiskt Afternoon Tea, med te (ja, det är sant), sandwichar, scones med sylt och små bakelser. Det var klart trevligt och nåt man ju bör göra nån gång i sitt liv. Sen återstod inte så mycket mer än att återvända till Finska kyrkan. Jo, vi stannade till i kvartersbutiken där ägaren var en rolig prick. Broschan frågade bland annat vad en godispåse kostade. Svaret blev "For you £20, for everybody else £1.20".

Söndag 6 november
Klart man måste helga vilodagen. Därför gick vi på gudstjänst i Holy Trinity Brompton, dvs den kyrka där Alphakonceptet kommer ifrån (Alpha = en grundkurs i kristen tro, mycket bra!!). Det var en sån gudstjänst som jag gillar som komplement till de svenskkyrkliga, nämligen en tredjedel lovsång till bra musik, en tredjedel bra predikan/undervisning (denna gång av Nicky Gumbel, mannen bakom Alpha - mycket bra!!) och en tredjedel (ja, det kanske var lite mindre än det, men ändå) förbön för de som så önskade. Det var välsignat! En läcker grej var att man, i samband med kollekten, hade som en nyhetssändning på skärmen mitt fram för sån som hade hänt och var på gång i kyrkan och dess dotterkyrkor. Det kanske vore nåt för oss i Sverige?

Därefter åt vi pizza på ett mögligt ställe, innan vi begav oss ut till Craven Cottage, dvs Fulham Football Clubs hemmaarena. Fulham är ett av mina två favoritlag. (Det andra är Everton). Jag har ju varit otroligt intresserad av engelsk fotboll sen barnsben och nu blev det första matchen jag fått/kunnat se live. Innan matchen besökte vi souvenirshopen och jag köpte lite småsaker. Sen sökte vi oss till våra platser och inväntade matchen. Det blev också en upplevelse. Vilken stämning! Fulham mötte Tottenham och vi hade fått platserna precis bakom ena målet, halvvägs upp efter läktaren. Tyvärr ägde lagen vardera halvlek, vilket innebar att det mesta av spelet skedde typ 100 meter bort. Men man fick ju ändå vara med i upplevelsen. Fulham förlorade tyvärr med 1-3, men det var ändå värt det. Sen blev det trångt på vägen tillbaka till tunnelbanan. När vi skulle korsa en väg dök det plötsligt upp en buss vi kunde ta, så vi hoppade på den och slapp därmed en hel del väntan och trängsel tillbaka till centrala stan. Busschauffören var förresten riktigt rolig. Hon var inte riktigt nöjd med att hennes passagerare bara satt och stirrade ut genom fönstret, utan ville se lite leenden: "There's so many sad faces. Why? Not on my bus! It's Christmas soon. And my birthday is on Thursday". Hon förgyllde verkligen tillbakaresan. Nu var det kväll och vi tänkte ta en favorit i repris, men kom tre minuter efter att Starbucks vid Tower Bridge hade stängt. Då återstod bara att fara hem och packa inför hemresan och få några timmars sömn.

Måndag 7 november
Jag tror nog att vi alla låg lite på ohåga de där timmarna. Allas klockor och mobiler var ställda på 02.45, för att vi skulle vakna och hinna med bussen som gick till centrala London. Där bytte vi till en annan buss som skulle ta oss ut till Heathrow. Till slut, efter några timmar på Arlanda, kom vi så hem, trötta, men glada, efter många leenden och skratt och åtskilliga upplevelser rikare.

Till sist
På ett sätt var denna resa lite dålig tajming. Hade vi varit i London två veckor tidigare hade vi kunnat se mina två favoritlag, Fulham och Everton, mötas på Craven Cottage. Hade vi varit i London en dryg vecka tidigare hade vi kunnat se en konsert med Lenny Kravitz, en av mina favoriter. Hade vi varit i London, typ i morgon, hade vi kunnat se England-Sverige i en vänskapslandskamp i fotboll...

Men å andra sidan: bättre tajming kunde det inte ha blivit. Det blev i rätt tid. Skönt att få byta miljö. Skönt att få ladda batterierna inför allt som finns här på hemmaplan. Otroligt trevligt att få umgås med Broschan och hans fina barn. Vi fick uppleva så mycket under dessa dagar, sånt som vi säkert kan leva på länge.

Halvtid - tillbakablick och avstamp för framtiden

2011-10-30T17:57:00.000+01:00

Just idag befinner jag mig mitt i arbetslivet, dvs mitt emellan prästvigningen och pensionen. Halvvägs. Det känns lite overkligt. Att vara präst har varit - och är - mitt kall här i livet. Jag är övertygad om att jag har valt rätt bana, eller snarare: det var Gud som valde mig. Trots allt.

Jag kan verkligen inte påstå att det har varit enkelt. Det är en kamp många gånger, både mot människors förväntningar, mina egna ambitioner och kyrkans märkliga kombination av makt, stelbenthet och vilsenhet, men jag kan verkligen inte tänka mig något annat yrke. Det är mitt kall. Det är präst jag ska vara, Guds tjänare bland de människor jag möter i olika livssituationer, att i ord och handling, på många olika sätt, på olika nivåer, försöka hjälpa människor att möta Jesus, att förmedla tro, hopp och kärlek mitt i livet. Nej, det har inte varit enkelt, men Guds nåd har burit mig.

Nu är jag alltså halvvägs - åtminstone när det gäller den avlönade delen av mitt kall (frågan är om det ligger någon motsättning i detta att vara avlönad i sitt kall? Ibland funderar jag på det - å andra sidan är ju arbetaren värd sin lön, som Jesus säger i Lukas 10:7).

Halvvägs - och en tanke jag burit på länge är: "Varför har det inte hänt mer?"

Men som nån sa nyligen: "Var glad över det som faktiskt skett!". Det är sant. Det handlar om att jobba långsiktigt och vi ser inte alltid skörden av det vi sår.

Jag skulle vilja summera lite av första halvan av mina år som präst:

Antal döpta: 407
Antal begravda: 430
Antal vigda par: 116
Predikat: mer än 450 ggr (och haft runt 550 andakter)
Mina bästa år: 1994-96
Mina värsta år: Vintern 1997-98, sommar/höst 2006, 2010-11
Där trivdes jag bäst: Malå församling (1993-2000)
Bäste kyrkoherden: Kent Nordin, Lycksele
Mest kreativa perioden: 2002-2006 som ungdomspräst i Piteå
Roligaste arbetsuppgifterna: Att undervisa: predikan, bibelstudier, konfirmander
Roligaste vid-sidan-av-jobbet: barnen, Preach Boys och att sjunga gospel
Mest glad över: när gamla konfirmander ler när vi träffas

Förhoppningar inför andra halvan:

Guds beskydd över mina barn
Att vara ledd av Gud på alla plan
Väckelse i mitt eget liv, till förnyad glädje och kreativitet
Väckelse i andras liv för att kunna och vilja ta del av Guds överflödande gåvor
En levande gudstjänstgemenskap på en plats där Gud vill att jag ska vara

Eller om vi tar det jag längtar efter från A till Ö:

Ande (att låta den Helige Ande använda mig)
Bönegemenskap (att räkna mer med bönens kraft, både för egen del och tillsammans med andra)
Centrering (att alltid ha Jesus i centrum)
Dop- och nattvard (att förvalta sakramenten på ett allt tydligare sätt)
Enhet (att samverka med andra kristna över samfundsgränserna)
Frimodighet (att frimodigt stå upp för budskapet, i ord och handling)
Glädje (att leva ut tron och låta den djupaste glädjen flöda över)
Helgelse (att bli mer lik Jesus)
Innerlighet (att vara innerlig i allt jag gör)
Jesus (att vara fylld av Jesus och allt han innebär)
Kärlek (att allt ska ske med största kärlek)
Lyssnande (att lyssna mer än jag pratar, att lyssna mer på Gud än människor)
Mänsklighet (att vara mänsklig, naturlig och förstående, men alltid peka på Guds nåd och oanade möjligheter)
Närhet (att leva nära både Gud och människor)
Ordet (att alltid betrakta och använda Bibeln som Guds levande ord)
Predika (att predika Ordet rent och klart, levande, nära, utmanande, undervisande och andefyllt)
Qualitet (att allt ska vara präglat av kvalité, annars är det meningslöst)
Renhet (att leva rent, hel och förlåten)
Skapande (att vara kreativ och öppen för Guds skaparkraft)
Tro (att förtrösta på Gud och lita på att han bär mig, idag och i all evighet)
Uppståndelsekraft (att ständigt längta efter att lära känna den Uppståndne allt bättre och tjäna i uppståndelsens kraft)
Värme (att möta alla människor med värme och respekt)
X-empel (att vara en förebild i allt)
Yta och djup (att kunna möta människor på alla plan, på deras nivå)
Zooma (att fokusera på det viktigaste)
Återkomstväntande (att aktivt vänta på Jesu återkomst)
Ärlighet (att vara ärlig, rak och tydlig, i allt jag gör)
Ödmjukhet (att vara ödmjuk i min uppgift, men samtidigt inte böja mig för sånt som inte är från Gud)

Må Gud låta mig av nåd få vara till välsignelse för alla de människor jag kommer att möta under andra halvan!

Hur man platsar i Ferrariteamet

2011-10-17T01:17:00.000+02:00

Det verkar vara stora däckbytarhelgen i helgen, åtminstone här uppe i norr. Själv väntar jag nog nån vecka till, men broschan var igång igår. Sen skickade han ett mycket intressant sms som visar att han faktiskt platsar i Ferraris serviceteam i formel 1. Så här skriver han:

HRT (= sämsta F1-teamet), släng er i väggen. En timme från soffa till soffa. jag platsar snart i Ferraris team:

Ett depåstopp tar ca 24 sekunder. De är minst 15 personer. 24 sekunder x 15 personer = 6 minuter
De har 4 bultmaskiner och 4 bultar. Jag har 20 bultar, dvs 5 ggr fler. 6 minuter x 5 ggr fler bultar = 30 minuter.
De har 2 domkrafter och jag har 1. 30 minuter x 2 domkrafter = 1 timme.
Det är alltså exakt den tid jag hade. Med andra ord borde jag platsa i Ferrari

Inspirerande bibelprojekt

2011-09-17T13:41:00.001+02:00

Jag har de senaste dagarna ramlat över några roliga, intressanta och inspirerande bibelprojekt. Det är alltid bra att jämföra olika bibelöversättningar, eftersom en enskild variant aldrig lyckas täcka in den bredd som ofta finns i grundtexten. Översättarna tvingas alltid göra val av olika slag. På svenska brukar jag jämföra Bibel 2000 med Svenska Folkbibeln och ibland även 1917 och Bo Giertz översättning av Nya Testamentet. Självklart kollar jag på engelska varianter också och gluttar då och då på den grekiska översättningen. Till min hjälp har jag givetvis ett antal biblar, men även det suveräna bibelstudieprogrammet Libronix.

Nu har det i alla fall kommit ut en intressant bokutgåva på Libris förlag: "Nya Testamentet på grekiska och svenska". Den har den grekiska grundtexten och Bibel 2000 på samma uppslag, så att det ska gå lättare att jämföra. Klart användbart.

Sen har jag hittat, bl a via Dagen, några fräscha översättningsprojekt:

Nya Testamentet version 1 - är än så länge i betaversion, översatt av Ragnar Blomfelt.

Fribibel - är en bibelöversättning som är tänkt att fungera som Wikipedia, alltså att vem som helst får översätta ett stycke, lägga upp, eller redigera nåt som nån annan redan översatt.

Svenska Kärnbibeln - försöker förmedla grundtextens bredd, genom att ge alternativa ord och förklaringar inom parentes direkt i texten.

Svenska Reformationsbibeln - är ett projekt som har hållit på sen mitten av 1990-talet. Den grundar sig på de texter som fanns tillgängliga under reformationen på 1500-talet (som t ex Karl XII bibel utgår ifrån) och försöker revidera språket till nutidssvenska. Den första upplagan är slutsåld och jag ser fram emot ett nytryck!

Allt det här tycker jag är så inspirerande. Det lockar mig att fortsätta läsa min bibel och genom ett jämförande studium tränga djupare in i Guds ord. Hoppas det gäller dig också (även om du bara har din konfirmationsbibel att tillgå).

Strumpornas symbolik

2011-07-22T13:41:00.000+02:00

När vi just denna dag gifte oss år 2000 hade jag ett par nyinköpta strumpor på mig. Jag tog på mig samma strumpor när vi för ett år sen firade tioårsjubileum. När jag nu plockade fram dem ur strumplådan upptäckte jag ett hål i dem. Lite symboliskt. Lite sorgligt. En påminnelse om att det inte blev som man hade hoppats...

När jag skrev detta på facebook fick jag många roliga och tänkvärda kommentarer, med både verklig och symbolisk innebörd. Tänkte nämna några av dem...

Det blir tyvärr inte alltid som man tänkt sig. Men det behöver inte vara dåligt. :) kasta strumporna och börja nöta på ett par andra! :) Eller gå barfota för ovanlighetens skull, just idag! :)
Och jag bara hoppas att strumporna var tvättade mellan dessa användningsgånger :P
Glöm de strumporna, köp jätteroliga nya som får dig att le!
Ja, lite symboliskt var det allt...kanske en bekräftelse på att det var lika bra att det blev som det blev? Köp ett par färgglada stickade randiga "tåstrumpor" (som fingervantar, fast strumpor) istället, med olika färger på varje tå, jag tror man blir glad av såna :)
Strunta i strumporna gå barfota och känn världen under dina fötter.

Bibliska sommarpratare

2011-06-14T22:57:00.008+02:00

Idag presenterades årets sommarpratare. Jag brukar tyvärr aldrig komma ihåg att lyssna på detta klassiska semesterprogram, men de få gånger jag gör det brukar det vara riktigt intressant. De flesta människor har ju nånting att berätta, något att förmedla, om man tar det på allvar. Av årets sommarpratare skulle jag vilja komma ihåg att lyssna på t ex Owe Wikström, Henke Larsson och Babben Larsson.

Tänk om man kunde få några bibliska personer att vara sommarpratare. Då skulle upplägget kunna se ut så här:
- Gud: Pratar om skapelsen och människans ansvar. Musik: "(Everything I Do) I Do It For You" - Bryan Adams
- Adam: Pratar om nudism, ensamhet, Kvinnan och om att känna hela världen. Musik: "Man Gave Names To All The Animals" - Bob Dylan
- Eva: Pratar om att vara godtrogen. Musik: "One Bad Apple" - The Osmonds
- Kain: Pratar om massmord (efter att ha dödat 25 % av världens befolkning). Musik: "It Wasn't Me" - Shaggy
- Noa: Pratar om att bygga båtar. Musik: "Umbrella" - Rihanna
- Job: Pratar om livets motgångar. Musik: "The Only Way Is Up" - Yazz & The Plastic Population
- Abraham: Pratar om pionjäranda. Musik: "Promised Land" - Elvis Presley
- Isak: Pratar om att gå i faderns fotspår. Musik: "Ooops, I Did It Again" - Britney Spears
- Jakob: Pratar om rivalitet, lögner, flykt och brottning. Musik: "Caught By Surprise" - Laban
- Josef: Pratar om vägen från att bli såld som slav till främmande land, till att bli högt uppsatt ämbetsman. Musik: "These Dreams" - Heart
- Mose. Pratar om uppbrott, ledarskap och att bli utbrändhet efter 40 år i öknen. Musik: "Words (Don't Come Easy)" - FR David
- Josua. Pratar om att riva livets murar. Musik: "Crash Boom Bang" - Roxette
- Simson: Pratar om styrketräning. Musik: "Delilah" - Tom Jones
- Rut: Pratar om att vara invandrare. Musik: "That's What Friends Are For" - Dionne Warwick & Friends
- Hanna: Pratar om barnlöshet. Musik: ”Living On A Prayer” - Bon Jovi
- Samuel: Pratar om lyhördhet och att vara påläggskalv. Musik: "Talk To Me" - Mary J Blige
- David: Pratar om den största förkrosselsen och vägen tillbaka. Musik: "I'm Sorry" - Dilba
- Salomo: Pratar om vishet och sina 1000 fruar. Musik: "Temple of Love" - BWO
- Elia: Pratar om konfrontationer. Musik: ”Chariots of Fire” - Vangelis
- Elisha: Pratar om att axla mantlar. Musik: "Wannabe" - Spice Girls
- Jesaja: Pratar om hoppet och framtiden. Musik: "You Send Me" - Sam Cooke
- Daniel: Pratar om att aldrig falla för påtryckningar. Musik: "The Lion Sleeps Tonight" - The Tokens
- Jona: Pratar om vådan av olydnad. Musik: "Fox On The Run" - Sweet
- Johannes Döparen: Pratar om eremitliv och radikalitet. Musik: "Baptized" - Lenny Kravitz
- Maria: Pratar om havandeskap. Musik: "Sweet Child O' Mine" - Guns N'Roses
- Josef: Pratar om våndan att vara ofrivillig adoptivförälder. Musik: "Billie Jean" - Michael Jackson
- Judas: Pratar om att allt kan köpas för pengar. Musik: "Bad" - Michael Jackson
- Maria från Magdala: Pratar om prostitution, demoner och befrielse. Musik: "I Want To Know What Love Is" - Foreigner
- Bartimaios: Pratar om livet som blind. Musik: "See You" - Depeche Mode
- Sackaios: Pratar om utanförskap. Musik: "Money, Money, Money" - ABBA
- Petrus: Pratar om svek och upprättelse. Musik: ”Kyrie Eleison” – Mr Mister
- Tomas: Pratar om tro och tvivel. Musik: "Sunday Morning" - No Doubt
- Den Helige Ande: Pratar om att upptäcka och ta emot den hjälp som finns. Musik: "Set The World On Fire" - E-Type
- Paulus: Pratar om att leva som man lär. Musik: "Rocking All Over The World" - Status Quo
- Timotheos: Pratar om ungt ledarskap. Musik: "Self Esteem" - Offspring
- Djävulen: Pratar om uppror, ondska, lögn och konspiration. Musik: "666 The Number Of The Beast" - Iron Maiden
- Johannes: Pratar om tidens tecken. Musik: "Visions Of Love" - Mariah Carey
- Jesus: Pratar om möjligheterna i nuet och evigheten. Musik: ”I’m Alive” – DaBuzz

Mästarnas mästare 2011

2011-05-29T23:16:00.003+02:00

Så var det då avslutat, årets upplaga om den osannolikt suveräna tävlingen "Mästarnas mästare". Det är så oerhört genomtänkt och välproducerat (tack SVT!) och dessutom lett av den trygge och genuint engagerade Micke Leijnegard. Men det hade ändå inte varit nånting utan de legendariska idrottsstjärnorna som tävlar och bjuder på sig själva. Resultatet är kanske det mest sevärda TV-program som finns. (Okej, jag överdriver kanske, men jag tycker verkligen det är oerhört bra!)

Årets tävlande var Marianne Berglund (cykel), Maria Brandin (rodd), Kenny Bräck (motorsport), Anders Limpar (fotboll), Pekka Lindmark (ishockey), Hanna Ljungberg (fotboll), Evy Palm (löpning), Robert Prytz (fotboll), George Scott (boxning), Ingemar Stenmark (alpint) och Marie-Helene "Billan" Östlund (längdskidor).

Redan från start var Ingemar Stenmark min stora favorit. Han är ju ett fenomen, kort och gott. Han imponerade i allt han ställde upp i. Och älskad av svenska folket. Jag läste nån omröstning på Aftonbladet för några veckor sen och det var väl över 90% som höll på honom. Så även jag. Fast 100 % av mig. Vilken besvikelse det hade blivit om han inte hade vunnit. (Kollade just nämnda tidnings fråga: "Är Stenmark värdig vinnare av Mästarnas mästare?". 99 % har svarat ja - den återstående procenten råkade säkert bara trycka fel).

Men visst gillade jag att se Hanna Ljungberg, Billan, Bräck och Pekka, för att nu bara nämna några av de tävlande. Sen var det roligt att se att Evy Palm överraskade alla. Egentligen är det tråkigt att man aldrig riktigt hinner lära känna de som åker ut först i programserien, men det är ju inget man kan göra åt förstås.

Till nästa år skulle jag vilja se: Kajsa Bergqvist, Jan Boklöv, Björn Borg, Magdalena Forsberg, Annichen Kringstad, Henrik Larsson, Paolo Roberto, Börje Salming, Pia Sundhage, Gunde Svan och Annika Sörenstam.

För visst blir det en fortsättning?!!

Eurovision Song Contest 2011

2011-05-15T21:35:00.007+02:00

Så var det dags för finalen i den årliga, vårliga och svårligt missbara ESC. Okej, jag missar hellre det här spektaklet än den nationella cirkusen, men det ska mycket till ändå. Hursomhelst var det Düsseldorf som stod värd för årets tävling. Den inleddes med en osmaklig slakt av fjolårets vinnarlåt "Satellite". Det hjälpte inte att Lena dök upp på slutet. Tack, men nej tack! Originalet var klart bättre (en låt man faktiskt fortfarande alltid blir glad av att höra).

Jag har alltid tyckt att ESC blir så segt och långdraget, eftersom det är för många låtar med i finalen, men i år dröjde det ända tills typ tjugonde låten innan jag började känna mig lite less. Orsaken var enbart glädjen och engagemanget att följa ett par facebookkommentatorers mer eller mindre elaka sågningar av högt och lågt. Tack, Anna och Johanna!

Vinnare blev "Running Scared" med Ell/Nikki från Azerbajdzjan (världens mest svårstavade land!). Helt okej för mig. Ingen större överraskning, eftersom refrängen är rent av vacker. Extra roligt eftersom det är svenska upphovsmän, bakgrundssångare, dansare och korreografer. Som nån kommenterade det: "Det är ju kul att Sverige kan exportera mjukvaror av musikalisk karaktär också, och inte bara JAS och granatgevär etc."

Fantastiskt bra att Eric Saade lyckades bli så "Popular" ute i Europa. Lite överraskande, men glädjande. Låten fick visst mest röster i den andra semifinalen. Det blev till slut en tredjeplats efter att den italienska uppstickaren spurtat starkast. Detta är Sveriges bästa placering sen Charlotte Nilsson (numera Perrelli) vann 1999.

Lite lösa kommentarer:

Överlag ett dåligt producerat evenemang. Dåligt ljud, särskilt i första semifinalen. Kanske är man för bortskämd av de svenska produktionsproffsen. Sämst var nog ändå de "skämtinslag" som programledartrions stod för. Lågbudget är ordet. Helt plötsligt kunde man tro att man befann sig i Dieseldorf...
Penntrollen från Irland var en vitamininjektion på många sätt. En av programledarna glimtade till med orden "Ge inte de här grabbarna mer socker". Ja, det var verkligen full fart på Jedward - och det ledde till många roliga kommentarer på Facebook. "Duracellkaninernas avkommor", "De har gett bokstavskombinationerna ett (två) ansikte(n)". "Piff och Puff on acid", osv. Att låten dessutom var rätt bra gjorde inte saken sämre.
Danmarks bidrag "New Tomorrow" var verkligen en rip-off av Andreas Johnsons "Sing For Me". Inte för att det stör mig. Den låten tål att upprepas. Man kan bara fundera på hur det svenska originalet hade lyckats i ESC 2006...
Apropå rip-offs: Islands "Coming Home" lät misstänkt mycket som Barry Manilows "I Can't Smile Without You".

Till sist: Så här skulle jag ha röstat:

12 poäng: "Change" – Hotel FM (Rumänien - blev 17:e)

10 poäng: "Popular" – Eric Saade (Sverige - blev 3:a)

8 poäng: "Da Da Dam" – Paradis Oskar (Finland - blev 21:a)

7 poäng: "What About My Dreams" – Kati Wolf (Ungern - blev 22:a)

6 poäng: "Čaroban" – Nina Radojčić (Serbien - blev 14:e)

5 poäng: "Running Scared" – Ell & Nikki (Azerbajdzjan - blev 1:a)

4 poäng: "Lipstick" – Jedward (Irland - blev 8:a)

3 poäng: "No One" – Maja Keuc (Slovenien - blev 13:e)

2 poäng: "Get You" – Alexej Vorobjov (Ryssland - blev 16:e)

1 poäng: "New Tomorrow" – A Friend In London (Danmark - blev 5:a)

International Monty Python Status Day '11

2011-05-10T17:26:00.003+02:00

Enligt Facebook ska man idag skriva sitt favoritcitat från Monty Pythons digra produktion i sin Facebookstatus. Varför nöja sig med att ange den där? Jag menar: Monty Python är modern till all god (och sjuk) humor, så det är väl bara att smälla upp den här också, eller hur? Det är svårt att välja ut bara ett citat, men det får bli den här, hämtad från Monty Pythons Flying Circus:

"Beethoven, Mozart, Chopin, Liszt, Brahms, Panties... I'm sorry... Schumann, Schubert, Mendelssohn and Bach. Names that will live forever. But there is one composer whose name is never included with the greats. Why is it the world never remembered the name of Johann Gambolputty de von Ausfern-schplenden-schlitter-crasscrenbon-fried-digger-dingle-dangle-dongle-dungle-burstein-von-knacker-thrasher-apple-banger-horowitz-ticolensic-grander-knotty-spelltinkle-grandlich-grumblemeyer-spelterwasser-kurstlich-himbleeisen-bahnwagen-gutenabend-bitte-ein-nürnburger-bratwustle-gerspurten-mitz-weimache-luber-hundsfut-gumberaber-shönendanker-kalbsfleisch-mittler-aucher von Hautkopft of Ulm."

Hmmm... jag inser att det är dags att plocka fram CD-boxen och kolla på den här scenen igen... :-D

Inte pigtypen direkt

2011-04-18T18:17:00.018+02:00

Det är inte så ofta jag numera citerar Caroline, min älskade dotter, men jag kan inte undgå att skriva ner följande samtal, som hon hade med sin frittefröken när jag skulle hämta henne och hon aldrig verkade vilja följa med hem:

SvBG: "Nu måste du komma, Caroline. Du kan ju inte vara kvar här i natt."
Fröken: "Du kanske skulle följa mig hem och hjälpa mig att städa, diska och laga mat... som piga?"
Caroline: "Neeej, aldrig"
SvBG: "Nej, hon är väl inte pigtypen direkt"
Caroline: "Jag skulle kunna följa dig hem och spela Minecraft, eller se på YouTube, och sånt, åt dig. Det kan jag göra."

En enkel bloggspaning

2011-04-16T22:47:00.009+02:00

Det är en sak jag har tänkt på ett tag. Kalla det en spaning, om du vill. Det mesta som är egenproducerat på Nätet verkar kallas "blogg" nuförtiden. Jag, som har både hemsida och blogg, får då och då höra: "Vilken bra blogg du har", eller liknande. Efter en stund kommer det fram att det är hemsidan de åsyftar. Men en hemsida är väl ingen blogg, va? Och en blogg är ingen hemsida heller... (ja, hellre det faktiskt).

Inte för att det hör ihop med denna begreppsförvirring, men jag har verkligen funderat på den här bloggen (i ordets rätta bemärkelse). Hemsidan har alltid varit det jag prioriterat mest. Bloggen blir ofta lidande när tiden och orken inte räcker till. Innan jag skapade denna blogg bloggade jag på hemsidan, i enkel form, men det var många som kraftfullt tyckte att jag skulle starta en "riktig" blogg, som de uttryckte det. Ett huvudargument var att de skulle kunna kommentera mycket lättare då. Hmmm... var är då alla kommentarerna? Sen jul har jag skrivit 16 blogginlägg och fått 5 kommentarer. Okej, det kan ju förstås bero på att jag inte skriver om så intressanta saker, men jag kan ju inte påstå att det spritter i mig att skriva oftare direkt...

Tanken har slagit mig att jag skulle återgå till att enbart blogga på hemsidan. Det var på många sätt enklare att bara skriva korta inlägg om ditt och datt. Här måste man vara så välformulerad och genomtänkt.

Ny dagisfröken

2011-03-23T19:43:00.002+01:00

Elias berättade idag för Magdalena att han har fått ny dagisfröken.

- "Vad heter hon?", undrade Magdalena.

- "HAN heter Eric Saade och han är 40 meter lång", svarade Elias.

Melodifestivalen - finalsummering

2011-03-22T09:28:00.005+01:00

Nu håller det på att ha gått nästan en och en halv vecka sen finalen i årets Melodifestival och det är hög tid för summering.

Det var ingen överraskning att det blev Eric Saades "Popular" som blev mest popular + ¨. Det var inte den starkaste låten, men verkligen ett mycket bra shownummer. Danny Saucedos "In The Club" var bara steget efter. Jag hade trott att dessa båda låtar skulle ha kunnat ta ut varann i omröstningen, men så blev inte fallet. Antagligen för att de var så pass mycket bättre (enligt röstarna alltså) än de andra.

Men hur kommer det då att gå i Düsseldorf? Ja, Popular kommer garanterat att ligga i topp i förhandstipsen. Det brukar vara så för svenska låtar. Den kommer säkert att gå till final, men väl där tror jag inte det kommer att räcka till mer än kanske en tiondeplats. Varför? Jo, det har visat sig de senaste åren att den svenska perfektionen blir för opersonlig och kylig. (Ur detta perspektiv hade det varit intressant att skicka Swingfly eller The Moniker). Jag hoppas dock att jag har fel och att vi laddar för Globen i maj 2012. Det som talar för ett bra resultat är att Popular vann både det svenska folkets och den internationella juryns hjärtan. Så: Go, Eric!!

Inför finalen

2011-03-07T19:39:00.002+01:00

Efter fem lördagar med deltävlingar och andra chansen är det äntligen dags för final. Jag tycker att årets upplaga är den bästa på många år. Tyvärr är många av mina favoriter redan utslagna, men den största finns kvar. Hoppas Swingfly når långt, gärna ända till Düsseldorf!! Så här rankar jag låtarna:

1. "Me And My Drum" - Swingfly
2. "Popular" - Eric Saade

3. "I'm In Love" - Sanna Nielsen
4. "Leaving Home" - Nicke Borg
5. "In The Club" - Danny Saucedo
6. "The King" - The Playtones
7. "E det fel på mej" - Linda Bengtzing

8. "Oh My God!" - The Moniker

9. "7 Days And 7 Nights" - Brolle
10. "Spring för livet" - Sara Varga

Kommentar:
Som vanligt rangordnar jag med hjärtat. Min stora förhoppning är att Swingfly tar hem spelet tack vare att låten är helt annorlunda i jämförelse med de andra och innehåller en stor portion glädje och spontanitet. Flera av de andra låtarna är lite för koreograferade. Troligtvis kommer Eric Saade eller Danny att vinna, men å andra sidan har de samma målgrupp. Risken är mycket stor att de som gillar dessa låtar splittrar upp sig röstandet. Det har vi sett tidigare år. När jag jämför dessa låtar så föredrar jag "Popular". Hoppas bara att Eric Saade skippar det krossade glaset. Det känns redan gjort. Showen håller ändå! Största outsider tror jag är Nicke Borg. Den låten har vuxit i mina öron. Jag har även börjat förstå "Oh My God!" lite bättre nu, men den ska väl ändå inte räcka till?

Jag skulle rösta på Swingfly tio gånger av tio, men skulle inte skämmas för att skicka nån av de fem-sex första till Düsseldorf. Skulle ha kunnat sträckt mig ända till Linda Bengtzing, men jag gillar verkligen inte låttexten.

Slutligen: Det kan vara svårt att förutsäga utgången av denna tävling, eftersom jurygrupperna kommer från utlandet. Men jag säger att segraren blir... Eric Saade. Men hoppas, som sagt, på Swingfly med Christoffer Hiding och Bea som backup!! :-D

Inför andra chansen

2011-03-04T09:31:00.003+01:00

I morgon är det dags för andra chansen i Melodifestivalen, en andra chans för åtta låtar som inte nådde riktigt ända fram. Tyvärr är flera av mina favoriter borta, men några finalaspiranter tycker jag verkligen finns. Så här rangordnar jag låtarna efter att ha lyssnat på den nyinköpta, obligatoriska, Melodifestivalskivan:

1. ”Dance Alone” – Love Generation
2. ”I Thought It Was Forever” - Shirley’s Angels
3. "Something In Your Eyes" - Jenny Silver
4. ”My Heart Is Refusing Me” – Loreen
5. ”Alive” – Linda Pritchard
6. "Desperados" - Pernilla Andersson
7. ”Oh My God” – The Moniker
8. "Spring för livet” - Sara Varga

Resultatet blir ju tyvärr inte så här, eftersom det handlar om dueller. Utifrån ovanstående rangordning blir det alltså så här:

Grupp A:
"Something In Your Eyes" - Jenny Silver - - - "Dance Alone" - Love Generation

”My Heart Is Refusing Me” – Loreen - - - "Spring för livet” - Sara Varga

Gruppfinal: "Dance Alone" - Love Generation - - - "My Heart Is Refusing Me" - Loreen

Grupp B:
”Oh My God” – The Moniker - - - ”Alive” – Linda Pritchard
”I Thought It Was Forever” - Shirley’s Angels - - - "Desperados" - Pernilla Andersson

Gruppfinal: ”Alive” – Linda Pritchard - - - ”I Thought It Was Forever” - Shirley’s Angels

Kommentar:
På det här sättet går ju mina två favoriter till final, men så lär det ju aldrig bli. Jag tror t ex inte att det blir min förutspådda final i grupp B, utan snarare de två andra. Tyvärr. Sen är det lite tråkigt att grupp A är så pass mycket starkare än grupp B. Det innebär att mina "backupfavoriter" sannolikt blir utslagna. Jag gissar att svenska folket kommer att rösta fram "Something In Your Eyes" och "Desperados" till final.

När man nu har hört låtarna lite mer på radio, CD eller SVT Play så vill jag verkligen understryka hur mycket jag saknar främst Dilba, Le Kid, Christian Walz och Melody Club. Deras låtar borde ha varit åtminstone på den här nivån.

Jo, tjena!

2011-03-03T22:32:00.004+01:00

Hörde just Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson säga att Miljöpartiet är det parti som har den extremaste invandringspolitiken. Jo, tjena!

Melodifestivalen - deltävling 4

2011-02-27T23:07:00.004+01:00

Helt plötsligt är det fjärde och sista deltävlingen i årets melodifestivalcirkus. Precis som jag hade förutspått var det också det starkaste startfältet. Det var väl bara en låt som föll igenom och vilken som helst av de sex första hade jag kunnat skicka vidare till Globen utan protester.

Så här fördelades rösterna från the SvBG jury:

1. ”The Hunter” – Melody Club
(Blev 7:a)
Melody Club har varit en av mina absoluta favoriter under många år. Och lika länge har jag sett fram emot att de skulle vara med i Melodifestivalen, just för deras medryckande och melodiösa låtar. Den här låten började lite trevande och jag saknar lite av de synthslingor de ofta har med i sina låtar, men när refrängen hamrats tillräckligt många gånger, så: Javisst! Fram med telefonen bara! Men det verkar bara varit jag som tyckt så... sjua... märkligt!

2. ”Dance Alone” – Love Generation
(Gick vidare till andra chansen)
Låten var signerad av hitmakaren RedOne. Inget unikt egentligen, men den levererar. Årets bästa i discorykargenren, vilket gör att Alcazar inte saknades så mycket i årets Melodifestival.

3. ”E det fel på mej” – Linda Bengtzing
(Gick vidare till final som 1:a)
Nej, inte är det nåt fel på dig inte. Inte på låten heller. Samma låttyp som vanligt, men detta är ju Linda Bengtzing: energi och glädje i kubik. Jag ljuger inte – hon gör det så bra.

4. ”Run” – Anders Fernette
(Blev 8:a)
Otroligt bra sångröst. Medryckande låt. Gillade allt utom akrobaterna. Men vad hände? Sist? Va?

5. ”Alive” – Linda Pritchard
(Gick vidare till andra chansen)
Klart bra powerballad med en mycket kompetent sångerska. Låten känns bättre än fjolårets latinodoftande You’re making me hot-hot-hot. Roligt att den får en chans till.

6. ”Leaving Home” – Nicke Borg
(Gick vidare till final som 2:a)
Sångaren från Backyard Babies. Låten växte hela tiden, men nåt saknades. Antagligen lite fart och några Dregenriff. Till slut kom det äntligen ett distat gitarrsolo. Jag har dock inte nåt emot att den gick vidare ändå. Som sagt, den växte och kanske fortsätter den göra det i några veckor till.

7. ”Better Or Worse” – Julia Alvgard
(Blev 6:a)
Ja, är den better eller worse? Jag tycker det var det förstnämnda. En bra r’n’b-ballad. Problemet var väl bara att det fanns många andra låtar som var bättre än denna webbjoker.

8. ”En blick och nånting händer” – Lasse Stefanz
(Blev 5:a)
En klassisk dansbandslåt. Det känns så… 70-tal… i negativ mening, alltså. Nej, dags för pension för både Lasse och Stefan!

Melodifestivalen - deltävling 3

2011-02-21T19:45:00.002+01:00

Dags för tredje delfinalen och tredje tillfället som jag bara kunnat se med ena örat, typ... Lite frustrerande, men inte så mycket att göra åt. Fram emot finalen kanske det blir tillfälle till full fokusering. Men visst har jag fått en viss uppfattning om låtarna ändå.

Så här ser i alla fall rösterna ut från the SvBG jury:

1. ”I Thought It Was Forever” - Shirley’s Angels
(Gick vidare till andra chansen)
Vackra sångstämmor av Shirley Clamp och hennes vänner. Klart bra låt. Min favorit för kvällen. Synd att den inte gick raka vägen till final, men bra att den i alla fall får en andra chans.

2. ”No One Else Could” - Sebastian
(Blev 5:a)
Och varför nådde inte den här låten längre? Den hade bra rytm, bra refräng, bra sång och riktigt bra text! (Jag är ju lite färgad av min tro, men visst kan man tolka följande text som att det handlar om Jesus: "You'd always come through, you'd always stayed true. When no one else would. You'd die for my sins, you'd fix everything. When no one else could.And I'd always believe you'd be covering me. When no one else would, no one else could.")

3. ”Popular” - Eric Saade
(Gick direkt till final som 1:a)
Jag gillade nog alla delar av låten. De sprängda glasskivorna var ju effektivt och häftigt, men samtidigt onödigt. Låten håller gott ändå. Den var dock inte lika stark som "Manboy" från förra året.

4. ”The King” - The Playtones
(Gick direkt till final som 2:a)
Glad och medryckande låt med rockabillykänsla. Ståbas är aldrig fel, men nog var det en skräll att dansbandet gick till final.

5. ”Lucky You” - Linda Sundblad
(Blev 6:a)
Glad låt. Det hade varit roligt se dansarna använda sina gitarrer. Då hade nog låten fått en lite annan karaktär. Men den var bra.

6. ”Tid att andas” - Simon Forsberg
(Blev 8:a)
Lugn och behaglig låt, som växte hela tiden. Duktig sångare med kvällens renaste stämma. Tyvärr räckte det ingenstans.

7. "Spring för livet” - Sara Varga
(Gick vidare till andra chansen)
Texten handlar om kvinnomisshandel, ett angeläget ämne, men frågan är om det är ett bra forum att föra fram detta viktiga budskap just här? Ja, varför inte? Hellre det än klyschiga kärlekssånger.

8. ”Enemy” - Sara Lumholdt
(Blev 7:a)
”N M I”, en intetsägande låt, tyvärr, från andra tjejhalvan av A-Teens. Dessutom lite för mycket falsksång för min smak.

Vänner och ovänner

2011-02-17T11:16:00.003+01:00

Jag och min mamma kollade lite på Facebook igår. När hon såg mitt ansenliga antal Facebookvänner frågade hon:
- "Har du 805 vänner?"

- "Ja", svarade jag.

- "Hur många ovänner har du då?"

- "Ja, det måste väl vara resten..."

En kort(siktig) mening

2011-02-14T08:52:00.003+01:00

Jag och Elias var ute på stan häromdagen. Just innan vi skulle svänga in på gågatan mötte vi en mamma, som gissningvis var i 45-årsåldern, och hennes dotter, som sannolikt gick på gymnasiet. Mamman bar på en systempåse. Jag hörde bara en halv mening i deras samtal, men jag förstod ändå sammanhanget. Mamman sa: "... om jag lämnar över påsen till dig nu, så...". Sen gick jag och Elias runt hörnet, så jag hörde inget mer, men jag förstod att denna mamma hade köpt ut till dottern och inte ville skylta med det, för att inte åka dit för langning.

Oj, så obetänksam denna mamma kan vara, på gränsen till dumdristig. Dottern kan givetvis få tag på vin eller sprit på väldigt många sätt, men jag tycker det är så upprörande att föräldrar köper ut till sina barn. Tänker de inte längre än så?

Melodifestivalen - deltävling 2

2011-02-13T23:25:00.003+01:00

En iakttagelse först av allt: Otroligt vilken tid det tar innan själva tävlingen kommer igång. Det är rätt många ”spektakel”, bara för att invänta röstning och redovisning av resultaten. Men i och för sig: hellre lite spektakel än reklampauser. En del inslag är riktigt bra: t ex inledningen med stor dos självironi från de duktiga programledarna (och avslutningen "Vad hände där?" lämnar mig med ett stort leende!). Roligt få höra den svenska versionen av Djingis Khan med Christer Sjögren, som jag minns från typ 1979. Utöver detta är själva artistpresentationerna riktigt bra och roliga. Bättre än på många år.

Som jag förutspådde hade dagens deltävling en klart sämre standard på låtarna jämfört med förra lördagen. Så här fördelades rösterna från the SvBG jury:

1. ”I’m In Love” – Sanna Nielsen
(Gick direkt till final som 1:a)
Bra låt med framförallt en glad refräng av den unga schlagerveteranen som alltid levererar. Jag tycker nog att hon är strået vassare när det handlar om ballader, men ingen tvekan om att den glädjespridande och livsbejakande låten skulle gå vidare direkt till final. Kvällens bästa!

2. ”Like Suicide” – Christian Walz
(Blev 5:a)
Det hördes redan vid första takten att det här skulle bli en av mina favoritlåtar för kvällen. Klart skön låt! Christian Walz har en mycket speciell röst, men jag gillar den. Tyvärr kan det dock ha varit just den som gjorde att låten inte gick så långt. Men den kommer att nöta Rix FM rejält i vår!

3. ”7 Days And 7 Nights” – Brolle
(Gick direkt till final som 2:a)
Det är ju inget fel på sångrösten och framträdandet. Ett tag tänkte jag att det här var väl inte så märkvärdigt, men den tog sig efterhand. Den mår säkert ännu bättre av några fler genomlyssningar. I den här konkurrensen var ingen överraskning att den skulle gå vidare, men knappast ända till Düsseldorf väl?

4. ”My Heart Is Refusing Me” – Loreen
(Gick vidare till andra chansen)
Lorén Talhaoui, känd närmast från Idol 2004, var insvept i ett garnnystan. Hon trasslade dock inte in sig, utan gjorde ett gott dagsverke: en bra sångröst i en helt okej clublåt. Bra att den får en andra chans!

5. ”Elektrisk” – Anniela
(Blev 6:a)
Låten är en blandning av electropop och dance. Gillade den inte vid första genomlyssningen, men den kommer mer och mer, faktiskt. Däremot tror jag att den funkar bättre på engelska.

6. “Vaken i en dröm” – Elisabeth Andreassen
(Blev 8:a)
Var en gång en vinnare, men kanske har tiden sprungit ifrån henne. Jag tycker dock personligen att hon fortfarande är en duktig sångerska. Själva låten var fin, en vacker melodi, som påminner en del om ”Gabriellas sång”. Den var definitivt värd en bättre placering.

7. ”Oh My God” – The Moniker
(Gick vidare till andra chansen)
Daniel Karlsson var med i Idol 2007 och är ju en något udda artist. Var det bara jag som fick lite di Leva känsla, blandat med lite Beatles? Jag är otroligt kluven inför den här låten… näe, jag tror inte jag tyckte om den… men kanske ändrar jag mig tills jag får höra den nästa gång i andra chansen?

8. “Ge mig en spanjor” – Babsan
(Blev 7:a)
Låten har en rätt medryckande refräng och det är ett plus att han/hon artikulerar så bra, men det var väl det enda. Den bestående känslan är ändå att den bara kan sammanfattas som en schlagerbuskis.

Melodifestivalen - deltävling 1

2011-02-06T21:41:00.003+01:00

Så var det då igång. Härligt! Mindre härligt var väl experimentet att båda barnen skulle kunna vara uppe och titta med mig. Elias blev alltmer grinig, vilket gjorde att jag missade en del. Men tack vare SVT Play och YouTube kan man ju kolla på en hel i efterhand. (Sista redigeringen sker under reprisen sent på söndagskvällen)

Rickard Olsson och Marie Serneholt var helt okej som programledare. Småroliga, t ex när Luleås hockeylegend "Skuggan" Nilsson presenterades som "DJ Shadow". Roliga och genomarbetade artistpresentationer. Som tidigare år verkar Christer Björkman placera ett starkt startfält till första (och sista) deltävlingen (vilket borde innebära ett par sämre deltävlingar framöver).

Nej, över till the votes of the SvBG jury:

1. "Me And My Drum" - Swingfly
(gick vidare till final som 2:a)
Jag hade rätt stora förväntningar på Sveriges bäste hiphoppare (inte min musik, egentligen, men Swingfly är bra!!), efter att han (och hela låtskrivarteamet) levererat suveräna låtar som "Singing That Melody" och "Touch And Go" de senaste åren. Jag var dock lite orolig eftersom sångerskan på dessa två låtar, Bea, verkligen lyfte låtarna med sin sångröst. Men Swingfly har ett enormt driv i sina låtar och dessutom så bra melodier. Man blir så glad! Jag ställde mig upp och typ skrek när det var Christoffer Hiding som sjöng refrängerna. Och tror ni inte att Bea dök upp mot slutet av låten! Slutsumman är inget annat än succé. Den här skulle jag gärna skicka till Tyskland i maj!!

2. "Try Again" - Dilba
(Blev 8:a)
Oväntat stuk på låten. Jag hade väntat mig nåt annat. Nåt lugnare. Men det var en klart skön låt. För mig behövde inte Dilba "Try Again", för mig skulle hon gärna ha fått gå till final direkt! Och så blev den sist. Ofattbart!!

3. "Oh My God" - Le Kid
(Blev 5:a)
Pastellchock! En glad och medryckande poplåt är aldrig fel. Carolines favoritlåt - och jag säger inte emot henne.

4. "Something In Your Eyes" - Jenny Silver
(Gick vidare till andra chansen)
Abba, kort sagt. Och då kan man ju aldrig säga att det är dåligt. Men visst hade det varit roligt med nåt annat koncept för att nå framgång.

5. "In The Club" - Danny Saucedo
(Gick direkt till final som 1:a)
Inte alls oväntat att den här låten skulle gå direkt till Globen, men jag tycker inte att den levererade. Danny sjunger bra, dansar bra, showar bra, osv, men låten kändes inte riktigt ha det lilla extra.

6. "Desperados" - Pernilla Andersson
(Gick vidare till andra chansen)
Enda låten som riktigt stack ut ikväll. Egentligen gillar jag inte den här typen av låtar. Vet inte varför, egentligen. Men den här hade ändå nånting som jag bejakar. Blir dessutom antagligen ännu bättre med fler lyssningar.

7. "Social Butterfly" - Rasmus Viberg
(Blev 6:a)
Mysko titel. Låten hade lite känsla från östra Medelhavet. Helt okej, även om den hade lite svårt att sticka ut i konkurrensen.

8. "On My Own" - Jonas Matsson
(Blev 7:a)
Tog sig efter en något darrig start. Lättviktare i sammanhanget, som dock får godkänt, och viss upprättelse, eftersom det var en webbjoker. Men hamnar ändå jumbo för mig.

Inför Melodifestivalen

2011-02-05T11:08:00.002+01:00

Så var det dags igen för Melodifestivalen. Det känns kul, även det blir lite mastigt med sex lördagskvällar uppbundna. Men det är god underhållning. Några av årets bästa låtar brukar ju presenteras här. Och - om inte annat - så blir det en anledning att blogga igen (till vissas förtret, när det gäller ämnesvalet alltså) lite mer frekvent...

Årets startfält verkar helt okej. Man har ju ingen aning om låtarna låter, förstås, men visst blir det intressant att höra främst följande artisters bidrag (i bokstavsordning, för enkelhetens skull): Anders Fernette, Brolle, Christian Walz, Danny, Dilba, Eric Saade, Linda Sundblad, Love Generation, Melody Club (mina absoluta favoriter på förhand), Sanna Nielsen, Sebastian och Swingfly (Sveriges bäste hiphopare, om du frågar mig!)... Ja, man skulle kunna radda upp fler också förstås, men det intressanta blir ju när vi hört årets bidrag ikväll och kommande lördagar.

Jag förstår dock inte vitsen med utländska jurygrupper. Det känns desperat. Jag tycker det är bättre att vi gör vår grej i Sverige. Det spelar ingen roll om vi inte lyckas i Eurovision Song Contest. All framgång där, är enbart bonus, men inte målet i sig. Inte för mig i alla fall.

Hursomhelst (på förhand): Go Melody Club, som jag längtat efter i de här sammanhangen i många år!

Fyller den någon funktion?

2011-01-24T12:01:00.009+01:00

Varför finns följande knapp på datorns tangentbord: ¤ ?

Jag har i princip aldrig använt den förut. Fyller den nån funktion - och i så fall vad? Jag skulle hellre vilja att någon annan användbar krumelur fanns där, t ex norskans ö... (Jag vet fortfarande inte hur man hittar den på ett enkelt sätt)

Bokslut 2010

2011-01-05T12:34:00.011+01:00

Precis som vid förra årsskiftet tänkte jag sammanfatta det år som gått inom några olika områden. Här är årets...

Böcker:

Årets roman: "Perioder" – Mats Gustavsson
Årets biografi: ”Live to win – Låtarna som skrev mitt liv" – Andreas Carlsson

Diverse:

Årets glädje: Att se Carolines glädje när hon fått plats på Solanderskolan
Årets maträtt: Pannbiff med potatis och hemmagjord sås
Årets spel: Marbles! Balance Challenge (Wii)
Årets fenomen: Vuvuzela
Årets komiker: Robin Paulsson
Årets citat: ”Crazy Bananas!!” – Magdalena Pajala efter sitt SM-guld på längdskidor

Internet:

Årets sajt: HistoricalKits
Årets blogg: fridasfunderingar – alltid trevlig läsning
Årets tidsfördriv: Kungen (patiens på Windows)
Årets startsida: Aftonbladet

Kristen tro:

Årets bibelord: Psaltaren 4
Årets predikant: Anders Sjöberg, Storstrand
Årets arbetsuppgift: Växthuset - Bibelundervisning från A till Ö

Musik:

Årets artist: Robyn
Årets nykomling: Oskar Linnros
Årets kristna artist: Owl City
Årets låt: ”Dancing On My Own” - Robyn
Årets danslåt: ”Dancing On My Own” - Robyn
Årets ballad: "We Can Work It Out" - Andreas Johnson
Årets rocklåt: ”Like A Prayer” – Jay Smith
Årets kristna låt: "Aldrig ensam" – Jonathan Johansson
Årets Melodifestivallåt: ”Keep On Walking” – Salem Al Fakir
Årets ESC-låt: ”Satellite” - Lena Meyer-Landrut
Årets cover: ”Like A Prayer” – Jay Smith
Årets växare: "Need You Now" - Lady Antebellum
Årets skiva: ”Ignore This” – Salem Al Fakir
Årets video: “Bad Romance” – Lady Gaga
Årets retro: Whitney Houston

Sport:

Årets svenska idrottsögonblick: Den svenska lagkörningen under dubbeljakten som lade grunden till Marcus Hellners OS-guld och Johan Olssons brons.
Årets utländska idrottsögonblick: Kenyanen David Rudisha slår Wilson Kipketers gamla rekord på 800 m, ett par gånger dessutom.
Årets idrottsevenemang: OS i Vancouver
Årets idrottsman: Marcus Hellner
Årets idrottskvinna: Charlotte Kalla
Årets lag: Längdskidlandslaget
Årets tränare: Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson, längdskidlandslaget
Årets nykomling: Angelica Bengtsson
Årets prestation: Henrik Sedin
Årets avslutare: Anna Olsson, Markus Näslund, Andreas Salomonsson, m fl.

TV:

Årets actionserie: Svindlarna (SVT)
Årets humorserie: How I Met Your Mother (TV6)
Årets underhållning: Melodifestivalen (SVT)
Årets intervjuprogram: Skavlan (SVT)
Årets TV-sport: OS i Vancouver

Tårta

2010-12-25T20:45:00.003+01:00

Häromdagen var jag och kompletteringshandlade på Willys inför julen. Där mötte jag en bekant. Vi pratade litegrann, sen tittade hon i min korg och såg att jag skulle köpa en tårtbotten. "Är det nån som fyller år?", frågade hon. "Javisst", svarade jag, "en god vän som heter Jesus! - Men jag struntar i ljusen. Det blir lite för trångt med 2010 ljus på tårtan..."

Nu tändas tusen juleljus

2010-12-24T22:11:00.006+01:00

Egentligen är det fantastiskt att "Nu tändas tusen juleljus" är en av de mest kända och omtyckta julpsalmerna, när det svenska folket får välja. När jag brukade ha omröstning bland konfirmanderna var det just denna, psalm 116, som alltid kom högst upp. När det var julavslutning med Luciatåg på Elias dagis för en dryg vecka sen sjöng vi den tillsammans - och det var ett fåtal som inte sjöng med. Folk kan den, även de som inte är speciellt kyrkliga.

Det jag tycker är så fantastiskt med detta är att Emmy Köhlers julpärla ändå har en så central text, så fokuserad på vad julen handlar om, så skarp, så briljant...

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund.
Och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Kryper sakta tillbaka

2010-12-19T22:58:00.003+01:00

Oj, vad det tog tid att komma tillbaka till bloggen. Huvudorsaken är den skilsmässa som jag och min fru går igenom. Det har varit en jobbig tid, men det är ändå rätt beslut. Det har varit kämpigt i många år, men till slut kom jag fram till att det inte alltid är bäst att hålla ihop för barnens skull, även de far illa. Jag ser ljust på framtiden för oss alla fyra, även om det nog tar lite tid innan vi är där. En skilsmässa är aldrig lätt och aldrig lycklig, så mycket kan jag ju säga.

Jag tänker inte skriva nåt mer om detta här och nu. Jag är gärna personlig, men jag vill absolut inte vara privat. Därför lämnar jag det så här. Men jag känner att det är dags att bloggen så sakteliga börjar återkomma till livet, parallellt med dess ägare...

10-10-10

2010-10-10T10:10:00.002+02:00

Just on time: 10-10-10 kl.10.10
Lite fränt faktiskt...

Det viktigaste valet

2010-09-19T15:45:00.003+02:00

Jag har nyss kommit hem från vallokalen där jag tog vara på min medborgerliga rättighet och skyldighet.

Mitt viktigaste val gjorde jag dock för många år sen när jag valde Jesus som min Frälsare. Vid dagens val till kommun, landsting och riksdag väljer vi styre för fyra år framåt. Svårt val. Jag litar inte riktigt på nån fullt ut. Det är mycket snack.

När det gäller valet inför evigheten är det ett lätt val. Jesus har öppnat vägen till himlen för mig. Han har sträckt ut handen mot mig och säger: "Följ mig!". Jag ser hans leende och känner den kärlek som strömmar ut från honom. Jag litar på Jesus, eftersom han gav sitt liv för mig på korset. Det är bevis nog på att han går att lita på. Jag har gjort mitt val, mitt viktigaste val. Jag har tagit tag i den utsträckta handen och vi fortsätter på vägen genom livet tillsammans.

Valfrid

2010-09-18T13:48:00.005+02:00

Häromkvällen skrev jag om helkvällskoncepten på TV-fronten. Det gäller ju även inom politiken. Så less jag är. Å andra sidan har jag inte följt med speciellt mycket. Jag vet var jag står och rubbas inte av alla skramlande vallöften. Det är en röd-grön-blå röra... ja, alla färger är inblandade i en soppa som inte tilltalar mig. Vem ser människan i första hand och inte bara till plånboken? Visst finns det kandidater som är trovärdiga i de flesta partier, men som helhet finns det inget parti som har mitt fulla stöd. Så vad ska man då gå på? Den bakomliggande ideologin säger ju en hel del, t ex vad jag inte kan stå bakom. Den säger dock inte allt. Det är ju i praktiken det visar sig. Där han aldrig någon lyckats övertyga mig, oavsett partifärg.

Även om jag inte är så intresserad av att följa med i valdebatterna, så är det ändå viktigt vilken regering och vilken typ av riksdag vi får. Det påverkar ju våra kommande fyra år. Valvakan lär jag väl följa med visst intresse. Så mycket mer kommentarer har jag inte kring valet i min blogg.

Några saker har jag dock tänkt på i valrörelsens ytterkanter:

Det är bra att det numera kallas "förtidsröstning" och inte "poströstning". Med tanke på att latinets "post" betyder "efter" skulle en hel del kunna vara rätt sent ute...
På Facebook finns det en grupp som jag länge trodde hette "Socialdemokraterna i riksdagen - Nej tack"... Till slut insåg jag att det handlade om Sverigedemokraterna.
Varför har inte alla partier bemödat sig om att skicka ut valinformation i min brevlåda? Inte för att det skulle ha påverkat mig ändå, men det är lite anmärkningsvärt i alla fall...
Varför är det så svårt att läsa på valaffischerna som finns lite här och var? Visserligen har jag bara sett dem när jag har kört förbi med bil, men ändå. Det jag har uppfattat mest är ett rött uppsträckt långfinger... eller är det en tumme? Men vad säger den? Sen är det väl Göran Hägglund som leker arga leken med en struts. Annars är det oändligt otydligt budskap.
Mest av allt hoppas jag nog på Valfrid

Uppbundna helkvällar

2010-09-16T22:53:00.007+02:00

Jag har lite svårt för det alltmer utbredda TV-upplägget att binda upp oss TV-tittare för helkvällar och liknande. Jag vet att det finns en avstängningsknapp, att jag inte måste titta, men i en rätt så pressad arbets- och familjesituation är det lätt att man blir sittande framför "dumburken" (oj, vad jag är less på detta klyschiga namn) för att man inte orkar så mycket annat. När man väl sitter där vill man förstås se nåt man gillar, nåt avkopplande och lättsamt. Då blir det program av typen "Idol 2010".

Idol är ett programkoncept som mycket väl kan beskriva hur jag tänker: Så här i början är det audition i princip varje kväll. Vill man följa med från allra första urvalsprocessen måste man ju se från början, men då blir kvällarna uppbundna. Sen när själva huvudtävlingen kommer igång binder de upp hela fredagskvällen: först allas framföranden kl.20.00-21.30 och sen en paus tills själva resultatet presenteras senare på kvällen. Hela kvällen går åt.

Ett annat exempel är på barnkanalen Nickelodeon när det ofta är en hel temahelg med typ alla avsnitt av iCarly, Svampbob Fyrkant eller liknande. Eller Vinterstudion som erbjuder allehanda vinteridrott dagtid på helgerna. Inte konstigt att folk med ett grundmurat sportintresserat lätt blir passiviserade i stället för att själva skida ut i Guds vackra vinternatur.

Värst av allt var nog ändå nystarten av Fångarna på Fortet för några veckor sen. Det hade ju varit trevligt att ha denna klassiker att se fram emot en fredags- eller lördagskväll, men vad gör de? Jo, de bränner av hela fyrverkeriet på typ två veckor, kväll efter kväll. Varför? Det känns så bortkastat.

Det är inte konstigt att många ser TV:n som vår tids största avgud. Det är desto konstigare att jag inte kan förmå mig att tacka nej och göra nåt vettigare av min tid.

Näe, bäst att sluta filosofera och koncentrera mig på TV:n...

Världspolitik på hemmaplan

2010-08-22T17:00:00.004+02:00

Häromdagen blev det vattenkrig hemma. Jag var mycket ovillig, eftersom vädret inte direkt inbjöd till det, men vad gör man när Elias anfaller med sin lilla vattenpistol? Följande varianter prövades:

Jag sa nej. (Men det hörsammades inte)
Jag gav moteld (Men det uppmuntrar bara en som vill kriga)
Jag kapprustade, dvs hotade hämta vattengeväret. (Men det gav bara kapprustning från andra parten)
Jag ströp tillförseln av ammunition, dvs vägrade fylla på nytt vatten (Men motparten gjorde det då själv)
Jag nedrustade, dvs tog av honom pistolen och tömde ut vattnet (Men då hämtade han bara en annan vattenfylld pistol)

Inga strategier fungerade, så vad skulle jag göra? Skulle jag starta ett fullskaligt krig med vattengevär, vattenslang och vattenbomber (vattenballonger)? Skulle jag mobilisera allierade? Skulle jag sätta punkt för allt genom en hink vatten över skallen, dvs en atombomb?

Nej, det enda raka var att lyfta in stridstuppen i hammocken och sitta där och gosa en stund. Det kanske världens under stundom stridsberedda stater och regenter också skulle prova...

Forever Young

2010-08-19T08:31:00.004+02:00

Gissa om jag hade velat vara med på musikfesten "Forever Young" som just nu gör en turné i - tyvärr - södra Sverige? Rätt gissat. Svaret är ja, med eftertryck. Det är ingen hemlighet att 80-talsmusiken i mångt och mycker är min musik. På det här turnén medverkar bland andra nostalgiska storheter som Howard Jones ("What Is Love", "New Song", "Like To Get To Know You Well"...), Alphaville ("Forever Young", "Big In Japan", "Sounds Like A Melody"...), Human League ("Don't You Want Me Baby"...), och en efterlängtad Jakob Hellman. (De övriga svenska banden har jag dock ingen relation till, faktiskt).

Men mest av allt skulle jag vilja se Ultravox med Midge Ure i spetsen. Jag lyssnar ofta på dem även idag och tycker att de har många kanonlåtar som håller: "Sleepwalk", "Hymn", "The Voice", "Vienna", "We Came To Dance"... och jag får alltid en speciell känsla när jag lyssnar på "Dancing With Tears In My Eyes". Om jag skulle göra ett "Gr80'st" (utläses "Gr-eighties-t") från den tiden skulle den definitivt vara topp fem, kanske till och med i absolut topp. Så bra är den!

Huruvida dessa band är "Forever Young" är svårt att säga, när man inte varit där. Själv är jag definitivt inte "Forever Young", men det hindrar ju inte att man ibland både kan och vill återuppliva ungdomstidens nostalgiska musikdecennium. När det nu inte funkar live, så går jag till stereon och...

"Daaaanciiiiiing with tears in my eyes. Weeping for the memory of a life gone by..."

Om livet varit annorlunda

2010-08-01T21:09:00.006+02:00

Ibland kan man fundera på hur livet hade gestaltat sig om man valt annorlunda vid olika vägskäl. Vid en del tillfällen hade man ju inte speciellt mycket att säga till om, särskilt inte de första levnadsåren.

Vad hade hänt:

om mina föräldrar fortsatt vara bönder i Granbergsträsk? (De tog över efter min morfar och de prövade på bondelivet under ett par år)
om vi hade bott kvar i Fjällbonäs, dit vi flyttade sen?
om vi hade hamnat i Bjästa, där pappa var och tittade på ett jobb, i stället för Lycksele?
om vi inte hade byggt hus på Norrmalm i Lycksele? Hade mobbningen fortsatt? (inte för att det var extremt mycket, men det var otroligt skönt att byta skola!)
om mina fötter inte varit så svaga? Hade det blivit nån fotbollskarriär? Det var i alla fall otroligt roligt att träna och spela på mellanstadiet.
om jag inte stammat?
om jag hade vågat mer i ungdomens dagar?
om jag inte varit uppvuxen i ett kristet hem? I vilket läge hade jag då ställts inför livets viktigaste val? (Jag är ju övertygad om att alla människor ställs inför sitt val förr eller senare. Snarare förr)
om jag inte fått en så tydlig kallelse att bli präst? Vad hade jag i så fall sysslat med idag?
om jag inte hade mött de goda kristna förebilder jag haft under uppväxten?
om jag inte träffat Magdalena? Hade jag fortfarande varit singel?
om vi inte fått Caroline och Elias?
osv

Ja, att livet hade sett annorlunda ut är ju inte svårt att räkna ut. Bättre eller sämre? Ingen aning.

Anledningen till att jag funderar på såna här saker just nu är att jag var till Arvidsjaur igår för ett mycket trevligt dop. På vägen tillbaka började jag tänka på att det idag, 1 augusti, var exakt 40 år sen vi flyttade från Fjällbonäs till Lycksele. Jag hade lite tid över på hemvägen, så då gjorde jag en liten avstickare för att återse den gamla hembyn. Visst kände jag igen huset och en del andra landmärken, men nog får man ett annat perspektiv som vuxen, inte minst när det gäller avstånd.

Hursomhelst är jag övertygad om att Gud leder oss mer än vi anar och styr våra vägar efter sin mästerliga plan. Om vi dessutom lever i en nära gemenskap med Gud och är öppen för hans ledning tror jag att vi även kan göra medvetna val enligt Guds vilja. Skulle vi ändå göra felaktiga val (egoistiskt präglade, gudsfrånvända, i medveten trots, omedveten blåögdhet, eller att man rätt och slätt tolkat fel) tror jag också att att Gud är fullt kapabel att göra det bästa av situationen, korrigera och leda vidare. Det är skönt att veta...

10-årig bröllopsdag

2010-07-22T21:39:00.004+02:00

Idag är det exakt 10 år sen jag och Magdalena gifte oss i Lycksele kyrka. (Och även exakt 12 år sen vi blev tillsammans). Det var en härlig dag, många minnen och många vänner. Under de tio år som gått efter det har det hänt otroligt mycket. Först och främst: Caroline och Elias. Sen och näst främst flytten till Piteå och skaffandet av hus. Tiden känns också gå väldigt fort.

Idag är det alltså tennbröllop. (Undrar om benämningen är orsakat av engelskans "ten"?). Absolut värt att firas!

Dagen inleddes med att jag och Elias, som vanligt, steg upp först. Det var väl strax efter sju. Flickorna fick sovmorgon. Sen åt vi en ovanligt avancerad frukost, typ hotellvariant. Jag överraskade min hustru med ett par presenter: ett halssmycke med tillhörande örhängen i silver från "Fröken Annas juveler". Roligt att kunna överraska!

Sen åkte vi till Leo's Lekland i Skellefteå. Vi tänkte nämligen att det borde vara det bästa sättet att få hela familjen att trivas en sån här speciell dag. Barnen fick ingenting veta förrän vi var där. Sen var det full fart några timmar, lek och bus, uppblandat med snabbmat, glass och sånt. Trötta och nöjda åkte vi hemåt igen.

Dagen avslutades på hemmaplan med sushi, något som "den snart nyöppnade" sushirestaurangen "Sushi & Te" i sin vänlighet tjuvstartade med att förbereda åt oss. Allt för det jubilerande paret.

10 år - and counting... :-D

Fotbolls-VM

2010-07-12T16:40:00.004+02:00

Nu har vuvuzelorna tystnat och fotbolls-VM är över. Visst saknade jag Sverige. Speciellt gruppspelet var inte lika intressant. Men ju längre turneringen gick, desto intressantare blev det (förstås). Då utkristalliserades ju också vilka som var de bästa lagen i långa loppet. Argentina imponerade i början, men när det blev svårare motstånd blev det... ja, svårare... samma sak med Brasilien och Portugal. Hade de inte mött Tyskland, respektive Spanien, i ett så tidigt skede hade de nog nått längre. Portugals defensiv imponerade, liksom Brasiliens skönspel.

Nu blev det två intressanta semifinaler: Holland-Uruguay och Spanien-Tyskland. Det var hyfsat jämna fajter, men frågan är om inte Thomas Müllers frånvaro i det tyska laget var tungan på vågen. Denna unga spelare har nog varit den största enskilda överraskningen i turneringen, på samma sätt som Uruguay, som lag, har överraskat, uppburna av formtoppade suveränen Diego Forlán.

Finalen var inte alls lika sevärd som tidigare matcher, kanske beroende på ett klassiskt ställningskrig + att holländarna spelade onödigt fult. Några röda kort hade jag inte protesterat mot. Efter 0-0 vid full tid blev det förlängning. Alla hade väl börjat förbereda sig för en oviss straffläggning, när Iniesta skjuter matchens enda mål. Det blev alltså Spanien som fick lyfta den åtråvärda bucklan. Det var de väl värda, efter ett väl genomfört världsmästerskap. Som så många gånger förr visar det sig att ett i grunden bra lag som börjar lite halvknackigt (vem minns inte inledningsmatchen mot Schwiez?) blir ofta bara bättre och bättre och formtoppen kommer i de viktigaste matcherna. När de sen har en sån sniper som David Villa så kommer man långt.

Så här skulle jag vilja formera mitt allstar team, med uppställningen 4-3-3. Svårast var backlinjen, men jag löste det genom att plocka två vänsterbackar.
Målvakt: Manuel Neuer (Tyskland)
Backar: Sergio Ramos (Spanien), Lúcio (Brasilien), Arne Friedrich (Tyskland), Philip Lahm (Tyskland)
Mittfältare: Wesley Sneijder (Holland); Xavi (Spanien), Bastian Schweinsteiger (Tyskland)
Anfallare: Thomas Müller (Tyskland), David Villa (Spanien), Diego Forlán (Uruguay)

Så återstår bara en förhoppning om att Sverige är med om fyra år i Brasilien!

Att bränna pengar

2010-07-06T19:51:00.003+02:00

Det är inte så svårt att bränna pengar egentligen. Det är bara ut och shoppa järnet. Jag är dock ingen shopoholic, som tur är. Inte min fru heller. Skönt.

Idag har vi fått skåda ett annat sätt att bränna pengar. Konkret. Feministiskt Initiativs färgstarka ledare Gudrun Schyman brände bokstavligen upp etthundratusen (100000) kronor för att fästa uppmärksamheten på att, som hon säger: "Svenska kvinnor tjänar 100000 kronor mindre per minut än männen". Hon har säkert rätt (även om Aftonbladet hävdar att det är 9 gånger så mycket). Men hade hon inte kunnat göra nåt bättre för pengarna? Ge det till bättre behövande. Plötsligt ekar Judas Iskariots stämma: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" när Maria smorde Jesu fötter med dyrbar äkta nardusbalsam. (Kan läsas i Johannesevangeliets tolfte kapitel). Svaret kanske är detsamma, att "Ändamålet helgar medlet".

Som PR-kupp är förstås Schymans tilltag genialt. Till och med jag bloggar om detta. Blickarna vänds mot grundproblemet. Alla reagerar. De allra flesta, även jag, tycker det är fullkomligt vansinnigt: både löneskillnaderna och det faktum att hon brände upp denna ansenliga summa pengar. (Är det månne brottsligt? Jag vet inte...). Fanns det inte bättre sätt? De flesta är nog, som sagt, medvetna om löneskillnaderna. Jag tror inte det är så många som vill att det ska vara så. Men kom med nån lösning på det då! En annan PR-makare har präntat in "Just Do It" i vårt medvetande. Jag förstår inte varför det inte bara görs. Självklart ska män och kvinnor ha samma lön för samma arbete!

Inför semifinalerna i fotbolls-VM

2010-07-05T08:22:00.005+02:00

Nu har fotbolls-VM hållit på i drygt tre veckor och jag har inte alls nämnt det här på bloggen. Å andra sidan har jag ju knappt skrivit nåt annat heller. Men det är väl så det kan vara när man är på resande fot i semestertider. Men innan turneringen når sin fullbordan på söndag är det väl hög tid "å skriv nå litte" i alla fall...

Det blev inte så mycket sett av gruppspelet egentligen. Det var fläckvis. Italien och Frankrike såg jag väl bara sammanlagt 20 minuter. Ingen större miss tydligen. De är väl några av de negativa överraskningarna, tillsammans med England. Även om mina i grunden största favoriter, engelsmännen, gick vidare spelade de ju inte direkt bra. Nej, underhållningen har andra, t ex Tyskland, Argentina, Brasilien och Spanien stått för.

Annars kan man skriva en hel del om dessa vuvuzelor. Detta blåsinstrument, som låter som en ihärdig bisvärm, är verkligen ett störningsmoment. Det märker man när man stänger av ljudet. Hur kan spelarna höra domarens signaler? Visst ska man tillvarata lokala traditioner och så, men det tar samtidigt bort den genuina stämning som publikens sång, hejaramsor, musik och samba, innebär. Det kan också bli en ljudmatta, men är i alla fall mer nyanserat. Någon sa förresten: "Tur att VM går i Sydafrika och inte i Egypten, för då hade vi haft Tutan-chamon".

Efter gruppspelet har jag sett lite mer. Det blir ju mer och mer intressant ju längre turneringen går. Det blir ju de starkaste lagen som överlever, även om det smärtar när t ex de ständiga favoriterna Brasilien (vilket spel de har i sina bästa stunder!) slås ut av Holland. Och visst hade det varit roligt om nåt afrikanskt lag hade gått längre i turneringen. Ghana var ju snubblande nära...

Hursomhelst står vi nu inför semifinalerna. Uruguay möter Holland i morgon. Det borde de orangea ta hem, men Uruguay har ju egentligen överraskat hela vägen och i Diego Forlán har de ju en världsspelare som kan avgöra i vilket läge som helst. Å andra sidan har holländarna Wesley Sneijder, Arjen Robben och Dirk Kuyt, bara för att nämna några. Holland har ju dessutom vunnit väldigt många matcher i rad, 24 för att vara exakt. De är verkligen ett lag. Jag skulle nog sätta en slant på Holland.

Men vilka får de möta? Kan det bli en repris på VM-finalen 1974? Hursomhelst möts Tyskland och Spanien i den andra semifinalen. Tyskarna är det lag som har imponerat mest på mig, men Spanien skulle, med ett tillbakadraget försvarsinriktat spel, kunna låsa de unga tyskarnas snillrika spel. Nyckeln är nog vem som gör första målet. Jag tror dock på Tyskland. Den välorganiserade och spelskickliga lagmaskinen, är enormt effektivt, särskilt i medgång, och Miroslav Klose kan leverera när som helst. Men det kan David Villa också. Eller "kan"... han gör det! Han är de enskilde spelare som imponerat mest.

Mitt tips blir alltså Tyskland mot Holland i final och med tyskarna som slutsegrare. Då besannas (återigen) det som Gary Lineker sa vid VM i Italien 1990: "Fotboll är ett enkelt spel. 22 män jagar en boll i 90 minuter och på slutet vinner Tyskland".

Den rojalistiska glädjeyran

2010-06-19T20:46:00.008+02:00

Så var dagen här. De senaste veckorna har halva Sveriges massmedia (och massmotia) gjort sitt till för att medvetandegöra det faktum att kronprinsessan Victoria och hennes Daniel Westling skulle gifta sig (den andra halvan koncentrerar sig på fotbolls-VM - och någon tredje halva finns inte). En hel del har ondgjort sig och försökt nonchalera det största evenemanget på år och dag, men det går ju inte. Det är en stor dag, vare sig man vill det eller inte. Det är inte varje dag som det är ett bröllop med kunglig glans. Det är inte varje århundrade som en blivande drottning väljer en man av folket.

Jag tillhör definitivt dem som gläds åt denna rojalistiska glädjeyra. Har man fått det med modersmjölken, plättarna och köttbullarna, så har man (åtminstone jag) ett gott öga till det svenska kungahuset. Kanske hade jag tänkt annorlunda om vi haft ett kungahus som gång på gång skämt ut sig, men det är klass på våra kungafamilj. Det finns inga andra som ens är i närheten när det gäller att representera vårt land.

En av de saker jag tänkt på de senaste dagarna är den kärlek och förälskelse som kronprinsessan och hennes prins utstrålar. Som en av mina vänner skrev på Facebook: "Victoria & Daniel ger mig kärlekspirr i kroppen! Det är inte så dumt när andras kärlek smittar av sig på en själv". Dagens bröllop är en manifestation för kärleken först och främst, kärleken och äktenskapet. Sen även för kungahuset förstås. Jag återkommer till det...

På Facebook kan man se många åsikter och en del saker är riktigt tänkvärt. En annan av mina vänner skriver i ett "gnabb" med en gemensam vän: "Det är mer symbolik i kungagrejorna än du tror. Läs bibeln. Bara detta att vara född och inte vald pga goda egenskaper." Det är ju helt sant. Det där måste jag tänka mer på!

Andra saker jag kunnat läsa är: "Inkonsekvensens höjdpunkt: vi republikaner som sitter och småsnyftar framför kungabröllopet på tv". Andra vägrar helt att delta i, det som de kallar, "spektaklet". Ändå kan de vara så oerhört påverkade av det som sker att det verkar fylla hela deras dag och deras sinne ändå. Intressant fenomen.

Det är, som sagt, en manifestation för kärleken, men även för kungahuset. Visst är det många republikanska strömningar som fått vatten på sina kvarnar. Många anser att det vore självklart att kungen skulle betala sin dotters bröllop, precis som "alla andra fäder" (som om det vore en självklarhet idag?), men då tänker man inte på omfattningen av just detta bröllop. Det är ju offentligt. Det är en statsangelägenhet, vare sig man vill det eller inte. Jag tycker därför inte att det är fel att Sveriges folk får bidra till denna fest. Vi är ju inbjudna att delta, visserligen i olika omfattning, men ändå.

Jag har själv inte kunnat delta så mycket. Det är som gamle kung Gustaf VI Adolfs valspråk: "Plikten framför allt". I Piteå kyrka vigdes nämligen samtidigt ett brudpar, med undertecknad som vigselpräst. (Brudöverlämning? Jajamän! Det verkar ha fått ett uppsving efter vårens onödiga debatt. Personligen föredrar jag att brudparet går in gemensamt, men har inga argument för att neka den självständiga brudens frivilliga val till andra lösningar).

Även om jag inte kunnat delta så mycket mer än några minuter av kortegen, så har jag spelat in själva vigseln och tänker se den senare. Nu prioriterar jag Kamerun - Danmark (live) och sen Speedway GP (spelas in just nu).

Slutsumman är att jag verkligen gläds över kronprinsessan Victorias och prins Daniels lycka. Länge leve kärleken (och kungahuset)!

Myndig präst?

2010-06-07T18:37:00.002+02:00

Idag är det exakt 18 år sen jag prästvigdes i Luleå domkyrka. Betyder det att jag är en myndig präst nu?

Evangeliet i den svenska flaggan

2010-06-06T18:41:00.005+02:00

Idag är det Sveriges nationaldag. Det är givetvis värt att uppmärksammas. I år sammanföll dagen dessutom med en söndag - och inte vilken söndag som helst, utan den dag när temat är "Vårt dop". Jag fick tidigt klart för mig att temat för min predikan skulle bli "Evangeliet i den svenska flaggan". Det är ju så sällan vi egentligen tänker på symboliken i vår vackra flagga.

Korset står givetvis för Jesu död och uppståndelse, hans seger över döden och ondskan.
Den blåa färgen står för den klarblå himlen och våra sjöar och vattendrag.
Den gula färgen står för solen och de gula, mogna sädesfälten.

Om vi kopplar ihop den svenska flaggan med vårt dop blir den blå bakgrunden dopets vatten och det gula korset vittnar om att Gud i dopet vänder sitt soligaste leende mot den som blir döpt. Där får vi del i Jesu död och uppståndelse. Vi får stolt låta vår flagga vaja i Andens vind.

Frågan är bara om du hissat eller halat din flagga...

Ja, det var bara en liten del av min predikan. Läs den gärna i sin helhet på min hemsida: www.svenbertilgrahn.se

Eurovision Song Contest 2010

2010-05-30T18:24:00.005+02:00

I år var det Oslo som stod värd för Eurovision Song Contest. Själva arrangemanget är ju felfritt, men å andra sidan är det inte det som är huvudsaken för mig. Det är givetvis låtarna. Av nån anledning har de två senaste årens bidrag fallit mig mer i smaken än tidigare. I år blev det inte ens segt, kanske för att jag hade min dator framför TV:n och läste nätkommentarer och liknande under tiden.

Vinnare blev "Satellite" med den charmiga tyskan Lena. Lite annorlunda låt, modern och personlig röst. Sen var det ju coolt att se Taizékorset runt hennes hals! Jag är klart nöjd med att det var "Satellite" som vann, även om jag inte hade placerat den allra högst själv. Måtte bara den artistiskt oerfarna Lena kunna stå pall för det plötsliga kändisskapet!

Tråkigt att Anna Bergendahl åkte ut redan i semifinalen. Det har varit fiaskorubriker i diverse tidningar, men det är verkligen att överdriva. Först och främst är det en lek, eller borde vara det i alla fall. Det är svårt att tävla i musik. Tänk också på att de som klagar är de som sannolikt röstade fram "This Is My Life" som svensk representant. Vi kan inte heller räkna med att år efter år ligga i topp i det mångkulturella Europa. Vi borde bara koncentrera oss på den svenska Melodifestivalen, rösta på den låt vi tycker bäst om, utan att snegla på ESC. Eventuella europeiska framgångar är enbart en bonus. Som sagt: det är bara en lek.

Lite lösa kommentarer:

Spanien blev inte bättre bara för att de fick göra om låten. Det hjälpte inte ens att sångaren hade Jill Johnson-smilgropar och att fenomenet Jimmy Jump dök upp mitt i numret.

Storbritannien blev sist. Inte för att låten var dålig. Men ack vad tiden har gått (fel: sprungit) ifrån producentparet Stock-Waterman. 80-talsvibbar från dess sämsta sida. Ändå älskar jag 80-talsmusik och 80-talsrevival...

Den låt som sjöng i mitt huvud större delen av kvällen var faktiskt Moldaviens bidrag. Deras scenshow lämnade dock mycket att önska.

När jag såg "Inför ESC-programmen" var Lettlands bidrag "What For?" en höjdare, men när det var skarpt läge visade det sig att sångerskan Aisha sjöng erbarmligt dåligt... Besvikelse!

Hur väljer man ut vilken del av låten som snabbrepriseras? Det blev verkligen inte en rättvisande bild för en del av låtarna. Turkiet, t ex, fick bara sitt intro + ett par sekunder av själva sången. Det fanns bättre passager att reprisera!

Till sist: Så här skulle jag har röstat (och vem som helst av de fem-sex första hade jag gärna sett som vinnare):

12 poäng: “Playing With Fire” – Paula Seling & Ovi (Rumänien - blev 3:a)
10 poäng: “It's All About You” – Juliana Pasha (Albanien - blev 16:e)
8 poäng: “We Could Be The Same” – maNga (Turkiet - blev 2:a)
7 poäng: "Satellite" – Lena (Tyskland - blev 1:a)
6 poäng: “Run Away” – SunStroke Project & Olia Tira (Moldavien - blev 22:a)
5 poäng: “Me And My Guitar” – Tom Dice (Belgien - blev 6:a)
4 poäng: “Há Dias Assim” – Filipa Azevedo (Portugal - blev 18:e)
3 poäng: "Shine" – Sofia Nizharadze (Georgien - blev 9:a)
2 poäng: “Apricot Stone” – Eva Rivas (Armenien - blev 7:a)
1 poäng: “Drip Drop” – Safura (Azerbajdzjan - blev 5:a)

Berätta för mig om Jesus

2010-05-25T23:45:00.003+02:00

Ikväll var det återigen dags för konceptet "Berätta för mig om..." Vi var fem av prästerna i Piteå församling som var och en hade sex minuter på oss att delge vår personliga syn på Jesus. Så här sa jag i Infjärden...

När jag funderade på det här temat så kom det, av nån anledning, upp flera sånger och psalmer i huvudet. Det är kanske för att det är människor som du och jag som under årens lopp har satt ord på sina tankar, sin tro, sina erfarenheter och upplevelser av Jesus. Så vem är Jesus för mig? Här kommer ett litet potpurri:

• "Gud av Gud Fader, ljus av ljusens källa. Människoson av Maria född. Så Gud sin kärlek för all världen visar..." (Sv Ps 122:2)
• "Kristus är världens ljus, han och ingen annan – född i vårt mörker, född att bli vår broder. Har vi sett honom, har vi sett vår Fader. Ära vare Gud." (Sv Ps 37)
• "Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig." (Sv Ps 45)
• "... Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin." (Sv Ps 235)
• "Jesus är min vän den bäste..." (Sv Ps 43)
• "Min Frälsare lever, jag vet att han lever, fast världen har sagt han är död... " (Sv Ps 313)
• "Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid: himmelriket är nära." (Sv Ps 39)
• "Han är min sång och min glädje. Han är min Herre och Gud. Jesus i dina händer jag vilar till tidens slut."
• "Guds son en gång i morgonglans skall åter komma hit..." (Sv Ps 490)
• "Därför ska alla världar och varelser, allt som har varit, är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre." (Sv Ps 38:5)

Ja, så där skulle man ju kunna hålla på en bra stund till, men jag inser att jag bara har ungefär två minuter på mig att säga några ord också (till er som är tondöva).

Det mesta har redan berörts i sångerna, men jag vill även understryka att jag tror på Bibelns Jesus (inte Gardells Jesus, inte Hammars Jesus, inte DaVincikodens Jesus, inte Lena Einhorns Jesus, inte Roger Viklunds Jesus…), att Bibelns vittnesbörd om honom är sann, rätt och riktig i ordens rätta betydelse

Det betyder att Jesus är uppfyllelsen av Guds räddningsplan. Han är, som han själv säger, ”vägen, sanningen och livet” och att” ingen kommer till Fadern utom genom” honom (Joh 14:6). Det finns ingen annan väg.

Skillnaden mellan kristendomen och de andra religionerna är att… ja, tänk er en elefant och att målet för människors strävan är att komma upp på elefantens rygg. Det är liksom frälsningen och himlen. De andra religionerna försöker på olika sätt klättra upp på ryggen, genom goda gärningar, genom religiösa övningar, osv, men det är omöjligt. Vi behöver Jesus. Han är som snabeln som lyfter oss upp på elefantryggen.

Jesus är skillnaden mellan liv och död. Som Johannes skriver: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.” (1 Joh 5:11-12). Så rakt och klart är det uttryckt.

Jesus är både Gud och människa. Som människa är han min förebild. Han är den ultimata människan, men samtidigt så mycket mer. Jag har i mötet med främst Jehovas Vittnen funderat mycket på vem Jesus är och kommit fram till att Jesus är Gud. Det är viktigt för mig.

Att Jesus är människa betyder att han har levt vårt liv. Han vet vad det är att vara människa, vet vad vi brottas med och samtidigt har han makten att hjälpa, makten att förändra vår livssituation, makten att föra oss till himlen.

Jag är själv helt beroende av Jesus. Han är min bäste vän. Han sviker aldrig. Han är min personlige Frälsare och jag litar helt och fullt på att allt som han lovat håller att bygga sitt liv på. Jesus är min Herre, den gode Herden som leder mig genom livet.

En kanske tycker att allt det här bara är klyschor. Men det är det inte. Visst är det ord och formuleringar du garanterat har hört förut, men det är inte tomma ord. Det finns ett innehåll och den grundar sig på min personliga relation med Jesus. Jag är långtifrån framme, men jag går tillsammans med Jesus genom livet och får upptäcka mer och mer. ”Jag vill”, som Paulus skriver, ”lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse” (Fil 3:10). Livet med Jesus är ett äventyr.

Kvarterets sista snöhög...

2010-05-19T22:33:00.002+02:00

... är nu borta. Av nån anledning är snön alltid sist borta på vår tomt. Konstigt nog också ute vid vägen, där den borde ha varit exponerad för solens smältande strålar. Men det har gått fort! De senaste dagarna har varit högsommarvärme. Jag tänker inte klaga, för visst är det härligt. Och man kan ju njuta även om man trivs bättre i skuggan.

En annan sol fick vi se igår. Då firade vi nämligen Caroline som fyllde 9 år. Hon blev överlycklig över sin Nintendo DSi XL. Att se hennes leende smälter obönhörligt mitt hjärta.

No man is an Iceland

2010-05-17T06:28:00.007+02:00

Nu håller det återigen på att vara lite för länge sen jag bloggade, så det är väl dags att göra nåt åt saken. Kanske ta upp ett ämne jag har haft i pipeline ett tag? Så med risk för att vara för sent ute, tänkte jag bara nämna de två roligaste skämten jag hört när det gäller vulkanutbrottet på Island. Det är för övrigt rätt intressant att vi människor verkar bearbeta många världshändelser, inte minst katastrofer, med humorns hjälp...

Hursomhelst:

Vulkanutbrottet på Island kom som en rejäl överaskning.
När jag dör vill jag bli kremerad och att askan ska spridas över Island.

Till sist försökte jag mig på en limerick...

En strandsatt man i Alaska
försökte komma hem, trots all aska
men resorna blir dryga
när man inte kan flyga
men värre är det att traska

Spikmattadoren

2010-05-06T23:36:00.004+02:00

För några dagar sen plockade Magdalena fram sin spikmatta efter en tid i garderoben. Elias blev genast intresserad och frågade: "Vilka sida ska man ligga på?" Hon svarade: "Man ska ligga på spikarna". Då säger Elias: "Men då gör det jätteont. Då sticker jag sönder hela mig. Och då har vi ingen Elias här hemma längre... "

Men fascinationen fanns kvar. Dagen efter ville han att jag skulle plocka fram pärlorna så att han kunde använda spikmattan som pärlplatta. Fyndigt måste jag säga!

Nu är dock intresset som bortblåst. Det är rätt förståeligt när Elias, ofrivilligt, använde spikmattan som landningsbana...

Första nattvarden - en stor dag!

2010-04-25T21:17:00.004+02:00

Idag har det varit en stor dag för Elias. Det var nämligen första gången han fick ta emot nattvarden. Pappa är hur glad och stolt som helst.

Han har ju varit med till kyrkan rätt ofta och följt med fram de gånger det varit nattvard. Då har han hittills fått nöja sig med en välsignelse. Inte så dumt alls, men inte riktigt "the real thing". Så visst har jag sett fram emot att den här dagen. Förra gången vi var på högmässa tillsammans kände jag att det nog var dags. Det märktes att han var klart mer nyfiken än tidigare och tyckte det var lite konstigt att inte han själv fick nåt. Men eftersom jag ville förbereda honom lite, fick det vänta till idag.

Vissa kan invända att ett barn kan ju inte förstå vad nattvarden är, men vem av oss kan egentligen förstå detta mysterium att lite bröd och vin kan vara Jesus själv? Men Jesus sa ju att vi tar emot honom vid nattvarden, att det är hans kropp och blod. Det får vi helt enkelt lita på, även om vi inte fullt ut kan förstå hur det är möjligt. Jesus sa ju dessutom: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de” (Mark 10:14).

Så jag har vid några tillfällen berättat för Elias vad nattvarden är, vad Jesus lovat och att han vid altarringen skulle titta på brödet (där det ju finns ett krucifix, där Jesus hänger på korset) som prästen lägger i handen, och sen doppa det i vinbägaren och stoppa det i munnen.

Så här är det väl för oss alla egentligen: Vi får ta till oss Jesu löften kring nattvarden, ta emot brödet och vinet och sen överlåta resten till Gud. (Och möjligen inse att det inte alls är ett mysterium, utan det mest konkreta vi kan vara med om!!)

Jag tyckte det var en underbar stund när Elias fick ta emot nattvarden för första gången. Det tyckte även han. Han såg väldigt lycklig ut efteråt. Gode Gud, välsigna honom. Amen! :-D

Prinsessan och halva kungariket

2010-04-24T23:55:00.004+02:00

Utan att veta (och utan att ens vilja veta) alla detaljer och efter att enbart ha läst tidningarnas rubriker... men ändå: Hur klantig kan man vara: att vara så nära att få prinsessan och halva kungariket, typ, och sumpa det. Jag förstår det inte. Okej, jag förstår att det kan förekomma, men kan ändå inte förstå. Ännu mindre acceptera. Otrohet är lika oacceptabel i vilken samhällsklass det än förekommer, vilken part som än är inblandad, i vilket skede det än inträffar i förhållandet. Gift, förlovad, eller "bara" ihop, spelar ingen roll...

Citatmaskinen

2010-04-11T09:14:00.006+02:00

Oj, tredje blogginlägget på två dagar. Det är inte ofta. Men det är en del saker jag har tänkt länge på att jag borde skriva och det passar ganska bra nu. Så efter två tyngre ämnen igår, så kommer här lite rapport från vår just nu främste citatmaskin: Elias.

Först och främst går han efter den egna livsvisdomen: "En sak i taget - leka först!"

Man funderar ju på vad ens barn kommer att bli när de blir stora. Caroline har länge velat bli frisör. Elias säger inte så mycket, men vem vet, han kan ju bli präst. Han har i alla fall provat prästkragen ett antal gånger. Sen kan han ibland säga: "Jag ska skriva predikan", eller "Jag ska döpa en bebis åt dig, mamma". Undrar var han har fått det ifrån ;-)

Än så länge vill Elias gärna följa mig till kyrkan på gudstjänst (när jag inte jobbar alltså). Det är roligt. Härom söndagen satt vi på kyrkkaffet och en av Magdalenas arbetskamrater satt bredvid oss. Hon blev väldigt förtjust i Elias och höll på att smågosa med honom. Elias tyckte nog att det var lite jobbigt. Men vad skulle han göra? Till slut blev det så pinsamt att han spelade död.

Jag tror det var i samma gudstjänst som jag under nån bön hade knäppt händerna och böjt huvudet och blundade. Efter en stund frågade Elias: "Har du somnat?" (Han är väl van vid att jag somnar i princip varje kväll när jag ska natta honom)

Till sist: Magdalena är i helgen ner till Trädgårdsmässan i Stockholm, en av årets höjdpunkter för henne. Elias frågar stup i kvarten: "Var är mamma?", "När kommer mamma hem?" När jag svarade "Mamma är i Stockholm", svarade han: "Nej, Schtockorn heter det!"

50 år med kvinnliga präster

2010-04-10T18:10:00.008+02:00

Idag är det exakt 50 år sen de första kvinnorna vigdes till präster i Svenska kyrkan. Det är givetvis värt att uppmärksammas. Jag gläds åt många av mina kvinnliga kollegor och tror att vi alla har en viktig uppgift att sprida budskapet om frälsningen i Jesus Kristus.

Ändå kan jag inte låta bli att reagera över inslaget i kvällens Rapport kl.18.00. Nyhetsuppläsaren sa: "För femtio år sen så fick Sverige sin första kvinnliga präst. Idag så är nästan hälften av landets präster kvinnor, men fortfarande så är det långt kvar till halva makten".

Varför reagerar jag över detta? Jo, jag reagerar eftersom det aldrig ska handla om makt som präst. Det som ska känneteckna en präst är att vi är Guds tjänare (vår titel är egentligen "Verbi Divini Minister", dvs "det Gudomliga Ordets tjänare") och att vi är satta att tjäna varandra, inte uppträda som herrar (eller damer!). När Jesu lärjungar bråkade om vem av dem som var den störste, sa Jesus: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” (Mark 9:35)

Att sträva efter makt i Guds kyrka är således inte efter Guds vilja.

Sen är det en annan sak att det behövs nån sorts struktur och ordning för att det ska fungera. Det är därför kyrkan tillsätter biskopar, kontraktsprostar, kyrkoherdar, etc. Tyvärr handlar tillsättningen av dessa lite för mycket om makt (och politik) i dagens läge. Det är aldrig rätt att kvotera in x antal kvinnliga (eller manliga för den delen) kyrkoherdar och biskopar i Svenska kyrkan. Den enda princip som borde gälla är att det är rätt person som får tjänsten (observera ordvalet: "tjänsten", inte "jobbet"!), oavsett kön, etc. Tänk om urvalet gick efter i hur hög grad kandidaten i fråga är en god tjänare? Jag tror att det då skulle se klart annorlunda ut i Svenska kyrkan.

I slutet av inslaget på Rapport kom en intervju med prästkandidaten Emelie Söderholtz, som sa: "Jag tycker det är viktigt att man ser att jag är en präst och inte en kvinnlig präst. Jag vill bli sedd som en präst och inte en kvinnlig präst". "Varför är det viktigt?", frågade reportern. Emelie svarade: "För att det inte är könet som gör mig som en... till en bra präst".

Exakt vad jag menar. Hon verkar ha förstått vad det handlar om. Att vara präst är ett kall, inget karriärsyrke, ingen språngbräda mot makt. Det handlar inte om makt, utom om tjänande. Den enda makt vi ska sträva efter är den makt som har getts åt Jesus. Det är honom vi får tjäna. Han välsignar och utrustar den som underordnar sig. Och med denna makt ska vi tjäna våra medmänniskor.

Församlingsgemenskap

2010-04-10T09:02:00.006+02:00

Det var länge sen jag blev inspirerad till att skriva nåt "väsentligt" här på bloggen. Mycket av mitt jobb som präst är av sånt slag att man inte kan skriva om det, anser jag (eller andra), eller kräver en hel del formuleringskonst för att släppa ut det i offentligheten. När dessutom de flesta av mina arbetsuppgifter handlar om ordentliga förberedelser, med tillhörande nedskrivna genomtänkta formuleringar, finns sällan orken att skriva ner sina djupare tankar även här på bloggen. Men nu rann det till lite inspiration, kanske beroende på att jag har varit pappaledig hela veckan...

Sen ett antal år tillbaka har församlingsgemenskap legat mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har funderat en del kring varför jag har känt mig mer hemma på EFS här i Piteå, än i den församling jag jobbar i. Svaret har varit att jag känt större gemenskap med EFS-arna. Inte för att de nödvändigtvis är trevligare och mer socialt intelligenta, utan kanske mest för att de har haft självklara sammanhang som har odlat och underlättat församlingsgemenskapen. Jag tänker då på att de är indelade i hemgrupper och - inte minst - alltid har kyrkkaffe efter sina gudstjänster. Jag förundrade mig även över att så många i min församling kände sig så ensamma, alltså även de som räknas som församlingskärnan och suttit bredvid samma personer under många år i kyrkbänken. De hade alltså samma upplevelse som jag själv hade. Ju mer jag tänkte på det, desto mer tragiskt kändes det. För hur ska nya människor kunna finna sin plats i den gudstjänstfirande församlingen om de inte känner värme och gemenskap bland de som redan finns där?

Därför har jag medvetet försökt, steg för steg, att bygga upp församlingskärnan (väl medveten om att jag enbart är Guds tjänare i detta viktiga arbete). Detta tror jag sker på främst tre sätt: bön, fördjupning och mötesplatser mitt i livet.

Bön
Bönegemenskapen är grundläggande, både för gemenskapen med Gud och med varann. Det är ingen tvekan om att många av de människor jag känner mest samhörighet med, är de som jag ber med. I det sammanhanget kan vi dela de viktigaste sakerna i livet och innesluta det i bön. Vi har ofta fått bönesvar, inte nödvändigtvis stora omvälvande, men det är oerhört uppmuntrande. Det gör att omsorgen om varandra ökar, liksom, givetvis, förundran över Guds storhet och närvaro.

Syftet med bönen i församlingskärnan är alltså att fördjupa gemenskapen med Gud och med varandra.

Fördjupning
Jag har själv alltför många gånger gått hem besviken från gudstjänster, besviken över att inte ha fått mer matnyttigt i predikningarna. (Ja, i min lågkyrklighet är predikan viktigast för mig, även om det andra givetvis inte är oväsentligt!). Som någon klok människa har sagt: "Förr predikade man rent och klart, nu predikar man klent och rart". En fördjupande predikan, inspirerad av den Helige Ande och centrerad till Jesus, skapar tro och bygger upp församlingens tro. Själv har jag alltid försökt att satsa på mina predikningar och har de senaste åren märkt att de fått mer av den fördjupande karaktären. Den respons jag har mött har i stort sett varit positiv. Det märks hur mycket det saknas i den moderna församlingen. Många är svältfödda. Det var inte länge sen jag predikade på ett nytt ställe, där någon efteråt sa (med tårar i ögonen): "Om du bara visste hur mycket vi längtat efter att få höra det här!"

Som ett led i denna fördjupning har jag även haft tematiska bibelstudier i några år, där vi gått igenom väsentliga, centrala teman från A till Ö. Vi håller nu på att ha fullgjort andra vändan genom alfabetet. Det är bra både för mig och deltagarna. Numera finns de även på kvällstid.

Syftet med fördjupningen är alltså att skapa tro och bygga upp församlingskärnan.

Mötesplatser mitt i livet
I början nämnde jag detta med kyrkkaffen. Det är viktigare än man kan ana. Stadsförsamlingen har haft oregelbundna kyrkkaffen genom årens lopp, men det har sannerligen inte varit prioriterat. Några inflyttade församlingsbor har varit en blåslampa i det som numera är enkla kyrkkaffen varje söndag. Sen denna satsning påbörjats har det märkts hur mycket det faktiskt betyder. En del har fått ett avbrott i vardagens ensamhet, en del har fått nya vänner och alla har fått glädjas över att mötas och samtala om livet, i smått och stort. Efter församlingssammanslagningen har dessutom det frivilliga engagemanget ökat enormt. Det är som att "nu ska vi visa dem"... och antalet kaffedrickare har fördubblats, minst. Kring 40 varje söndag och påsklunchen lockade 70! :-D

Självklart finns det många fler viktiga mötesplatser mitt i livet, både som nu fungerar hos oss och sånt som jag skulle vilja skulle finnas, t ex hemgrupper. Men det har vi tyvärr inte (än).

Syftet med dessa mötesplatser mitt i livet är att församlingen på olika sätt ska kunna mötas och på ett otvunget sätt dela livet och tron.

Sammanfattning
Jag nämner inte dessa tre områden för att lyfta fram mig själv och min betydelse (och därmed nedvärdera andra människors ansträngningar och prioriteringar), utan för att visa på att vi inte får glömma bort det enkla och grundläggande i vårt församlingsarbete. Men av nån anledning är de här sakerna sällan prioriterade i en modern församling, konstigt nog. (I nämnda sammanslagning har precis alla dessa saker ifrågasatts och flyttats, antingen i tid eller rum. Därmed inte sagt att det blivit sämre, men de har i alla fall flyttats längre ut i marginalen. Hur det blir i framtiden vet jag inte...).

Jag skriver "konstigt nog", efter som jag är fullkomligt övertygad om att vi aldrig kommer att kunna nå ut till de församlingsbor som aldrig går till kyrkan, om vi inte har en fungerande församlingskärna, som vet vad tro och omsorg handlar om (och även har en medvetenhet om att de själva måste avstå från en del "andlig service" för att kunna nå ut), och som därmed är utrustade att ta emot de människor som kommer. En sån process kan endast skapas och fulländas av den Helige Ande.

Bottomline: Det jag vill ha sagt är att det knappast kommer någon väckelse utan att vi har en levande församlingsgemenskap.

Mästarnas mästare 2010

2010-03-30T23:12:00.001+02:00

Mästarnas mästare var ett av fjolårets allra bästa underhållningsprogram. Det var därför ingen överraskning att det kom tillbaka. Även årets upplaga var mycket sevärd. De har sannerligen hittat ett bra koncept med gamla idrottshjältar i förvånansvärt rättvisa tävlingar (om man ser till kvinnor och män) och trevlig samvaro däremellan. Det är hög nostalgifaktor, inte minst när de visar tillbakablickar från respektive karriärer. Vilka fantastiska idrottsliv de haft!

Årets deltagare var Agneta Andersson, Thomas Brolin, Tomas Gustafson, Stefan Holm, Thomas Johansson, Louise Karlsson, Ulrika Knape, Armand Kranjc, Catrin Nilsmark, Åsa Sandell och Patrik Sjöberg.

Det var nästa samma känsla som förra året, med skillnaden att det var lite mer tävlingshets från en del och med lite väl mycket trash talk från Patrik Sjöbergs sida. Men i det stora hela var det gemytligt. Roligt att se en sån som Tomas Brolin blomma ut till den glade prick man känner igen från den aktiva karriären. Det är givetvis media som det senaste decenniet valt att lyfta fram andra bitar hos honom. Just denna revanschsida av Mästarnas mästare tycker jag är nog så viktig.

Själv höll jag på Stefan Holm tills han åkte ut, men sen var Louise Karlsson min favorit. Otroligt duktig i alla tävlingar. Det förvånade mig inte alls, eftersom jag har sett hennes kvalitéer i andra jippoartade tävlingar tidigare. Det är så roligt att se att hon dominerade över männen i många grenar. Synd att hennes hjärtproblem satte stopp för slutsegern. Därmed inte sagt att Armand Kranjc var en värdig vinnare även han.

Till nästa år skulle jag vilja se: Kajsa Bergqvist, Jan Boklöv, Björn Borg, Magdalena Forsberg, Thomas Ravelli, Paolo Roberto, Ingemar Stenmark, Pia Sundhage, Gunde Svan, Annika Sörenstam och Marie-Helene "Billan" Östlund.

Jag kan, till sist, inte låta bli att citera mig själv från nämnda blogginlägg från mars 2009. Det handlar om hur en kyrklig variant skulle kunna vara. Tävlingen skulle kallas "Bäst präst":

Tänk er en kamp, präster emellan, i grenarna "liturgisk sång",
"maratonpredikan", "Nicenska trosbekännelsen på tid", "memorering av
Johannesevangeliet", "kast med liten katekes", "glosförhör på grekiska ord",
"nattligt infångande av smitande konfirmand", "påklädning av full
högmässomundering på tid", "häcklopp över symötestanternas rullatorer",
"teologisk labyrint", "slalom mellan utställda dia-koner", "tornbygge av
kyrkoordningen", "kaffebälgning", "berättande av roliga anekdoter från tiden som
pastorsadjunkt", "sitta på terminsplanering utan att gäspa", etc

En hemsida med många rum

2010-03-29T23:39:00.001+02:00

Jag har länge känt att min hemsida skulle behöva en liten ansiktslyftning. Det har till exempel inte varit så lätt att hitta vad man är intresserad av att läsa eller göra. Nu har jag åtgärdat det hela genom att utforma ett nytt menysystem. Hemsidan är nu uppbyggd kring ett antal olika rum, precis som i ett vanligt hem. Så här ser planlösningen ut:

Hallen - välkomstsidan
Köket - lite personlig information om mig och min familj
Vardagsrummet - sånt som rör mitt liv och min vardag.
Andaktsrummet - en mängd uppbygglig läsning, typ predikningar, andakter och annat tänkvärt
Lekrummet - en del att göra, t ex frågesporten och andra små klurigheter
Gillestugan - sånt som jag helt enkelt gillar, typ statistik och engelsk fotboll. (Mer saker är under långsam produktion)
Förrådet - allehanda arkiverade godsaker, seriöst och oseriöst
Gästrummet - gästboken
Länkskafferiet - intressanta länkar inom olika områden
In English - kort presentation på engelska (Tyvärr har jag inte kommit på nåt passande rumsnamn)

Den uppmärksamme kanske lägger märke till att det inte finns något sovrum på hemsidan. Det är precis som det ska vara. Vissa delar av livet vill jag värna om. Detta innebär att hemsidan (och bloggen) visserligen är personlig, men den är aldrig privat.

Så nu är du förstås välkommen att gå husesyn... :-)

Berätta för mig om Bibeln

2010-03-25T09:17:00.003+01:00

För några kvällar sen var det en intressant kväll i Furubergskyrkan. Vi var fem av prästerna i Piteå församling som var och en hade sex minuter på oss att delge vår personliga syn på Bibeln. Så här sa jag...

Om det börjar brinna
Om det började brinna hemma skulle jag givetvis rädda familjen först, men sen är det faktiskt min Bibel. Inte för att det inte skulle gå att ersätta den med en ny, utan både för att den representerar min tro och för att jag är så inläst på den. Den är full med understrykningar och en del anteckningar. Bibeln är ovärderlig för mig.

Två bibelord
Jag vill läsa två bibelord som förklarar på ett bra sätt vad Bibeln betyder för mig. Först är det från Ordspråksboken: "Min son, lyssna till vad jag säger, hör noga på mina ord. Släpp dem aldrig ur sikte, bevara dem djupt i ditt hjärta. Ty de ger liv åt den som finner dem och läkedom åt hela hans kropp." (Ords 4:20-22)

Guds ord ger mig liv och läkedom.

Det andra bibelordet är det som Paulus skriver till Timotheos: ”Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.” (2 Tim 3: 14-17)

Det här känner jag igen mig så mycket i. Jag vill lyfta fram tre saker:
1. Först och främst att även jag är hemma i de heliga skrifterna ända sen barnaåren. Mina föräldrar läste alltid ur Barnens Bibel för mig och min bror när vi var små. Jag tror vi hann igenom den 16 gånger innan vi började läsa den själva. Det har gett mig en suverän grund att stå på som präst och kristen.

2. Sen står det att de heliga skrifterna ”förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus”. Det är kärnan i Bibelns budskap. Den visar oss vägen till frälsning.

3. Och det tredje som står är att ”varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när jag undervisar” och allt det andra som jag gör som präst.

Den Helige Ande
Bibeln är grunden för min tro. I Bibeln har Gud uppenbarat sig själv och sin vilja. Men jag behöver den Helige Ande för att kunna förstå det här. Anden har en nyckelroll, både i Bibelns tillkomst och när jag idag försöker läsa och ta till mig det som står. Den Helige Ande förmår öppna upp det skriva ordet så att orden får liv och berör mig. Plötsligt har en vanlig mening i den heliga Skrift blivit levande. Det till synes torra och döda har fått liv.

Kampen
Men visst har det ju varit en kamp och kan ibland vara det även idag. Under studieåren i Uppsala blev jag och de övriga matade med en kritisk inställning till Bibeln. Det är den historisk-kritiska bibelsynen som gäller. Det innebär i korthet att Guds ord ifrågasätts. Det finns väl vissa poänger i att man inte ska svälja allt okritiskt, att det är viktigt att studera allt i historiens ljus och jämföra med vetenskapens framsteg. Men den katastrofala följden blir lätt att man kastar ut barnet med badvattnet, att Bibeln inte längre betraktas som Guds ord.

När jag sen blev färdig präst – om man nu nånsin kan bli färdig – trodde jag att jag hade lyckats surfa ovanpå de dränkande vågorna, men kände snabbt att bördan fanns med. Ordet börda stämmer väldigt bra, tycker jag, eftersom man med detta i bagaget aldrig kan veta vad i Bibeln som är Guds ord och vad som inte är det, vad som är sant och vad man inte riktigt kan lita på.

Då finns det faktiskt en stor risk att man skapar sin egen religion, som grundar sig mer på vad man själv tycker passar, än på vad Gud uppenbarar för oss i Bibeln. Man skapar alltså en avgud, vilket ju är väldigt allvarligt!

Vägskälet
Hursomhelst kom jag till ett vägskäl. Jag var tvungen att bestämma mig och jag beslutade mig för att betrakta Bibeln, hela Bibeln, som Guds ord. Punkt slut. Och plötsligt släppte allt. Jag kände en frid inom mig och det blev mycket lättare att predika och att försöka förklara den kristna tron för människor.

Jag inser givetvis att det finns saker i Bibeln som jag inte kan förklara. Det finns saker som var knutna till historien. Gud har använt sig av vanliga människor med olika personligheter när Bibeln skrevs. Guds ord har så att säga filtrerats genom människors personligheter och deras samtid. Det finns saker som inte verkar stämma ihop, men jag har en ödmjukhet inför att jag aldrig kan sätta mig själv över Bibeln ord. Min hjärna och min kunskap är begränsad.

Det viktigaste är alltså att Bibeln är Guds ord och att den Helige Ande kan göra ordet levande för oss även idag.

En symmetrisk födelsedag

2010-03-24T22:08:00.003+01:00

Inte för att det egentligen är så mycket att blogga om, men idag fyller jag 44 år. Det är inte alla dagar man fyller så symmetriskt. Själva firandet har kanske inte varit lika symmetriskt. I så fall skulle dagen både ha inletts och avslutats en tårtbit. Nu blev det klar övervikt mot kvällningen, både bokstavligt och bildligt. Trevligt och enkelt firande, i den mån man nu egentligen brukar fira sin födelsedagen som vuxen. Det känns mer som att man halar än firar.

Elias väckte mig flera gånger i morse (lite väl tidigt) med orden "Grattis på födelsedagen, pappa!". Sen hade han visst berättat på dagis att jag fyller år idag. Men inte bara jag, utan han själv också. Tre år.

Gulliga Caroline var riktigt bekymrad över att jag hade fått så få presenter, men jag försökte förklara att det är så det är att vara vuxen. Hon vill inte bli vuxen, säger hon. Behöver jag tillägga att hon själv, sedan en dryg månad tillbaka, dagligen längtar (milt uttryck) till sin egen födelsedag i mitten av maj.

44 - symmetriskt och grafiskt vackert, par i fyror. Eller varför inte två segelbåtar (vid livets solnedgång?)

När snödrivan behöver flyttas

2010-03-23T21:07:00.005+01:00

Vinterns enorma snöfall har mer och mer inneburit problem med var jag ska hä (vilket bra ord det är!) snön. Ju längre vintern går, desto mer börjar man slarva, vilket kan få stora konsekvenser när snön bara fortsätter komma. Till slut får man sota för sitt slarv. Förra helgen fick jag flytta på en bred snödriva en meter åt vänster på garageuppfarten. Men det gjorde jag så gärna. This is the story:

Vi har verkligen försökt klara oss här hemma med en bil. Det har gått bra, men det finns samtidigt en gräns. När det nu vid årsskiftet blev ändrade arbetsförhållanden för mig, dvs att jag numera måste sitta i Öjebyn, har det blivit allt tydligare att gränsen har passerats. Jag kan ju inte cykla längre. Även om det inte blivit så ofta sen Caroline började skolan, så är det i alla fall omöjligt nu. Visst kan man cykla en mil, enkel väg, på sommaren, men inte nu. Samtidigt blir ju Magdalena väldigt bunden när Volvon alltid är upptagen.

Så vi började prata om det här för några veckor sen och kom fram till att det var dags - ja, rent av nödvändigt att skaffa en andrabil. Men det gäller ju samtidigt att hitta nåt man vill ha. Kriterierna var: liten, bensinsnål och inte alltför gammal. För ett par veckor sen åkte vi runt till bilhandlarna här i stan, men insåg att det verkligen inte är så mycket begagnat ute på marknaden, inte efter de kriterier vi hade i alla fall. Till slut kom vi till Toyotahandlaren och tittade runt i bilhallen. Visst fanns det en liten bensinsnål bil, men den var kanske lite för dyr. Jag trodde definitivt inte att Magdalena var intresserad, men när vi kom ut till bilen sa hon: "Ååh, den vill jag ha!!"

Sen gick det fort. Nu är vi, sen elva dagar tillbaka, ägare till en röd, tredörrars Toyota Aygo. En "ohyggligt" liten bil, goda vitsord i de tester jag läst. Inte optimal, men ändå perfekt som andrabil för oss. Riktigt rolig att köra, även om den knappast går att åka på sommarsemester i. Inne i stan är den suverän. Det blev ett bra köp! Vi räknar med att tanka första gången fram emot sommaren. Och då lär snön vara ett minne blott.

Bäst av allt är nog ändå att se Magdalenas lycka!! :-D

Jag funderar dock på att debitera Piteå församling... ;-)

Melodifestivalen - finalsummering

2010-03-14T08:49:00.002+01:00

Jag återkommer väl när det blir dags för Eurovision Song Contest, men nu är det dags för en avslutande kommentar kring årets Melodifestivalpartaj.

Jag förstod rätt snart att det skulle stå mellan de låtar som diverse nätundersökningar förvarnat om: "This Is My Life" och "Keep On Walking", med "Manboy" som liten outsider. Darins "You're Out Of My Life" tappade oväntat fort. Min favorit bland dessa var Salem Al Fakirs pärla. Den har verkligen vuxit senaste veckan och blivit min favorit (tillsammans med Andreas Johnsons vackra "We Can Work It Out"). Att sen Björn Gustafsson hoppade in som pianist i slutet av Salems låt var ju både oväntat och kul. Men det hjälpte inte. Som vanligt var det telefonrösterna som slutligen avgjorde kampen till segrarinnans fördel.

Anna Bergendahl - vem hade anat det när hon var med i Idol häromåret? Visst, hon var bra redan då (åtminstone när det var låtar som passade hennes speciella röst), men de flesta idolerna brukar ju försvinna ut i skuggorna. Nu kan hon börja packa väskorna för att spendera en majvecka i exotiska Oslo. 17 år gammal. Hon verkar också (nästan) totalt omedveten om hur duktig hon är. Det blir (nästan) samma tårar som när hon fick sånt beröm under Idoltiden. Okej, Anna Bergendahl tillhörde inte mina absoluta favoriter, det vet ni som följt vad jag har skrivit de senaste veckorna, men som jag skrev i fredags: "Jag skulle faktiskt inte skämmas över att skicka vem som helst av dessa finalister till Europafinalen i Oslo". Hur hennes chanser är i den konkurrensen återstår att se. Jag bara konstaterar att de internationella jurygrupperna inte gav henne alltför många poäng igår kväll (delad 6:e plats, om jag räknade rätt). Hursomhelst önskar jag Anna Bergendahl lycka till och hon får mitt fulla stöd i Oslo.

Inför finalen

2010-03-12T15:52:00.002+01:00

Hastigt och lustigt är det så dags för final i Melodifestivalen. Här kommer mitt tips. Så här rankar jag låtarna:

1. "We Can Work It Out" - Andreas Johnson
2. "Keep On Walking" - Salem Al Fakir
3. "You're Out Of My Life" - Darin
4. "Manboy" - Eric Saade
5. "This Is My Life" - Anna Bergendahl
6. "Unstoppable" - Ola
7. "Kom" - Timoteij
8. "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
9. "I Did It For Love" - Jessica Andersson
10. "Hollow" - Peter Jöback

Kommentar:
Jag inser snabbt att jag har tippat helt med hjärtat. Sannolikt kommer nog inte Andreas Johnson att vinna, tyvärr. Men det är helt klart den låt jag tyckt bäst om i årets upplaga. Annars har det ju verkligen varit balladernas år. I den kampen tycker jag faktiskt att Peter Jöbacks låt är oväntat svag. När jag hört en del av låtarna på radion kan jag konstatera att Anna Bergendahls låt har vuxit och blivit lite av en outsider. Jag gillar den. Och "Keep On Walking" är en pärla! Otroligt vacker låt! Listan här ovanför kanske inte i alla stycken stämmer överens med de omdömen jag gav i respektive delfinal, men låtar har ju en tendens att mogna till sig.

Slutsumman är, precis som jag alltid hävdat, att finalfältet håller högre klass med detta upplägg (med delfinaler och andra chansen) än de Melodifestivaler vi såg förr i tiden innan Christer Björkman blev regent. Jag skulle faktiskt inte skämmas över att skicka vem som helst av dessa finalister till Europafinalen i Oslo. Däremot kan jag inte se att någon av dem har så stor chans i den konkurrens som lär bli där.

Ska jag ändå våga mig på en gissning tror jag det blir... och nu måste man ju även väga in att det kommer att vara sex jurygrupper från utlandet i omröstningen... Darin... Anna Bergendahl... eller Salem Al Fakir.

I morgon kväll vet vi...

Inför andra chansen

2010-03-02T10:06:00.002+01:00

Eftersom jag åker iväg med barnen resten av veckan är det hög tid att fundera kring andra chansen i Melodifestivalen. Who's hot and who's not? Om jag börjar med att rangordna låtarna, så ser det ut så här:

1. "Headlines" - Alcazar
2. "Sucker For Love" - Pauline
3. "Human Frontier" - Neo
4. "Road Salt" - Pain Of Salvation
5. "I Did It For Love" - Jessica Andersson
6. "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
7. "Heaven Or Hell" - Crucified Barbara
8. "Underbart" - Kalle Moraeus & Orsa Spelmän

Så här blir ju förstås inte, eftersom det handlar om dueller. Men utifrån min personliga rangordning så blir det följande resultat:

Grupp A:
"Road Salt" - Pain Of Salvation - - - "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
"Sucker For Love" - Pauline - - - "Heaven Or Hell" - Crucified Barbara

Gruppfinal: "Road Salt" - Pain Of Salvation - - - "Sucker For Love" - Pauline

Grupp B:
"Underbart" - Kalle Moraeus & Orsa Spelmän - - - "Human Frontier" - Neo
"Headlines" - Alcazar - - - "I Did It For Love" - Jessica Andersson

Gruppfinal: "Human Frontier" - Neo - - - "Headlines" - Alcazar

Kommentar:
Det blir intressanta dueller. Grupp B anser jag nog vara lite starkare. Jag hade nog helst sett Alcazar och Neo i Globen, men det går ju inte. Jag har genom årens lopp insett att svenska folket (av nån anledning) inte tycker som jag alla gånger, så antagligen kommer det att se helt annorlunda ut. Eftersom detta verkar vara balladernas år blir jag inte helt förvånad om det blir Pain of Salvation och Jessica Andersson som bokar biljetterna till den kungliga hufvudstaden.

Jag måste också lägga till att nu, när jag hört några av låtarna lite mer, t ex på radio, så hade jag gärna sett att både Elin Lanto och Jenny Silver gått längre (kanske var det hennes märkliga framträdande som hindrade framgången?).

Granndiost

2010-03-01T17:41:00.004+01:00

Vad ska man göra åt sina grannar? Vad säger man när man kommer ut för att skotta den snö som vräkt ner flera dagar, som plogbilen packat vid infarten, som man gruvat för att skotta bort i ett par dygn, och finner att en av grannarna har tagit bort den med sin snöslunga? Ja, vad säger man? Annat än tack!! :-D

Granndiost var ordet...

Melodifestivalen - deltävling 4

2010-02-28T18:19:00.005+01:00

Fjärde deltävlingen avnjöts vid en sen nattimme efter att ha firat svägerskans 40-årsdag i Kalix. Avnjöts är väl ett något överdrivet ord, eftersom det mest kändes som en transportsträcka, utan några slutvinnare i sikte.

Här är i alla fall the votes of the SvBG jury:

1. "Human Frontier" - Neo
(Gick vidare till andra chansen)
Kanske beror det på årets balladöverdos, men det här var en frisk fläkt i denna deltävling. Neo är en mycket duktig sångare, som påminde oerhört mycket om Mika, både utseende- och sångmässigt. Låten kommer säkert att nötas sönder på Rix FM.

2. "This Is My Life" - Anna Bergendahl
(Gick direkt till finalen som 1:a)
Den här låten passade Anna Bergendahl perfekt. Hon har ju en mycket speciell, Tracey Chapmanliknande röst, som nog många röstare minns från Idol häromåret. Vacker låt, men nog tycker jag hon ska skippa gitarrekvisitan i finalen.

3. "Stop" - Sibel
(Blev 7:a)
Vad hände här? Varför blev Sibel bara sjua? Vilken rökare!! Samma sak som med Neos låt, en frisk fläkt i balladträsket.

4. "Jag vill om du vågar" - Pernilla Wahlgren
(Gick vidare till andra chansen)
En klassisk popschlager, kanske årets enda. Man känner igen stilen, men man blir glad och det är kanske det allra viktigaste i Melodifestivalsammanhanget? Lade ni märke till de ekon som fanns från Pernillas genombrott med Piccadilly Circus för 25 år sen? Jag tänker på att det var två dansare bakom henne. Denna gång var det dock inte bröderna Ingrosso.

5. "Hollow" - Peter Jöback
(Gick direkt till finalen som 2:a)
Visst var låten mäktig. Visst sjunger Peter Jöback suveränt bra, men ändå var det nåt som... jag vet inte. Jag fick inget grepp om låten. Det är antagligen en låt som växer, men den här kan väl ändå inte vinna i Globen?

6. "Idiot" - Noll Tolerans
(Blev 5:a)
Så har även skatepunken gjort sitt intåg i Melodifestivalen. Jag erkänner villigt att jag absolut inte har Noll Tolerans till dessa ungdomar. De var klart bättre än så. Inte alls dålig i sin genre, även om jag förstår att inte fler röstade på dem i detta sammanhang. Sångaren påminde en del om Peo Thyrén i sin breda stockholmska.

7. "Thursdays" - Lovestoned
(Blev 6:a)
Lite popreggae. Inte så dumt, faktiskt, även om det inte lämnade så bestående (skiv)spår i mig.

8. "Magisk stjärna"- Py Bäckman
(Blev 8:a)
Tiden har nog sprungit ifrån Py. Lite för darrig sång för min smak. Det hjälpte inte ens att se ut som Ozzy Osbourne. Däremot är hon ju en bra låtskrivare, även om detta kanske inte var hennes bästa.

Att måna om kunden

2010-02-26T09:15:00.003+01:00

Detta är en hyllning till personalen på Coop igår kväll. Efter att jag hade nattat Elias åkte jag iväg till Coop för att handla inför helgen. Samtidigt var det damstafetten i OS. Jag hade ställt in hårddiskinspelningen för att se när jag kom hem igen. När jag köpt in de sedvanliga tacosgrejorna (det är ju ändå fredag!) och närmade mig kassan, märkte jag att de hade på en TV. Jag hann höra "Charlotte Kalla är ute på jakt" och förstod att här gäller det att fokusera på andra saker än de ljud som öronen automatiskt drogs till. Strategin var inte svår att räkna ut: snabbt till kassan, betala och iväg...

Nähä... Avstämning!

Jag sa till Carl-Sören... nej, jag menar kassören: "Nu gäller det att inte lyssna på hur det går i OS-stafetten. Jag ska hem och se det sen" ... Jag pratade nog ovanligt mycket där vid rullbandet. Ibland hördes nog ett lite lågmält "babababababababa" och småvisslande.

Det var då det hände: Mannen i kassan letade reda på en fjärrkontroll och skruvade ner ljudet på TV:n. Sånt händer ju bara inte! Det var verkligen att måna om kunden (och borde vara lönegrundande!). Det uppskattas! Kanske måste jag handla lite oftare på Coop.

Den bestående Bibeln

2010-02-23T21:41:00.005+01:00

De senaste veckorna har jag köpt ett par nya biblar. "Okeeeeej", kanske ni tänker, "räcker det inte med alla olika varianter som står i bokhyllan, ligger på skrivbordet och på nattduksbordet?" Nja, det är klart att jag har så att jag klarar mig. Det räcker ju egentligen med en Bibel, dvs den man läser. Resten är bra för att jämföra olika översättningar. Alltid ger det nån ny vinkling.

Nej, det jag talar om är att jag köpt "Schlagerbibeln" och "OS-bibeln", välkolorerade aktuella magasin för att kunna hänga med i de pågående evenemangen. Självklart förgylls mitt intresse av Melodifestivalen och sport av dessa så kallade "biblar", de ger god vägledning för det som händer.

Men det är ju en stor skillnad om man jämför med den Heliga Skrift! OS-bibeln och Schlagerbibeln är ytliga, eller på sin höjd en fördjupning på ytplanet. När OS och Melodifestivalen är slut är de helt inaktuella. Man kanske kan bläddra i dem senare - det är god dasslitteratur - men de har inget nytt att tillföra, mer än minnen från glittrande paljetter och hägrande guldmedaljer. Sen går man vidare till nya jordiska begivenheter. Annat är det med den Heliga Skrift. Den är alltid aktuell och har alltid mycket att ge - om man ger den chansen vill säga. Med den Helige Andes hjälp har den betydelse för hela livet och evigheten. Som det står i Ordspråksboken: "Min son, lyssna till vad jag säger, hör noga på mina ord. Släpp dem aldrig ur sikte, bevara dem djupt i ditt hjärta. Ty de ger liv åt den som finner dem och läkedom åt hela hans kropp." (Ords 4:20-22).

Självklart klarar man av att följa både Melodifestival och vinter-OS utan de specialskrivna guiderna. Men jag är mycket tveksam om man klarar av det kristna livet utan Bibeln. Det är ju där hela Guds uppenbarelse finns samlad. Allt annat riskerar att bli en egentillverkad religion och ingenting annat än en avgud. "Kanske" är kyrkans kris orsakat av att vi har tappat bort kärleken till Bibeln, Guds ord. (Jag skriver kanske med citationstecken, eftersom jag är övertygad om att så är fallet!). Vi behöver läsa vår Bibel för att kunna vara kyrka.

Åter till de färgglada biblarna: Vän av ordning kanske funderar över att man blandar in det laddade ordet "bibel" i dessa profana sammanhang. Jag är inte en som tar alltför illa vid mig av detta. Ordet bibel är inte heligt (även om innehållet är det). "Bibel" betyder ju "böcker" och självklart måste man få använda såna ord. Men å andra sidan kan man ju fundera på om tidningsmakarna nånsin funderar på att använda begreppet "OS-koranen", eller liknande? Knappast. Varför inte? Och vad skulle i så fall reaktionerna bli? Nånstans kanske det brister i respekt, jag vet inte. Men som sagt: jag bryr mig inte särskilt mycket.

Förut använde Aftonbladet titeln "Superguiden" för dylika publikationer. Kanske är det vad vi borde kalla vår Bibel, för visst är det en superguide det handlar om! Paulus skriver till Timotheos: "Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar." (2 Tim 3:14-17)

Som sagt: En superguide!

Nu är vi nånstans mitt i vinter-OS i Vancouver och Melodifestivalcirkusen. Men dessa evenemang tar slut rätt snart. Man skulle kunna säga att Christer Björkmans skapelse kommer att förgå. Jakob Hårds vägledning och Jonas Karlssons predikningar kommer att tystna. Men Guds ord kommer att bestå. Livet fortsätter och därför fortsätter jag att läsa den riktiga Bibeln, Guds ord, den Heliga Skrift.

Melodifestivalen - deltävling 3

2010-02-21T07:45:00.006+01:00

"Schlagerskräll" var en av låtskrivarnas spontana ord, när deras "Kom" kom direkt till final. Och visst var det en skräll. Mer om det här nedanför. Tredje deltävlingen från Göteborg blev en omgång som hade det mesta. Allt från förutsägbart till skrällar, från bleka ballader till eldfängd hårdrock. Några bra och hållbara låtar var det faktiskt. Sen måste jag ju nämna mellanakterna. De är verkligen alltid bra. Man kan inte missa en sekund, faktiskt. Blue Man Group hade ju en helt fantastisk show. Men man kan ju fråga sig varför SVT bränner krutet redan nu? Inte kan väl detta toppas i Globen? Eller har de månne ytterligare ess i schla... förlåt, rockärmen?

Så här ser i alla fall the votes of the SvBG jury ut:

1. "You're Out Of My Life" - Darin
(Gick direkt till final som 2:a)
Oj, vad proffsig Darin är. Ger alltid 100 % och det är det som gör honom till en vinnare i längden. Detta var en mycket bra och innerlig ballad, som jag gärna skulle kunna tänka mig att släppa iväg till Oslo i maj.

2. "Headlines" - Alcazar
(Gick vidare till andra chansen)
Inte lika direkt som "Stay The Night" förra året, men visst levererar Alcazar (som vanligt). Den inleddes med tydliga "Viva la Vida"-synthstråkar. Inget fel i det, så länge som inget annat i låten påminde om den. Nej, den här hade jag gärna velat se direkt i Globen, men samtidigt kanske den vinner på att svenska folket får lyssna på den en vända till i andra chansen? Den växer i alla fall i mina öron redan nu, efter en andra genomlyssning. Givetvis kommer den att få mina röster i Örebro.

3. "Kom" - Timoteij
(Gick direkt till final som 1:a)
Den här låten var verkligen bra med en mycket smakfull blandning av popmusik och folkmusikaliska inslag, med en refräng som verkligen satte sig. Det finns vissa likheter med Ruslanas vinnarlåt häromåret. De fyra tjejerna i Timoteij lyckas förmedla glädje och sånt hjälper mycket i såna här sammanhang. En överraskning, en skräll, som sagt, men den var värd det, helt klart!

4. "Doctor Doctor" - Elin Lanto
(Blev 7:a)
Den här låten gillade jag mycket. Det var lite "I Kissed A Girl"-känsla i kompet + nåt eko från nån 80-talslåt som jag inte kommer på namnet på. Klart mycket bättre än den placering den fick.

5. "Hur kan jag tro på kärlek?" - Erik Linder
(Blev 5:a)
Man kan inte låta bli att tänka på hur låten hade kunnat låta med Ted Gärdestad vid micken, med tanke på att det var brorsan Kenneth som gjort låten. Men Erik Linder sjunger riktigt bra. Ljus tenorstämma och tonsäker. Kanske blev slutsumman av låten ändå lite för tam och snäll, trots en bra och hoppfull text.

6. "Heaven Or Hell" - Crucified Barbara
(Gick vidare till andra chansen)
Bokstavligen det mest eldfängda numret i år och det klart tyngsta bidraget hittills genom årens lopp. Inget att anmärka på egentligen. Bra i sin genre, helt enkelt. Stabil tung hårdrock med mycket bra sångsolist. Därmed inte sagt att den konkurrerar ut ovanstående låtar.

7. "Yeba" - Getty
(Blev 6:a)
Låten sjöngs på språket lingala. (Jag förstod inte mer än hälften). Men Getty Domein lyckades ändå förmedla en bra känsla. Välsjunget och dansant, lite Mory Kanté-känsla, men ändå känns det, tyvärr, lite malplacerat i detta sammanhang.

8. "Tonight" - Johannes Bah Kuhnke
(Blev 8:a)
En bombastisk ballad, eller vad man nu ska kalla det. Hyfsad låt, måste jag säga, men den hade behövt en annan sångare. Han var ingen katastrof, men sjöng bitvis lite småfalskt och hade lite för tunn röst, tyvärr. Låten var värd ett bättre öde.

Fettisdag

2010-02-16T17:47:00.007+01:00

Idag är det fettisdag. En klassisk dag, som varit en favorit ända sen barndomen. Ofta handlade det om solsken, skidåkning, varm choklad, apelsin och - givetvis - semlor! Semlan är ju dagens höjdpunkt, utan tvekan. Med tiden har jag väl skalat av det mesta av uppväxtens traditioner - men kvar finns semlan, eller snarast "semlorna", eftersom man sällan nöjer sig med en.

Men samtidigt innebär det ju ett problem. Semlor är ju allt annat än nyttiga. Men det är väl därför de är så goda. Det finns ju nåt sorts samband mellan allt gott och allt onyttigt. Av nån anledning råkar det dessutom vara så att jag ofta vid den här tiden av året har försökt banta, med följden att semlorna ofta blivit en svår frestelse.

Men frågan är ju vad som gäller, späk eller späck?

I förmiddags blev vi bjudna av arbetsgivaren på, som man skrev "årets första semla"... Men vänta här nu: "Årets första... ?" Okej, det var faktiskt min första, men ändå... Nej, nu börjar ju fastetiden med en helt annan inställning till livet och godsakerna.

Men det finns flera olika traditioner: En tradition menar att det är först på fettisdagen man får äta semlor, men sen kan man fortsätta under fastetiden, åtminstone på tisdagarna. En annan tradition hävdar att man gärna kan frossa flera veckor innan fettisdag, men sen inträder fastan. Ytterligare en tradition håller på att det endast är fettisdag som gäller. Till sist finns givetvis den tradition som helt struntar i traditionerna.

Hursomhelst: Hur ska en semla vara då? En studiekamrat från Uppsalatiden gav på Facebook den bästa beskrivningen nånsin på en semla:

Jag "kan härmed komma ut som semmelayatollah. de ska vara hembakade dvs inga artificiella konditoriluftslott (o inte heller vanlig vetebrödsdeg utan med ägg, kardemumma och horthornssalt), fyllda med riktig vispad grädde och mandelmassa mosad med bullinkråm och grädde. florsocker. får inte förstöras med varm mjölk på. njutningen bygger på att alla detaljer är rätt. kom o smaka!"

Det var en fullkomlig beskrivning, en uppenbarad och förklarad semlighet! :-D

Till sist: Hur skulle man fira Björn Ferrys OS-guld? Givetvis med en semla. Så avslutades årets fettisdag. Men nu börjar fastan...

Melodifestivalen - deltävling 2

2010-02-14T23:44:00.006+01:00

Igår var det Sandvikens tur att invaderas av Melodifestivalscirkusen. Den här gången var det klart bättre startfält. Möjligen fick vi se en framtida vinnare, faktiskt. Sen måste jag säga att jag gillar mellanakterna, speciellt när Dolph Lundgren dyker upp som hårding. Visst känner man igen humorn från tidigare år (säkert samma manusförfattare), men det är kul, åtminstone ibland...

Hursomhelst: Här är the votes of the SvBG jury:

1. "We Can Work It Out" - Andreas Johnson
(Gick vidare till final som 2:a)
Jag har alltid gillat Andreas Johnson, men frågan är om inte det här är hans bästa låt sen "Glorious" för dryga tio år sen. Vissa passager var så vackra att jag nästan fick tårar i ögonen. Jag gillade också det bakåtlutade tempot i låten. Den här låten skulle jag vara stolt över att skicka till Oslo i maj!

2. "Manboy" - Eric Saade
(Gick vidare till final som 1:a)
Riktigt bra låt det här också! En medryckande låt som sätter sig direkt. Det kändes redan från första tonerna att den här kommer att gå långt. Dessutom sjungen av en glad, dansant och duktig sångare. Lite Måns Zelmerlöw-känsla. Vi har säkerligen sett ett genombrott!

3. "Sucker For Love" - Pauline
(Gick vidare till andra chansen)
En av de fyra jokrarna. Klart skön låt och den verkar passa Pauline perfekt. Hon är cool! Låten sticker ut på ett behagligt sätt. Jag hör gärna mer av den, så det är bra att den i alla fall gick vidare till andra chansen.

4. "Manipulated" - Hanna Lindblad
(Blev 5:a)
Lite "I Was Made For Loving You"-känsla, men i clubförpackning. Perfekt sångerska till den här låten! Mycket stabilt framförande, även om jag gärna hade sett lite mer kläder på de stackars artisterna. Skulle gärna sett att låten hade fått en andra chans.

5. "Come And Get Me Now" - Highlights & MiSt
(Blev 7:a)
Kul grej med en webbjoker. Inte alls så dålig. Jag gillade många delar av den. Den var inte heller så dansbandig som jag hade befarat med tanke på Highlights. (Men popdelen av dansbandsvärlden är ju inte det sämsta)

6. "Underbart" - Kalle Moraeus och Orsa Spelmän
(Gick vidare till andra chansen)
Jag har länge tänkt på att det skulle vara roligt att höra en riktig folkmusiklåt i de här sammanhangen, men jag vet inte om det här riktigt var den starkaste låten för ändamålet. Men den var ändå helt okej. Efter en lite darrig start kom låten loss i refrängen. (En liten fundering bara: Varför heter Kalle "Moraeus" och inte "Orsaeus"?)

7. "Hippare Hoppare" - Andra Generationen och Dogge
(Blev 6:a)
En riktigt fartig balkanlåt med säker rapp. Dogge kan verkligen sin sak. Det kan Andra Generationen också. Tyvärr är det fel sammanhang, så det ska mycket till för att de ska lyckas...

8. "Innan alla ljusen brunnit ut" - Anna-Maria Espinosa.
(Blev 8:a)
Nu har jag inte hört Anna-Maria Espinosa speciellt mycket tidigare, mig veterligen bara en låt (och då var låten klart bättre) men det här kändes inte riktigt bra. Det blev lite tunn och småskrikig sång till en rätt svag låt. Inte mycket att jobba med, på nåt sätt.

Inför OS

2010-02-12T21:45:00.006+01:00

För rätt många månader sen började Sportnyttredaktionen nedräkningen inför OS. "100 dagar kvar" - "50 dagar kvar" - "23 dagar kvar" - "9 dagar kvar"... och vips är vi där: OS i Vancouver. Jag kan inte påstå att jag är laddad. Det har varit lite för mycket annat att tänka på. Men egentligen behöver man inte ladda. Det räcker ju att slappna av och luta sig tillbaka i TV-soffan. Jag kommer givetvis inte att se allt, hur intresserad jag än är. Det går bara inte. Men visst kommer jag att se alla godbitarna och lite till...

Jag är definitivt inte en som skulle ta ut semesterdagar för att kunna koncentrera mig på OS, men visst tänker jag stanna hemma med barnen om de råkar bli sjuka. Rykten har nått mig att ett kusinbarn har vattkoppor och visst är det frestande att åka upp en sväng till Arjeplog med Elias. Det skulle det kunna vara värt. Problemet är väl bara att inkubationstiden är lite för lång...

Nej, det blir som det blir. Det blir att spela in en hel del och se i efterhand, vissa delar i snabbspolning, vissa delar skippar jag. Men en del tävlingar och matcher kan man ju bara inte missa, även om det skulle vara mitt i natten. Längdskidåkning, skidskytte och ishockey hör ju dit.

Hur kommer det att gå då? Svårt att säga, men visst blir det en del medaljer. Så här gissar jag (givetvis med en stor portion hjärta och en tydlig glädjekalkyl, men varför ska man inte vara positiv?):

Guld:
- Helena Jonsson (jaktstart)
- Helena Jonsson (masstart)
- Charlotte Kalla (10 km fristil)
- Emil Jönsson (sprint)

Silver:
- Anja Pärson (störtlopp)
- Emil Jönsson och Björn Lind (eller hur nu laget formeras - sprintstafett)
- Hanna Falk och Charlotte Kalla (eller hur nu laget formeras - sprintstafett)

Brons:
- Tre Kronor (ishockey)
- Damkronorna (ishockey)
- Anna Olsson, Magdalena Pajala, Anna Haag, Charlotte Kalla (eller hur nu laget formeras - stafett)
- Elisabeth Högberg, AnnaCarin Olofsson, Anna-Maria Nilsson, Helena Jonsson (eller hur nu laget formeras - skidskyttestafett)
- Lag Norberg (curling)

OS-kung: Petter Northug
OS-drottning: Lindsey Vonn - eller varför inte Helena Jonsson?

En sista sak: Peter Forsberg - perfekt val av fanbärare!

Let the games begin!

Tour of... vadå?

2010-02-08T14:18:00.003+01:00

När jag sitter och uppdaterar bloggen och hemsidan har jag haft på TV:n. När jag zappade runt bland kanalerna upptäckte jag att cykelsäsongen redan har dragit igång på Eurosport. Det är alltid en fröjd att lyssna till Roberto Vacchi och Anders Adamsson, men det var ändå nåt som saknades. Under Giro d'Italia och Tour de France är det alltid otroligt mycket folk och fantastiska landskapsvyer, ofta kuperat.

Nu handlade det om Tour of Qatar...

...tänk efter en stund hur du tror det såg ut...

Precis: platt, platt, platt, asfaltsvägar på en tråkig, gigantisk sandlåda. Och folktomt. Det enda som kunde ställa till det var vinden. Det kan väl inte vara nåt annat än pengar som lockar cyklisterna till detta etapplopp? Å andra sidan är det väl samma sak med de stora etapploppen också, med bonusen att de även får draghjälp av natursceneriet och folkfesten.

Predikoarkivet

2010-02-08T14:10:00.005+01:00

Det är inte bara bloggen som blivit lidande den senaste tiden. Hemsidan, som jag egentligen prioriterar, har också bara fått sporadiska uppdateringar. Nu är det däremot åtgärdat. Den största och viktigaste skillnaden är att mina predikosamlingar, "Senaste predikan" och "Postillan" (= "bästa" predikan för varje söndag under året), har fått sällskap av "Predikoarkivet". Det är ju mycket möjligt att de som brukar ta del av mina predikningar inte alltid hinner med, särskilt inte när jag nu har ökat predikofrekvensen i nya Piteå församling. I detta predikoarkiv har jag samlat predikningar från en lite längre tidsperiod. Kolla gärna in detta på min hemsida.

Melodifestivalen - deltävling 1

2010-02-07T18:36:00.007+01:00

Melodifestivalcirkusens första anhalt var Ö-vik. Man känner igen konceptet nu, på gott och ont. Skillnaden från de senaste åren är att det var tre programledare: Måns Zelmerlöw, Christina Meltzer Lind och Dolph Lundgren. Stabilt programledarskap, utan att komma upp i Luuks och Medes höga nivåer. Men visst märker man att gamle actionhjälten Dolph har fler strängar på sin entertainerlyra än att bara se stor ut, typ. Hans tolkning av "A Little Less Conversation" var rätt imponerande faktiskt. Inledande numret, Bonnie Tylers 80-talsrökare "Holding Out For A Hero", var nog ändå kvällens bästa musikaliska inslag. Charlotte Perrelli, Nanne Grönwall och Sonja Aldén var mycket bra, trots att de glömt byxorna hemma...

Men huvudnumret är ju ändå de åtta tävlande låtarna. Som jag misstänkte var det rätt svagt. Jag ser ingen slutsegrare än så länge, men låtarna kan ju växa. Så här fördelades rösterna från the SvBG jury:

1. "Keep On Walking" - Salem Al Fakir
(Gick direkt vidare till final som 1:a)
Salem Al Fakir har en alldeles egen ton i sitt musikskapande. Inte så här direkt som många andra artister, men man blir glad av hans vackra låtar, hur allvarligt tema de än kan ha. Det här är antagligen en låt som kommer att växa med tiden. Men nog var den ändå bäst denna kväll!

2. "Unstoppable" - Ola
(Gick vidare till final som 2:a)
Man vet vad man får när det gäller Ola. Här fortsatte han "Nataliekonceptet" utifrån sin hittills största hit. Jag tror inte att Ola är "Unstoppable" i år, men man vet ju aldrig. Låten var helt klart värd att gå till final!

3. "Road Salt" - Pain of Salvation
(Gick vidare till andra chansen)
Det skrevs om att detta var nåt av det hårdaste som ställt upp i Melodifestivalen, men det såg vi verkligen ingenting av. En mycket avskalad ballad med stor känsla. Mycket bra sångare och sköna Rhodesljud. Det har var kvällens bästa ballad, helt klart.

4. "I Did It For Love" - Jessica Andersson
(Gick vidare till andra chansen)
Mycket känsla bakom den här balladen, nästan som en tvillingsyster till Sanna Nielsens "Empty Room" häromåret, men hade inte fullt samma kapacitet. Vacker låt i alla fall, som definitivt var värd att gå till andra chansen.

5. "You're Making Me Hot-Hot-Hot" - Linda Pritchard
(Blev 5:a)
En frisk fläkt i denna balladernas afton. Latinorytmer och mycket kompetent sång hjälpte föga. Jag förstår egentligen inte varför den inte kom högre upp, men den här stilen har sällan gått bra i Melodifestivalsammanhang här i Sverige.

6. "The Saviour" - Anders Ekborg
(Blev 6:a)

Typiskt musikalnummer med nån form av religiöst tema. Kanske värd en andra chans, men samtidigt var den här låten inte direkt Melodifestivalens frälsare. Därmed inte sagt att Anders Ekborg var dålig.

7. "A Place To Stay" - Jenny Silver
(Blev 8:a)

Lite för lam låt. Den var skön på ett sätt, men det kändes som om den aldrig lyfte. Scenshowen var mycket sparsmakad. I det närmaste stillastående, med en gigantisk silverarm, bara lite ticks som möjligen var inspirerade av Stefan Holm.

8. "Singel" - Frispråkarn
(Blev 7:a)
Hiphop har sällan funkat i Melodifestivalen. Inte nu heller. Bakgrundsmusiken var helt okej, men det räcker inte. Undrar förresten om denna kontaktannons funkade...

Inför Melodifestivalen

2010-02-05T23:22:00.002+01:00

Så var det dags igen för Melodifestivalen, en av årets höjdpunkter. När jag berättade det för Caroline tidigare i veckan sa hon precis det jag tänkte: "Va, redan?! Det var ju nyss!"

Min vana trogen kommer jag att försöka ge min analys av de olika deltävlingarna. Så här dagen innan det stora spektaklet drar igång kan jag bara konstatera att startfältet ser lite tunt ut, faktiskt. Det är många rätt så okända (åtminstone för mig) och lite ointressanta (åtminstone på förhand) artister. Om man bara utgår från vilka som brukar leverera, så skulle det kunna stå mellan nån av följande (angivet endast i bokstavsordning): Alcazar, Salem Al Fakir, Darin, Andreas Johnson, Peter Jöback och Ola. Sen blir man ju lite nyfiken på tidigare Idoldeltagarna Linda Pritchard och Anna Bergendahl.

Tur att det (faktiskt) är låtarna som tävlar, för det finns utrymme för överraskningar. Det skulle ju vara roligt om nån uppstickare står där och jublar sent på lördagskvällen den 13 mars.

Men jag undrar ändå om det inte blir Darin. Han är en stor artist, mycket duktig, som dessutom har många fans med snabba sms-tummar. Jag tror inte att han skulle ha ställt upp utan att ha en kanonlåt. Så Darin blir mitt hetaste tips, så här på förhand, ohörd.

Förintelsens minnesdag

2010-01-27T21:42:00.003+01:00

Idag är det "Förintelsens minnesdag". Det är exakt 65 år sen Auschwitz befriades. Jag läste ett tänkvärt uttalande som Nyamko Sabuni, vår integrationsminister med ansvar för den nationella minoritetspolitiken, har gjort i samband med detta:

- I dag högtidlighåller vi minnet av Förintelsens offer runt om i landet och i världen. Förintelsen visade att de mest ofattbara grymheterna kan inträffa här - mitt i Europa.

- Nazisterna mördade sex miljoner judar och miljoner andra, inte minst romer, homosexuella och funktionshindrade. De överlevande har lämnat vittnesmål. Nu är det upp till oss att upplysa nya generationer och förmedla ett enda budskap: Aldrig mer.

- Det är med tungt hjärta som jag konstaterar att fortfarande i dag attackeras och trakasseras judar. Romer förföljs och mördas. Homosexuella saknar fortfarande grundläggande rättigheter i vissa länder.

- 65 år efter koncentrationslägrens fångar befriades står Europa enat kring demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Låt var och en av oss lova att människors onda handlingar aldrig mer ska mötas med tystnad eller likgiltighet.

Crazy bananas!!

2010-01-24T17:17:00.005+01:00

Det är sällan jag har lett så mycket åt ett uttryck som igår (och fortfarande) när Magdalena Pajala vann sitt SM-guld i sprint. När hon spurtat ner självaste Charlotte Kalla några meter före mål och efteråt fick frågan av Jakob Hård hur det kändes, så utbrast hon: "Crazy bananas!!"

Jag gillar det av många anledningar:

1. Det kom så spontant, direkt från hjärtat
2. Det var ett roligt och oväntat uttryck
3. Det kom från en pitetjej - och jag gläds verkligen åt hennes genombrott i skidspåren

4. Det var ingen svordom, vilket brukar vara snarare regel än undantag nuförtiden, i alla sammanhang.

Nej, det här var kul. Grattis Magdalena och lycka till i OS!!

Årets felskrivning

2010-01-14T23:05:00.004+01:00

Det är ju inte bara jag som har sammanfattat det gångna året. Så gör ju även "alla" tidningar. Häromveckan läste jag Dagens sammanfattning. Intressant förstås, men ibland kan det bli lite fel. Följande handlar om "Årets dop":

Stjärnan Gladys del Pilar klev ned i dopgraven i mitten på mars och förklarade lyckligt "Jag vill tillhöra Jesus - 24 timmar om dygnet - 256 dagar om året".

Självklart handlar det om en felskrivning, men en riktigt rolig sådan... :-D

16000 dagar

2010-01-12T20:54:00.004+01:00

Idag är det jubileum. Det var 16000 dagar sen jag föddes. Inte för att det är så speciellt, egentligen, men varför kan man inte fira jämna tusental dagar likaväl som år? (Kanske borde man på samma sätt hålla koll på antal timmar. Det skulle innebära att vid åttatiden i morse var jag 384000 timmar gammal - och kl.07.57 för att vara exakt var jag 23040000 minuter - eller 1382400000 sekunder - and still ticking...)

Okej, jag kanske är lite annorlunda som håller koll på min ålder på det sättet, men vadå? Det blir lite oväntad fest mitt i vardagen. Grattis till mig. Tack ska jag ha!

Hur jag har firat dagen? Inte mer än att nynnat "Du gamla, du fria"

Bokslut 2009

2010-01-03T13:55:00.005+01:00

Precis som vid förra årsskiftet tänkte jag sammanfatta det år som gått inom några olika områden. Här är årets...

Böcker:

• Årets kristna bok: "Jakten på det försvunna skrattet" – Mackan Andersson
• Årets deckare: "Luftslottet som sprängdes" – Stieg Larsson
• Årets roman: "Din tjänare hör" - Sara Lidman

Diverse:

• Årets glädje: Beslutet att, trots allt, åka till konserten med bröderna Ådahl på Storstrand. Total Gudsnärvaro i nåt som var mer gudstjänst än konsert. Befriande, berörande och oförglömligt.
• Årets maträtt: Laxgratäng
• Årets spel: Boom Blox (Wii)
• Årets tidskrift: Route One (fanzine om engelsk fotboll, mycket nostalgi från förr)
• Årets fenomen: Anna Anka (plötsligt var hon överallt)
• Årets komiker: Henrik Dorsin

Internet:

• Årets sajt: http://www.yr.no/
• Årets blogg: stigstrombergsson.blogg.se - goda analyser, härligt innovativt språk
• Årets tidsfördriv: PetSociety (på Facebook)
• Årets startsida: Aftonbladet

Kristen tro:

• Årets bibelord: "Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta"(Psaltaren 51:12) kopplat till: "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud" (Matteus 5:8)
• Årets predikanter: Linnéa Vikström och Jonas Ahlforn... mycket duktiga unga präster i Piteå!
• Årets arbetsuppgift: Växthuset - Bibelundervisning från A till Ö

Musik:

• Årets artist: Agnes
• Årets nykomling: Erik Hassle
• Årets kristna artist: Samuel Ljungblahd
• Årets låt: "Stay The Night" - Alcazar
• Årets danslåt: "Stay The Night" - Alcazar
• Årets ballad: "Hurtful" - Erik Hassle
• Årets rocklåt: "We Weren't Born To Follow" - Bon Jovi
• Årets kristna låt: "You Gave Your Life" - Stefan Almqvist
• Årets Melodifestivallåt: "Stay The Night" - Alcazar
• Årets cover: "Hungry Heart" - Anders Fernette
• Årets växare I: "Release Me" - Agnes
• Årets växare II: "Moving On" - Sarah Dawn Finer
• Årets skiva: "God Bless The IRS" - Swingfly
• Årets video: "Brorsans nya bobbycar" - Trio Med Lax
• Årets retro: Michael Jackson

Sport:

• Årets svenska idrottsögonblick: Helena Jonsson visar stabilitet hela året och kröner allt med sitt magnifika VM-guld.
• Årets utländska idrottsögonblick: Usain Bolts segrar och världsrekord i VM-finalen på 100 och 200 meter.
• Årets idrottsevenemang: VM i friidrott
• Årets idrottsman: Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare
• Årets idrottskvinna: Helena Jonsson, skidskytte
• Årets lag: Svenska U21-landslaget i fotboll
• Årets tränare: Wolfgang Pichler, skidskytte
• Årets nykomling: Anna Nordqvist, golf
• Årets avslutare: Mats Sundin, Hanna Ljungberg, Henke Larsson, Kenny Jönsson, Jörgen Jönsson, m fl.

TV:

• Årets serie: How I Met Your Mother (TV3 och TV6)
• Årets underhållning: Mästarnas mästare (SVT)
• Årets intervjuprogram: Babben & Co (SVT)
• Årets TV-sport: Tour de France (Eurosport)

Ny församling

2010-01-01T23:02:00.003+01:00

Från och med idag är jag inte anställd av Piteå stadsförsamling, utan av Piteå församling. Som jag tidigare nämnt har stads- och landsförsamlingen nu slagits ihop. Visst finns det oro, visst finns det nyfikenhet, visst finns det farhågor, visst finns det möjligheter. För några veckor sen hade vi en avslutningsmiddag för anställda och förtroendevalda i Pite stad. Till denna "minnesstund" hade jag skrivit nedanstående text, som jag sen framförde till melodin "Trettifyran". Den sammanfattar precis vad jag känner.

Pite stad har var´t församling uti mer än hundra år.
Pite stad har varit vår och det har gått så gott det går.
Pite stad ska nu gå samman med vår granne, Pite lands
Servicefolket flyttar hit och vi drar nån annanstans.

Ja, nu är det slut på gamla tider. Ja, nu börjar något nytt.
All vår oro ska fördrivas när den nya dagen grytt.
Så vi tar farväl och tackar för den tid som vi har haft
Och vi ber att Gud oss leder med den Helige Andes kraft

Pite stad har var´t behändigt, vi kunnat cykla överallt.
Men nog går det bra med Gråträsk, om det bara bjuds på palt.
Tisdagsträffar, bibelstudium, kvinnogrupp och SFI
Blir de kvar? Och finns det rum när det blir helt ny dynasti?

Ja, nu är det slut på gamla tider. Ja, nu börjar något nytt.
All vår oro ska fördrivas när den nya dagen grytt.
Så vi tar farväl och tackar för den tid som vi har haft
Och vi ber att Gud oss leder med den Helige Andes kraft

Här på KC har det nästan alltid varit nåt på gång
Och behoven har förändrats, det har blivit följetong.
Just när väggarna har rivits ska de byggas upp igen.
Tålamodet är oändligt hos varenda fixarvän.

Ja, nu är det slut på gamla tider. Ja, nu börjar något nytt.
All vår oro ska fördrivas när den nya dagen grytt.
Så vi tar farväl och tackar för den tid som vi har haft
Och vi ber att Gud oss leder med den Helige Andes kraft

I vår kyrka har vi samlats, firat gudstjänst mången gång.
I vår kyrka har predikats och vi sjungit psalm och sång.
Ja, vår kyrka den har burits av Guds nåd och folkets bön.
Det har gjort att vi välsignats av nåt mer än världslig lön.

Ja, nu är det slut på gamla tider. Ja, nu börjar något nytt.
All vår oro ska fördrivas när den nya dagen grytt.
Så vi tar farväl och tackar för den tid som vi har haft
Och vi ber att Gud oss leder med den Helige Andes kraft

Denna Piteå församling blir en jättestor koloss.
Denna Piteå församling blir en utmaning för oss.
Tänka stort, men vara nära och ta hand om våra små,
Leda dem till tro på Jesus, så gemenskap kan bestå.

Ja, nu är det slut på gamla tider. Ja, nu börjar något nytt.
All vår oro ska fördrivas när den nya dagen grytt.
Så vi tar farväl och tackar för den tid som vi har haft
Och vi ber att Gud oss leder med den Helige Andes kraft
Och vi ber att Gud oss leder med den Helige Andes kraft

Gott Nytt År

2010-01-01T16:26:00.006+01:00

Kära bloggläsare, kända och okända: Jag vill mest bara önska er ett riktigt Gott Nytt År!
(Hmm... den formuleringen kände jag igen...)

Det har inte blivit så mycket bloggat på senaste tiden, tyvärr. Inte ens de aningen lugnare mellandagarna har kunnat locka mig till tangenterna, men så får det vara. Nu har vi avslutat 2009 och påbörjat det nya året. Det känns, som alltid, riktigt inspirerande. Det är en skön känsla att vända blad, att göra bokslut och se framåt, att bryta vissa invanda vanor och ta nya tag.

2010

Det känns lite konstigt, åtminstone att skriva, 2010, ett nytt decennium. Jag har ju inte varit med om så många decennieskiften tidigare. Jag minns inte när 60-talet blev 70-tal, men de följande tre decennieskiftena minns jag desto bättre. Det här är givetvis inte lika hypat som det förra, men visst känns det spännade med ett nytt årtionde?! Härligt!

Svårt att veta vad detta decennium kommer att innebära, men en sak vet jag: Jesus är redan här, så jag behöver inte vara orolig! Han har allt i sin hand.

God Jul

2009-12-25T10:36:00.005+01:00

Kära bloggläsare, kända och okända. Jag vill mest bara önska er en God Jul!

Läs gärna årets julbrev på min hemsida, en liten rapport från det grahnska året.

Trender i Luciafirandet

2009-12-19T22:38:00.003+01:00

Det fanns en tid när jag tvingades delta i diverse luciatåg. Det har sannerligen varit baksidan med att sjunga i kör. Okej, missförstå mig rätt. Det är vackert och stämningsfullt, åtminstone så länge jag inte behöver delta. Det kanske beror på att det enda som stod till buds som kille var stjärngosse med den förhatliga struten. Enda gången jag har tyckt det har på gränsen till roligt var när en kompis i Uppsala hade tillverkat en heltäckande strut, som alltså räckte ända ner till golvet.

De senaste åren har jag faktiskt (med ålderns rätt?) sluppit lussa. Jag har därmed fått beskåda ett antal - och jag ser vissa trender. En av dessa är att stjärngossarna nästan är utrotade. De har varit på väg bort länge. Då kan jag faktiskt vakna till och tycka det känns lite synd... but again, maybe not... På Carolines julfest häromdagen var det bara en tapper strutbärare och på Elias dito var det ingen. Däremot är det uppsving på andra fronter. På Elias dagis var det 3 lucior, 3 tärnor, 4 tomtar och 4 pepparkaksgubbar. På Carolines klassjulfest var det lite mer traditionellt med en lucia, tärnor, stjärngosse, tomtar, pepparkaksgubbar och - här kommer det - två sockerbagare! Jag hörde också på Rix FM om barn som klätt ut sig till lutfiskar, lussebullar (och Michael Jackson, vad nu det hade med saken att göra?).

Ja, vad ska man tycka om dessa nya trender? Lite kul är det ju, men samtidigt räcker det med en gång. Nu är det gjort, lixom. Jag tror ändå att jag önskar att traditionen ska bevaras, även om det innebär att stjärngossarna måste återupprättas.

Tur att min tid som lussare sannolikt är över!

Julspel

2009-12-17T23:25:00.002+01:00

I dagarna tre har vi haft ett julspel för andraklassare. Några av oss var anställda och resten lite löst folk från några församlingar. Det var ett mycket välskrivet manus som både tog upp de viktigaste delarna kring Jesu födelse och där språket verkligen var på barnens nivå.

Det här är verkligen en av årets höjdpunkter. Jag gillar teater och särskilt när det känns så roligt och meningsfullt. Det blir en härlig sammanhållning och det är också fantastiskt att prata med barnen efteråt. Ja, förresten är det även för gruppboenden, träningsskolan och SFI (Svenska För Invandrare). Det är också skönt att få göra en uppgift som inte kräver så mycket mer än min närvaro och engagemang i stunden. Inte så mycket förberedelser alltså.

I år fick jag, till skillnad från tidigare år, bara en liten roll, Herodes. Men det gäller ju att göra sitt bästa även med repliken "Vad är det jag hör? Letar de efter en nyfödd kung? Nej, här finns bara en kung - och det är jag!". Men sen kan man ju inte låta bli att busa lite också. Jag övertalade "min vakt" att avsluta sin replik med "Eller vad säger du, Odes?"´, varpå jag svarade: "HERR Odes om jag får be!". På en av föreställningarna bytte vi dessutom kläder och roller bakom kulisserna, vilket gav stor munterhet bland de andra skådespelarna när vi steg in på scenen. Det är sånt som förgyller tillvaron... :-D

Läs gärna vad Piteå-Tidningen skrev...

En hälsning från Gud

2009-12-10T08:42:00.001+01:00

Good morning, this is God.
Today I will take care of all your problems
- and I don't need your help.
Have a nice day!

Jimmy Bullard

2009-12-07T23:24:00.003+01:00

Så har jag slutligen sett klart "Tipsextra 40 år" som sändes på SVT för nån lördag sen. Fem timmar av ren nostalgi. Okej, jag såg inte hela matcherna som visades, men jag njöt av själva samtalet och de intressanta tillbakablickarna.

Ni som eventuellt såg den direktsända matchen Manchester City - Hull kanske lade märke till den något annorlunda "målgesten" som Hulls målskytt Jimmy Bullard tog till. Resten av laget fick sätta sig i en ring runt honom, sen hytte han med pekfingret och "skällde ut dem", typ som deras manager Phil Brown hade gjort ett år tidigare. Denne Jimmy Bullard är en liten favoritspelare för mig. Inte för att han är bäst, men för att han verkligen har glimten i ögat. Kolla in detta klipp från YouTube som visar hans "Best of...", så förstår ni varför. Klart sevärt!

Nine Minutes Bananas

2009-12-06T13:36:00.004+01:00

Min gode vän och arbetskamrat Gunnar Vesterlund berättade för nåt år sen att han medverkat i en film. Den lät, enligt beskrivning, rätt så annorlunda, minst sagt. Han hade gått runt i ett hyreshus, ringt på och frågat hur många bananer de hade. Nu läste jag i Piteå-Tidningens nöjessida att den visst kommer att spelas upp på en kortfilmsfestival på Bio 3:an i Piteå nu i morgon måndag. Filmen heter "Nine Minutes Bananas". Kolla gärna in trailern på YouTube!